Idag stannade mitt hjärta...

lite grann i alla fall.

Så här var det: Jag hade städat golvet på morgonen, runt den stationära datorn. (Himmel så mycket damm det samlas där!) Sedan när jag kände mig nöjd och förtjänt av en liten paus framför datorn, så startade den helt enkelt inte. Så jag började att trycka och trycka om igen på startknappen, men inget hände. Olustigt minst sagt! Men sedan kom jag ju på att jag farit omkring med en golvmopp runt datorn så det var nog bäst att kolla kontakterna. Men nix, de satt där de skulle (tyckte jag). Så jag återgick till att paniktrycka på startknappen - men den var död. DATORN VAR DÖD! Det var då jag kände hur hjärtat började sakta ned....

BACKUP for det igenom min skalle. Sånt ni vet som alla med förstånd i knoppen gör REGELBUNDET, men som jag bara ägnar mig åt då och då och som omfattar endast en bråkdel av mina bilder. Trots att jag har en Synology NAS, och trots att jag har ett par andra externa bärbara hårddiskar liggandes i lådorna.

Det är nog det här med rutiner som fattas, ja eller helt enkelt - en skruv hos mig, i min knopp!

Suck.

Men så tänkte jag att jag nog skulle kolla kontakten som sitter därbak i datorn en gång till. Och det var då jag kände;  jag hade lyckats komma åt sladden när jag moppat så att kontakten åkt ut bara ytterst lite, det var inget som syntes men kändes när jag kände efter mer noga. (Förmodligen hade jag inte tryckt in kontakten riktigt, riktigt som man ska efter att flyttat datorn för några veckor sedan) - men efter den glada upptäckten trycktes kontakten i alla fall in HÅRT och RESOLUT. Och i samma takt som datorn satte igång så började även mitt hjärta slå normalt. Eller kanske lite fortare till och med - av pur lycka!

Så vad har jag lärt mig av det här nu då? Just det; Att jag ska börja utarbeta rutiner för REGELBUNDEN backup! Helst skaffa ett system för det. Har ni några goda råd???

För övrigt har jag börjat plugga igen parallellt med mitt jobb, det är nog den största orsaken till att det är så tyst här i bloggen. Men, jag känner alltmer att innesittandet med böcker framför näsan nog kräver en balans i form av fotopromenader. Så hoppet för bloggen, kanske inte helt är ute.

PS; gällande bilden så var jag inte riktigt nöjd med 2:3 beskärningen, så jag ändrade...bättre eller sämre är förmodligen en smaksak. men det är ju min blogg... =)

(PS I förstoringsläget ligger den gamla 2:3-bilden kvar). 

Jo då, jag traskar på...

Men det har varit tungt nu några dagar. Covid-19-tungt. Ensamlivet och oron tär. Och det är som att det är svårare att få till de där bilderna man vill ha, när man inte är på humör. Så då har bloggen också fått vara.

Idag när jag kom ut var temperaturen på nollan. På en del trottoarer låg is och snö kvar men på gatorna var allt vitt borta - där blänkte asfalten svart och våt.

Safe grip, free mind

Slogan från boxen till mina nyinköpta Icebug-kängor.

Och precis så kände jag också idag när jag var på premiärpromenad i de nya dojorna. Oh yes!

Idag tar jag lördagsledigt...

från fotografering och mina egna januariutmaningar. Istället stoppar jag in en bild här i bloggen fotad under senhösten förra året. (Ja...och rejält doppad i Silver Efex) Jag väljer en med fåglar - det har jag ju märkt är populärt här i bloggspalten =) Men jag stannar kvar i industrilandskapet, där jag ju hållit mig den gångna veckan. 

Beträffande mina fotoutmaningar så tycker jag att jag kommit igång bra, jag har använt kameran ganska flitigt. Det har inte blivit några bilder som jag jublar över, men jag håller i alla fall på att komma över den där fototrögheten som kan infinna sig när kameran legat på hyllan allt för länge. Och det är skönt att känna!

Till nästa vecka är utmaningen att hitta till nya fotoplatser. Helst skulle jag också vilja försöka vrida fotograferandet mer mot människor. Samtidigt känner jag mig inte riktigt bekväm med att vistas där det finns människor i dessa pandemitider. 

Vi får se hur det blir...

Januarisvärta

 
Och jag tar ett djupt andetag ytterligare och försöker hålla i och hålla ut - precis som herr Tegnell uppmanar oss att göra.
Jag har dessutom tagit semester hela januari, en semester som jag tänkt ägna mej åt att ta hand om mej själv och de mina, lite extra. Men jag har också nyårslöftat om att jag ska passa på att ägna januarisemestern åt foto på olika sätt. (Vad annat kan man göra?). 
En fotografisemester känns trots allt lite inspirerande mitt i pandemieländet.