I och Ur Fokus

2012 - bring it on!

Det går inte att komma undan - nyår är en tid av summeringar och nya planer. Jag har inte mycket att summera, så jag håller mig till att fundera över vad jag vill göra under nästa år. Här kommer mina fem nyårslöften:

Jag lovar att ta tag i en gammal idé som ännu inte har blivit verklighet: att dokumentera naturreservatet i närheten av mig månad för månad.

Jag lovar att föreviga alla mina släktingar under året, med minst ett porträtt var.

Jag lovar att gå en fotokurs, för inspiration och ny kunskap.

Jag lovar att fortsätta experimentera med min hemmavariant av en "studio", för att lära mig mer om ljussättning och posering.

Jag lovar att leka turist i min egen stad.

Att ta bilder på djuren och naturen i min närhet är inget jag behöver lova, det gör jag ändå :)

Dela:

Ett bra sätt att inte bli bättre...

...är att inte testa och träna.

Jag VILL bli bättre, alltså släpade jag fram blixt och stativ och övertalade hundarna att bli modeller (mot skälig ersättning i form av köttbullar). Blixtfotografering är omständigt, jobbigt och tråkigt. Varför är det tråkigt? För att jag är DÅLIG på det.

Dagens lektion: om du fotograferar en svart (nåja, nästan) hund mot en vit bakgrund bör du antingen ställa in ljusmätaren på punktmätning, eller kompensera exponeringen...så slipper du efterbehandla till max för att få något som ser ut som något...

Jag startade med kortskärpedjup för att kunna ha en slutartid som matchar en ung kelpie. Jag vet, blixten fryser bilden, men det skadar inte med både hängslen och livrem. Valle var nyfiken - vad var det som blixtrade?

Jag använder en trådlös extern blixt, och ett av mina problem är att "fulblixten" på kameran måste gå av för att sätta igång den externa (kallas slavblixt tror jag...?). Det ger reflexer i ögonen på dogsen som jag inte gillar. Tips, någon?

Mårran är en betydligt värdigare (långsammare) hund, f/8 för ett större skärpedjup. Fortfarande blev nosen något oskarp. Blixten kommer här ifrån vänster istället, studsad i taket.

Ögonreflexerna är fixade i efterhand. Kunde varit bättre...Blixten nästan framifrån, studsad i taket. Mårran börjar tröttna på mig.

Och min personliga favorit, tack vare hennes glada uttryck. Blixten från vänster, studsad i väggen bakom.

Dela:

Nytt år, ny inspiration, nya tankar!

I´m back!

Aktiviteten här på bloggen har legat på noll sedan mitt silvermedlemskap gick ut i augusti, vissa har följt mig på www.glada-hunden.bloggplatsen.se istället. Nu har jag ny fotoinspiration och lite mer tid (åtminstone någon månad), så då vaknar bloggviljan igen!

Mårran

Älskade Mårran finns kvar hos mig, likaså VillerValle (som maken alltmer sällan kallar Valldemort).

Valle, nu ett helt år gammal!

Men tyvärr blev Fröken Terrier en änglahund i höstas. Saknaden är fortfarande svår, speciellt när jag tittar på bilder från hennes sista tid, men att ha fått 12 år med henne är värt alla tårar!

Dela: