Kommer jag någonsin få se mina bilder igen?
Vart fjärde år är det karneval i Lund och då brukar jag åka ner och fotografera. För ett år sedan var det dags igen och jag koncentrerade mig på att dokumentera cirkusen. Tyvärr kommer jag nog inte få se de bilderna igen.
Bilden ovan är en av de sex bilder som jag räddat. Resten är borta. Bilden ovan har jag tyvärr inte större än 640 pixlars bredd. Hade jag inte lagt ut bilden på internet hade jag inte ens haft det.
Det här borde inte ha fått hända. Tyvärr är jag nog inte ensam om att ha en bristfällig backup-lösning. Senast igår pratade jag med en yrkesfotograf som inte visste hur han skulle få till en bra backuplösning.
Jag trodde att min Lacieserver med fyra hårddiskar skulle vara säker efterom en hårddisk kan gå sönder utan att någon data går förlorad. Men det gäller ju att själva servern håller också. Det gjorde den inte.
Eftersom hårddiskarna ändå var intakta fick jag söka upp en kompis med samma sorts server. Jag hade inte råd med en ny och köpte istället en lite billigare lösning, en "speglad" enhet med dubbla hårddiskar med identiskt innehåll. Fördelen med den är att man kan ta ut diskarna och stoppa i en annan enhet eller direkt i en dator.
Men en speglad hårddisk kan ändå drabbas av problem. Men kan råka radera filer och då försvinner de på båda diskarna. Det går att rädda filerna om man inte skriver över med nya filer.
Filsystemet på disken kan också bli korrupt och det hände givetvis mig. Jag skaffade en programvara som ska kunna läsa ut filer från en korrupt hårddisk och det lyckades också till en viss del. Filnamnen och filstrukturen är borta, men tack och lov fanns metadatan (IPTC) som jag skrivit in i filerna kvar.
Bildfilerna hamnade i mappar om tusen bilder i varje. För att få någon ordning på bilderna så importerade jag in de 71.000 bilderna i Lightroom. Det gick att sortera kronologiskt och efter metadata, men en del bilder saknades eller var skadade. De redigerade bildfilerna var som regel skadade men råfilerna fanns kvar, utom bilderna från karnevalen.
Jag har lite då och då suttit och gjort om förra vårens och sommarens bilder men tyvärr kommer jag nog inte få återse bilderna från Lundakarnevalen.
Så hur ska man då göra backup? Det finns många tekniska lösningar men en vanlig princip är: Tre diskar fördelade på två platser.
Det innebär att man hemma har bilderna på två separerade enheter som är synkade, men inte speglade. Den ena kan i sig vara speglad, men backupdisken bör släpa efter lite så att man enkelt kan rädda en ofrivillig radering.
Om backupen görs en gång om dagen förlorar man aldrig mer än en dags arbete. Se till att vänta mer än en dag innan du formaterar ditt minneskort om du aldrig vill förlora en råfil.
Jag tycker inte råfilerna behöver mer skydd än så här. De "fixade" bilderna behöver däremot även lagras på ett tredje ställe som är på en annan fysisk plats så att man skyddar sig mot brand och stöld.
Det räcker med att dessa bilder är i jpeg med låg komprimering eftersom bilderna inte ska bildbehandlas mer. Det finns många som erbjuder lagringsutrymme på webben, men det finns vissa som även erbjuder nyttiga funktioner.
En sådan tjänst är Fotosidans systertjänst Imagedesk där bilderna inte bara ligger säkert lagrade utan även är sökbara. Då har man plötsligt sitt bildarkiv lättillgängligt och sökbart på nätet om man snabbt behöver en bild. Och man kan låta kunder gå in och söka i vissa mappar.
I Photoshop kan du skapa ett makro som automatiskt sparar en jpeg-version av din färdiga bild i en separat mapp. Sedan kan ett synkprogram se till att bilderna som hamnar i mappen automatiskt läggs upp på din lagringsplats på nätet.
Hur länge håller hårddiskarna?
Tänk inte så. Digitala filer ska flyttas över till modernare lagringslösningar med jämna mellanrum. Riksarkivet flyttar kontinuerligt data från äldre diskar till nyare. Mellan 5 och 10 år låter de informationen ligga och sedan flyttas den över till ny hårdvara.
I praktiken är inte det här så krångligt trots att ditt bildarkiv ständigt växer. Men lagringskostnaden per MB sjunker hela tiden så när det är dags att köpa nytt får du plats med allt det gamla och flera års komande bilder utan att kostnaderna skenar.
Skriver om
Innehållskategorier
- Intresse - Action / Äventyr
- Intresse - Gatufoto
- Intresse - Sport / Motorsport
Arkiv
- Februari 2024
- Januari 2024
- December 2023
- November 2023
- Juli 2023
- November 2022
- Augusti 2022
- Juni 2022
- Februari 2022
- Januari 2022
- December 2021
- November 2021
- Oktober 2021
- September 2021
- Augusti 2021
- Juni 2021
- Mars 2021
- Januari 2021
- Augusti 2020
- Juli 2020
- Juni 2020
- Mars 2020
- Februari 2020
- Januari 2020
- December 2019
- November 2019
- Oktober 2019
- September 2019
- Augusti 2019
- Juli 2019
- Juni 2019
- April 2019
- Mars 2019
- December 2018
- November 2018
- Augusti 2018
- Juni 2018
- April 2018
- Februari 2018
- Augusti 2017
- Maj 2017
- April 2017
- Mars 2017
- Februari 2017
- November 2016
- Oktober 2016
- Juli 2016
- Juni 2016
- Maj 2016
- April 2016
- Januari 2016
- December 2015
- September 2015
- Augusti 2015
- Juli 2015
- Maj 2015
- Januari 2015
- December 2014
- November 2014
- September 2014
- Augusti 2014
- Juli 2014
- Juni 2014
- Maj 2014
- April 2014
- Mars 2014
- Februari 2014
- Januari 2014
- December 2013
- November 2013
- September 2013
- Augusti 2013
- Juli 2013
- Juni 2013
- April 2013
- Mars 2013
- Februari 2013
- Januari 2013
- December 2012
- November 2012
- Oktober 2012
- Augusti 2012
- Juli 2012
- Juni 2012
- Maj 2012
- April 2012
- Mars 2012
- Februari 2012
- Januari 2012
- December 2011
- November 2011
- Oktober 2011
- September 2011
- Augusti 2011
- Juli 2011
- Juni 2011
- Maj 2011
- April 2011
- Mars 2011
- Februari 2011
- Januari 2011
Kategorier
- Bildjournalistik
- Intresse - Action / Äventyr
- Intresse - Arkitektur
- Intresse - Barn
- Intresse - Digital efterbehandling
- Intresse - Gatufoto
- Intresse - Konstfoto
- Intresse - Landskap
- Intresse - Macro
- Intresse - Mode
- Intresse - Porträtt
- Intresse - Produkter
- Intresse - Reportage / Situation
- Intresse - Resefoto
- Intresse - Sport / Motorsport
- Intresse - Studio
- Intresse - Svart-vitt
- Intresse - Toycamera
- Intresse - Utrustning
- Intresse - Vilda djur
- Intresse - Växter, insekter, naturdetalj
- Teknik - Makro
- Teknik - Montage
- Teknik - Mörkrum alt. teknik (analogt)
- Teknik - Studioljus (inne/ute)
- Teknik - Sv/v
Mjukvarumässigt bygger lösningen på linux i samtliga ändar, och rsync för att synka backupper. Vill minnas att rsync även finns för windows, och är en självklarhet på mac.
1. Spegling av disk - skyddar mot diskkrash.
2. Backup varje timme till annan disk (också den speglad) med historia, dvs jag kan gå bakåt i tiden och se hur disken såg ut vid en tidigare tidpunkt (Mac OS X time machine).
3. Bilder i Aperture backas upp till Aperture-vault på löstagbar disk då och då.
4. Hela maskinen backas upp då och då med klonade diskar som förvaras på annan plats.
Paranoid?
Daglig backup av genomgång av maindisken mot tre olika tok-stabil gamla ånglok till debianservrar placerade på olika geografiska platser i landet. En av dem var placerad i något som närmast skulle kunna liknas vid en atombunker. Har även hört att han numera ska ha skaffat en fjärde server placerad utom sveriges gränser... But then again, han förvarar en hel del viktiga dokument etc. på sitt system.
Jag har ett nas hemma med speglade diskar som jag backupar till, samt en extern disk som ligger hos min mor som jag uppdaterar en gång i månaden.
Alltid när jag tar en backup så backupar jag alla råfiler också. Disk idag är så billigt att det känns onödigt att bara ta dem man redigerat. Dessutom har det hänt mer än en gång att kunden kommit tillbaka långt efter att bilderna redigerats och frågat efter flera bilder från samma tillfälle och då är det skönt att veta att allt finns kvar.
Nu är de flesta av mina bilder skannade, så jag har ju även en fysisk backup.
Jag medger att jag fortfarande kör med server OCH backupmjukvara, men bilderna lägger jag även över manuellt på disk, direkt kopiering som inte kräver varken speciell hård-eller mjukvara för att läsas. Har skaffat en mjukvara som heter BeyondCompare som liknar utforskaren typ, men där jag kan jämföra två diskar/mappar mot varandra och synka nyare filer i båda riktningarna. Visst är det manuellt att starta, men jag kan ta vilken disk som helst och plugga in i vilken dator som helst när olyckan är framme igen :(
Tror kanske att det här med onlinelagring är rätt, men själv är jag tveksam till att lägga mina filer hos någon annan. Kalla mig paranoid men jag får en känsla av osäkerhet när jag inte kan kontrollera vad som händer ;)
//Chasid
Jag har ett liknande system som Christoffer:
En FreeNAS med 3 st RAID-Z som tar backup 1 ggr/dygn + en extern backup hos min svåger som uppdateras en gång per månad. Fördelen med RAID-Z är det är en standard, vilket gör att om själva servern går sönder och diskarna är intakta så är det bara att flytta dem. Man kan också byta diskar under drift.
Härlig känsla i bilderna som du visar i det här inlägget.
Jag höll på att skriva "Jag hoppas du har sparat negativen!", men den sortens humor kanske inte passar sig en dag som denna...
Själv kör jag numera, bränd av gamla försummelser, automatiska backuper dagligen till en särskild backupdisk. Backupprogrammet gör först en totalbackup av bildmapparna, och sen lagras filer som flyttats, ändrats, eller redigerats som nya versioner jämsides med de gamla, eller i en ny backupmapp med, förslagsvis, dagens datum på backupdisken.
När backupdisken är full byter jag ut den mot en ny disk, och den gamla disken lagras på ett svalt och torrt ställe. Med tanke på att man kan köpa en ny 2TB-disk för under 700 kronor är det ingen dyr backuplösning. Om man vill vara ännu lite säkrare kan man använda speglade backupdiskar, och sen lagra de fyllda diskarna på olika ställen; det blir fortfarande ganska billigt. Tänk bara att data på att hårddiskarna åldras, så man bör kontrollera och "motionera" sina gamla diskar då och då.
Det finns flera backupprogram som klarar det här, och de är inte särskilt dyra. För Windows-PC finns bland andra Second Copy (28 €) och Version Backup (80 €).
(Ärligt talat lever jag själv just nu inte som jag lär. Backupdisken är full och ersättningsdisken ännu inte installlerad. Tja, ni vet ju hur det är... ;-) )
En "riktig" backup har historik, som man kan rulla tillbaka.
T.ex. om man tog bort en fil av misstag kan man gå tillbaka till en tidigare version.
Och den sker helst på en annan hårdvara.
En speglad disk löser ju bara problemet med om en disk går sönder. Inte handhavande eller maskinproblem.
Min lösning är följande:
1. Backup varje natt, men också manuellt vid stora arbeten med bilder till en extern usb-disk m.h.a. backupprogram.
2. Fullbackup till NAS varje vecka.
3. NAS-diskarna backas med jämna mellanrum och förvaras i en annan stad i händelse av kärnvapenkrig :-)
Det jag har letat efter länge men som jag inte fått tag på är en bra och BILLIG online-backuplösning för data i storleken 0,5-1 TB.
De flesta jag har sett är rätt så dyra...
Någon som har ett bra tips?
För säkerhets skull har jag backat upp alla bilder som har med "släkt och vänner" att göra på "Arcival Gold (the 100 year Disk) " Dessa Diskar förvarar jag i brandsäkra källarkontoret, som vi har där där jag bor där även ett par hårddiskar ligger med annat innehåll.
En disk som jag jobbar mot. En backupdisk där jag säkerhetskopierar mina filer varje dag och en ytterligare en backupdisk som är placerad utanför hemmet. Den uppdaterar jag varje vecka/månad beroende på hur mycket jobb man gjort.
Sen har jag inte räknar med alla små hårddiskar man släpar med sig för tillfälliga jobb.
Usch och fy fan, som Anders Timell skulle sagt.
Jag har haft lösa externa diskar av olika märken innan, men det visade sig att dom inte var pålitliga.
Så för två-tre år sedan köpte jag en Apple Time Capsule. Den skulle ju vara skitsmart och helt i bakgrunden kunna back-up:a till sin hårddisk.
Det gick bra i cirka två år, sen brakade den ihop helt plötsligt.
Har varit med den till en Apple-butik i Kalmar, men de klarade inte att fixa den.
Så all information sitter så att säga i fängelse på livstid i Time Capsulen, utan möjlighet till benådning.
Nu har jag sedan cirka ett år sedan investerat i en Drobo (den enklaste med 4 hårddisk-platser) istället.
Och ännu så länge fungerar det fint.
http://drobo.com/
/Daniel
http://www.ibas.se/
Backup är till för att rädda en från katastrofer och misstag, medan arkivering är långtidslagring av färdigbehandlat material.
Om en backupdisk går sönder är det ingen katastrof. Det är bara att skaffa en ny backupdisk och börja om. Man bör använda dubbla backuper för att minska risken för katastrof när (inte om! :) en backupdisk och originaldisken går sönder samtidigt.
En arkivdisk får däremot inte gå sönder utan att det finns en backup av arkivet. Arkiverat data bör man kopiera till nya diskar med jämna mellanrum när de gamla diskarna börjar bli gamla och trötta och risken för trasigheter ökar.
Jag arkiverar inte, men jag gör däremot backup på ett tämligen säkert sätt. Så här gör jag:
1. Jag kör Time Machine mot en extern USB-disk. Time Machine är Apples inkrementella backupsystem som sparar "generationer" av innehållet på originaldisken. Dvs man behöver inte vara rädd för att en radering av en fil på originaldisken även raderar filen på backupdisken. (Spegling av diskar är en mycket sämre metod för backup eftersom man inte är skyddad mot att man raderar filer av misstag).
Den här backupnivån är främst ett skydd mot mina egna klantigheter. Om jag raderar en fil av misstag så jag kan återskapa den från backupen om filen har hunnit backupas. Jag har Time Machine inställt till att köra en gång i timmen, vilket jag tycker duger rätt bra.
Om datorn eller dess interna disk skulle gå sönder oreparabelt så är den här backupnivån också en räddning.
2. Jag kör även CrashPlan (http://www.crashplan.com). Backupdisken sitter då på en dator hos en kompis och backupen går över nätet. CrashPlan gör också inkrementella backuper i generationer, så det den behåller filer som man raderar från originaldisken.
En fiffig sak med CrashPlan är att man kan göra första backupen med backupdisken ansluten till den egna datorn. Därefter flyttar man den till den dator ute på nätet som man vill ha den på, och sen görs enbart inkrementella backuper. Detta gör att data mängderna blir hanterbara över nätet.
Den här backupnivån är till för att skydda mot katastrofer, som att datorn och den lokala backupdisken blir stulen, eller att huset brinner ner.
-----
Time Machine fungerar bara med Macintosh, men det finns andra liknande system som fungerar med andra operativsystem. CrashPlan fungerar på Mac, Linux och Windows.
Dessutom börjar förstås Time Machine rensa när backupdisken blir full. Den tar bort de äldsta backuperna så att nya backuper får plats.
Sist jag fick en jättekrach där ingen återvändo fann var det inte långt till tårarna :)
Shit alltså!
Nu gör jag så här.
RAID5 i datorn med fyra diskar.
Backup till NAS 3ggr/vecka samt som någon nämnde: manuell start av backup till NAS vid större uppdrag.
Det jag saknar nu är en spegel av min NAS på annan geografisk plats ifall åska eller brand skulle förstöra för mig.
Bra tips att ha flera minneskort så att man inte måste formatera dem efter varje import.
Lätt sak som jag och säkert många andra missat att tänka på.
Ps.
Åska är något som faktiskt finns och skadar datorer på riktigt!
Tänk inte: -Det händer ju så sällan och säkert inte mig.
Det hände en vän till mig för ett par veckor sedan!
Håller mig till "tre media på 2 platser" metoden.
1) Stationär dator hemma
2) NAS hemma, med RAID 1
3) Mozy Unlimited
3) är sin sin tur speglad internt, tror mellan två olika datacenter, så faktiskt 5 på 3 om man skall vara exakt. :-)
Kört backup på Mozy eller dyrare föregångare i 12 år nu över nätet och totalt har jag behövt hämta hem något två gånger, båda gånger på grund av "skit bakom spakarna" inte datorkrash.
http://www.youtube.com/user/achaser123#p/search/4/Y-6EQo6it7Y
Men jag brukar inte radera minneskorten innan backupen vilket gynnar säljare av minneskort.
Man blir dock fundersam hur man klarade sig tidigare när man bara hade ett dia i en låda.
För att skydda mot datakorruption tar jag fram checksummor på alla vilktiga filer varje helg innan synkningen som jämförs mot checksummorna från föregående helg så jag vet att inte en endaste bit blivit korrupt. Isåfall tar jag tillbaka från backupen. Det här är ju något många glömmer att data faktiskt förstörs med tiden pga diverse saker.
Jag prioriterar omvänt mot dig Magnus när det gäller RAW vs bearbetat, tycker RAW filerna är viktigare än de bearbetade filerna, det går ju alltid göra om bearbetningen om man vill och man har bilderna i full kvalité. Nu har jag själv visserligen backup av båda och funderar på remote site backup men det blir en framtidsfråga då det skulle kosta en del.
Det finns OK begagnade att få tag i till priset av en bättre normaloptik..... http://www.kassaskapshuset.se/Pages/beg_dokdataskap.html
Jag köpte ett för några år sedan...känns suveränt skönt att veta att bilderna ligger säkert.
Passar bra att låsa in andra värdefulla saker i.
/Lars
Du har förstås helt rätt i att spegling inte kan ersätta backup. Det behöver framhållas, eftersom jag träffat folk som bitit sig i tummen på den punkten.
Några andra viktiga punkter: det är viktigt att backupprogrammet är lätt att umgås med. Filerna på backupen ska kunna läsas utan hjälp av något särskilt program, och man bör av och till kolla att de faktiskt finns där. Det är också en punkt där förbiseenden fått trista konsekvenser.
Till sist får inte backupsystemet vara för komplicerat. Bäst är det om backupdiskarna kan kopplas via USB-port till vilken dator som helst. Jag har jobbat med PC sedan ABC80 och haft hårddisk sedan ABC800. Dåförtiden fick man räkna med en hårddiskkrasch per år ungefär, så backup var ett överlevnadskrav. Jag har diskat av alla förekommande mediatyper: diskett, tejp, magnetooptisk disk, bernoulli, zip, jazz, Syquest, CD, DVD ... och vanlig usb-disk. Det är först i och med rymliga USB-diskar som jag tycker att jag fått ett backupsystem som verkligen funkar utan krångel. Därmed finns knappast någon ursäkt för att inte sköta backupen ordentligt.
För övrigt har jag just nu ingen backup alls. Däremot står en två terrabyte stor hårddisk på golvet och väntar. I sin originalkartong. Och där har den stått i flera veckor.
Men i kväll så....
Merparten använder olika former av speglade diskar eller RAID i externa NAS. Dessa teknologier ökar tillgängligheten och är ingen backup, går en disk sönder kan du troligtvis fortsätta att arbeta utan avbrott. Har du inte denna lösning är det troligt att du behöver några minuter för att komma åt backupen som finns på en annan disk. Men du förlorar inget data mer än filen du arbetar med just nu. Självklart finns originalet kvar då du alltid har två kopior... Dyrare kameror har dubbla kortplatser för den som vill vara säker och ha en obruten dubbel kedja redan från början. Det tragiska är att dessa små NAS marknadsförs som backuplösningar till privatpersoner. De behöver inte tillgänglighet utan backup i dess rätta bemärkelse.
Att alltid ha alla filer på två oberoende platser, men även off-line är ett måste. Med oberoende menar jag tekniskt separerade från varandra. Jag litar inte på backupprogramvaror som når alla diskar, blir det fel på programmet, finns risk att filen raderas på alla platser. Hur är datat lagrat i backupen? Är det ett index och en databas med alla filer i ett stort arkiv ej nåbara med vanliga verktyg? Kan du nå filerna om databasen eller indexet kraschar? Detta skyddar man sig mot genom att även backa databsen, men INTE med samma program om man inte vill hamna i moment 22!
Band används fortfarande även om många företag idag backar till disk. Skälet är att banden inte är direkt åtkomligt och ett systemfel kan aldrig påverka banden utan ett aktivt beslut.
Malware är också något man ska försöka skydda sig mot. Har man sina bilder liggande på extern disk som inte är ansluten eller påslagen, märker man förhoppningsvis att något är galet innan de ansluts.
Slutligen, WORM, Write Once Read Many, varför ska man radera bilder på backuperna? Disk är billigt och att ha en process där man aldrig tar bort filer från backupdiskarna gör att risken är mindre att filer försvinner i backupprocessen om man av misstag råkade radera originalet. Glöm inte den mänskliga faktorn och Murphy, allt för ofta har ett idiotsäkert system satts ur spel av att någon gjort fel. CD, DVD, Blue Ray är exempel på WORM, om än små. Det går utmärkt att även använda vanliga hårddiskar bara man ser till att backupprocessen inte har funktioner för att radera. Det finns lagringslösningar för de som har enorma datamängder där vanliga diskar bara går att skriva till, inte radera, t ex EMC Centera, men då talar vi om många terabyte eller petabyte (och nästan samma prislapp).
Själv har jag byggt upp min process runt den klassiska archive-flaggan och xcopy i Windows. Bilder från den senaste tiden finns på min arbetsdator och en extern hårddisk.
-Väl hemma kopieras filer från kameran till arbetsdatorn och den externa hårddisken. Därefter kopplar jag bort den externa disken.
-När arbetet är "klart" kopieras förändrade filer till den externa disken som åter anslutits.
-Därmed finns det två kopior. Svagheten är om jag skulle få ett diskhaveri, då skulle jag förlora arbetet i Photoshop (RAID är lösningen, man jag tar risken som glad amatör)
-Men bilderna kan fortfarande snabbt försvinna vid brand, inbrott eller under en dålig dag för undertecknad. Därför kopierar jag uppdaterade bilder från den externa backupdisken till en annan mindre disk (500GB) som jag tar med mig till ett annat hem.
-Den mindre disken och en sekundär extern backuphårddisk, som normalt är urkopplad, ansluts till det hemmets dator. Än en gång kopierar jag ändrade filer från den lilla hårddsiken till den sekundära externa backuphårddisken som är mitt slutgiltiga skydd mot katastrofer.
Allt detta sammantaget innebär att jag har de senaste bilderna på min arbetsdator och en extern backupdisk.
Bilder som är lite äldre på min arbetsdator, extern backupdisk samt den lilla disken för flytt av filer.
Bilder äldre än en månad, till viss del på min arbetsdator, extern backupdisk, till viss del på den lilla disken, samt den sekundära backupen på annan ort.
Det ska mycket till för att jag ska bli av med mina bilder, då skyddet består av olika diskar, på olika platser, som över tiden synkroniseras, detta utan att alla någonsin finns på samma plats och utan risken att ett program kan förstöra alla biler. Lösningen kräver tyvärr tekniskt kunnade, men är billig.
Jag gör numera så här: 1. Laddar in alla RAW-bilder via Lightroom till en originaldisk +automatiskt till en enkel extern hårddisk. 2. Denna hårddisk körs sedan via ett backupprogram med incrementell backup till ytterligare en extern hårddisk. Redigerade bilder lagras i original på en disk + alltid med backup till en annan exterhn HD som backupas till en tredje ext HD. "Tredjediskarna" förvaras sedan i ett datasäkerhetsskåp. Mycket arbete förvisso, men...
Minst en "enkel" hårddisk finns alltid nära till hands om ngt händer.
Externa hårddiskar som slutar fungera beror oftast på att elektonikkortet (ofte USB-bus /FW) lägger av. Skaffa ett kabinett att montera diskdriven i och de flesta diskar är då helt OK. Detta fungerar så länge diskarna inte är del av ett RAID-system eller server-system.
Externa diskkabinett med mer än en fysisk disk innebär dock problem.
Möjligtvis en tredje hårddisk, för mer gles backupfrekvens, som förvaras på annan plats.
Som någon skrev: hårddiskar är billigt idag.
Jag har tillsammans med The Online Backup Company (http://www.onlinebackupcompany.se/) arbetat fram en backuplösning för fotografer.
Detta är inte på något sätt den billigaste lösningen, utan detta är en lösning som fokuserar till 100% på säkerhet och enkelhet för användaren.
Installationskostnaden är 2990:- och månadskostnaden för upp till 5 datorer ligger på 5100:- (priser angivna exklusive moms då lösningen riktar sig till företag).
Lösningen man får består av ett 4Tb NAS som installeras lokalt i nätverket. Alla datorer backas upp mot denna ”server”. Detta ger en snabb och säker backup. Sedan arbetar NASet mot OBCs servrar som finns i Oslo. I grundpriset ingår att 500Gb synkroniseras mot dessa servrar. Tanken är att detta skall täcka de aktuella icke levererade jobben (backupen komprimerar filerna, komprimeringsgraden för bildfiler varierar kraftigt mellan olika kameratillverkare och filformat, testa gärna att packa ett jobb med Zip för att få en uppfattning om hur mycket plats det skulle ta).
Backupen arbetar med block istället för filer, det betyder att om man gjort små ändringar i en fil flyttas endast ändringarna, inte den ändrade filen, detta sparar otroligt mycket bandbredd och lagringsutrymme för att hålla generationer.
Systemet fungerar för både Windows och OS X. All installation och konfiguration ingår i priset.
Support på telefon 24/7 ingår, självklart på svenska. Supporten kan t.ex. utan kostnad hjälpa till att återställa filer.
Tveka inte att höra av er om ni har frågor.
Det finns ju massor med alternativ där ute, men jag har arbetat med backup i drygt 15 år och detta är en lösning jag kan stå för.
Men som du själv säger: helt relevant.
Jag gillar skamlöst! Ibland. ;-) /Mattias
Jag brukar markera alla råfiler i varje mapp (jag har datummappar) och mha FileVerifier++ (windows) skapa en fil, CHECKSUMS.MD5, med md5-summor.
Med denna fil kan jag snabbt verifiera mina backuper, och om något går fel så finns förhoppningsvis en hel kopia på någon av mina andra backupmedia.
En god tumregel är att filer måste finnas på *minst* 2 fysiskt frånskilda media, helst av olika ålder. (om en BD/DVD/disk pajar, är ju risken att de andra i samma tillverkningsserie också pajat)
Enkelt som en plätt och det hittar alla bilder
Lycka till // Jonas
Min grundfilosofi är att dela upp raw och arbetsfiler på fysiskt olika diskar. Raw tar betydligt mer plats och har mycket kortare livscykel än arbetsfilerna, samt att man extremt sällan behöver komma åt en raw-fil igen eftersom kunder enbart sett och känner till arbetsfiler. Min uppdelning är enligt följande:
1. "raw-tanks" som är 2TB-hårddiskar som fylls på allt eftersom i en datum_kund_projekt-struktur och som arkiveras i brandsäkert kassaskåp. Dessa diskar går i par och är, när de är inkopplade, automatiskt synkade 1 gång per dag med Chronosync som hanterar arkivering av raderade filer på ett smart sätt med automatisk radering efter x antal dagar med mycket mera. Nackdelen med Chronosynk (och många liknande program) är att den inte kan hantera omdöpning av filer/kataloger. Döper jag om en katalog, kommer den anses raderad och hamnar därför i den tillfälliga papperskorgen vilket alltså dubblerar datamängden i onödan ända tills papperskorgen töms automatiskt. Har ändå valt att köra detta då det inte ställt till några problem än så länge.
2. "work-tanks" som likaså här är par-synkade 2TB-diskar som synkar 3 gånger per dygn. Här råder en kund_projekt-struktur till skillnad mot raw-tank-strukturen. Dessa diskar räcker ca 4-5 gånger längre än raw-diskarna, vilket är smidigt eftersom jag inte behöver koppla in arkiverade diskar hela tiden. När dessa work-tanks är fulla åker de ner i samma arkiveringskassaskåp. Ett problem här är att det ibland sker förändringar på dessa diskar - t.ex att en kund vill ha en ny version av en gammal fil eller liknande, och då måste ju detta speglas till den andra disken vilket stressiga situationer kan försvåra eftersom detta måste ske manuellt.
Vidare har jag lokalt i datorn en Work-disk där aktuella projekt ligger (inte raw-filer - enbart arbetsfiler). Alltså de projekt som pågår just nu. Denna disk time-machinas SAMT att den synkas 2 gånger per dygn till en NAS på en helt annan plats. Detta innebär att superaktuella projekt är skyddade med hängslen och livrem. När projekten är avslutade flyttas de till ovan nämnda work-tanks.
Jag har helt slutat använda vanliga externa diskar som bara tar en jäkla massa plats, plus att det är ett hillskotta att hålla ordning på strömadaptrar etc. Försökte tidigare hålla mig till ett och samma märke för att bara behöva ha en sorts strömadapter, men tillverkaren (Lacie) böt ändå strömadapter/strömstyrka/kontakt typ varje kvartal så det sket sig. Därför kör jag interna sata-diskar i externa chassin (sånna där där man bara trycker ner disken) med dubbla diskplatser som är billiga, varför jag har 3 sånna vilket ger plats för 6 externa diskar. Samtliga är fulla konstant med aktuellt raw-tank-par, work-tank-par och ett par äldre work-tankar. Tyvärr har jag bara 2 sata-portar i min macpro, så jag kör de mest intensiva diskarna (raw-tankarna går varma i filmprojekten) där. De resterande diskarna går via usb 2.0 vilket är ok.
Detta system är utbyggbart hur långt som helst, så billigt som möjligt (externa diskar enbart när det behövs), skyddat mot hårddisk-crash, skyddat mot mänsklig felradering, skyddat mot servrar som pajjar (som författaren ovan råkat ut för) etc. Det som saknas är att splitta upp backup och arkiv på olika geografiska platser för att skydda mot brand/stöld men det ska jag försöka lösa i sommar med något litet brandskåp hemmavid...
Jag lägger in mycket metadata direkt i filnamnen för att alltid kunna söka och snabbt se vad en fil är för någonting, samt har microkopior på alla backup- och arkivdiskar lokalt där varje bildfil är en tumnagel som ligger i samma filstruktur som på orginaldisken. Därför kan jag lätt söka i hela det gigantiska arkivet med vanliga spotlighten och behöver därför inte vara beroende av något tredjepartsprogram (aperture/lightroom/cumulus/extensis portfolio/iview etc) utan förlitar mig på filsystemet som är fullständigt överlägset när det gäller att hantera enorma datamängder. Dessutom funkar det lika bra idag som för 30 år sedan, och förmodligen kommer det funka utmärkt om 30 år till.
Jag har numera ende positiva erfarenheter av "förlorade" filer.
Bor du i Stockholm kan vi testa hemma hos mig.
Hälsningar
Johnny