Gatan

Gatan #145

Det är dags att formulera sina löften. I alla fall sina mål. 2013 är kanske året när man inte ska delta, inte kommentera, inte söka bekräftelse. Lägga undan megafonen. Flyga sin kos. Eller gå ut på sin gata. Bara fotografera. Jag tråkar nog ändå ut er. Och jag är uttråkad. Det måste finnas mer än det urvattnade. Nu måste det bli något gjort. Det finns ingen anledning att grubbla, läsa trådar, söka information. Jag har all tid. Jag har den utrustning och programvara jag behöver och jag vet hur jag vill att det ska bli. Nu behöver jag bara rama in det jag ser. Få in det i en kontext istället för bara fragment. Så det blir till något.

Dela:

Gatan #144

Två bilder tagna med två års mellanrum med två olika kameror och objektiv. Den första är tagen för någon dag sen med ett 28mm på en M9:a (fullformatssensor) och den nedre är tagen vid ett tillfälle två år tidigare med en 21mm på en M8:a (1,3 ggr cropsensor) som ger bildvinkeln 28mm. Det är alltså "två" 28:or även om bildkvaliteten med den riktiga 28:an (Leica Elmarit) inte går att jämföra med 21:an (Voigtländer Skopar). Det som slår mig dock hur lika bilderna blir i det här fallet. Att proportionerna eller perspektivet eller vad man nu säger i en landskapsbild blir såpass lika fast den ena är tagen med en extrem vidvinkel. Så i det här fallet famns det ju ingen anledning att uppgradera till en fullformatssensor. 

Om jag dock fotar en människa på någon meters avstånd så blir det lite större skillnader. Däremot ser jag nog ingen skillnad mellan en bild tagen med en 50:a på M9:an och en 35:a på M8:an. Nu är det väl bara en tidsfråga tills de flesta kameror är fullformat. Men t.ex. Fujis spegellösa kameror verkar vara populära alternativ till Leican enligt min lokala kamerabutik. Och Micro 4/3 systemet tycker jag också funkar bra. Men jag skulle ändå vilja rekommendera den gamla M8 med sin 1,3 cropsensor som det självklara alternativet till M9. Nu är den väl snart 7 år gammal och det var länge sen jag såg en användas av någon annan. Den självklara skillnaden med den större sensorn kanske inte har så stor betydelse ändå. Och de största övriga skillnaderna för mig när jag uppgraderade har varit att jag vunnit ett stegs användbar ISO med M9:an och att den har en tystare slutare. Jag fick tipset att man ska låta en generation passera innan man uppdaterar sig till senaste modellen. Och visst är steget mellan M8:an och den senaste M modellen enormt jämfört med skillnaden mellan 8:an och 9:an. För egen del hoppas jag på att min M8 som jag har kvar och min M9:a iaf ska hålla hela det här decenniumet ut. Jag är riktigt nöjd som dom är.

Dela:

Gatan #143

Snö var det gott om idag. Säkert en halvmeter. Och nu stannar den väl iaf tills Tomten kommer. Bilderna är tagna idag när jag plumsade genom snön med min nya 50:a. Det blev en 50mm Summicron istället för 35mm Summiluxen som blev för hopplös med sin bakfokus. Eftersom jag fotar mycket med en 28mm kände jag att en 50:a är en bättre partner än en 35:a som ligger lite förnära 28:ans bränvidd. Med en 50:a kommer jag lite närmare och kan plocka ut detaljer. Jag tycker också att det är lättare att komponera bilden med sökarramen. Jag är mycket nöjd med handhavandet av Summicronen. Jag saknar kanske en fokustabb men gillar skarpt att den har ett infällbart motljusskydd. Jag har fotat med äldre Summicroner och en modern Summicron är antagligen lite bättre tillsammans med M9:an vilket ger bättre färger och kontrast.

Dela:

Gatan #142

Några bilder från dagens fotopromenad.  Åtta minusgrader innebär att man får ha kameran innanför jackan och batterierna i fickan. En digital Leica dör annars ganska fort i minusgrader. Till skillnad från en analog som antagligen tål mer kyla än själva fotografen.

Dela:

Gatan #141

Jag gillar att titta på den här bilden. Inte nödvändigtvis för att det är en särskilt bra bild. Men människorna i den. Deras ansikten och blickar. Zoomar jag in så tycker jag att det blir ett ganska så intressant "gatuforografi". Det får mig att tänka på ett sånt där pussel med en tecknad bild av Jan Van Haasteren. Den får mig också att fundera kring hur mycket av uttrycket som ligger i redigeringen. När jag redigerar om den igen i färg och med så få reglage som möjligt får jag en bild som är närmare verkligheten. I det här fallet är det inte nödvändigtvis en sämre bild. Kanske bättre till och med. Hur skulle mina bilder skulle se ut om jag inte gjorde så mycket med dom? Skulle det få mig att fotografera annorlunda på något sätt? Och vad är det som gör att så många väljer att fotografera så "naturligt" som möjligt medan andra förlitar sig på omfattande redigering som jag själv? I och för sig så var det nog så att det jag engentligen "såg" låg närmare den svartvita bilden än färgbilden. Att återge gatan så realistiskt som möjligt är heller vad jag är ute efter. 

Dela: