Nikonetha
Hemma igen
Så har jag då kommit hem igen från några helt otroliga dagar uppe i Finland.
Sista dagen däruppe, tisdag kväll, så stannade jag kvar på campen och grillade lite. Vi satt och pratade och jag fick en chans att börja försöka smälta alla intryck jag fått under dessa dagar.
Två bilder från camp.
Det har verkligen varit något utöver det vanliga jag upplevt. Som jag kanske skrev tidigare, så blev jag lite rädd och tveksam när jag insåg att jag skulle vara alldeles ensam ute i gömslena. Jag funderade också hur jag skulle klara alla dessa timmar själv därute utan att ha något att sysselsätta mig med mer än spana ut över nejden efter eventuella djur som skulle dyka upp.
När jag tänker tillbaka såhär, så fattar jag inte riktigt vart tiden tog vägen alla dessa timmar. Även mina tankar stängdes på något underligt sätt av, iallafall de vanliga tankarna och funderingar man kanske ofta ältar inuti sitt huvud. Dom flöt liksom bort i något töcken och kvar blev jag, skogen, djuren och framförallt ljuden. Mina behov, vandrade ner på en väligt basic nivå. Där det, framförallt sista natten, blev viktigast att försöka hålla värmen och göra slut på så lite energi som möjligt, just för att den behövde till det viktigaste, nämligen att hålla mig varm.
Jag tror vi ibland behöver den här möjligheten att få stanna upp, dra oss lite tillbaka och även pröva våra gränser för vad vi tror att vi klarar. Denna kunskapen att jag vet att jag utan att bli varken rädd eller inte kunna sysselsätta mig och få tiden att gå utan det vanliga tidsfördrivet är något jag kommer ta mig i mitt dagliga liv i fortsättningen.
Vad som också så här i efterhand nog ändå blev mitt största och starkaste minne av resan är mitt möte med Vargen och när jag några timmar senare sitter i denna kakafoni av Vargar som ylade runt omkring i skogen.
Det har iallafall fått mig att än mer inse hur viktigt det är att vi är rädda om vår natur och våra rovdjur. Dom är en del av vårt arv och också våprt testamente till efterkommande. Detta är bara något vi har förmånen att få låna under vår levnadstid och vi måste försöka bevara detta och lämna vidare till nästa generation.
Vi måste kunna leva tillsammans vi människor och djuren och vi måste också respektera dessa rovdjurs rätt till sin del av jorden. Vi skall istället vara tacksamma att dom låter oss får hälsa på i deras "hem" och få en möjlighet att lära oss och studera dom.
Vi är ju alla en liten del av denna jorden och vi måste kunna samsas tillsammans på något sätt.
Dessa mina tankar runt vad jag upplevt får bli slutorden från den här resan. Nu vidtar ett digert arbete med en laddning bilder, somliga riktigt bra och somliga mindre bra.
Jag skall under de närmaste dagarna försöka hinna komplettera bloggen med lite av alla bilder jag tagit och även bilder från där jag bodde och där jag tillbringade mina nätter.
Slutligen, tack för alla kommentarer till mina blogginlägg, det har känts väldigt roligt att försöka få dela med sig av mina upplevelser och har värmt mycket alla underbara kommentarer ni skrivit.
TACK!
PS, Det var en lite underlig känsla att lägga mig och försöka sova hemma igen i en riktig säng och huvaligen, vad varmt det var.. helt plötsligt alldeles för varm ;-)
Dela:
Du verkar ha fått med dig underbara bilder hem,
men framför allt en stor respekt och kanske en
ny liten infallsvinkel på moder jord.
Ser fram emot att se dina bilder framöver.
Mvh
"Reseledaren"