Tankar om fotografi från Fotosidans redaktör Magnus Fröderberg.

Skannern återupplivad - nya bilder att skåda

Jag hämtade nyligen ut 15 framkallade färgrullar som jag tagit med mina nya Leica M6. 15 rullar på en månad är lite nyhetens behag. Framöver kommer jag fortsätta ta familjebilderna med digitalkameran och ha Leican som flanörkamera.

Jag delar en Nikon Coolscan 9000-filmskanner med min pappa. Men eftersom jag inte har planerat någon skåneresa på ett tag så tvingade mig nyfikenheten att hitta skanner. Jag behövde inte gå lång. 3 meter från min arbetsplats står nämligen en Nikon Coolscan 4000 parkerad sedan Hedenhös. Åtminstone sedan min kollega David Elmfeldt var actionfotograf med två Nikon F5 ständigt skjutberedda.

David var tveksam till att jag skulle få liv i den gamla skannern. Han mindes lite vagt att det varit lite strul med den, men kunda inte precisera mer. Utrustad med en firewire 800/400-kabel så åkte jag in till jobbet på min lediga dag för att skanna.

Jag laddade ner Nikons skannerprogram (Nikon Scan 4) och försökte få igång maskinen som bara stod och tuggade. Jag provade med testversion av proffsprogrammet Silverfast men skannern ville ändå inte mata in mina filmremsor. Till sist kom jag på att det gällde att mata in filmen med ett visst knyck och sedan starta om programmet efter att filmremsan matats ut.

Jag hann med att skanna tre bilder den dagen så jag packade ner skannern i ryggan. Under helgen var jag ute och fotograferade flitigt i solen, men när jag tog igen mig i soffan efteråt passade jag på att skanna.

En anledning till att jag börjat köra med film igen är att jag gillar hur film kan återge högdagrar på ett snyggt sätt. Att den sen är usel på att återge detaljer i skuggorna spelar mindre roll och kan rent utav vara en fördel. Det blir lite ruffiga bilder med korn och svärta.

Fotografen Thomas H Johnsson som jag lärt känna tar alla egna bilder på film och även en del uppdragsbilder. Han har pratat en del om att han inte kan få samma svärta i en heldigital bild som i ett digitaliserat negativ. Jag har funderar lite på det och tror inte riktigt att det är sant, men det krävs en del jobb för att få till samma resultat med digitala bilder. Det handlar helt enkelt om att kontrasten blir högre med ett mindre tonomfång och svärtan kraftig om man kapar skuggteckningen. En del filmer har dessutom hög kontrast i skuggområdet och det bidrar tillsammans med kornet till ett ruffigt resultat.

Thomas skanningar är jättefina och jag var inte nöjda med mina. Visserligen har Thomas en äkta proffsskanner, en Imacon, men berodde det bara på det? Jag provade att testa med Silverfast och Vuescan och kom fram till att jag kunde få fram betydligt mer information ur filmerna med dessa program. (Nikon har för övrigt slutat uppdatera sin skannerprogramvara och rekommenderar dessa två program).

Silverfast kostade för mycket och jag var nöjd med testskanningarna med Vuescan så kontokortet fick krypa fram ur plånboken. 690 kronor var det värt och jag kan även använda Vuescan med Nikon 9000-skannern.

Nu är frågan hur många av de 90 bilder som hittills skannat som är så viktiga att jag ska lägga ner möda på att skanna om dem med Vuescan.

Sen återstår frågan om hur jag ska få skärpa över hela bilden på första och sista bilden på var filmremsa. Inmatningsmekanismen lyckas inte hålla neggen plana. Jag har bett David leta efter en manuell filmhållare eller så får jag skanna de bilderna i Skåne.

Inlagt 2011-05-11 20:27 | Läst 10664 ggr. | Permalink


(visas ej)

Vad heter hufvudstaden i Sverige?
Undrar hur det skulle funka att reprofota negativen med en digitalkamera?
Har du prövat det nå'n gång?
Jag menar, då kanske man inte behöver en skanner?
/B
Svar från froderberg 2011-05-11 20:51
Jag har svårt att tänka mig att det skulle bli lika bra. Det finns ju en rad felkällor som belysningens jämnhet, tonomfång. planhållning. Men jag vet att en del plåtar av dia på det viset och är nöjda.

De billigaste filmskannrarna är en burk med lampa och billig digitalkompakt i.
"En anledning till att jag börjat köra med film igen är att jag gillar hur film kan återge högdagrar på ett snyggt sätt. Att den sen är usel på att återge detaljer i skuggorna spelar mindre roll och kan rent utav vara en fördel. Det blir lite ruffiga bilder med korn och svärta."

Du blanda ihop lite saker här. Först, exponera för skuggorna och sen framkallar du för högdalarna. När det gäller film så kan du i 99/100 gånger exponera för skuggorna (ie du lägger Zone 3 där du vill ha Zone 3 värdena) och sedan framkallar du normalt. Då (nästan) alla filmmärken har större dynamisk "range" så kommer dina högdagar hamnar rätt. Detta är grunden i all film fotografering.

Sen när du scanar dina bilder så kan du igen ha sotat igen dina skuggor, och detta måste du se upp med. Samma analogi händer här, du måste exponera i scannern för skuggorna och om din film är rätt exponerad och framkallad så kommer dina högdagar lika exakt där du vill ha dem. Inget meck med photoshop. Samma gäller när du använder färgfilm, ställ in scannen rätt och du behöver aldrig jobba med färgerna som du behöver göra med digital fotografering.

När det gäller scanner utrustning så har jag numera både en Imacon och en Epson V750 Pro och jag köra nog 9/10 negativ i v750P fast då "wet mount" och resultatet är riktigt skapt. (om du jobba någon gång med imacon så tänk att du måste matcha upplösningen du scannar med storleken på grynet du har i bilden, gör du det kommer du få helt otroliga scannade bilder).

Så gör om och gör rätt när det gäller din exponering, exponera för skuggor och både dina högdagar och skuggor kommer att hamna perfect.
Svar från froderberg 2011-05-12 14:47
Tyvärr går det inte att få anpassad framkallning av färgfilm till vettiga pengar utan att göra det själv. Och att anpassa framkallningen efter motivet är ju ändå svårt med en 36-rulle. Med bladfilm är den en annan femma.

Med en modern digitalkamera kan du lyfta skuggorna enormt mycket i efterhand. Med en film måste du har full koll vid exponeringen, så någon större slarvmarginal finns inte.

Men visst. Men större format och anpassad exponering och framkallning går det att få fantastiska resultat med film.
sandholm 2011-05-12 18:46
Fast det var ju inte riktigt det jag sa, utan exponera för skuggorna (och därmed vad du vill ha i Zone 3) och sedan kommer dina högdagar vara där du vill. Problemet är ju att du har underexponerat och sotat igen dina skuggor.

I digitalt kan man lyfta väldigt mycket skuggor, men problem med digitalt är att den har en mer begränsad "dynamic range" om man jämför med C41 och ännu mera om man jämför med B/W. Så i digitalt måste man exponera så de högdalar ma inte bryr sig om kan gå till vit, och sedan så photoshopa man fram skuggorna (och hoppas att de finns där) medan i film mäter du vad du vill ha dina skuggor och du vet att du får dina högdalar rätt (fast med en brasklapp, om du fota en eftermiddag på en strand med riktigt stora kontraster då måste man börja trixa mera fast här i digitalt ännu värre). Så du behöver inte labborera med framkallningen om du inte vill ha ut 100% av filmen. Ansel Adams och grabbarna behövde göra detta nästan med alla sina fotografier men det berodde mest på begränsningen i deras material.

Dock, som du säger, vill man ha anpassad framkallning så är bladfilm bättre och det är här som jag verkligen tycker om fotografering, kör både en 4x5 Sinar P och en 8x10 Deardorff, dock glöm inte bort mellan format och då kameror som har magasin, tänk Hasselblad går utmärkt att ha flera magaisin och byta (jag kör 5, N-2, N-1, N, N+1 och N+2)

Så ut och exponera rätt. Jag kör själv med en M6 och en M7 i 35 och tänker bara på skuggorna. Jag har också en M9 men där måste jag tänka på högdalarna.