Fotofixerad
Att älska, att hata!
Jag verkligen älskar att fotografera. Men jag verkligen hatar att finna mina egna begränsningar i utförandet. Allt måste vara i perfektion och ä rdet inte det så är det inte bra. Sådan är jag. Tyvärr räcker inte tiden till att öva, öva, öva och öva. Men jag gör så gott jag kan, tyvärr räcker inte det till. Jag måste bli bättre att disponera min tid, hur fan disponerar man något som inte finns.
Jag träffade en beteendevetare en gång när det var körigt på jobbet som frågade mig:
"Vad gör du när du känner dig stressad?"
Jag svarade att jag fotograferar så klart. Att fotografera är som att försvinna för ett ögonblick ifrån allt som finns utanför. Alla flimmerljus liksom försvinner och det enda som infinner sig är koncentration. Och att koncentrera mig är något jag älskar, men jag hatar att inte ha tillräckligt med tid för det.
På mitt arbete finns ingen tid för perfektionism, ingen tid att koncentrera sig och tänka efter vad som egentligen skulle vara bra för den individ som står framför mig.
Jag känner på samma sätt just nu med mitt fotande, ingen tid för perfektionism.
Jag hatar det jag älskar!
Pressbild för bandet Kinetics
Dela:
