Fem minuter

Funderingar och fotografier från min vy i Vintergatan

Med löpardojjerna på...

Ibland måste det bara till förändringar i tillvaron. Suck.

Som att byta ut de kära sinnliga fotopromenaderna i maklig takt, mot löpardojjer och mer fartiga steg...tre gånger i veckan, runt Strömmen och Industriområdet.

Men en liten kamera går ju ned i fickan på träningströjan!

Och tänk...när jag stod häromdagen efter halva rundan och hängde över ett räcke och desperat försökte hämta andan, ja då tyckte jag att det var rätt bra. Att kameran var med, alltså. För trots min något dimmiga blick...ja så såg jag att det var ju rätt vackert där vid bron. Med betongen och speglingarna i vattenytan. Vackert och sparsmakat...och nedtonat.

Och just då kom det också en person gåendes på andra sidan vattnet - som på beställning, med en väldigt röd jacka. Rakt ut ur det grå, minsann.

Automatiskt hände det något. Trots skyhög puls och darriga ben och skrikande hårdrock i mina öron så blev jag plötsligt fotograf! (Hmmm...amatörfotograf förstås!) Kameran slet jag upp ur fickan, och efter en supersnabb koll av exponeringen...(såg lite trixigt ut, med mörkret under bron och vit himmel)...hann jag precis trycka av en endaste gång. Innan figuren med den röda jackan var borta.

Nåja, det var ju konditionsträning jag höll på med. Inte fotografering. Så ned med kameran och iväg igen.

Med lätta nätta löparsteg givetvis...hela vägen hem. :-)

Och bilden, den glömde jag bort...hittade den för en stund sedan...(Canon Ixus...sådär...men bra att ha i fickan!)