Gatan
Gatan #52
Jag gräver lite i mitt arkiv på jakt efter lite andra slags bilder. Dessa bilder är från en sommar på Blidö. En skärgårdsö där det inte finns gator men iaf vägar. Bilderna är ju inte på något sätt gatufotografier, men den gemensamma nämnaren är att jag iaf stod på en väg när jag tog dom.
Det är lätt att glida in på ett never ending tekniksnack när man kommer in på val av film eller sensorformat. Men i det här fället har valet av utrustning betydelse för resultatet rent estetiskt och hur jag närmar mig mitt motiv. Troligtvis har det också betydelse för vilka motiv jag väljer. Att köra analog småbild har för för mig (just nu iaf) för få fördelar jämfört med digital småbild. Resultatet är tillräckligt likt. Däremot är 120 rullen helt oslagbar för den här sortens bilder. Tro det eller ej men min minsta mellanformatare går faktiskt ner i bakfickan. Då är den ju lätt den bästa andrakameran.
Scanningen av dom här bilderna rent bedrövlig. Få av mina mellanformatsbilder kommer nånsin till sin rätt. Digitaliseringen av negativet är det det största hindret för mig att fota med den gamla tekniken. Just därför fotar jag nu aldrig mellanformat. Men egentligen finns inget hinder. Jag kan visserligen inte ha en hel maskinpark hemma men priset för att scanna enstaka negativ är helt överkomligt. Att få dom här fyra vettigt scannade hade kostat en hundring. Att få hela rullen framkallad på labb och scannad hade kostat en femhundring. Låter saftigt kanske, men med en mellanformatare som sällankamera blir det för mig bara någon enstaka exponering med några dagar emellan. Att få en rulle framkallad och scannad varannan månad känns inte lika dyrt.
Jag har svårt för kvadraten. Inte så mycket estetiskt utan för att jag har svårt att komponera bilden. Jag har tittat lite efter en mellanformatare som ger 9 bilder på en rulle och därmed ett rektangulärt format. Det finns t.om. mätsäkare, men då blir det lite för likt en vanlig kamera. Det ska vara lite mer invecklat för att tvinga mig till lite andra slags bilder. Helst hade jag velat ha en mellanformatare som ger 3:2 formatet. Finns det ens någon sådan?
Dela:
Gatan #51
I långa loppet blir människor alltför ensidigt. Jag känner att jag måste blanda ut min kost med annat än bara gatufotografier med människor. Bilden ovan är tagen med mobilen i helgen (spelar det förresten någon roll? En bild är en bild. Jag borde sluta att prata om verktygen). Skummet bildar nästan ett slags asiatiskt mönster. Fel att säga att det är naturen som bildat mönstret, men gatan kanske.
Jag tänker att människor inte är det primära i mina bilder. Utmärkande för de bilder jag blir mest nöjd med är att människor utgör en del av kompositionen utan att bli allt för centrala. Jag ser så mycket bilder där fotografen verkar tro att bara en människa gör bilden. Så intressanta är människor sällan i sig själva. Särskilt inte när det rör sig om några av de där mer lättfotade utslitna motiven.
Jag läste nångång att de flesta i en studie främst valde ut bilder med människor i framför bilder med andra motiv. Jag tänker på en intervju jag såg på nätet med Gerry Johansson. Jag gillar hans bilder. Det är lite motstånd i att ta till sig hans kompositioner med mexitegelvillor i nåt hopplöst skånskt samhälle. Hans resonemang angående sina ödsliga motiv gick ut på nånting i stil med att så fort det är en människa med så tar den över bilden. Vi fokuser på människan vi ser. Bedömmer den. Och att fixeringen vid människor har med vårt identitetssökande att göra.
Bortser vi från de fotografer som kör djur och natur så tycker jag mig se en tendens att yngre fotografer fotograferar människor, oftast vackra medan äldre fotografer fotar människor i mindre utsträckning och kanske det som inte är lika uppenbart vackert. Sen har man ju hört resonemang om att introverta och extroverta människor fotar olika också.
Jag fick frågan varför jag fotar så deppiga bilder. Jag fotograferar sådant jag relaterar till, som jag har att förhålla mig till. Jag tänker nog främst att det finns något vackert i det jag fotograferar. Är bilderna verkligen deppiga för att jag är deppig eller uppfattade han dom som deppiga för att han kanske är det?
Dela:
Gatan #50
Jag har funderat på att delta i en workshop för gatufotografi. Jag är nyfiken på det men har inte riktigt satt mig in i det eventuella utbud som finns. Jag gick en snabbkurs i mörkrumsarbete en gång. Man lär sig inte så mycket på bara några timmar, men det jag verkligen tog med mig därifrån var utbytet jag fick av småpratet med läraren som var en mycket inspirerande verksam fotokonstnär. Jag förstår att det är ett bra sätt att utvecklas och feedback är nödvändigt för utveckling. Det gäller ju bara att hitta en workshop som håller en nivå som passar en. Det är inte kul att gå kurs och vara sämst i klassen och inte heller särskilt utvecklande om man är på en högre nivå än alla andra. Tacksam för tips av någon som gått något.
Jag strökollade lite i folkuniversitetens kurskataloger. Där fanns en kurs i gatufotografering i en utländsk storstad. Av beskrivningen av att döma riktade sig kursen till den som är nyfiken på gatufoto. Kostnaden för workshopen var en spottstyver i jämförelse med vad workshops kan kosta. Så det lät ändå lockande. Den som höll i kursen kände jag inte till. Han presenteras som verksam fotograf men det stod inget om att han faktiskt fotograferar på gatan. En Presentation av en workshopsledare bör ju fokusera på personens kunskaper inom just den genre som ska fotograferas. Jag bildgooglade därför hans namn och fann inte en enda gatufotobild. Jag tänker på ordspråket en blind leder en blind. Jag kan absolut missta mig, men det är tillräckligt för att jag ska dra öronen åt mig.
Det för tankarna till internetfenomenet Eric Kim och hans workshops. Eric Kim är ju lyckligt lottad. Han uppmärksammas för vad han tycker och tänker och får resa jorden runt och leda workshops. Det är klart att sånt sticker i ögonen. Särskilt eftersom Eric Kim inte anses vara en särskilt bra gatufotograf och många dessutom tycker att han inte har en susning om det han pratar om. Ibland går man rätt hårt åt honom på ett ganska så ovärdigt sätt. Han får ju iofs minst lika mycket positiv feedback, men vad gör det ibland?. Det kan inte vara roligt för honom att slå på datorn på morgonen och läsa en del som skrivs.
Själv tycker jag att det är klart bättre att hans sida finns än om den inte skulle finnas. Och som med allt annat på nätet måste man kritiskt granska den information man får. Jag tror att ju mer Eric Kim själv utvecklas desto mer tillförlitliga blir nog hans fototips. Sen är det ju upp till var och en vad den väljer att betala för. Jag misstänker att det är så med både hans och folkuniversitetens workshops att oavsett ledarens nivå så kan de som går kursen ändå alltid mindre och alla lär sig därför i alla fall något och alla har jätteroligt under tiden. Det är som när jag gick en sushikurs en gång. Jag har ingen aning kockens kunskaper. Tror han egentligen lagade annan mat. Men jag lärde mig iaf att rulla såna där sushirullar.
Så till sist min bild ovan. Tog den i fredags på väg hem. Det blir ofta något speciellt med bilder på resenärer tagna genom rutan på ett tåg. Jag tycker det blir så snyggt med inramningen.
Dela:
Gatan #49
En bild tagen mellan ösregnen idag. Finns inte mycket att säga om bilden. Som de flesta av mina bilder föreställer den inget särskilt. Men kanske uppfattar jag en symbolik i att det i vattenpölen finns ett andra stängsel. Men att pojken bara syns bakom det ena och att asfalten bildar en stig emellan.
Hursomhelst är den är inte tagen med min vanliga kamera utan en med bildförhållandet 4:3. Det verkar vara ett populärt format. Jag ser många som beskär sina bilder åt det kvadratiska hållet. Allt annat än det hederliga 3:2 är för mig helt ohanterligt för jag begriper mig inte på hur jag ska komponera. Stående passar det här lite knubbiga formatet mig dock bättre än liggande.
Jag besökte Christer Strömholms utställningen. Jag tyckte mycket om den och rekommenderar den såklart. Boken också. Nästan tre kilo bok för under femhundralappen. Något jag lade märke till hos en del av hans bilder som är fotade med småbild är att dom var beskurna från t.ex. stående 3:2 till stående 4:3. Till exempel småkillarna med handväskor. I utställningen visas e några av hans kontaktkartor och jag tänker att många av de beskurna bilderna fotograferade han med just den beskärningen i åtanke.
Dela:
