Resten av grejerna
Ett problem vid makrofotografering är bristen på skärpedjup. Även om man bländar ner så blir skärpedjupet litet och eftersom skärpan i sig blir sämre om man använder för små bländare på grund av diffraktion så får man lösa skärpedjupsproblemet på annat sätt. Eftersom, förutom bländaren, avbildningsskalan avgör hur stort skärpedjup det blir så kan man välja en lite mindre förstoringsgrad, backa kameran lite grann. Eftersom sensorerna nuförtiden innehåller mycket pixlar så är det ibland möjligt att använda en mindre förstoring och sedan beskära bilden efteråt.
Ett annat sätt är att använda sig av focusstacking d.v.s. ta flera bilder av motivet med en liten förskjutning av skärpeplanet vid varje exponering. den tekniken används naturligtvis vid riktigt stora förstoringsgrader men kan också fungera på andra motiv. Jag har använt mig av tekniken vid fotografering av hela orkidéplantor t. ex. för att slippa använda alltför små bländare.
Stackad av 12 delbilder. Fördelen med stackningen i detta fall var att jag kunde använda en större bländare och därför välja den bländare där objektivet var som mest skarptecknande ( f8 ).
Blommor är naturligvis stilla och enkla att stacka. Kameran kan vara på stativ och man kan ställa in skärpan petnoga. Småkryp är livligare men ibland är även de stilla och då kan man med lite träning ta ett antal bilder på frihand och sedan stacka ihop dem. Oftast tar jag mina bilder på levande insekter med en exponering och då nästan alltid med bländare 16 för att få någotsånär skärpedjup. Mitt objektiv ger skarpa bilder på nära håll med bl. 16 men det är lite skarpare på större bländare t. ex. bl. 10.
En exponering med bländare 16.
Stackad av 6 bilder tagna på fri hand med bländare 10.
Jamen det blev väl ingen större skillnad säger någon nu! Nej det blev det inte men det blev skillnad som syns vid större förstoring som när man skriver ut en A3. Låt oss kolla lite närmare.
Överst en exponering med bländare 16 och under stackad av 6 bilder. Den skillnad man kan notera här på skärmen är än större vid utskrift.
Viktigt är också att den skärpa som finns placeras på rätt ställe, och rätt ställe när det gäller varelser med ögon är...på ögonen. Om bara ett öga kan bli skarpt så lägg skärpan på det som är närmast kameran.
Bilderna är i stort lika skarpa men på den undre ligger skärpan på rätt plats och därför upplevs den som ganska bra medans den övre tycks helt misslyckad.
Vi tar och titta på grejerna som man använder för att stacka vid stor förstoring.
I föregående avsnitt finns en bild på uppställning med linjärbord, stativhuvud och kamera. På den bilden sitter linjärbordet längs ner och skall man ha en bättre uppställning så skall linjärbordet vara placerat högre upp. Så bygger du en egen "rigg" så gör inte som jag gör...gör som jag säger...
Kamera, stativhuvud och objektiv har de flesta redan men måste nog komplettera med ett linjärbord. Så låt oss titta på det.
På bilden syns själva linjärbordet med en manfrotto snabbplatta monterad. Linjärbordet består förenklat uttryckt av två plattor som sitter ihop och med fjädrar som håller samman det. Mikrometerskruven på sidan är det som skjuter isär eller drar ihop plattorna. Just detta bord kan förskjutas 25 mm och det räcker mer än väl. Jag hade turen att de hål som från början finns i bordet passade "kameragängor" men det kan vara så att man själv får anpassa hålen så att det stämmer med det man monterar på.
Mikrometern har en skala som visar hur mycket bordet förskjuts när man vrider skruven. Graderingen på mitt bord har vad kan räkna ut (inte bra på matte) en skala som visar 0,01 mm. Vrider jag ett helt varv förflyttar sig skärpan 0,5 mm. Hur mycket behöver man flytta skärpan? Ja det beror på vilken bländare man använder och vilken förstoringsgrad man använder. Detta kan räknas ut men eftersom det finns en oändlig mängd kombinationer bländare/avbildningsskala så blir det för komplicerat för mig...så jag skruvar bara lite olika beroende på vad jag fotograferar!
Det finns de som räknat ut det:
http://www.photomacrography.net/forum/viewtopic.php?t=14495&highlight=calculate+focus+steps
En uppgift i den länken är detta:
1X f/11 0.66 mm
2X f/8 0.18 mm
3X f/5.6 0.075 mm
4X f/4 0.037 mm
5X f/4 0.028 mm
Kan kanske användas som en riktlinje.
Bländare och effektiv bländare.
Små bländaröppningar (högt f-tal) ger upphov till något som heter diffraktion och diffraktion ger försämrad allmänskärpa. Om man ställer in bländare 16 och har en förstoring på sensorn på 4x så är den effektiva bländaren mycket mindre beroende på att förstoringsgraden påverkar den effektiva bländaren. Det räknas ut på följande sätt; man tar inställd bländare och gångrar den med förstoringsgraden +1. Man behöver inte grubbla så mycket på detta utan bara känna till det för då förstår man att man vid fokusstacking med hög förstoringsgrad alltid använder stora bländare (lågt tal).
Jag har visat vilka objektiv jag använder men vad kan man använda när man vill komma ner till större förstoring än 1-1? Försättslinser var ju en möjlighet. Ett lika billig men oftast bättre sätt är att använda sig av objektiv till förstoringsapparater tillsammans med en bälgtillsats. Componon och Nikkor-objektiv ger ofta lysande resultat och kan hittas ganska billigt på Tradera och liknande siter. Används bakvänt d. v. s. det som normalt är frontlinsen vänds inåt mot kameran. Välj objektiv med ljusstyrka 2,8 inte 4 om möjligt.
Här finns lite tester av olika objektiv som kan användas vid höga förstoringsgrader:
http://www.coinimaging.com/Lens_tests.html
http://www.savazzi.net/photography/default.htm
En bälgtillsats är en bra investering men välj en bra begagnad hellre än en billig "Kinabälg" från tradera. Bäst är om den har ställbara både bakre och främre standarder.
Den här gamla Olympusbälgen är konstruerad precis som det skall vara. Utdraget kan varieras genom att förflytta både främre och bakre standard och dessutom kan hela paketet skjutas fram och tillbaka med reglaget underst. En nackdel är att kameran inte kan vridas till höjdformat men det är inte många bälgar som klarar av det. Man kan naturligtvis använda enklare billigare bälgar. Vill man bara prova på den här sortens fotografering så kan man få det att fungera med en enkel bälg även om den har sina begränsningar.
När man nu har ställt upp sina grejer och motiv med bakgrund så finns det ett par viktiga saker att tänka på. Det ena är att kamera med objektiv skall röra sig helt rakt mot motivet. Det skall inte finnas någon annan förändring mellan exponeringarna än skärpeförflyttningen. Det andra är att motivet kommer att ändra storlek under stackningen ( kameran kommer ju närmare motivet ) så se till att ha lite "luft" runt motivet. Exponera rätt. Använd skärmen på kameran och låt den även visa histogrammet så ser man att exponeringen är riktig. Tänk på vitbalansen, blixt ger en färgtemperatur lampor en annan. Använder man diffusorer så minskar färgtemperaturen beroende på hur diffusorn ser ut. Jag har förklarat detta i ett blogginlägg:
http://www.fotosidan.se/blogs/closeup/index.htm?date=2012-07-01
Nu har vi några exponeringar som skall läggas ihop till en skarp bild. Det finns några program att välja mellan t. ex. Helicon focus och Zerene stacker. Jag har provat dessa plus något gratisprogram och kommit fram till att Zerene var det bästa och enklaste. Nu var det ett par år sedan så det kan ha förändrats men jag tror att alla program kan laddas hem för testning. Så valet är ditt.
På sidan;
http://zerenesystems.com/cms/stacker
finns bra instruktioner om hur programmet används och där finns även ett par videos om retuschdelen som kan vara bra att titta igenom. Jag tänkte trots de instruktionerna visa lite hur programmet ser ut och fungerar.
Så här börjar man, väljer att öppna ett redan sparat projekt eller att lägga till filer. Man kan ställa in hur programmet skall fungera under option. Jag använder grundinställningarna i option i 99% av mina stackningar.
Jag väljer alltid att markera de filer jag skall stacka från en mapp och drar rakt in i vänsterspalten i programmet.
Jag väljer alltid att stacka med båda metoderna. Metoderna har lite olika karaktär och har du stackat med båda kan du senare kombinera det bästa från var och en av metoderna till en slutbild.
Programmet justerar nu delbilderna och lägger samman varje skarp del i respektive bild till en bild. Först metoden PMax och därefter fortsätter programmet med DMap.
När programmet stackat alla bilderna i DMap dyker ett fönster med skjutreglage upp.
Genom att dra reglaget justerar man (i princip) bort vissa oskarpa delar och detta får man träna på för att kunna avgöra hur mycket reglaget skall dras.
Under tiden programmet jobbar kommer mer och mer av DMap-bilden att framträda.
Nu har man två bilder och man kan retuschera över detaljer från vänstra bilden till den högra. Man kan också retuschera från någon av delbilderna till högerbilden. Ringen som syns är det område som retuscherar. Ringen kan ändras i storlek och fönsterna kan ändras i storlek och förstoringsgrad, jag brukar använda 100% när jag retuscherar.
Ibland kan det behövas delstackningar eftersom det finns fel i de två helstackningarna. Det kan vara bakomliggande detaljer i bilden som lyser igen det som är framför för att ta ett exempel. Här syns tydligt att benen och sugsnabeln är lite konstiga. Då kan en delstackning av enbart de bilder som hör till benen lösa problemet.
Så här kan det se ut till slut. Jag har behövt ett antal delstackningar för att slutbilden skall bli bra. mellan varje delstackning kan man spara projektet för att undvika att förlora arbete om något händer. En retuschering kan ångras men bara ett steg. När man retuscherat färdigt måste man välja Edit - commit retusching. När allt är klart sparar man projektet och sedan sparar man bilden och då sparas den bild som är markerad nederst till vänster.
Det får räcka så länge, slutet kommer nästa gång!
Fantastiskt jobb och tack för att du delar med dig!
Vet inte om jag skulle ha tålamod med stackning men visst ser
det otroligt häftigt ut!
Med vänlig hälsning, Kenneth
/Stephan
Skräckfilmsdjur är det.
Ha det gott
Gun-Inger och grattis till dig naturligtvis
eller vilka mardrömmar jag fick.
är rädd för dem.
gia hi hi
http://extreme-macro.co.uk/
http://makrofokus.se/
Dessa tar upp fokusstacking på ett mer omfattande sätt än mitt bloggande. Makrofokus.se har även ett forum där man får bra svar på alla frågor.