- Estethisk -

Ola

Man ska aldrig vänta med att höra av sig till gamla vänner eller bekanta, det lärde jag mig igår.

Jag gick Konstskolan i Stockholm 1986-87 som yngst på hela skolan (16 år) det året. Där hamnade jag i samma klass som en hel drös med talangfulla (och några mindre talangfulla, det var inga antagningsprover) människor. Bland annat en kille som man inte bara kunde låta bli att tycka om; Ola Pehrson. Han var snäll och otroligt mån om andra. Han och en tjej i min klass tog mig under sina vingar. Jag växte otroligt mycket det året.

Han var nog den som var mest talangfull av alla på hela skolan det året. Full av coola idéer och otroligt duktig på att måla och skulptrera, både realistiskt och abstrakt.
Jag var full av beundran och såg till att få en autograf på en av mina fotografier på honom, eftersom jag var säker på att han skulle bli stor och erkänd!
När jag 1989 förlorade min pojkvän i en tragisk olycka, var Ola en av de första jag hörde av mig till och han höll mig sällskap mitt i sorgen och var en av få som inte bara slutade höra av sig. Men kontakten tappades ändå efter ett tag och åren gick.
1999 såg jag i Dagens Nyheter att han fått enorm uppmärksamhet med ett av sina verk - Yucca Invest Trading Plant - där en Yuccapalm, med elektriska signaler, styrde köp- och säljråd på fondbörsen.
"Kul!" tyckte jag och sprang och tittade på en av utställningarna. Tänkte redan då ta kontakt men trista saker i livet just då gjorde att jag inte ville höra av mig... jag ville ju inte att det skulle verka som jag bara tog kontakt när jag mådde dåligt.

Ola sitter brevid en annan elev (minns inte hennes namn) på Tre Backar på vår "Reunion" hösten 1987 efter att vi alla slutat på konstskolan. Jag tog bilden som en skoluppgift till GFU, "pressa film".

Igårkväll tänkte jag, "men va fasiken, nu har det gått flera år! Varför hör jag inte av mig?! Det ska jag ändra på!" och drog fram mobilen för att bläddra fram hans nummer och ungefär samtidigt så hoppade jag in på hans hemsida.
"Kul! Den är uppdaterad" tänkte jag när jag kikade in, och av ren nyfikenhet så kikade jag förstås på hans biografi.

Där läser jag:
"1964 - 2006
born in Stockholm
died in Ljusdal, Sweden"

NEJ!!!!
- Han är död!!
- Vad har hänt?!
- Varför??!
Först en förlamande saknadskänsla, trots att det var så många år sen jag sist träffade honom, och sen en allt starkare insikt av att jag aldrig mer kommer träffa honom.
Men vad har egentligen hänt?! Börjar googla förtvivlat, och hittar en del artiklar. Blir inte gladare av resultatet. På långfredagen 2006 är han och hans familj, fru och tre barn, på väg till fjällen. Men på vägen frontalkrockar en annan bil med hans och han och nästan hela hans familj omkommer. Ett av barnen överlever. När jag läser det här, blir jag så gruvligt ledsen att tårarna rinner och jag vill inte googla något mer.

Ola Pehrsons hemsida

Postat 2008-02-13 00:33 | Permalink | Kommentarer (12) | Kommentera

Nikon D3 - En bröllopsfotografs vardag

I mörkaste december förra året hade jag ett bokat kyrkobröllop. Ultratrevliga och roliga, avspända människor som jag redan kände sen innan! Så jag både såg fram emot det och bävade för mörkret. Det är inte lätt att fotografera utan blixt i kyrkan på eftermiddagen mitt i december. Dessutom visste jag inte om jag skulle ha kameror över huvud taget pga. stormiga orsaker, och det var nervöst.
Men tack gode gud för schyssta kollegor! Massor av kollegor/vänner erbjöd sig hjälpa till med att låna ut sina kameror, så jag kunde tillomed välja å vraka bland olika kameramärken och modeller!
Eftersom jag är Nikonist sen över 20 år tillbaka i tiden, lånade jag tacksamt en Nikon D3 av Per. Min eminente assistent Spirou fick även han låna extra kamera av Anna.
Nu föll det sig så att jag lyckades ha mina gamla kameror tillgängliga ändå, så D2x fick bli backup. Men det var ärligt talat så mörkt att den gjorde sig bäst på fest med blixt.

D3 och lensbaby 2.0. Äntligen en kamera där man ser vad man gör när man hanterar linsbebisen. Det blir vinst (skärpa) varje gång! ;)
(notera gärna det lilla hjärtat till vänster, som är en reflex från brudens krona och resultatet av min hjärtformade bländare)

Klänningen justeras, jag har kort, kort tid på mig men kameran är snabb och gör exakt som jag vill.

Det här paret är nåt alldeles extra!! Även om det var så kallt så att värmekuddar inte hjälpte det minsta och gjorde att tiden krympte betydligt vid porträttfotograferingen, så hade jag enormt roligt och fick både vackra och humoristiska bilder.

Eldprovet för kameran! Kyrkan och ingången. Gick alldeles underbart bra! 6400 iso och jag behövde inte ens fundera på att sitta stilla och sluta andas. Kunde i det närmaste slänga med kameran hit och dit och ändå få skarpa bilder.

Kunde lägga tyngden på motiv och komposition istället för att lägga all energi på att undvika rörelseoskärpa.

Utanför kyrkan övergick min glädje till ren å skär fascination. För ögat var det i det närmaste kolsvart ute. Men med hög iso och en anings längre slutartid kunde jag "trolla" fram skymningsljuset igen!

På festen (som vi sen hade svårt att lämna för vi hade så enormt roligt) upptäckte jag hur frapperande bra D3 och SB800-blixten fungerar tillsammans. Tidigare har det varit ett ständigt justerande fram och tillbaka, trots TTL. Nu fungerade det klockrent utan fipplande!

Här fick jag lita helt på AF'en för jag såg inte så mycket genom sökaren... Jag tror jag fick nåt i ögat jag oxå.

The Team!

Bröllopsvalsen!

Och brudgummens pappa kunde verkligen dansa! Han fick tillome mig att svinga mina lurviga vid ett tillfälle, trots två tunga kameror som fortfarande hängde på varsin sida om nacken. *uff, tungt*

Japp! En underbar dag på alla sätt och vis!!

Det finns ett galleri med alla bilder här. Bläddra med piltangenterna.

Postat 2008-01-29 10:03 | Permalink | Kommentarer (44) | Kommentera

Underbara vännerna!

Jag har en massa fantastiska, goa och omtänksamma vänner. Många av dom har jag lärt känna på Fotosidan.se's chatt. Förutom att vi pratar på chatten varje dag så ses vi väldigt ofta och går på fotopromenader, fikar och umgås rent allmänt. Alla bor inte i Stockholm men även om vi kanske inte kan träffas ofta så finns det ju så många andra sätt att hålla kontakten, förutom chatten, så här i det moderna samhället. ;)

Jag inspirerades i mitt mobilköp av Liza och här får jag massa roliga tips på hur man kan använda den.
(Foto: Christoffer Wallstenius)

Bengus på favorithaket Fåtöljen på Hornsgatan. Tapeterna är perfekta som bakgrund där. ;)

Jojje med sin (numera sålda) 5D med 85mm 1.2.

Majja filosoferar bakom träden och jag kan inte låta bli att ta en bild för det är så vackert!

Mac-a-per försöker se tuff och grym ut. Fast vi vet vilken långhårig nallebjörn han är egentligen. ;)

Det är nästan omöjligt att få Damocles att inte blunda på bild.

Sist men inte minst är det någon i gänget som sedemera kom att betyda väldigt mycket för mig. Så mycket att jag lyckligt och omedelbart sa ja när han gav mig en ring på julafton!
Jag älskar dig, Spirou!

Jodå, det finns fler vänner än så här, men jag hade tänkt att det skulle bli fler blogginlägg senare. ;)

Postat 2008-01-27 12:51 | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Det var en gång en höst och just då....

... tog jag lite klyschiga bilder. Men man får göra så ibland. Annars blir det för många pretto-bilder i samlingen. ;)

Ett par cyklar i Drottningholms trädgård.
Jag såg hur cykelsugna träden var, men de var för artiga.

Ett par på romantisk promenad. Fast han tog sikte på ljuset så jag antar att
han var lite skrämd av mörkret, men efter den här vintern tror jag han längtar tillbaka tilil hösten.