Freddes
I trädet...
Vid en tur i skogen gick jag förbi ett dött träd med en massa knutor på sin avskalade stam.
Jag gick lite närmre och såg små figurer minsann.
Hur många gubbar hittar ni?
/Fredrik
Sköna stunder.
På vissa ställen har naturen frusit fast, fångad i kristalliserat vatten som kylan fött fram.
Små vattenhål syns i isen, vattnet är mörkt och kallt.
I forsarna rinner vattnet förhållandevis fritt, mossklädda stenar täcks av is.
Små glittrande konstverk bildas här när vintern drar fram.
Småfåglar frossar i ravinens brant, bokollon har av vildsvin bökats fram.
Av svinens rester blir det en stor fest, de far fram som galna och hör inte mina steg.
De flyger fort och hämtar en näbb full av ollon, sätter sig sedan i en gren och skalar fram maten.
Jag sitter ner och bara beskådar deras vilda framfart fram och tillbaka.
Jag bryr mig inte om att ta upp kameran, utan lämnar de små i sina bestyr.
Ljuset försvinner snart och snön har åter börjat dala ner.
Jag får jobba upp värmen i kroppen igen, i den branta lutning uppför som är min väg hem.
/Fredrik
En tur i snön.
Det är otroligt hur tyst, lugnt och stilla det kan vara i skogen när snön har fallit.
Som en jättestor sordin lägger sig de iskalla kristallerna över höstens guldbruna fallna löv.
Visst hörs fortfarande korpens envisa kraxande men det låter lite mer dämpat när den passerar ovanför mig.
Bäckens vatten forsar på i vanlig takt, men dess skvalpande framfart når idag knappt mina öron.

Eftersom snön föll under natten till idag kan jag ganska lätt se vilka djur som travat fram
där jag själv nu går.
Spår från några hjortar en älg och ett vildsvin förmodligen en galt får nu sällskap av mina som av kängor stansas fram.
En bok tyngs av tyngden från snön där löven sitter kvar, den önskar nog att löven fallit innan vintern kom så plötsligt och hastigt.
Det är lite ljusare här om man jämför med ravinens brant.
Solen föröker envist hänga kvar vid horisonten skänka några strålar till åt den nu frusna fronten.
Det ser ut som en öde skog som begravts under tyngden av en väldig vit lav.
Solens sista ljus färgar av sig på det vita, natten väntar på att göra entré.
Mina tår käns en aning kalla nog bäst att ge sig av hem och få upp värmen igen.
Men några sista bilder kan jag inte låta bli att ta precis då natt tar vid efter dag.
/Fredrik
Arkiv
- Maj 2013
- April 2013
- Mars 2013
- Februari 2013
- December 2012
- November 2012
- Oktober 2012
- September 2012
- Augusti 2012
- Juli 2012
- Juni 2012
- Maj 2012
- April 2012
- Mars 2012
- Februari 2012
- Januari 2012
- December 2011
- November 2011
- Oktober 2011
- September 2011
- Augusti 2011
- Juli 2011
- Juni 2011
- Maj 2011
- April 2011
- Mars 2011
- Februari 2011
- Januari 2011
- December 2010
- November 2010
- Oktober 2010
- September 2010
- Augusti 2010
- Juli 2010
- Juni 2010
- Maj 2010
- April 2010
- Mars 2010
- Februari 2010
- Januari 2010
- December 2009
- November 2009
- Oktober 2009
- September 2009
- Augusti 2009
- Juli 2009
- Juni 2009
- Maj 2009
- April 2009
- Mars 2009
- Februari 2009
- Januari 2009
- December 2008
- November 2008
- Oktober 2008
- September 2008
- Augusti 2008
- Juli 2008
- Juni 2008
- Maj 2008
- April 2008
- Mars 2008
- Februari 2008
- December 2007










