Blog 88-75/Blir bilder bättre av en viss teknik?

Idag har inte en enda person besökt min utställning i Skruv. Men den är redan i hamn ekonomiskt så det kan spela mindre roll om det kommer några eller inte, fast lite tråkigt är det. Den stora och heldominerande lokaltidningen Smålandsposten kom på besök i tisdags och jag trodde det skulle komma ett reportage i fredags eller igår som kunde locka lite folk till Skruv, men det publiceras väl lite senare får man hoppas. Utställningen finns ändå med i tidningens kulturkalender på fredagarna så man ska nog inte klaga. 

Jag står här i min ensamhet och funderar (har öppet någon timme till). Mina svartvita landskap i den här utställningen är ju gjorda med helt ordinär mörkrumsteknik och vanliga kameror. Inga konstigheter alltså. Men jag funderar ändå på det här med bilder och teknik och skriver en blog-post om det. Har inget annat för mig direkt. Hur mycket spelar egentligen formen/tekniken in i bildskapandet? Kan den göra en dålig bild bra eller blir det i så fall  bara yta utan innehåll? Ibland tycker jag att fernissan och presentationen tar överhanden, bara jag använder en kamera/optik som ger häftiga effekter så tror man det blir succé. Eller om jag ger bilden en speciell teknisk effekt i mörkrummet/datorn som på något sätt tillför bilden något. Lithkopiering, HDR, eller vad det nu kan vara fråga om? Visst lyckas det ibland, så att från början ganska mediokra bilder får översvallande kommentarer och positiva tillmälen, men sånt håller inte i längden tror jag.  

De flesta bilder blir inte bättre för att man tillför något extra. Men en del bilder kan faktiskt höja sig en del för att man använder en speciell teknik. Och att se sånt, vad som kan tillföra något eller ej, kan många gånger vara svårt att avgöra. Men lyckas man kan det bli riktigt bra. Ska ge några exempel på det här:

http://www.fotosidan.se/pools/view/16/1870716.htm
Här har Lasse Mellberg använt en gammal omständig teknik som gummitryck och en storformatskamera med meniscous-lins, och därmed tillfört bilden en fin känsla som jag ser det. Bilden är inte dålig som den är och den skulle säkert stått sig bra även med småbildskamera försedd med ordinär optik och helt vanlig kopiering i mörkrummet på ett svartvitt fotopapper. Men meniscouslinsen och gummitryckstekniken har gett bilden ytterligare en dimension och känsla som annars inte skulle funnits där. Det utvalda akvarellpapperet tillför säkert också en del, men det är svårare att se här på webben.

http://www.fotosidan.se/member/view.htm?ID=7260
Bernt Carlzons bilder kan man säga mycket om, men att hans speciella teknik tillför många av bilderna en dimension som annars inte skulle funnits där, det är helt uppenbart. Fast bilderna är ju inte dåliga utan den speciella tekniken heller, men hans känsla för det här med form och vad tekniken kan tillföra gör att de höjer sig och många gånger blir rena mästerverken.

Jag har själv ibland försökt ge bilder något extra genom att använda speciella metoder. Mina bilder i en rastertekknik tycker jag fick en extra dimension iom själva tekniken. Och det verkade juryn i FOTO:s Mästartävlan 1993 också tycka eftersom tre av dom blev prisbelönade. En av jurymedlemmarna var Christer Strömholm vilket man får känna sig extra stolt över. Men jag måste medge att det är svårt att få till det på ett bra sätt. Tekniken/formen får inte bli målet utan ett medel. Det är just det som är det svåra. Mina rasterbilder tycker jag även har ett annat rent formmässigt/känslomässigt innehåll som förstärks av tekniken. 

http://www.graal.fotosidan.se/viewpic.htm?ID=1684553
Här har jag själv använt infraröd film/filter i kombination med en Holga-kamera för att uppnå stämning i bilden. Kopieringen är inget speciellt, men den är gjord på ett papper som är mycket varmt/gulbeige i basen och har struktur. Skulle jag tagit bilden med en ordinär kamera och vanlig svartvit film, tror jag inte den hade fått den stämning den nu har. Den infraröda filmen använde jag inte för att få ett "häftigt" resultat, utan för att få de rostiga bilarna att komma fram lite bättre mot omgivningen. Och Holga-kameran ger bilden en drömlik stämning med sina effekter av motljusöverstrålningen och oskärpan/vinjetteringen i hörnorna/kanterna. Detta hade aldrig kommit fram med en vanlig kamera. Men Holga-kameror och infraröd film/filter är inget självändamål. Det gäller att använda sånt här med måtta och eftertanke, annars blir det bara som kejsarens nya kläder tycker jag personligen. En speciell eller ovanlig/häftig teknik får inte användas enbart för sin egen skull. Bilden måste ha något redan från början som jag kan framhäva och förstärka.

2010-02-07 15:47   Urr
Intressant läsning. Kan bara än en gång beklaga att jag inte lyckats ta mig till Skruv. Men någon gång ska det väl ändå bli av, ser fram emot att ser dina bilder live!
Svar från Nils Bergqvist   2010-02-07 16:04 Bilder ska alltid ses live tycker jag, speciellt mörkrumsbilder. De är inte gjorda för att ses på skärm. Men visst går det ändå, har ju hela utställningen publicerad nu: http://www.graal.fotosidan.se/viewpf.htm?pfID=267757
2010-02-08 10:29   Susanne Andersson
Tekniken kan nog användas för att framhäva en känsla i bilden. Dina rasterbilder är bara så fantastiska i mina ögon och där har tekniken framhävt bilderna på ett härligt sätt. Holga är en underbar känslostämningsapparat, men behöver ändå ett spännande motiv. Tekniken är väl ett verktyg för att få fram just den där känslostämingen som vi vill ha fram i bilden.
2010-02-08 13:40   Lasse Mellberg
Ja du Nils fotografitekniken rymmer många olika möjligheter till uttryck. För mig är det väldigt olika men jag har ju inte heller fotografiet som mitt levebröd. Visst finns det exempel på hur en bild har fått en ny dimension genom tekniken. Gummitrycket är en process som ger möjlighet till att använda olika färgpigment och papperssorter. I bland är det svårt att förklara varför man väljer den eller den tekniken. Eller bara den nu eviga frågan "varför fotograferar du analogt". Jag brukar säga att jag gillar "tiden " mellan fotograferingsögonblicket och till dess det blir en färdig bild. Uppskattar dina bilder i "rastreringsteknik" där har tekniken tillfört bilderna en annan dimension såsom jag upplever det. Förstår att det upplevs som frustrerande för många att det inte finns så mycket rätt eller fel i bildspråk som gärna vill bli personligt... mvh Lasse
2010-02-20 16:46   Lovely Lena
Jaa, det här är ju väldigt intressant att fundera över. Själv har jag ju totalt snöat in på lith-kopiering sedan ett par tre år... men använder det inte till alla sorters bilder. Men jag har ju också mer eller mindre tappat intresset för "vanliga" fotografiska bilder, och de regler som brukar gälla för sådana, vad gäller skärpa, exponering osv. När tekniken blir ett självändamål blir det ju ganska trist, oavsett om det gäller kamerateknik, mörkrum eller Photoshop. När jag lärde mig fotografera kände jag mig väldigt styrd av det jag läste i fototidningarna - och därmed ofta besviken eftersom jag inte hade råd att köpa allt det där man "måste" ha för att göra bra bilder. Och jag upplever att det är lätt att fastna i det där som fotograf - man imponeras över kornskärpa och komposition så till den grad att man inte bryr sig om vad bilden i sig vill säga. Det går mycket mode i bildskapandet och många vill haka på nya trender och göra lika snyggt som någon annan redan har gjort...ofta på det rent tekniska planet. Jag håller absolut med om att bilden måste ha något redan från början, det går inte att rädda en trist bild med teknik. Men man kan göra en snygg bild ännu snyggare genom att använda en lämplig teknik. Hm. Jag tror jag slutar där, innan jag blir alldeles för långrandig. /Lena