Hej, jag heter Eva.....

Detta är första inlägget på en sedan länge planerad blogg här på fotosidan.

Ännu en blogg? Behöver världen eller ens fotosidan en blogg till?

Knappast.

Men jag tror, att jag kan ha glädje av den.

Så rent egoistiskt kastar jag mig ut och tar plats.

Jag fotograferar mer än vad jag hinner konsumera och vill gärna dela med mig.

Och ha synpunkter.

För mig är bild kommunikation.

Och eftersom ingen jag känner är speciellt intresserad av mina alster,

sitter jag i min kammare och tittar på mina egna bilder.

Hur kul är det? I längden.

Lite som att hela tiden prata med sig själv.

Visserligen sägs det, att man får bra svar men det betvivlar jag.

Jag får bara de svar jag redan kan förutse. Svar, som bekräftar det jag redan tycker:

'Rätt bra bild' eller 'Urusel'.

Föga utvecklande eller stimulerande.

Så, här är min nya blogg, som förhoppningsvis ska leda till många nya samtal.

Och som sig bör i ett samtal, börjar jag med att presentera mig.

Jag heter alltså Eva.

Jag har lagt ut en del bilder här på sidan men i övrigt varit ganska anonym.

Jag fotograferar en hel del. Ibland kanske mer kvantitet än kvalitet. Men det är ju så kul! Ofta blir det snapshots, eftersom tiden inte räcker till för något annat. Snabba bilder, som ett slags utkast till de bilder jag skulle vilja ta...

Sedan en tid har det blivit väldigt mycket fåglar.

Bilder som är av ett helt annat slag än vad jag brukat ta. Men det lär jag återkomma till.

Jag gillar bild som uttrycksmedel. Och jag gillar att leka med kameran och försöka hitta nya sätt att uttrycka mig.

Ni kan alltså förvänta er en hel del fåglar här framöver.

Men i övrigt är bloggen ett oskrivet blad.

En sort klotterbok, där jag kommer att testa olika saker.

Jag tror, att jag har en lite egen stil men den får sig nya törnar mest hela tiden.

Vill så gärna testa nya saker. Lära mig nya språk. Leka. Utvecklas.

Vid ett tillfälle la jag ut några självporträtt till beskådande i ett fotosammanhang.

Någon tolkade bilderna i olika litterära genrer: Poesi, drama, saga, dokumentär osv.

(Själv tyckte jag då, att mitt fotospråk mest bestod av poesi och mindre (mycket mindre) dokumentär.)

Med utgångspunkt i detta resonemang plockade jag fram de gamla självporträtten och la till några nyare, eftersom de kanske visar något av vem jag är som fotograf.

　När jag kommit så här långt kände jag, att någon knackade mig på axeln. Det var Jante. På ren och skär malmöitiska väste han: Ah du, hur f-n ser du ut? Skäms du inte över att lägga ut så kassa bilder. Och fula! Och att vika ut dig på det här viset. Fy f-n.

Så jag la ner projektet och tanken på den nya bloggen. I flera månader.

Men så d-ar! Då tog det fyr i tanten.

Har jag uppgraderat mitt medlemskap för att kunna blogga och kan jag ta utrymmet i cyberrymden med mina bilder, så kan jag ta plats i bloggvärlden.

Och kan jag lämna ut mig genom att presentera mina foton i stort, så kan jag lika gärna börja med några s.k. självporträtt. För alla mina foton speglar mig, min syn på det jag fotograferar och min sinnesstämning. Alla foton är ett slags självporträtt.

Med detta lämnar jag avdelningen för självporträtt.

 PS. Fotona ovan togs nästan alla i avsikt att testa något. 

En ny kamera, ett nytt objektiv eller ny idé och alls inte för att ta ett eg. självporträtt. Trots det berättar de naturligtvis en historia. En historia om en personlig resa såväl som om en fotografisk utveckling. Vad kameran kommer att registrera framöver återstår att se.

Jag hoppas, att ni vill hänga med på min fotoresa. I både då-, nu- och framtid.