Nikonetha
Vargtimmen
Återigen hemma efter en natt ute i ett gömsle och här kommer mina upplevelser från gårdagen och natten.
Den här dagen/kvällen/natten skulle jag tillbringa i ett gömsle ute i Ingenmansland. Ingenmansland är en remsa på mellan 500 m och 1,5 km längst med Finlands gräns till Ryssland. Den har tillkommit för att uppmärksamma ex.vis bärplockare och jägare och även andra att man närmar sig gränsen till Ryssland och att det nog är dags att vända. Detta för att inte irra sig in på Ryskt område och därmed skapa de problem som då kan uppstå. För att ge sig ut i Ingnmansland behöver man ha med passet, vilket låg väl nerstoppat i jackfickan.
Gömslena låg ute på en mycket sank myr, inte ens mina nyinköpta rejäla Tretorn-stövlar hade nog räckt, så jag blev skjutsad på snöskooter över myren, en ny och häftig upplevelse, som iof kunde slutat illa. Träden står tätt så det gäller att inte låta fötter och knän sticka ut, vilket en av mina fötter gjorde, men det slutade tack o lov lyckligt, bara lite öm i foten.
Väl framme, vidtog den vanliga proceduren, inspektera gömslet, kolla in var toaletten var, (samma fantastiska standard som under gårdagen) packa upp kamerautrustningen och rigga den. I gömslena är det så bra ordnat så en rejäl planka finns jämns med ena väggen, där hål och kamoflagetyg sitter. Du behöver alltså bara ha med ditt stativhuvud, som du enkelt skruvar fast med en skruv som sitter i varje hål och så på med kameran och du har ett stadigt "stativ" för din utrustning.
Vädret var tyvärr inte det allra bästa igår, det blåste rejält ute på myren och någon timma efter jag anlänt, så började det regna rejält. Det fanns ju inte mycket att göra mer en sitta där och titta på regnet som vräkte ner, tända oljelampan för att få upp värmen och få bort fukten och som ni kan se, ölen fanns med idag också.
Efter kanske två timmar slutade det äntligen regna, men tyvärr inga djur i sikte. Jag satt där tyst och stilla, drack lite kaffe, spanade ut över myren, kände mig lite orolig att kanske regnet gjort att djuren föredrog att stanna kvar i skogen.
Men så vid 9 på kvällen, det var fortfarande ljust ute och himlen hade tom spruckit upp lite, då helt plötsligt spetsades mina ögon, något grått dök upp där i vänstra ögonvrån. Jag tog fram min kikare och tittade, jo det var sant, det var en varg.
Vargen, kom sakta promenerade på andra sidan av en dypöl, kanske ca 100-200 m bort, den stannade till, spejade bort mot mitt gömsle, för att sedan i sakta mak promenera vidare. Jag blev så exalterad att jag nästan glömde av kameran, men fick iallafall iväg några halvbra bilder, som tyvärr var lite för ljusa. Men iallafall, jag hade fångat en var på bild.
Den vek efter ca 5 min av in i skogspartiet och försvann bakom några träd. Jag satt fortfarande totalt stilla och tyst, vågade nästan inte ens andas, men samtidigt också lycklig. Jag hade fått se något, som kanske inte alla här på besök lyckas med, nämligen att få en varg.
Efter en stund, så hörde jag att en Korp från samma skogsområde, skrek ut sin varningssignal. Jag började fundera på om Vargen kanske var kvar, och när jag kikade mot träddungen, så jag mycket riktigt en skugga röra sig bakom träden. Jag kollade igen med kikare och jodå, det var definitivt vargen som var kvar där och smög i skogsbrynet. Jag kunde se hur den stod och tvekade om den skulle ge sig ut på öppen mark igen. Själv höll jag nästan andan igen och bara hoppades att den skulle våga.
Så stack den ut sin nos, tog några steg och var återigen ute ur skogen,. Den här gången var kameran beredd, och jag följde den i sökaren och tog en massa bilder, medan den sakta promenerade tillbaka igen på stönsträngen utefter pölen. Så vek den av mot mitt gömsle, kom lite närmare, stannade till, nosade och tog en rejäl köttbit från något kadaver som låg vid strandkanten. Tittade upp, slickade sig om munnen och började i sakta mak promenera framåt. Den kom fram till en vattensamling, tog ett graciöst hopp över vattenpölen och vek av och bort ur mitt synfält.
Detta var en upplevelse utöver det vanliga, även om jag bara kunde följa det på håll, men att få se detta djur, som spridit så mycket skräck bland människor, som det skrivits så många sagor och historier om där Vargen alltid framställts som "the bad guy" att äntligen få se detta sädonomspunna djur i verkligheten och inse, den ser ju egentligen inte farligare ut en grannens hund. Det var en upplevelse utöver det vanliga.
Efter vargens påhälsning sänkte sig lugnet över myren, det var endast några fiskmåsar som väsnades och försökte övverrösta alla Korparna på myren. Däremot inga björnar.
När så skymningen började sänka sig över myren och dypölen, så såg jag återigen en skugga i skogsbrynet, jag tror det vargen som faktiskt var tillbaka igen, som isåfall vandrat i en cirkel bort från mig och in i skogspartiet. Var det så stannade han iallafall kvar inne bland träden.
En stund senare när det blivit ganska skumt, då äntligen dök första björnen upp, jag kunde endast skönja honom som en skugga på andra sidan pölen, men så började han sakta vandra åt mitt håll och maten som låg där. Det hade nu tyvärr blivit för mörkt att fotografera, men jag försökte ändå lite senare när ytterligare en björn anslöt till matstället och dom två stod där tillsammans och broderligt delade på det utlagda köttet. Det blev en ganska annorlunda bild, där de två björnarna uppträder som skuggfigurer med pölen i bakgrunden.
Klockan hade nu nästan blivit 12 på natten och jag förstod att så mycket skulle jag nog inte kunna se, så började därför göra mig iordning för några timmars sömn i gömslet. Då helt plötsligt hör jag ett ljud. Kunde det vara en varg som ylade? Det lät nästan så, som jag kände igen ljudet från filmer man sett. Ylandet kom tillbaka och då började en hel kakafoni av ljud från skogen. Jo, det var sant, det var en ensam varg som ylade där i mörkret och fick svar från en Vargflock någonstans i närheten. Detta var mäktigt att få vara med om och din litenhet som människa och närheten till naturen kändes så påtaglig. Jag tror nog aldrig jag upplevt den känslan så tydlig som just då.
Trots min upphetsning över kvällens händelser, kunde jag ändå somna in gott i min sovsäck och kl 04.00 så väckte min mobil mig igen, då hade det ljusnat och jag reste mig och tittade ut för att se om något hänt under natten.
Jag fick se en björn som stod ganska långt bort och åt, och lite senare kom ytterligare en björn fram ur skogen, började gå åt mitt håll, och nästan framme vid gömlset, kanske 10-15 m stannade den upp vädret några gången i luften, men vände och gick därifrån. Antagligen kände den lite dofter från gömslet och mig, som den inte kände sig tillfreds med och därför valde att gå därifrån.
Resten av morgonen blev helt händelselös och jag blev skjutsad tillbaka på Scootern utan missöden. Hemma på campen väntade en god frukost och saunan. Vad mer kan man egentligen önska sig?
Dela:
Jättekul att höra ifrån dig på det här sättet. Dina upplevelser är verkligen spännande att läsa om. Ser framemot att se dina bilder.
Hälsningar Elisabeth
Ha det då gott så ser jag fram emot att få se bilderna senare!!
Ankan