Fem minuter

Plötsligt händer det, eller hur?

Man får ett nytt jobb-erbjudande. Tonåringen vill flytta hemifrån. Bästa vännerna skall skiljas. Den inte allt för gamla pappan får en stroke.

Eller...plötsligt...från intet...korsas ens väg av någon speciell. Någon som får en att hålla andan...medan hjärtat slår dubbelslag. 

Livet...

Så är det med livet. Oförutsägbart, orättvist och underbart.

Dessutom har det blivit sommar. Skön svensk sommar. Med varierande väder. Med ljuvliga ljusa kvällar och fantastiskt vackra morgnar. Och med långa lediga lata timmar däremellan...

Och just det ja, plötsligt händer det; blogglusten vaknar...

------

Under Drottning-gatan...

Dela:

Jag har kapitulerat...

Husväggarna, jag skulle låta bli dem - jag vet. Men det går inte. Jag har kapitulerat. Jag måste fortsätta här där jag står. Kanske kommer jag ner mer mellan husväggarna, bland människorna vartefter. I takt med vårsolen, och när gatulivet vaknar?

Så är mina intentioner i alla fall...

Staden - storstaden, den fascineras jag av ständigt. Jag tycker staden är oerhört vacker, intressant och fantasifull. Och ibland väldigt vilsam - som en tidig morgon. Jag tycker om dynamiken som finns överallt, i det konstruerade och förstås; bland människorna. I stadslivet. Och jag gillar tanken att allt är skapat av människor, för människor.

Jag tycker om stadens former och linjer. Jag tycker om den strama ryggraden, de stabila huskropparna och dess nät av vägar runt om. Jag tycker om blandningen av rakt och symmetriskt som då och då möter den totala motsatsen. Jag tycker om det sparsmakade, de plana ytorna...men också alla underbara små detaljer.

Och jag tycker om tidens spår; gammalt och nytt som möts. Eller kolliderar.

Jag kan nog säga att stadspromenader är som balsam för min själ. Jag kan bli riktigt lycklig av husfasader i morgonljus eller av kolsvart knottrig asfalt som blänker i försommarregn. För att inte tala om vassa vårskuggor, som nästan kan förtrolla mig!

Och när jag betraktar allt det här kan jag känna stor värme för människorna som lever och verkar i staden. Staden rymmer nästan allt; glädje och sorg, fantasi och flexibilitet. Storhet och oväsentligheter. I ett ständigt pågående skede. Allt i ett fantastiskt samspel. Eller i ett väldigt virrvarr...

Så, jag har kapitulerat; kameran får fortsätta följa med mellan husväggarna. Mot former och linjer.

Och mot stadslivet. Och mot människorna, förhoppningsvis.

bilder från veckan

Kungsgatan 56

  vid Strömmens kant

mellan fabriksväggar

blicken högt och ont i nacken

favoritfotoplats... (innan "Turistbyråskylten" kom upp)

...och till sist, mer vår i sikte, kanske?

Dela:

Windows

Titthål mot världen - utåt eller inåt...

utåt - mot den stora världen, eller nåja, mot industrilandskapet.

inåt - mot den lite mer privata

...eller svårigenomträngligt, begränsat.

Och jag gillar fönster!

Alltid spännande att höja kameran mot.

Hälsningar Lena

Dela:

Fundera och fotografera

Något av det bästa jag vet är att få rymma iväg hemifrån själv några dagar, med bara skissblock, laptop och kamera under armen. Vips blir huvudet fullt med idéer och kroppen full av lust. Lust att skapa.

Och för några dagar sedan styrde jag kosan till ett litet fint vandrarhem precis vid kanten av Göta kanal...i Motala. Inte långt hemifrån - jag vet, men tillräckligt långt för att vara utom räckhåll för middagsbestyr och diskbaljan!

Och jag fann ett väldigt bra ställe om man vill fundera och fotografera...och använda pennan lite. Jag hade dessutom en väldans tur med vädret, - jag fick två dagar med ljuvlig höstsol. Och på vandrarhemmet var det bara jag, och lite getingar. Men på mina promenader längs med kanalen mötte jag då och då väldigt trevliga Motalabor som ville få sig en pratstund. Vilket kändes roligt förstås!

Vid Motala Gamla Verkstad 8/9

 utanför verkstadsmuséet

 höstspeglingar i Göta kanal

 rakt upp i en gammal industribyggnad

en brygga som väckte upp barndomsminnen

 jag gillar kontrasterna i det här hörnet...

 trevlig Motalabo, som var lite nyfiken på vad jag sysslade med

...och så en spegling av mig, in i ett industrifönster

Hälsningar Lena

Dela:

Jag har minsann också varit uppe tidigt och fotat!

...och då måste man ju skriva ett nytt blogginlägg - idag! Trots att jag förmodligen finns här lite längre ner i spalten...

Men, i alla fall...ibland kan det vara bra att bli kissnödig sisådär vid fyratiden. Och har man dessutom ingen toa pga av renovering, utan helt enkelt måste gå över till en annan lägenhet...ja, då upptäcker man hur vädret är - på gott och ont!

Men idag var det på gott, för när jag klev ut i arla morgonstund så var Norrköping insvept i dimma...

Klockan halv sex ungefär i morse...24/8-11

den gamla rostiga vattentuben, nere vid fallet

riktigt tät dimma när jag kom över på andra sidan

...och så mitt allra käraste foto-objekt förstås - Strykjärnet.

Och här hade dimman lättat lite.

dimmig vattenspegel

Hälsningar Lena

Dela: