rekapaus

För några dagar sedan tänkte vi göra en utflykt till Danmark.

Målet var Louisiana, det förnämliga konstmuseet strax söder om Helsingör.

Jag insåg genast möjligheten att stanna till vid Dyrehaven, som vi passerar på vägen dit.

Dyrehaven är ett stort inhägnat skogs/parkområde (drygt 1100 ha) med gamla vackra träd och ett förhållandvis stort antal hjortar, som är vana vid att det rör sig folk i närheten, vilket ger bra fotomöjligheter.

Jag var nyfiken på de brunstiga kronhjortarna och ville reka och föreslog ett kort stopp på vägen. 

Jag har visserligen bott alldeles i närheten och cyklat genom parken/skogen åtskilliga gånger men det var längesen och jag undrade om hjortarna hade något speciellt ställe för sina uppgörelser.  

Min tanke var, att kolla lite och sen återvända en tidig morgon.

Det visade sig, att brunsten nog var på sluttampen.

Möjligen höll vi oss också i fel delar av det stora hägnet.

Hur som helst blev den planerat korta pausen till en heldagsutflykt i den vackra skogsparken.

Lite varstans hörde vi brölanden och sökte oss mot ljudet och stötte på några av tjurarna.

Med eller utan familjeflock.

Då och då rusade  tjuren iväg för att mota bort en möjlig rival, som kommit lite för nära.

Medan han var upptagen med sina uppgifter, höll hindarna koll.

I en skogsdunge putsade en yngre herre hornen i ensamhet.

Man måste sköta sin hygien om man vill vara attraktiv...

Eller handlade det om 'vapenvård' inför en eventuell sammandrabbning?

Eller...det kanske bara kliade....?　

Vid dammen

Vatten i trädgården är ett måste för mig.

Stort eller litet spelar mindre roll.

I vår trädgård finns en liten näckrosdamm,

som också är en guldfiskdamm.

I våras fick vi ett antal fiskar av en god vän, för vars damm de blivit lite för stora.

Jag försökte fotografera dem vid matningen

men tyckte,

att vattnet blev det roligaste på bilderna.

I näckrosornas pelarsalar lever en liten grodkoloni.

Ofta ligger de på näckrosbladen eller sitter på dammkanten.

När man kommer in i dammrummet blir det strömhopp ner i vattnet

men om man bara sitter lugnt en liten stund, så tittar de upp.

Nyfiket kommer de närmre och så kryper de upp på bladen igen

eller simmar fram och kollar lite.

Ett paddpar bor också vid dammen.

 Inte lika lättillgängliga som grodorna men de hälsar hövligt innan de försvinner i grönmassan.

På försommaren invaderas dammen av sländor.

Då gnistrar och skimrar det av ljusblå, graciösa projektiler över vattenytan.

Blå flickslända.

De mellanlandar på näckrosbladen

innan de hittar en partner,

som de sedan hänger med över vattnet i sin märkliga parning.

Äggen läggs i vattnet och det är bara att hålla tummarna,

att larverna inte äter upp våra fiskyngel. 

Vattenödlor, skalbaggar, fjärilar och mycket mer bidrar till att göra dammen till en klar favorit hos både stora och små.

Precis som vid fågelmatningen kan man lätt dröja sig kvar alldeles för länge.

Med eller utan kamera.