I och Ur Fokus

Min upplevelse av OS

Jag är så långt ifrån sportintresserad som man kan komma, men min bästa vän som bor i London lyckades locka över mig med biljetter till OS-dressyren. Kombinationen "Träffa polare/Se hästsport i världsklass/Känna stämningen i ett OS-berusat London" fick mig att lämna man och hundar hemmavid.

Sportfoto är då inte riktigt min grej, men gatufoto kändes betydligt friare i en stad där jag verkligen var turist på riktigt! Bilderna väcker framför allt mina egna minnen, men vem vet - kanske kan också andra få en liten glimt av mitt personliga universum...

Tågresa till OS-byn: ca 1,5 h (inklusive en promenad mellan stationerna i centrala London). Till och med för någon som totalt saknar lokalsinne (host...jag...host) var det omöjligt att missa de rosa skyltarna och guiderna.

Utposterade med max 10 meters mellanrum, samtliga på gott humör, önskade oss en trevlig dag. Utom den här kvinnan som med något trött och irriterad - men ljudlig - stämma visade folk till säkerhetskontrollen. Dressyren drar inte de riktigt stora folkmassorna, så vi slapp köa.

Ingen tvekan om att engelsmännen var stolta över sitt land! Jag insåg att jag glömt alla tecken på min svenska härkomst. Typiskt! Bara det visar vilken novis jag är i sportsammanhang - jag hade gärna varit blågul från topp till tå.

Eller iaf haft ett coolt flagg-diadem! (Fler bilder på söta barn blev det inte...föräldrarna började titta skumt på mig...)

Det mesta var oerhört väl organiserat. Det var en ganska cool och speciell känsla att sitta på läktaren...En skylt med en överkryssad kamera låtsades jag som att jag inte såg. Eller så tolkade jag den som att den betydde blixt förbjuden. Eller så skulle jag bara prata nonsens på svenska om någon klagade ;) Svenskt ekipage var jag ju tvungen att föreviga!

Ta emot välförtjänta applåder, Patrik! En stor behållning var att se hur harmoniska och lösgjorda de allra flesta hästarna var, topptränade atleter både fysiskt och psykiskt!

Utanför byn var stämningen hög, med musik, storskärmsvisning, och mängder av matställen. Helt gratis (inte maten förstås). Vi stannade till, och åkte sedan vidare in till centrum.

Karin sa något om att hänga mig om jag publicerade denna bilden...Jag blev överraskad när jag såg den på skärmen, jag var så fokuserad på ringarna att jag inte såg henne i hörnet! Därför kommer den med - en äkta turistbild :)

"Fontängolvet" gick från små fontäner till stora fontäner utan förvarning, till några barns stora förtjusning. Lycka är en massa vatten en varm sommarkväll...

Dagen går mot sitt slut. Jag fascineras av arkitekturen och ljuset, men ser i skrivande stund att jag borde beskurit annorlunda...Oh well, det är en uppgift för nästa Londonbesök.

Och så en avslutande turistbild som fick Karin att utbrista "har du typ ALLTID kameran med dig?" Nix, långt ifrån. Men OM jag har den i väskan - då används den flitigt!

Dela: