Skridskobana på Nya Ullevi

Nya Ullevi i Göteborg invigdes 29 maj 1958, lagom till fotbolls-VM som den sommaren spelades i Sverige. Tillsammans med min pappa var jag på plats och såg den omtalade semifinalen mot Västtyskland då Sveriges högerytter Kurt Hamrin gjorde sitt berömda mål, med utgångspunkt vid hörnflaggan. Jag minns detta trots att jag då var blott 6 år.

Längs Ullevis löparbana anlades vintertid världens första konstfrusna 400 meters skridskobana för hastighetsåkning och mitt på ena långsidan, framför läktaren, utvidgades skridskobanan till att bli en ishockeyrink. På detta vis kunde Ullevi användas för större arrangemang, även vintertid.

I Göteborg fanns vid mitten av 60-talet två klubbar för hastighetsåkare på skridsko (sk långrör). Dessa hette IK Wega och IFK Göteborg, skridskosektionen. Båda bedrev omfattande ungdomsverksamhet. Hastighetsåkning på skridsko var en stor och populär sport vid denna tid, inte minst i Sverige, Norge och Holland. I Sverige hette våra stora stjärnor Ivar Nilsson och Jonny Nilsson. Ivar Nilsson var från Göteborg och tävlade för IK Wega. Jonny Nilsson var från Forshyttan i Värmland. Jonny blev den som lyckades bäst internationellt. I februari 1963 blev han världsmästare i ett snöigt Karuizawa i Japan. Jag minns tydligt hur jag lyssnade till referatet via radio. I oktober samma år gav han, som 20-årig världsmästare och innehavare av 4 världsrekord, ut boken "Sikta mot stjärnorna". Jag har boken i handen när jag skriver detta, sönderläst men i kärt minne.

Min bäste kompis Stig och jag gick med i IK Wega och fick träna på Ullevis upplysta skrinnarbana 2 kvällar i veckan. Har åkt på samma is, och SAMTIDIGT, som både Ivar och Jonny och några till. Det var stort för en 12-13-åring! Min första tävling, som var 250 m på Ullevis is, den vann jag tillsammans med en kille som hette Bo Fransson. Prisutdelare var Ivar Nilsson, gissa om jag var stolt. Efter detta gick inte tävlandet så bra men skridskointresset höll i sig några år, tills annat blev viktigare.

Nedanstående bilder tog jag under skridskoperioden. Bildkvalitén är inte jättebra men eftersom de sammanfattar en viktig period i mitt liv och dessutom utgör ett tidsdokument över en svunnen tid i Göteborgs och Nya Ullevis historia vill jag dela dem med Dig. Mycket nöje!

Öppen träning på Ullevi under ett februarilov i mitten av 60-talet. Gruppen står på hockeyrinkens is men gavlarna har öppnats så att hela varvet är tillgängligt. Vi detta tillfälle var det prova på "skrinning" men att åka på egna hockeyrör var också tillåtet. Killen i vit tröja tillhör den "konkurrerande" klubben IFK.


Träningstävling över 500 m. Om jag inte ser fel är det min kompis Stig som kör mot klubbkompisen Staffan (närmast kameran).


Ett av flera mästerskap (VM och EM) i hastighetsåkning som arrangerades på Ullevi var VM 1966. Jag var där tillsammans med min pappa. VM-programmet pryds av Jonny Nilsson i samlöp med norrmannen Per-Ivar Moe.



Det var massor av folk på läktarna och mycket god stämning, en riktig folkfest.




Det var dock kallt att stå på läktaren i flera timmar och det gällde att vara rätt klädd. Mannen i mitten som vänder sig om är min pappa.




Under invigningen fick juniorerna från Göteborgsklubbarna åka runt med deltagande nationernas flaggor. Här IK Wegas trupp som åkte motsols (det håll som man normalt tävlar).




IFK:s trupp fick åka medsols. Notera hur en av Ullevis ismakare gör honnör för flaggorna (till höger i bild).



Den inre banan av tre är för uppvärmningsåkning. Snösträngar skiljer banorna åt.



Tävlingen är igång. Notera ismaskinerna i förgrunden. Med dessa skrapade man och spolade isen i pausen för att hålla en jämn och rättvis kvalitét.



Arrangörerna står beredda med snöskrapor för att hålla banorna rena från snö och is-skrap samt snösträngarna på rätt plats.




Notera dåtidens pressfotografer längs banan men också det djupa snötäcke som låg på innerplan vid detta tillfälle. Vid arrangemang som detta monterades hockeyrinkens sarger ner och enbart skrinnarbanan är synlig.

Tack för att Du tagit Dig tid att titta, och förhoppningsvis även läsa, till slutet av min berättelse. Jag hoppas Du upplevt lite av den tidsepok som jag försökt beskriva.

PS. Jonny Nilssons världsrekord på 10 000 m från 1963 löd på 15.33.0 Idag har svenske världsmästaren Nils van der Poel åkt lite drygt 3 minuter snabbare vilket betyder att han skulle varvat Jonny Nilsson 6 gånger! DS.

Hälsningar
Per-Åke

2024-05-10 12:24   ehrsa

Fantastiskt! Skridskor verkar ha varit en populär sport under många årtionden här. Jag minns Johnny Nilsson och hans tidiga framgångar, men inte mer än så.. (själv född -56). Och Nils van der Poel är ju verkligen ett fenomen, för sig.. Först vinner han allt och sen slutar han direkt, men tar också hem 'Mästarnas Mästare', inte så konstigt kanske.. Han gör bara det han har lust med, i stort sett 'här och nu' bara.. Själv har jag åkt mycket 'långfärdsskridskor' i några årtionden, och funnit extremt mycket nöje i det, men har numera slutat med det p.g.a. av lite krämpor.. Bra bilder och blogg!
Hälsn!

Svar från pellesfoto 2024-05-10 12:36

Hej Jan,
Tack för Din mycket trevliga kommentar! Tacksam att få ta del av Dina minnen och reflektioner kring detta ämne. Har själv aldrig testat långfärdsskridskor men funderat på det många gångar.
Ja, Nils van der Poel är verkligen ett unikum på väldigt många sätt. En bra förebild tycker jag, även om inte hans extrema metoder och hängivenhet passar för alla ;-)
Många hälsningar
Per-Åke

2024-05-10 14:51   sodeto

Fint inägg och intressat läsning från en tid som vintersport idkades utomhus!

Tommy S.

Svar från pellesfoto 2024-05-10 15:47

Hej Tommy,
Tack för Din trevliga kommentar och reflektion, uppskattas mycket!
Hälsningar
Per-Åke

2024-05-10 18:37   gunte

Ja Jonny Nilsson har man ju svaga minnen av. Fanns dock ingen tv hemma vid den tiden så några rörliga bilder fick man ju inte se..
HaD/Gunte..

Svar från pellesfoto 2024-05-10 18:53

Hej Gunte,
Tack för Din kommentar och för att Du delar Dina minnen från denna tid. När skridskomästerskapen gick någon annan stans än i Göteborg (ofta) så följde jag dem alltid via radio. Dåtidens radiokommentatorer var väldigt duktiga på att förmedla vad de såg på ett inlevelsefullt sätt.
Hälsningar
Per-Åke