Har jag redan tagit årets sista gatufoton?

Det är märkligt hur ens liv tycks följa vissa mönster. Trots att jag konstant tycker att jag för sällan ägnar mig åt gatufoto blir det aldrig att jag fotograferar oftare. Och när november kommer går jag alltid i fotografiskt ide. Det blir knappt några gatufoton förrän i mars igen.

De här bilderna är tagna den 30 oktober i år. Sedan dess har jag inte tagit en enda gatubild. Jag var visserligen en vecka i Köpenhamn och bodde centralt, men min lediga dag som jag skulle ägnat på stan fylldes av fotouppdrag. När jag satte mig på huk skulle fotografera fyra nordiska statsministrar hörde jag hur byxorna sprack, men det är en helt annan historia ...

Det är tydligt att mitt fotograferande blir lidande av mörkret och kylan. Och det är ju inte så jättekonstigt. Ändå är jag inte alls så aktiv under den ljusa och varma halvan av året som jag skulle önska. Naturligtvis har jag en rad förklaringar, varav att jag jobbar långt mer än heltid är en, men det är värt att fundera på om det finns några hinder som jag kan eliminera.

Jag har lekt med tanken att jag skulle fotografera mer om jag hade närmare till stan? I Stockholm mäts avstånd på olika sätt och ofta är tid ett mer relevant mått än kilometer. Just nu tittar jag på att flytta till ett ställe som ligger lika långt från centrum, men med bättre och snabbare kommunikationer.

Det kan också finnas andra hinder som går att överkomma. Det här ska jag klura på den närmaste tiden.

Den mörka nordiska vintern är inte en förlorad tid för oss gatufotonördar. Det är en perfekt period att ägna sig åt redan tagna bilder, att skanna, redigera, bildbehandla, skriva ut, rama in, skapa hemsida med mera. Vintern är också tiden för att förbereda fotoprojekt och planera resor. 

Jag har börjat på ett projekt tillsammans med min kompis Joakim K E Johansson. Vi är väldigt strukturerade i vårt arbete med inplanerade möten och uppgifter att göra i mellantiden. Vad projektet går ut på får jag återkomma till. 

Det måste sägas att det går att ta bilder på gatan vintertid. Det kan bli väldigt spännande att ta bilder i ljuset från gatlyktor och skyltfönster. Ett tips är att byta vidvinkeln mot en normal och fotografera på längre avstånd än under sommarhalvåret. Då blir det enklare att om man tvingas jobba med stor bländaröppning.

Blixt är också en lösning i vintermörkret, men det känns inte som min grej. Stötte på den här gatufotografen på Götgatan där han tog gatuporträtt.

Här är lite fler bilder från fotorundan den 30 oktober. Vilken av bilderna gillar du bäst?

Folkrace bjuder på många fartfyllda bilder

Motorsport kan vara tråkigt att titta på … och alldeles, alldeles underbart. Folkrace är antagligen den mest publikvänliga motosporten. Det är dramatik hela tiden – till och med mindre barn med spring i benen sitter fängslade och kollar timme efter timme. Inte undra på att folkrace är ett folknöje.

I slutet av sommaren åkte jag ned till Nyköping för att testa mitt senaste objektiv, ett begagnad Canon EF 400/2,8L IS III, som jag köpt av en kompis som uppgraderat till RF-versionen.

Upplägget är också gjort så att vanligt folk ska ha råd att tävla. Efter tävlingen kan man köpa motståndarens bil för en överkomlig summa, men helt billigt blir det inte. Varje tävling innebär reparationer och det kostar att ta sig runt till de olika tävlingarna. Jag snackade med en förare som berättade att hans årliga budget låg runt ett hundra tusen kronor. Någon sponsor hade han inte.

Sensommaren bjöd mestadels på direkt solljus. Motljus är ofta snyggare än medljus, så jag valde plats därefter, men också så att jag fick bra överblick över banan. Det gick att stå runt större delen av banan, men jag tog de flesta bilder från samma position. Platsen var väldigt bra, med det gäller att försöka variera bilderna när man håller sig på en plats. Grundtipset är alltså att byta position några gånger under en dag.

Motljus och stora grusmoln brukar vara en utmaning för autofokusen, men dagens motivigenkännande autofokussystem som känner igen motivets färg och form är suveräna på att hålla skärpan på motivet. Jag har tagit bilderna med två Eos R5:or, den ena med 400:at och den andra med ett 70-200/2,8.

Ett problem med att fota motorsport är att bilarna är uttryckslösa. Idrottare visar upp ansiktsuttryck och rör hela tiden på kroppen. En bil ser i stort sett likadan ut om den står still som om kör fort. Då gäller det att jobba med vinklar och slutartider för att få fram dramatiken. Flera bilderna är tagna på 1/60 eller 1/30 sekund för att få fram känsla av fart. I de fall jag vill frysa rörelser helt använder jag 1/2000 sekund.

Det blev många tusen exponeringar och jag ska inte trötta ut dig med alltför många bilder, men här kommer några till som jag gillar. Berätta gärna om det är någon av bilderna som du fastnat för.

Vofför gör di på detta viset?

Titt som tätt uppstår det småroliga situationer på stan. Magnum-fotografen Elliot Erwitt är en mästare på att fånga dessa ögonblick. Han tillhör en av mina favoriter och givetvis försöker jag ta efter. Här är några kul bilder tagna på senare tid. Berätta gärna vilken du gillar mest.

Jag drömmer om att bli pensionär ... fotopensionär

Jag kan då och då bli avundsjuk på alla pigga pensionärer som tycks ha all tid och all ork i världen att springa runt på gatorna och fotografera titt som tätt. Här på FS-bloggen finns ett helt gäng.

Varje år är detta samma sak. Det blir inte så mycket gatufoto som jag önskar. Lusten finns där och oftast kraften, men sällan tiden.

Att leva som frilansare innebär att det är svårt att helt styra över sin tid. De olika kunderna har ofta behov av mina tjänster samtidigt. Så istället för att njuta av sensommaren på Stockholms gator har jag skrivit artiklar och fixat bilder från olika fotojobb.

Jag måste kanske byta taktik i mitt fotograferande. Istället för att åka in till stan ett antal timmar kanske jag ska plåta mer där jag ändå hamnar?

I går hade jag vägarna förbi möbelvaruhuset Mio i Barkarby med den nya retrokameran Nikon Z fc hängdes på magen. När jag skulle hämta ut en beställning på baksidan hörde jag skratt som fångade mitt intresse. Klick, klick och så var bilden på bilen ovan fångad.

Jag får ihop några hyfsade bilder under året när jag ser saker samtidigt som kameran ändå är med. Men det går kanske att få till fler sådana bilder?

Här är några sådana bilder från i år. Vilken gillar du bäst?

Trots ett och annat lyckoskott blir det ändå en bättre skörd när jag går målinriktat runt på stan och fotograferar. Då ser jag mer och är mer på alerten.

Det där med att vara pensionär låter som sagt inte så dumt.

Går det att ta goa gatufoton i Göteborg?

Efter några dagars underbar semester vid Sveriges soliga sydsida drog jag mig hemåt till kungliga huvudsaken via Sveriges slagsida – Göteborg. Här möttes jag givetvis av rejäla regnskurar. Perfekt – eftersom det kan ge lite annorlunda bilder.

Mitt dygn i Göteborg fylldes även av dubbla besök på Canons verkstad (lämna in och hämta), besök på fotoutställning och en del akut skrivjobb på hotellrummet – så jag hade inte riktigt så mycket tid att plåta som jag tänkt. Men fötterna orkar ändå inte hur många timmar som helst.

Jag har varit i Göteborg många gånger, men aldrig gått i Haga förut. Efter att ha sett andra bloggare publicera bilder därifrån styrde jag kosan dit dag två då det slutat regna och turisterna flockades. Jag fick några hyfsade skott där – så tack för tipset!

Med tanke på att göteborgarna till och med har en gatufotofestival hade jag en del förväntningar på staden, och de infriades med råge. Jag kommer absolut att återkomma. 

Har du något tips på bra gatufotoplatser i Göteborg?

Här kommer lite fler bilder från min dag i Götet.

Vilken bild tycker du blev bäst?