martas mumma
Bildanalys - så rätt det blev....
Jag brukar inte göra speciellt "personliga inlägg" på bloggen, men känner att det nog är dags för ett nu....Så jag säger som dom säger i Hemliga armén: "Listen closely - I will only say this once" :-)
Vintern 2006 miste vi ett barn. Jag har inte berört detta på fs förut, av flera anledningar. Vårt barns integritet är en anledning. En annan anledning är att jag vill bli bemött för den jag är, inte för vad som hänt. För saken är ju den att jag är precis samma person som förut, förutom att jag fått en massa livserfarenhet i bagaget...(som jag helst velat slippa....)
Jag är fortfarande en glad och positiv person, jag älskar fortfarande musik, jag gillar tekniska prylar, och jag vill leva vidare....! Och man lever faktiskt "närmare livet" nu...
Fotointresset har varit ett sätt för mig att ta mig vidare. Det första året kunde jag inte fota. Hur skulle jag bara kunna ta bilder på allt vackert, när allt i mitt liv var så fult?
Så småningom kom suget tillbaka, och det kändes faktiskt rätt ok att ta de där vackra naturbilderna - det blev snarast ett behov...Men då och då "glimrade det till", och jag kände att hon var med i några av mina foton. Dessa foton blev för mig väldigt speciella, de hade en helt annan känsla än mina andra bilder.
Så i påskas var vi ute och fotograferade. Jag hade en riktig "skithelg" med kass rygg, och fotandet kändes rätt avlägset. Beslöt mig i alla fall för att ta en promenad in i skogen, får se Terje komma gåendes i en glänta med strålande solsken. Jag hojtade åt honom att stanna, för i mina ögon såg det ut precis som jag tänkte mig "livet efter döden". Han stod snällt kvar, och jag fick till kortet efter några försök. Jag tycker mycket om bilden, och den betyder mycket för mig....
Så startades poolen bildanalys, och jag gick och funderade på om jag skulle lägga ut denna bild. Skulle folk se vad jag "känt"? Nu efter några dagar är jag tagen över vilken "klokskap" som finns bland fotosidans medlemmar! Tolkningen på bilden har gjort mig stum, det har rivits en del i det lilla modershjärtat....men....vilka människor det finns här på fs - vilka tolkningar jag fått! Så även om det rivit litegrann, har det gjort väldigt gott! Som sommarprataren sa igår...glädje och vemod hör ihop...!
Varje kommentar har innehållit nåt "korn" som jag kunnat ta till mig. Medlemmarna har, utan att veta det, satt ord på min egen sorg - och framför allt - fått mig att inse att ett foto inte bara är ett foto, ibland är det så mycket mer...
Så det finns mycket kunskap här på fs, och jag är glad att jag fått ta del av det! För mig personligen har bildanalyspoolen varit en liten kick. Har ett längre tag känt att jag stått och stampat fotomässigt. Vill vidare, men vet inte åt vilket håll. Är lite sugen på gatufoto, men hallå...jag bor i Åmål....:-) Porträtt då? Kanske....men det är lite förknippat med henne - hon älskade ju att vara framför kameran - så det får nog vila lite till...
Men jag misstänker att fotosidans medlemmar visar mig vägen... :-)
Så...här är nog en annan bild med känsla tror jag...men tänker faktiskt mest på filmen Cocoon när jag ser den..:-)
/maria
Dela:
nordeuropas trevligaste mas=)
mvh
peter
Och jag är inte ledsen, är en i grunden positiv person - det krävs mycket för att få mig att knäa...:-)
Blev bara så grymt imponerad av hur otroligt träffande folks analyser var utan att de visste ett smack om mig och vad som hänt!
Har egentligen inte heller haft något behov av att skriva vad som hänt mig - händelsen är ju inte jag, men den har ju självklart påverkat mig mycket, konstigt vore det ju annars.
Så det är ju himla gött att jag duger TROTS att jag är från fel landskap...:-)
Ha det gott du med!
/maria
Håller med dig om att Bildanalys ger så otroligt mycket, något av det bästa som hänt här på fotosidan det senaste. Att så många fantastiska fotografer ger av sin tid och SER det man inte själv sett känns så rikt!
Man växer i sitt fotograferande eftersom det ger tankar om hur man ska ta nästa bild. Man växer också i sitt sätt att kommentera.
Din silvrigt vackra bild ser jag om att ljuset, lugnet och livet finns, när man tittar efter.
Med vänlig hälsning
Agneta.
(Så jag får väl skylla mig själv nu då..:-))
Vad jag ville ha sagt med mitt inlägg var vilken otrolig resurs det finns i alla amatörfotografer här på fs, som precis som du skriver "ser det man inte själv har sett"...Blev förstummad av responsen på bilden, samt allas kommentarer/analyser...Man växer ju med kommentarerna, och framför allt så inser man hur olika vi ser på bilderna.
Så för mig har bildanalyspoolen varit en riktig kick, även om inte alla bilder kommer att ha den djupare mening som just denna bild hade...
(Blir faktiskt lite glad över din första mening, det var inte utan "ågren" jag lade ut denna text ska du veta...)
/maria
Mvh/Peter
Vad jag ville ha sagt med inlägget var att jag tycker denna pool är så himla bra! Analyserna var ju i vissa fall "klockrena", och folk satte ord på saker som jag inte visste om själv..:-)
Ni skrev ju på klotterplanket att man kunde lägga in en egen kommentar, där man kunde skriva om analyserna...gissa hur lång min kommentar hade blivit, så det blev lättare med ett blogginlägg..:-)
Så...ditt initiativ var och är bra!
/tekniknörden
//Katja
Och jag är glad att du känner så för bilden - tack! :-)
/maria
En fin bild har du lagt till inlägget! Gillar det där glimrande ljuset vid horisontens lite extra.
PS: Angående ditt föregående inlägg; försöker övertala maken att följa med på en tidig fototur, det ingår att han ska sparka upp mig ur sängen också... DS.
Jag gick väl och sög på inlägget i ett par dagar, av rädsla för just oförstående människor, fotosidan är ju en stor community så jag tvekade lite....Inlägget var inte ett dugg svårt att skriva, det var att trycka på "publiceraknappen" som var lite knöligt....:-)
Kollade också av med "gubben" att inlägget var ok, och det var det...
Men kände samtidigt att jag ville att folk skulle se hur otroligt duktiga de är på att analysera bilder, blev så förvånad över hur mycket de såg - saker som jag inte ens tänkt på...
Sedan har jag egentligen inget som helst behov av att vara självutlämnande i min blogg, är rätt så nöjd med mina ytliga inlägg och att kunna göra reklam för lilla Åmål och dess aktiviteter...
Har varit i svärmors stuga några dagar. Vi var ute och fiskade ett par gånger och under en av turerna fanns detta helt otroliga ljus vid horisonten - gissa om kameran gick varm?!!!
Försöker övertala Terje att gå upp tidigt imorron bitti också, såhär i semesterns elfte timma, men tyvärr ser väderprognosen rätt risig ut här...
Du får säga till din karl, att han får försöka knäcka "di envisa dalslänningarna" :-)
Tack för en välskriven kommentar!
(Har du sett vad som hänt på Svalbard idag?....Isbjörnar....)
/maria
Svalbard ja, tänkte på er alla som har varit där när man hörde om händelsen. Det som i princip inte kan hända kan ändå hända, uppenbarligen.
Min man har lättare att komma upp på morgonen så hopp finns att vi kan få en tur i naturen en mycket tidig morgon.
(Fast himla avundsjuk på inlägget från Arlanda var jag...:-D)
Så det var med viss betänksamhet jag publicerade, men kände samtidigt att jag ville att de som kommenterat skulle få veta hur mycket deras inlägg betydde för mig, och då var jag tvungen att släppa ner muren en stund...
(Och blev ärligt talat lite förvånad över att jag kände av folks kommentarer såpass, vi har ju gått vidare i vår sorg - mår bra och har en bra vardag. Men där ser man...det rev litegrann...)
Så fortsättningsvis blir det lika ytligt som det brukar...! Och där mår jag bäst...ytlig och flamsig...:-)
Isbjörnsattacken var där vi åkte på vår scootertur, så man inser hur liten man faktiskt är i det stora hela. Tydligen var det en ung kille också, vilket på nåt sätt gör det hela mer tragiskt...
Vi brukar göra ordning precis allt kvällen före. Kaffet, smörgåsarna, fotoryggan...då är det liksom BARA att gå upp sedan...haha...Så jag håller tummarna för en tidig morgon! :-)
/maria
Att skriva inlägget var hur lätt som helst, men att publicera det var värre..:-) Är inte van att skriva personliga inlägg, och har väl egentligen inget behov av det. Men tyckte att jag var "skyldig" fotosidans medlemmar att få veta hur otroliga de är!
För fotot är helande på flera sätt, och analysen på mitt foto var ju klockrent.
Var bara rädd för att inlägget skulle kännas "tungt" att läsa, för det var inte så det var menat - tvärtom....:-)
Ha en go´dag!
/maria
Håller med dig, det finns fantastiska människor här på Fotosidan. Tack Maria för allt stöd som jag fått av dig. Vet nog inte vad det hade blivit av mig de här två senaste åren annars.
Vet du...orden har gått åt två håll - och om man nu säger att det kommit något lite gott ur det här, så är det din vänskap! (Nu blev det nästan lite gråtmilt här, men så menar jag inte...!)
Det har hjälpt mig lika mycket att ha dig, som tvärtom.
(Gick tillbaka och läste. Har det redan gått två år....oj.....)
Blev så förvånad över vad folk tolkade av min bild. En del formuleringar var klockrena, och eftersom jag inte nämnt till nån person här på fs vad som hänt, så visste jag ju att de tolkade min bild alternativt analyserade "sitt eget". Hur som, så var det helt otroligt...Det rev som sagt ett par dagar, men inte för mycket. Och man lär sig även av det...
För mig har bildanalysgruppen faktiskt gett mig en liten kick. Är ju lite on/off på fs, och före denna pool var det mycket off..., men nu är suget tillbaka igen!
Kramar!
Jag stannade upp och tittade in på din fotoblogg och dom här orden nedanför
kunde jag inte låya bli att läsa.
" En annan anledning är att jag vill bli bemött för den jag är, inte för vad som hänt.
För saken är ju den att jag är precis samma person som förut, förutom att jag fått en massa livserfarenhet i bagaget...(som jag helst velat slippa....) "
Jag har också varit med om en del, flera sjukdommar och jag har tänkt precis som du. Ser människor mig för den jag är, eller vad jag gått i genom.
Var däremot inte rädd för att se din erfarenhet som en kraft i ditt konstnärliga arbete....
Kram