Eftersom det här är första gången jag skriver här tänkte jag berätta lite gott och blandat om vem jag är.

Jag heter Alice. Jag är 22 år gammal och jag går Gestaltande fotografi (GF)! 

Jag är från Åland, som är en liten ö (för er som inte ännu besökt) och ligger mellan Sverige och Finland (vi tillhör Finland, men svaret är tyvärr nej, jag kan inte någon finska.)

När jag gick högstadiet åk 9, och det var dags att bestämma vart nästa steg i livet skulle ta en, hade jag ingen aning om vad jag ville göra. En sak visste jag, kreativitet var ett måste. Hösten därpå startade jag min utbildning till Frisör. 

Jag utbildade mig till frisör på Ålands Yrkesgymnasium i 3 år. I slutet av sista året fick jag ett jobberbjudande som jag tog direkt. Jag jobbade där i 2 år fram efter studenten, sedan ändrades min bana igen. Jag blev lite uttråkad, jag ville uppleva, jag ville se nya saker, lära känna nya människor. Jag var bara 19 år. 

Jag fyllde i några papper och 6 månader senare satt jag på ett flyg till USA. Au Pair var min nästa anhalt. I 13 månader bodde jag i Connecticut i USA hos en familj och tog hand om deras 3 åriga dotter. Det var fantastiskt! Så mycket jag lärde mig om världen och om mig själv. Jag slet med jobbet men hann också träffa så många nya vänner och hann resa runt landet för att se och upptäcka. 

Efter dessa 13 månader var det dags att komma hem till verkligheten på Åland. Där inget hade förändrats. Det här kan vara en av de värsta känslorna. Jag kan slå vad om att ni säkert känner igen, flera av er, den känslan. Det var ett par månader som var jobbiga, att inse att jag var tillbaka på Åland. På heltid. 

Jag gick tillbaka på jobb. Men så tog jag upp min gamla vän kameran en dag. Känslan av att skapa, stänga in sig och bara fokusera kom fram, och det var så skönt. Jag har sedan jag var liten velat satsa på fotografi. Så varför inte nu? 

Det värsta som kan hända är ju att jag inte kommer in! Blanketterna fylldes i, skickades in och så fick jag ett mail. ”du är välkommen på intervju”. Glädjen, att jag kommit så långt. Och ja, vi vet hur den historien slutar. Intervjun gick bra, tydligen, och jag flyttade till Gamleby i slutet av Augusti! 

Jag har inte alls lika mycket foto erfarenheter som många av mina klasskamrater har. Men sen dag ett har dom uppmuntrat mig och stöttat till 100% och det känns helt underbart. Redan nu efter snart en termin, har jag lärt mig mer än jag trodde. 

Det är tufft och det är svårt, men det är självständigt och roligt. Delade känslor, men så ska det vara. Jag brukar tänka att, eftersom jag bryr mig så mycket om att det ska bli bra, då måste jag ju ändå älska det jag gör, (fast det är svårt och jobbigt ibland!)

.

Lite av mina bilder får ni se i nästa inlägg!

Peace, Alice