Ännu mera grejer
Innan jag går över på extrema närbilder med stackingteknik så lite mer om "glasslådefotografering". Jag har just nu en förkärlek för vit bakgrund men det är inget som hindrar att man använder sig av en färgad bakgrund t. ex. en bit färgad kartong eller någon form av naturligt material som något löv eller liknande. Lite variation kanske är det bästa. Oftast blir det snyggast med något naturligt som bakgrund.
Enfärgade bakgrunder blir oftast lite för påträngande och kan behöva lite efterbehandling, kanske en toning eller liknande.
Om det bara syns lite av bakgrunden kan man lättare acceptera enfärgade.
En naturlig bakgrund, som här ett blad, ger nästan alltid det bästa resultatet.
En variant är att skriva ut lite olika bakgrunder på en färgskrivare. Det är enkelt och kan varieras i det oändliga vad det gäller färg och mönster. Tonade bakgrunder kan bli snyggt om än inte så naturligt. Skriv ut på matt eller semimatt papper och använd billigaste papperet., kvalitet behövs inte. En färgad bakgrund ändrar på ljuset genom att det inte reflekteras mycket från just bakre delen av glasslådan och därför blir ljuset mer riktat och ger mer form på motivet.
Det som behövs i kamerautrustningsväg för den hör typen av bilder är kamera, blixt och lämpligt objektiv. det jag oftast använder är ett makroobjektiv med lite längre brännvidd (100 mm) och med det kommer jag ner till skala 1-1 dvs fotograferar man något som är 1 cm långt så blir det 1 cm på sensorn. Dessutom använder jag ibland en försättslins av typen Raynox DCR-250. Raynoxlinserna finns i olika styrkor.
Raynoxlinserna kläms fast framför frontlinsen på objektivet och passar objektiv som har en diameter mellan 52-67 mm. Dessutom har denna en gänga på 43 mm (som nog inte passar på något objektiv). Har objektivet en annan filtergänga får man skaffa en stepring.
En försättslins har större effekt ju längre brännvidd man har, så låt oss kolla vad den gör på mitt 100mm makroobjektiv.
Här syns på första bilden objektivet utan Raynoxlinsen och då får man med 36 mm på längde eftersom sensorn är 24X36 mm. Med raynoxlinsen och objektivet inställt på längsta avstånd ger linsen det utsnitt som visas på andra bilden. Sista bilden visar hur mycket som kommer med på bild med objektivet inställt på kortaste avstånd.
Om man nu inte använder en fullformatssensor utan en APS-C -sensor, vad händer då? Då blir utsnittet det här.
Här ser det ut som om man får större förstoring med APS-C -sensorn? Så är det nu inte men eftersom sensorn är mindre så får man med mindre i bild men det är fortfarande samma avbildningsskala.
Raynox försättslinser är något jag kan rekommendera men de verkar passa olika bra på olika objektiv vad gäller skärpa så det är bra att prova med det objektivet man har. Kombinationen med objektiv och lins mår bra av att bländas ner vilket man ändå oftast gör vid makrofoto. Jag testade med bländare 3,5, 10, 13 och 16. Bländare 10 och 13 gav riktigt skarpt resultat, 3,5 luddigt och bländare 16 lite sämre men ändå användbart. Att det blir sämre på bländare 16 beror säkert på att objektivet i sig är lite sämre där.
Vi kan börja redan i detta avsnitt att se på vad som behövs vid större förstoringar och som passar bra vid "studiofotografering" där alltså motivet är preparerat eller på ren svenska dött. Eftersom motivet inte får röra sig under exponeringen så måste man avliva dem. Jag har själv inga problem att avliva t. ex. en fluga men det händer också att man har tur och finner redan döda insekter. De gånger mitt samvete gör sig gällande tänker jag på att jag förmodligen dödar fler kryp när jag klipper gräsmattan...
Man kan få större förstoring med starkare försättslinser, mer utdrag mellan kamera och objektiv (mellanringar eller bälg) eller använda objektiv med kortare brännvidd i kombination med längre utdrag. Det finns även ett sätt som används av många och det är att sätta ihop två objektiv där det ena fungerar som en slags försättslins. Det är en teknik som jag inte har någon som helst erfarenhet av så jag hänvisar till ett avsnitt på John Hallmens och Stanislav Snälls suveräna site:
http://makrofokus.se/blogg/2013/4/13/varfor-bakvanda-objektiv.html
Stanislav Snäll har skrivet det avsnittet och har godkänt att jag länkar dit.
Detta är grundutrustningen jag använder vid extrema närbilder med stackingteknik.
Det som syns på bilden är en träplatta där det är fastsatt ett linjärbord med ett Manfrottohuvud med snabbkoppling och snabbplatta. Kameran sitter på en makrobälg (olympus) med en objektivplatta som det sitter ett mikroskopobjekiv på. Objektivet är ett Nikon 10X 0.25 160/- WD5,6 som förstorar motivet 10 gånger på sensorn (mer om mikroskopobjektiv senare). Vill jag ha förstoring mellan 5-10 x använder jag ett Luminar 25mm 1:3,5 på bälgen. Upp till 5 x använder jag Canons objektiv MP-E65 f/2.8 1-5 som används utan bälg naturligtvis.
Några bra att ha grejer:
Uppe till vänster två små stativ s. k. helping hand från Clas Ohlson: http://www.clasohlson.com/se/Stativ/Pr307666000
Uppe till höger ett linjärbord med mikrometerskruv. Detta hittas lättast och "billigast" på eBay. Nere till vänster ett nivåbord, finns här: http://shop.alega.se/default.asp?cat=10
TTL-kabel mellan kamera och blixt behövs om man tänker belysa med blixt. Fjärrutlösare skall man använda för att minska risken för oönskade rörelser.
Motivet sätts fast i ett av de små stativen och det andra håller bakgrunden. Stativen placeras på nivåbordet så att de lätt kan höjas och sänkas. Vare sig nivåbordet eller stativen är något under av precision men är det enda jag hittat för rimliga priser. Det har funkat för mig utan allt för många svordomar.
Eftersom motiven kan vara rejält smutsiga så kan det vara motiverat att rensa bort det mesta skräpet.
Ett gammalt stereomikroskop är användbart när man rengör insekter. Jag kom över detta gamla SWIFT-mikroskop för ett par hundralappar på tradera.
Belysa kan man göra med blixt eller med smålampor. Det har mer eller mindre blivit en standard att använda lampor av typen Jansjö från IKEA. Även om man belyser med bara blixt så fungerar Jansjö bra som inställningsljus.
IKEA Jansjö finns med fot som på bilden eller klämfot. Jag använder upp till tre lampor samtidigt. Fördelen med lampor är att man har större chans att belysa och inte bara lysa på motivet.
Så till något av det viktigaste enligt min uppfattning, ljuset måste diffuseras! Det innebär att ljuset lyser igenom något så att det blir mjukare.
Billiga bra diffusorer gör man av yoghurtflaskor. Här ses tillklippta flaskor som passar till mina olika objektiv. De sätts runt objektiven helt enkelt och kan göras i många olika modeller. Det kan vara så ibland att man behöver klippa till någon för ett speciellt motiv så det är inte fel att dricka mycket yoghurt så man har några tomflaskor liggande i reserv !
Specialobjektiven jag använder är dessa:
Till höger mikroskopobjetivet som används till 10 gångers förstoring. Ett ganska bra objektiv som i. o. f. vinjetterar kraftigt på en fullformatssensor och har lite luddiga bildkanter men prisvärt till tusen. Den största nackdelen är arbetsavståndet (WD 5,6) som alltså bara är 5,6 mm men det går att leva med. Finns nytt här:
http://www.edmundoptics.eu/microscopy/finite-conjugate-objectives/nikon-achromatic-finite-conjugate-objectives/59935
Luminarobjektivet till vänster i bild är ett gammalt objektiv som inte tillverkas längre men finns att köpa på eBay. Från början avsett för storformatkameror och det har därför ingen som helst vinjettering och tecknar ganska skarpt över hela bildytan. Det är ett bra objektiv men priserna är löjligt höga tycker jag, brukar ligga mellan 5-6000:-.
Dessa objektiv sätts på bälgen och har en gänga som kallas RMS och som var vanligt på mikroskop förr. Mikroskopobjektivet skall ha ett avstånd till kamerasensorn på 150 (160)mm eftersom det är optimerat för 10x förstoring. Luminarobjektivet är mer flexibelt och jag använder det alltså mellan 5-10x förstoring.
Så här kan en uppställning se ut:
Kameran på bälg och Luminarobjektivet har fått diffusorn på sig. De små stativen står på nivåbordet och tre jansjölampor står för belysningen. Motivet monterat på en nål som sätts fast i det ena stativet och en papperslapp som jag målat på med tuschpennor sitter i andra staivet och blir bakgrund.
Om man kollar lite närmare så ser man att förutom diffusorn så sitter det en liten vit pappersbit på bälgen.
Eftersom diffusorn är så öppen nertill behövdes en lite reflexskärm underifrån för att krypet skulle bli som jag ville ha det och den tejpades fast där en gjorde bäst nytta. En liten detalj i belysningen kan göra bilden bättre! Prova sig fram är bra.
Hur blev resultatet?
Detta är en av 109 exponeringar och man ser att skärpan ligger precis vid ögat och en del av kroppen.
Slutbilden består av alla 109 delbilderna där skärpan förflyttats lite mellan varje exponering. Bilderna har satts ihop av stackingprogrammet som väljer ut de delar av bilden som är skarp och gör en slutbild som har skärpa hela vägen. Varje bild är exponerad under 1,5 sekunder så man förstår att uppställningen måste vara stabil.
Det kommer mera...
Detta står på listan över saker som skall testas.
Ser fram emot mer inlägg.
Önskar dig en härlig foto-sommar.
// Mats W
Jag får nog prova mig fram på en död fluga ;)
Trevlig helg!