Min favoritbild 2009

Fångade nyss stafettpinnen från Susanne Viker, och antar därför utmaningen att välja min "bästa" eller som jag hellre vill kalla det min favoritbild 2009

Bilden är tagen en härlig lördag i augusti, då jag och så även Susanne och en fotokompis till, nämligen Fredrik Stenholm och jag begav oss ut till Rörö för att tillbringa kvällen och natten under bar himmel.

Väl därute tornade hotfulla ovädermoln upp sig på himlen och vi var ett bra tag ganska oroliga att ovädret skulle dra över oss.. men oron, kunde ändå inte ta överhanden över fotograferande, som tur var.

Jag har även försökt göra en liten tillbakablick över mitt fotoår 2009 och de bilder jag valt kan ni läsa om här.

http://nikonetha.wordpress.com/2009/12/31/mitt-fotoar-2009/

Så skall då stafettpinnen vandra vidare, och jag väljer att skicka den vidare till två fotokompisar i Lerums Fotoklubb  nämligen Mattias Bucht och Patrik Blom (fast Patrik är ju inte medlem förståss... )

Hemma igen

Så har jag då kommit hem igen från några helt otroliga dagar uppe i Finland.

Sista dagen däruppe, tisdag kväll, så stannade jag kvar på campen och grillade lite. Vi satt och pratade och jag fick en chans att börja försöka smälta alla intryck jag fått under dessa dagar.





Två bilder från camp.

Det har verkligen varit något utöver det vanliga jag upplevt. Som jag kanske skrev tidigare, så blev jag lite rädd och tveksam när jag insåg att jag skulle vara alldeles ensam ute i gömslena. Jag funderade också hur jag skulle klara alla dessa timmar själv därute utan att ha något att sysselsätta mig med mer än spana ut över nejden efter eventuella djur som skulle dyka upp.

När jag tänker tillbaka såhär, så fattar jag inte riktigt vart tiden tog vägen alla dessa timmar. Även mina tankar stängdes på något underligt sätt av, iallafall de vanliga tankarna och funderingar man kanske ofta ältar inuti sitt huvud. Dom flöt liksom bort i något töcken och kvar blev jag, skogen, djuren och framförallt ljuden. Mina behov, vandrade ner på en väligt basic nivå. Där det, framförallt sista natten, blev viktigast att försöka hålla värmen och göra slut på så lite energi som möjligt, just för att den behövde till det viktigaste, nämligen att hålla mig varm.

Jag tror vi ibland behöver den här möjligheten att få stanna upp, dra oss lite tillbaka och även pröva våra gränser för vad vi tror att vi klarar. Denna kunskapen att jag vet att jag utan att bli varken rädd eller inte kunna sysselsätta mig och få tiden att gå utan det vanliga tidsfördrivet är något jag kommer ta mig i mitt dagliga liv i fortsättningen.

Vad som också så här i efterhand nog ändå blev mitt största och starkaste minne av resan är mitt möte med Vargen och när jag några timmar senare sitter i denna kakafoni av Vargar som ylade runt omkring i skogen.

Det har iallafall fått mig att än mer inse hur viktigt det är att vi är rädda om vår natur och våra rovdjur. Dom är en del av vårt arv och också våprt testamente till efterkommande. Detta är bara något vi har förmånen att få låna under vår levnadstid och vi måste försöka bevara detta och lämna vidare till nästa generation.

Vi måste kunna leva tillsammans vi människor och djuren och vi måste också respektera dessa rovdjurs rätt till sin del av jorden. Vi skall istället vara tacksamma att dom låter oss får hälsa på i deras "hem" och få en möjlighet att lära oss och studera dom.

Vi är ju alla en liten del av denna jorden och vi måste kunna samsas tillsammans på något sätt.

Dessa mina tankar runt vad jag upplevt får bli slutorden från den här resan. Nu vidtar ett digert arbete med en laddning bilder, somliga riktigt bra och somliga mindre bra.

Jag skall under de närmaste dagarna försöka hinna komplettera bloggen med lite av alla bilder jag tagit och även bilder från där jag bodde och där jag tillbringade mina nätter.

Slutligen, tack för alla kommentarer till mina blogginlägg, det har känts väldigt roligt att försöka få dela med sig av mina upplevelser och har värmt mycket alla underbara kommentarer ni skrivit.

TACK!

PS, Det var en lite underlig känsla att lägga mig och försöka sova hemma igen i en riktig säng och huvaligen, vad varmt det var.. helt plötsligt alldeles för varm ;-)

Kallt

Så har jag tillbringat min sista natt i gömslet. Inatt var jag i samma gömsle som första kvällen. På dagen började det snöa en hel del, och det var kallt ute och jag var lite orolig för hur kvällen och natten skulle bli. Men skam den som ger sig, jag packade min väska med kaffe och smörgåsar, gick igenom kamerautrustningen och så sovsäcken, modell extravarm under armen och var redo för ännu en kväll och natt.

Det var kallt, jättekallt, när jag kom till gömslet. Här fanns inte heller någon oljelampa som kunde hålla uppe värmen, så blev att snabbt packa upp sovsäcken och krypa ner i den för att försöka hålla värmen. Snön yrde utanför och det blåste rejält. Allt detta gjorde att även objektivet inte riktigt gillade situationen utan immade igen.



Även här fanns det också en och annan fågel att fotografera.

Efter 3 timmar i kylan, så kom den första björnen vandrande över myren. När jag satte ögat till sökaren insåg jag, hela linsen på objektivet var igenimmad, det var bara att så tyst som möjligt montera ner hela kameran från stativfästet och torka, torka och lika tyst igen montera på det. Jag lyckades för björnen varken hörde eller såg något, utan lugnt traskade framåt på myren.. eller skall vi snarare säga badade fram. Man insåg hur mycket vatten det var därute, när björnen sjunk ner till magen på sina ställen, men han kom fram till maten och ställde sig i lugn och ro och åt. Mätt och belåten en stund senare, vände han och knatade tillbaka över myren.







Även jag var nöjd med en laddning bilder på honom.

Ytterligare någon timma senare så kom nästa björn, och den här gången var jag mer förberedd och hade med jämna mellanrum kollat och torkat objektivet och linsen, så var bara att börja fota. Precis innan han kom fram till maten, stannade han upp och stod där stelt och vädrade i luften, något var det han inte gillade för han gjorde en tvärgir och rusade tillbaka in i skogen igen.







Det var lite intressant för detta upprepade sig senare exakt samma sak, om det var samma björn eller en annan vet jag inte. Så något var det där vi maten som dessa/den definitivt inte kände sig tillfreds med.

Ytterligare några björnar dök upp under kvällen till mörket sänkte sig över myren och jag kröp ner på golvet i gömslet med sovsäcken och förberedde mig för några timmars sömn i kylan, för som sagt, det var KALLT.

Jag tom övervägde länge om jag ens skulle dricka min medhavda öl, av den enkla anledningen, en öl betyder toalettbesök och ett toalettbesök betyder att jag måste lämna den varma sovsäcken och ge mig ut i kylan, men ok, ölen tog överhanden och jag satt där i skymningen och spanade på björnarna som åt, medan jag drack den kalla ölen. God var den.

I morse när jag vaknade vid 4 så var det en strålande morse, natten kyla och gårdagens snö var helt borta. Solen strålade från en klarblå himmel, men isen hade lagt sig på vattnet på myren.  I den tidiga morgonen kunde jag också höra hur Tjädern spelade i närheten. Det välkända kluckande från tjädertppen hördes över nejden.







och så en bild på nattens gömsle i morgonsolen, då nattens kyla redan var glömd.

På tillbakavägen till bilen, kunde vi också konstatera att strax innan vi kom gående, måste en björn ha passerat över vägen, vi kunde se de stora tassavtrycken. Det kan jag väl säga kändes lite småläskigt att jag stått vid vägkanten i kanske 20 min och väntat på en annan person som legat över i ett gömsle en bit bort.

Ikväll blir det en lugn kväll här på campen, vi skall grilla lite och jag skall sova i en riktig säng, innan det imorgon är dags för återfärd hem till Sverige och Göteborg igen.

På kvällen under grillningen passade jag också på att ta en bild på några släktningar till vargen, kanske inte lika vilda, men härligt busiga var dom

Vargtimmen

Återigen hemma efter en natt ute i ett gömsle och här kommer mina upplevelser från gårdagen och natten.

Den här dagen/kvällen/natten skulle jag tillbringa i ett gömsle ute i Ingenmansland. Ingenmansland är en remsa på mellan 500 m och 1,5 km längst med Finlands gräns till Ryssland. Den har tillkommit för att uppmärksamma ex.vis bärplockare och jägare och även andra att man närmar sig gränsen till Ryssland och att det nog är dags att vända. Detta för att inte irra sig in på Ryskt område och därmed skapa de problem som då kan uppstå. För att ge sig ut i Ingnmansland behöver man ha med passet, vilket låg väl nerstoppat i jackfickan.

Gömslena låg ute på en mycket sank myr, inte ens mina nyinköpta rejäla Tretorn-stövlar hade nog räckt, så jag blev skjutsad på snöskooter över myren, en ny och häftig upplevelse, som iof kunde slutat illa. Träden står tätt så det gäller att inte låta fötter och knän sticka ut, vilket en av mina fötter gjorde, men det slutade tack o lov lyckligt, bara lite öm i foten.





Väl framme, vidtog den vanliga proceduren, inspektera gömslet, kolla in var toaletten var, (samma fantastiska standard som under gårdagen) packa upp kamerautrustningen och rigga den. I gömslena är det så bra ordnat så en rejäl planka finns jämns med ena väggen, där hål och kamoflagetyg sitter. Du behöver alltså bara ha med ditt stativhuvud, som du enkelt skruvar fast med en skruv som sitter i varje hål och så på med kameran och du har ett stadigt "stativ" för din utrustning.



Vädret var tyvärr inte det allra bästa igår, det blåste rejält ute på myren och någon timma efter jag anlänt, så började det regna rejält. Det fanns ju inte mycket att göra mer en sitta där och titta på regnet som vräkte ner, tända oljelampan för att få upp värmen och få bort fukten och som ni kan se, ölen fanns med idag också.



Efter kanske två timmar slutade det äntligen regna, men tyvärr inga djur i sikte. Jag satt där tyst och stilla, drack lite kaffe, spanade ut över myren, kände mig lite orolig att kanske regnet gjort att djuren föredrog att stanna kvar i skogen.

Men så vid 9 på kvällen, det var fortfarande ljust ute och himlen hade tom spruckit upp lite, då helt plötsligt spetsades mina ögon, något grått dök upp där i vänstra ögonvrån. Jag tog fram min kikare och tittade, jo det var sant, det var en varg.

Vargen, kom sakta promenerade på andra sidan av en dypöl, kanske ca 100-200 m bort, den stannade till, spejade bort mot mitt gömsle, för att sedan i sakta mak promenera vidare. Jag blev så exalterad att jag nästan glömde av kameran, men fick iallafall iväg några halvbra bilder, som tyvärr var lite för ljusa. Men iallafall, jag hade fångat en var på bild.

Den vek efter ca 5 min av in i skogspartiet och försvann bakom några träd. Jag satt fortfarande totalt stilla och tyst, vågade nästan inte ens andas, men samtidigt också lycklig. Jag hade fått se något, som kanske inte alla här på besök lyckas med, nämligen att få en varg.

Efter en stund, så hörde jag att en Korp från samma skogsområde, skrek ut sin varningssignal. Jag började fundera på om Vargen kanske var kvar, och när jag kikade mot träddungen, så jag mycket riktigt en skugga röra sig bakom träden. Jag kollade igen med kikare och jodå, det var definitivt vargen som var kvar där och smög i skogsbrynet. Jag kunde se hur den stod och tvekade om den skulle ge sig ut på öppen mark igen. Själv höll jag nästan andan igen och bara hoppades att den skulle våga.

Så stack den ut sin nos, tog några steg och var återigen ute ur skogen,. Den här gången var kameran beredd, och jag följde den i sökaren och tog en massa bilder, medan den sakta promenerade tillbaka igen på stönsträngen utefter pölen. Så vek den av mot mitt gömsle, kom lite närmare, stannade till, nosade och tog en rejäl köttbit från något kadaver som låg vid strandkanten. Tittade upp, slickade sig om munnen och började i sakta mak promenera framåt. Den kom fram till en vattensamling, tog ett graciöst hopp över vattenpölen och vek av och bort ur mitt synfält. 

Detta var en upplevelse utöver det vanliga, även om jag bara kunde följa det på håll, men att få se detta djur, som spridit så mycket skräck bland människor, som det skrivits så många sagor och historier om där Vargen alltid framställts som "the bad guy" att äntligen få se detta sädonomspunna djur i verkligheten och inse, den ser ju egentligen inte farligare ut en grannens hund. Det var en upplevelse utöver det vanliga.

Efter vargens påhälsning sänkte sig lugnet över myren, det var endast några fiskmåsar som väsnades och försökte övverrösta alla Korparna på myren. Däremot inga björnar.

När så skymningen började sänka sig över myren och dypölen, så såg jag återigen en skugga i skogsbrynet, jag tror det vargen som faktiskt var tillbaka igen, som isåfall vandrat i en cirkel bort från mig och in i skogspartiet. Var det så stannade han iallafall kvar inne bland träden.

En stund senare när det blivit ganska skumt, då äntligen dök första björnen upp, jag kunde endast skönja honom som en skugga på andra sidan pölen, men så började han sakta vandra åt mitt håll och maten som låg där. Det hade nu tyvärr blivit för mörkt att fotografera, men jag försökte ändå lite senare när ytterligare en björn anslöt till matstället och dom två stod där tillsammans och broderligt delade på det utlagda köttet. Det blev en ganska annorlunda bild, där de två björnarna uppträder som skuggfigurer med pölen i bakgrunden.



Klockan hade nu nästan blivit 12 på natten och jag förstod att så mycket skulle jag nog inte kunna se, så började därför göra mig iordning för några timmars sömn i gömslet. Då helt plötsligt hör jag ett ljud. Kunde det vara en varg som ylade? Det lät nästan så, som jag kände igen ljudet från filmer man sett. Ylandet kom tillbaka och då började en hel kakafoni av ljud från skogen. Jo, det var sant, det var en ensam varg som ylade där i mörkret och fick svar från en Vargflock någonstans i närheten. Detta var mäktigt att få vara med om och din litenhet som människa och närheten till naturen kändes så påtaglig. Jag tror nog aldrig jag upplevt den känslan så tydlig som just då.

Trots min upphetsning över kvällens händelser, kunde jag ändå somna in gott i min sovsäck och kl 04.00 så väckte min mobil mig igen, då hade det ljusnat och jag reste mig och tittade ut för att se om något hänt under natten.

Jag fick se en björn som stod ganska långt bort och åt, och lite senare kom ytterligare en björn fram ur skogen, började gå åt mitt håll, och nästan framme vid gömlset, kanske 10-15 m stannade den upp vädret några gången i luften, men vände och gick därifrån. Antagligen kände den lite dofter från gömslet och mig, som den inte kände sig tillfreds med och därför valde att gå därifrån.

Resten av morgonen blev helt händelselös och jag blev skjutsad tillbaka på Scootern utan missöden. Hemma på campen väntade en god frukost och saunan. Vad mer kan man egentligen önska sig?

Första natten i Gömslet

Så har jag då kommit tillbaka till campen efter min första natt i gömsle.

Kan väl erkänna det kändes lite pirrigt när jag insåg att jag skulle vara där helt på egen hand. Jag är nämligen enda gästen här för tillfället.

Vid 4 igår eftermiddag drog vi iväg ut till det gömslet som skulle bli mitt hem för natten. Det låg i skogen och åteln låg ganska nära själva gömslet, en gammal uttjänt husvagn. Då nätterna kan bli ganska kalla här fortfarande, snön ligger ju tom kvar här fläckvis, så gällde klädkodex Varmt!

Jag fick även med en rejäl sovsäck, samt matsäck och kaffe. En öl slank också ner i matsäcken. En fick räcka eftersom toaletten, kanske lämnar ett och annat övrigt att önska, men vadå, har man seglat till Skagen utan toa, så är en hink i ett hörn hel ok.









När jag kommit iordning, riggat kameran och ställt kaffetermosen bredvid så vidtog väntan och under tiden passade jag på att även ta nån bild på en hackspett.



Efterl ca 2 timmar så började det hända något, helt plötsligt såg jag ett litet brunt huvud sticka upp över en kulle ca 30 meter bort. Det var ingen björn, men en Järv, som kom fram och nosade runt lite på maten som låg där. Efter lite kollande och nosande hittade han en rejäl bit som han helt sonika tog i munnen och släpade iväg med.

Ytterligare 2 timmar senare, då man började känna att tiden nog går väldigt långsam, så var det helt plötsligt något brunt i skogsbrynet. Jodå, det var en björn som kom för lite kvällsmat och en till och ytterligare en. En grupp på tre björnar kom fram mot mitt gömsle och började ta sig ett rejält skrovmål. Dom var så nära som kanske 10 m.. Så mitt 300:a som satt på kameran kändes som lite för stor brännvid. Tyvärr gick det inte att byte objektiv, då hade jag direkt skrämt iväg björnarna, så fick istället bli en laddning närbilder på när dom åt.

Dom stannade väl kvar i närmare 45 min innan dom mätta och belåtna drog vidare. Strax senare dök nästa björn upp, spejade, vädrade och gick fram till en av mathögarna. Han grabbade tag i ett rejält köttstycke, så vände han baken till och sprang iväg.



Ytterligare en stund senare kom en ny järv fram, att jag såg detta var helt enkelt att den här järven var märkt med ett halsband med sändare på. Han stannade kvar en bra stund, lät sig fotograferas hoppade runt lite, ställde sig på bakbenen, nästan så man kunde tro han hört att jag satt där och ville vara lite snäll och ge mig chansen till bra bilder :-)



Nu började solen gå ner och ljuset bli något sämre, när helt plötsligt björngruppen på 3 kom tillbaka igen och började äta.

Jag satt länge och studerade dom, och man kunde konstatera att rangordningen i gruppen var mycket strikt. Den mörkbruna, var den som var högst, gud nåde den som vågade gå fram till där han åt, då körde han iväg dom med ett rytande. Den ljusbruna björnen, kom som nr 2 och så en gråaktig björn, som såg lite annorlunda ut i huvudet, han stod längst ner. Han kördes hela tiden bort från maten och fick snällt sitta och vänta i bakgrunden, tills de andra två var nöjda.

När han vågade sig fram och tog en bit kött och gick iväg och lade sig vid sidan om, så kom den stora bruna och helt sonika sjasade iväg honom och tog hans köttbit.

Gruppen stannade säkert över en timma, åt, bråkade, verkade stundtals nästan leka och kela med varann för att sedan återigen börja bråka. I skymningen kunde jag se hur den stora bruna reste sig på bakbenen och muckade med en av de andra. Hela skådespelet var imponerande och utspelades sig kanske bara 10-15 meter framför mina ögon.

Men nu var jag både trött och ganska nöjd med kvällens uppvisning, och mörkret hade lagt sig i skogen, så jag kröp ner i min sovsäck för några timmars sömn i min ensamhet där mitt ute i skogen med björnar runt knuten.

Vid 4 var jag uppe igen och redo, men inga mer björnar, däremot kom den ena järven tillbaka tom 2 ggr under morgonen.



Väl tillbaka på campen vid halv 9 stod frukosten serverad och saunan var på, så efter en härlig frukost blev det lite bastubad och värmen började sakta återkomma till mig..

Nu känns det helt ok att lägga sig och sova lite, för att senare i eftermiddag ge mig ut igen i något gömsle och förhoppningsvis få en lika lyckad kväll och natt som den som var.