Betraktelser i sensorformat.

Gräsänkling

Ibland är det inte så dumt att vara gräsänkling. En långhelg där man stort sett kan göra vad man vill, nästan, en 14-åring hemma kräver ju viss koll. Nåja...

Torsdag. Backsipporna på Fjärås bräcka har nu sin bästa helg så när solen bröt igenom diset var det bara att åka ner. På hemvägen tog jag vägen om Gåsevadholms slott alldeles utanför Kungsbacka.

Fredag. Det ryktades att både löv- och klockgrodor var aktiva så när 14-åringen ville till Båstad och åka longboard var jag inte sen att erbjuda skjuts. Fyledalen är ju inte så långt bort ;o) Det blev litet ont om tid där nere men en fin upplevelse med önskat resultat.

Lördag. Min vän Gunnar hade fått hem sitt nya 300/2,8 och ville givetvis testa det. Upp tidigt och iväg. Först blev det nytt besök på Fjärås bräcka och sedan vidare till Getterön.

Söndag. Den stora finalen. Jag åkte hemifrån på förmiddagen för att leta huggorm. Inte en huggis men något mycket roligare. Jag har bara sett hasselsnok en gång som hastigast men nu lyckades jag fotografera en. JAG ÄR LYCKLIG!!!

Kan man önska sig mer? Tja, det blir ju flera dagar och helger med nya möjligheter. /Frode

Dela:

Hus i Rumänien

Att åka runt ute på landsbygden i Rumänien ger perspektiv på tillvaron, på hur vi lever här och hur det är i andra länder inte så långt bort. Det första som slår en är hur fallfärdigt mycket ser ut. Det lappas och lagas, litet här och litet där, man får ta det nödvändigaste. Mitt i allt detta hittar man otroligt fina och välvårdade hus sida vid sida med ruckel. Ändå åker jag runt med någon slags värme inombords när jag ser det. Här tar vi allt för så självklart, rent, snyggt och prydligt men det är inte så många år sedan som vi hade en liknande situation här. Jag tror att den inre värmen kommer från, inte medlidande men vördnad.

I städerna ser det ut ungefär som i alla andra städer men det kändes ganska ointressant och vi åkte bara igenom städer, vi vistades inte i dem. Detta var en resa där naturen skulle vara målet men det har jag skrivit om i andra inlägg.

Ett tak en tidig morgon

Förmodligen ett numera sommarhus i de transylvanska bergen, lägg märke till totempålen till vänster om porten :)

Gamla uthus, våren är på gång.

Gammalt och nytt

Husvagn

Här slinker med en gammal befäst kyrka också, med stork.

En ladugård högt upp i de transylvanska bergen, längre upp nysnö.

En typisk by

Röjer på tomten.

Och det var allt för denna gång.  /Frode

Dela:

När tranorna flytt

I alla fall de flesta. Kvar vid Hornborgasjön hade det räknats in ca 1200 tranor den 28/4 och de flesta av de 1200 hade gömt sig för oss men det blev ändå några bilder. Jag, Kenny och Gunnar drog iväg mitt på dagen för att ägna några timmar åt gömslena runt sjön och sedan åka bort till tranorna på kvällen när solen står lågt. Fågeludden blev första stopp och tiden rann i väg så det blev inte fler gömslen än de som finns där.

90 grader fisktärna

Skäggdoppingen kom väldigt nära och då finns det ett problem, gluggarna sitter ganska högt upp så vinkeln blir inte så tilltalande

Gråhakedoppingen kom också hyfsat nära och skrek, också taskig vinkel.

Sothönan har bråttom.

Skrattmås i ballettposition, små lätta jämfota hopp.

Dubbelexponering? Sångsvan(ar)

Tranan har också bråttom

Mörkret lägger sig över Hornborgasjön och en av de sista tranorna ger sig av för natten

Och vår kväll avslutades med korv och mos på Shell i Herrljunga. Trötta men hyfsat nöjda.

Då var det inget mera.  /Frode

Dela:

Att besöka

Att besöka ett land första gången är alltid intressant. Särskilt om man har tillfälle att komma ut från städerna och ha litet kontakt med befolkningen. Jag har varit i gamla Östtyskland men det är väldigt länge sedan och för några år sedan i Polen och senare i Tjeckien men då var vi bara i Prag. Stad som stad, det skiljer inte så mycket, i alla fall inte i Europa. Detta var mitt första besök i gamla östeuropa där jag verkligen fick se landsbygden.

Denna gång var det Rumänien och Bulgarien som stod på programmet och jag hade väl någon slags bild i huvudet och det underliga var att den stämde ganska bra. Efter att ha landat i Bukarest blev vi hämtade av vår guide och direkt slussade ut ur staden och ut på landet. Det första intrycket var alla som stod ut med vägarna och sålde frukt, blommor, grönsaker men också tjafs. Varorna såldes från bilar och från häst och vagn. Mitt andra intryck var hur skräpigt det var utmed vägarna. Otroligt mycket petflaskor och burkar, förmodligen slänger de bara ut dem när de är urdruckna. Vid parkeringsfickor utmed de större vägarna låg drivor med skräp och plast hängde i träd och buskar. Ju längre norrut vi kom, vi skulle upp till Harghitaområdet i Transylvanien, ju renare blev det.

Landskapet stod i ständig förändring från höga fjäll till mjuka kullar och stora helt platta slätter. Överallt såg man fårhjordar på bete vaktade av herdar, oftast gamla krokiga gubbar.

Små charmiga byar passerades där de flesta husen såg ut att vara i ganska dåligt skick. I varje by var det minst en stork på sitt rede, på el- och andra stolpar, tak och andra upphöjda ställen monteras fundament för att storkarna enkelt skall kunna bygga sina bon. Det stora boet blev också bo för mindre fåglar som helt enkelt passade på att krypa in och göra i ordning sitt eget bo.

Trafiken är ganska hetsig men inte så tät, vägarna är av skiftande kvalitet, ofta stora potthål som de körde slalom mellan och med relativt hög fart blev det många ganska hårda inbromsningar och krängande i kurvorna. Att ligga bakom finns inte precis som i många av de sydeuropeiska länderna, omkörningar gjordes i tid och otid, ofta i kurvor på ett sätt som vi aldrig ser här hemma. Ute på landsbygden såg vi hästar och vagn över allt. Hästarna används verkligen och inte bara som nöjes- och sällskapsdjur som här hemma, det åktes, plöjdes och arbetades.

Många lever under väldigt enkla förhållanden och klyftorna är förstås stora. Ungdomarna vill till städerna eller till rikare länder så landsbygden blir väl allt mer urholkad där precis som här. På de enklaste hus fanns parabolantenner så intrycken kommer in och påverkar.

Bulgarien gav en annan känsla, mycket mer av gamla Sovjet men det beror väl delvis på att de använder kyrillisk skrift och du ser det på alla skyltar. Det var mycket mer stenhus i Bulgarien och i många små byar med enkla hus fanns också gamla betongkomplex som delvis stod och förföll, men en och annan lägenhet var bebodd. Gamla fabriker stod som skelett och jag tror inte de kommer att rivas utan för stå där som ett slags monument.

Det skulle vara mycket intressant att åka tillbaka och se mer av länderna men denna gången var egentligen syftet att fotografera björnar och gamar och det har jag berättat mer om här och här.

På återseende (hoppas jag).  /Frode

Dela:

Gamar i Bulgarien

Det finns säkert olika typer av gamar i Bulgarien med tanke på bilar vi såg runt huvudstaden Sofia. Nu var vi inte där länge utan åkte direkt från flygplatsen till sydöstra delen av landet nära gränsen till Grekland föra att bland annat titta på och fotografera riktiga gamar. Företaget Neophron Tours tillhandahåller många olika typer av fågel-, djur-, och fotoresor både i Bulgarien och i länderna runtom. Vi blev inkvarterade i Vulture Center nära den lilla byn Madzharovo och tittar man upp ser man dem direkt, smutsgam, gåsgam och andra rovfåglar som cirklar högt där uppe i skyn. Första kvällen tar vi en liten promenad och det finns verkligen mycket att se, förutom fåglar kunde vi se ödlor och en sköldpadda kom gående på vägen framför näsan på oss. Det här såg verkligen lovande ut.

Nästa morgon var det upp kl 4 på morgonen för att hinna i tid ut i gamgömslet innan det blev ljust. Det tog en timme och femton minuter att köra och när vi kom fram var leverans av slaktavfall och annat gamgodis klart för avlastning. Gömslet var en historia för sig. Det började med att de hade byggt en betongplattform som vilade på stålfötter, plattan ett par meter upp från marken var tänkt att fungera som tallrik för gamarna men de ville tydligen inte ta åteln där så platan fick bli tak på gömslet i stället. Gömslet var ganska luftigt om man säger så men med gott om plats och till och med en toalett, jo faktiskt, men för att spola fick man hälla vatten i den och jag vill inte veta var avloppet tog vägen.

Nåväl, det dröjde inte länge förrän korparna kom ner och efter dem kom några smutsgamar. Hundar från omgivningen kom också och tog för sig men försvann igen när de var mätta. Plötsligt började gåsgamar dimpa ner från ovan, tyst och utan förvarning. De hade säkert cirklat runt ett tag utan att vi såg dem. Nu blev det full fart och många gamar blev det, som mest mellan 50 och 60 individer samtidigt. Hur de tänker (om de nu gör det) är svårt att förstå, det finns massa mat men ändå börjar de slåss om samma köttbitar och ibland ryker de ihop rejält. Vackra är de inte men fascinerande och underhållande att både fota och kika på. Tre typer av gam hade vi på besök. Smutsgam, gåsgam och även grågam var på besök, ormvråk var nere och några örnar cirklade runt men vågade sig inte ner. En rödräv smög runt men var väldigt skygg.

I övrigt åkte vi runt i bergstrakterna och kikade på andra fåglar och ett vackert landskap. Vi var tre i följe, förutom mig själv, Arne Bivrin och Lennart Hessel. Vår resa började i Rumänien och det har jag skrivit om här.

Det var väl alt för den här gången. Jag kommer att lägga ut fler bilder i mina album från resan.

http://www.fotosidan.se/gallery/view.htm?ID=346474

http://www.fotosidan.se/gallery/view.htm?ID=346300

/Frode

Dela: