Emaks betraktelser 50/Vad man stöter på under resans gång...

Ja det är väl ungefär så jag man kan sammanfatta det hela. Att fotografera det man stöter på under resans gång. Istället för att leta upp bilderna så låter jag bilderna komma till mig, där jag går, står och tar mig fram. Visst har jag ett och annat projekt också, men det mest intressanta är egentligen att låta bilderna komma till en utan att leta efter något speciellt. Det spontana fotograferandet och de infall och idéer man får när det dyker upp något intressant, är det ultimata sättet att skapa bilder som jag ser det. Och då gäller det givetvis att alltid ha kameran till hands. En enkel utrustning som är lätt att ta med sig, och som man kan innan och utan, är det perfekt verktyget för den typen av bilder.



Under helgens resa till Öland (för att njuta av den friska luften och de fina vårblomstren) passerades som vanligt Kastlösa på den södra halvan av ön. Där finns en liten studioglashytta och ibland tittar vi in i shopen. Men idag var även hyttan igång och Poul Jörgensen blåste glas. Så då var det läge för några bilder. Dåligt ljus i hyttan men där han satt fanns en dörr som var öppen och som lyste upp. Där placerade jag mig. Tiderna räckte för min 400-ASA film precis. Även om det inte blev 100 skarpt så blev det i alla fall bilder. Skärpa är inte allt här i världen.





Att inte på förhand veta så mycket om vad som kan hamna på filmen/minneskortet är rätt spännande, och en utmaning.  Det påminner lite om barndomens upptäcktsfärder på okänd mark, och som man nu i vuxen ålder (med kamerans hjälp) kan sägas praktisera på ett nytt sätt. Finns det något mera spännande än att nyfiket se vad som finns bakom nästa vägkrök, i nästa rum eller bakom nästa husknut? Till synes ointressanta objekt kan då visa sig innehålla något helt annat än vad man föreställt sig. Lite som att ha fördomar. När man blir mera bekant med människor, saker och ting (eller vad det nu kan vara), så kan en helt annan sanning uppenbara sig för en när man kikar in bakom fasaderna. När man ger sig tid att stanna vid ett motiv kan helt nya världar dyka upp.

Som t.ex vid ICA Almérs utanför Färjestaden, där vi stannde för att inhandla lite dricka för hemresan. På andra sidan vägen ligger Färjestadens vattenreservoar som man inte direkt reflekterar över. Skulle slå en drill och gick därför över på den sidan vägen. Såg då ett tecken på byggnaden till höger om tanken, vilket väckte min nyfikenhet. Vad kunde dölja sig på baksidan?



Jo väldigt snygga och välgjorda graffitti-målningar. I regel brukar såna se rätt taskiga ut, inte direkt några konstverk. Men här var det något annat, som i alla fall jag menar mera kan hänföras till konst än till klotter. Färjestaden har här riktigt bra graffitti-konst som jag ser det. Hoppas verken får vara kvar och kommunfolket låter bli att tvätta bort dom. Tänk om kommunen istället kunde låta de som gjort målningarna, fortsätta även  med hela den stora reservoarens sidor? Sätt upp byggnadsställningar och låt dom slutföra det dom börjat med. Jag tror det kan bli något riktigt snyggt av det, och ytterligare en attraktion för Öland.