Ledig fredag med sova till klockan 10. Behövde köpa nya kalsingar och strumpor så frugan (som slutade kl 12) och jag åkte till stan. Att där pågick tre fotoutställningar var en bonus, så det vara bara att anta uppmaningen från Bernt Carlzon i hans blogg igår:
"Gå gärna ut på en promenad i helgen men försök också att smita in på ett galleri och bli lite upphetsade, välmående och störda av konsten där..."
Men först mat på en av stans bästa och billigaste restauranger Koh Thai, och sen konst/fotografi på Konsthallen och Biblioteket alldeles intill, där Morgan Larms utställning "Kronobergsprofiler" hade haft vernissage dagen före.
Inte för att den målade/skulpterade konsten var direkt upphetsande eller störande, men intressant ändå. Intressant var också Mojjes porträtt av kända Kronobergare. Otroligt välkomponerade och genomtänkta bilder i färg, dom får ni inte missa om ni är i Växjö eller dess närhet. Jag fastnade speciellt för en av bilderna på konstnären Sven Ljungberg. Den bilden är kanonbra helt enkelt!
Extra kul var att även de porträtterades autografer fanns med. Glöm bara inte bort att Morgans utställning fortsätter på det närbelägna Stadsbiblioteket, snett över gatan från Konsthallen. Så vi tog en titt även där, fin artkitektur i den delvis ganska nybyggda lokalen.
Sen gick vi och handlade kalsingarna till mig, och frugan fick också tag i en snygg sån där klänning/blusmellanting ni vet. Därefter var det dags för Smålands Muséum och Elisabeth Ohlsson-Wallin samt Andreas Rothstein. Ohlsson-Wallin hade bilder på tre ställen och det var två hela utställningar samt en med olika fragment ur hennes produktion. Det var mycket bilder och stora bilder i färg, på en stor del av muséet. Det här får man heller inte missa om man är fotointresserad i Kronoberg!
En av de omdiskuterade bilderna från "In hate we trust".
Och en från "Ecce Homo".
Efter EOW:s utmanande och "störande" bilder i mustiga färger behövdes en liten vilopaus, innan vi fortsatte med Andreas Rothsteins diton. Kanske inte lika "störande", men inte mindre intressanta för det.
Rothsteins utställning var i svartvitt med bl.a porträtt av unga personer samt en serie som kallades "Regn". För en svartvitfotograf som jag själv var detta mumma. Tre högkvalitativa fotoutställningar i en liten stad som Växjö är inte fy skam. Inte bara Stockholm, Göteborg och Malmö som kan bjuda på den varan alltså.
Efter muséet var vi rätt trötta och kaffesugna, så vi tog järnvägsbron in mot centrum...
...för en fika på Skåres, stans mysigaste fik om jag får säga vad jag själv tycker.
På Skåres skulle man kunna ha fotofika, typ Café Puck i Stockholm. Här finns gott om plats och det lilla rummet alldeles till vänster vore perfekt. Skulle inte heller vara fel med lite gatufotobilder på väggarna där.
Efter Skåres var det inte mycket mer än att ta bilen hem och förbereda sig för kvällens drabbning, finalen i "På spåret".
------------
Alla bilder är Dogma-certifierade enligt ISO Ericson/Björkbom.
...vi har kramats av samma mamma. Min bror och jag...
Strömbergshyttan ca 1957. Foto: Putte Bergqvist.
http://www.youtube.com/watch?v=n08UVOdW2VI
Kosta-Boda Art Hotel kanske ni har hört talas om. Torsten Janssons lyxhotell mitt i Glasriket i sydöstra Småland. Jag är faktiskt delägare i denna anläggning. Ja, Lessebo kommun satasade ju kring hälften av summan det kostade att bygga hotellet, av våra skattemedel. Nu har man fått på nöten av regeringsrätten som "beordrat" kommunen att sälja sina aktier i bygget. Men än så länge äger vi skattebetalare hälften av hotellet, däribland den berömda glasbaren. I gårkväll slog vi på stort och åkte upp och provade den. Vi kom rätt tidigt, innan musikunderhållningen satte igång, så det var lite glest vid bardisken...
Frugan och dottern med sambo följde med...
Upe till höger i bilden Kjell Engmans flaskor, vet inte om det är något optiskt fel men ett par av flaskorna böjer sig betänkligt...
...och god tjeckisk öl serverades (jag är inte mycket för de där blandade drinkarna) i handblåsta Line-glas av Anna Ehrner.
Det till vänster, i mitten på bordet, är inget jätteölglas (om någon skulle tro det) utan en av Kjell Engmans glasskulpturer som pryder glasborden. Belysningen hade pajat vid just vårt bord så den var för tillfället inte upplyst av lamporna inuti.
Även jag själv lyckades fastna på en bild. Ni som är lite skarpsynta (vilket jag inte var just då) ser kanske att den berömde glasformgivaren/konstnären Erika Lagerbielke står vid bardisken i bakgrunden. Det är hon som ligger bakom succén med Intermezzo-glasen, en servis med den blå droppen i ben och botten. Tekniken togs fram i samarbete med den skicklige glasblåsarmästaren Hans Johansson vid Sandviks glasbruk i Hovmantorp. Nu när Sandviksbruket i glaskrisens spår lagts ner, görs dessa Intermezzo-glas i Kosta, och det var inte utan problem som tillverkningen av Intermezzo flyttades dit. Sandviks glasbruk var helspecialiserat på att tillverka Orrefors fina service-glas och hantverksskickligheten/kunnigheten där med just dessa glas, tog en del tid att överföra till Kosta-bruket vad jag förstått. Och ni som undrar varför man inte flyttade Intermezzo-produktionen till Orrefors blir kanske snopna när jag säger att i Orrefors, där det svenska konstglaset fick sitt första ordentliga genomslag med Gate, Hald och de skickliga hantverkarna (däribland min egen farfar glasblåsarmästaren Knut Bergqvist), finns idag i princip ingen manuell glasblåsning kvar. Numera görs på det anrika Orrefors glasbruk, nästan bara maskincentrifugerat glas.
Till sist en bild på Elin och Daniel (lyckades få åtminstone en av dom ganska skarp)...
Måste också skriva lite om att Torsten Jansson nu planerar ytterligare ett Kosta-Boda Art Hotel med glasbar och hela köret. Denna gång i New York. Fast där tror jag inte han behöver hjälp med risktagandet av kommunen...
Här kommer äntligen ett första prov av Fomabrom från tjeckiska Foma. Ett traditionellt, blankt fiberpapper i fasta grader och av klorbromsilver-typ, alltså ett sk "varmtonspapper". Fomabrom finns i fyra kontrastgrader: soft, special, normal, hard. Photax i Nybro saluför special (SP 111) och normal (N 111). Man uppger också att special mera är att hänföra till vad vi menar med normal och att normal är något hårdare.
Priset för en 10-pack stl 30x40 (12x16") är ganska förmånligt måste man säga. Faktiskt bara halva priset mot Fomatone MG i motsvarande storlek, vad nu det kan bero på? För en 10-pack Fomabrom 30x40 (12x16") tar Photax bara 185 kr mot Fomatone MG som kostar 335-380 kr ( beroende på yta/bas). Att variabla papper generellt sett skulle vara dyrare att tillverka stämmer däremot inte. Både Kentmeres Kentona och Ilfords Galerie är dyrare än sina variabla motsvarigheter Fineprint VC och Multigrade.
EN FÖRSTA TESTBILD
Så till den viktigaste frågan: Hur är det här papperet att kopiera på? Som jämförelse har jag mitt favoritpapper Fotokemikas Emaks K888 (Adox Nuance Warmtone). För att kunna göra en rättvis jämförelse, väljer jag att kopiera samma negativ rakt av på båda papperena, utan någon som helst efterbelysning eller skuggning. Jag framkallar ut papperena helt och använder min standardframkallare, Kodak Dektol.
Jag kopierar ett negativ av normalkontrast på både special och normal. För K888 på grad 1 och 2. I USA betecknas dessa dock som 2 och 3 (special och normal) vilket jag personligen tycker stämmer bättre. Kopiorna från Fomabrom och K888 scannas samtidigt i samma bild. Jag kanske ska tillägga att jag använder kondensorljus vid kopieringen. Använder man färghuvud, VC-huvud eller kall-ljus så kommer man att få lägre kontrast i bilderna på papper av samma kontrastgrad.
K888 gradation 1 (USA 2) t.v och Fomabrom gradation special t.hö:
K888 gradation 2 (USA 3) t.v och Fomabrom gradation normal t.hö:
Pappersbas
Själva pappersbasens vithet ligger mera åt det varma/gulvita hållet för Fomabrom. Emaks K888 upplever jag som något "elfenbens"vitare och neutralare i bastonen.
Svärtningston
Även svärtans ton upplever jag som något lite varmare än K888. Men väldigt liten skillnad. Dock inte direkt lik Fomas variabla varianter av Fomatone MG, vilka drar åt svagt grönt.
Djupsvärta
Visuellt av de här första testbilderna så verkar djupsvärtan vara lika bra som Emaks K888. Men för att uttala sig säkert krävs mätutrustning. För mig räcker ändå intrycket man får rent visuellt, det är ju det man upplever i bilderna som räknas.
Kontrastgrader
Fomabrom special ligger ungefär som K888 grad 1 och Fomabrom normal är nog något lite hårdare än K888 grad 2. Photax upplysningar om detta stämmer alltså ganska bra. Vid kopiering med diffus/vc-huvud eller kall-ljus kan det vara bra att ha även den lite hårdare normalgradationen till hands.
Tonskalan
De båda pappernas separation av skuggor ligger rätt nära varandra som jag upplever det, med en väldigt bra kontrast i den delen. Kanske är det så att K888 har en lite högre kontrast i skuggorna? Men för att kunna uttala mig säkrare om det behöver jag kopiera lite mera på Fomabrom. Även i mellanregistret verkar papperena stämma ganska bra överens. Kanske att Fomabrom ger lite högre kontrast här? I högdagerdelen däremot sticker Fomabrom iväg lite mera i de allra ljusaste delarna, medan K888 plattar till dessa allra ljusaste toner neråt. Där det är svårt att få teckning/ton med Fomabrom så finns fortfarande tydlig ton och detaljer på K888. Detta är typiskt för just Emaks K888 och inget annat papper jag känner till har den egenskapen. Där man lätt får utfrätta partier med andra papper så ger Emaks K888 fortfarande ton.
Ljuskänslighet
Fomabrom graderat verkar vara relativt snabbt i jämförelse med det långsamma Emaks K888. För den här bilden i stl 15x20cm krävdes 14 sek vid bl 5,6 för Emaks K888, men bara 6 sekunder vid bl 8 för Fomabrom. Gör man små bilder i mörkrummet kan det därför bli problem med skuggnings/efterbelysningsoperationer på Fomabrom, om man inte vill blända ner förstoringsoptiken för mycket. Men i storlekar kring 24x30 - 30x40cm bör det fungera bra på normala bländare kring 8. För min egen del brukar jag dock försöka undvika att blända ner min Kowa-optik längre än till 5,6 då den är skarpast mellan 4 och 5,6.
Acceleratorer?
Fomabrom graderat verkar inte heller, precis som Emaks K888, innehålla några acceleratorer (framkallningsämnen) i emulsionen.Papperet börjar framkalla efter 20-30 sekunder och ökar i svärtan relativt jämnt. Fomatone MG däremot framkallar som att vända på en hand, redan efter 5-10 sekunder har svärtan kommit långt, vilket tyder på att man blandat in framkallare i emulsionen.
Sammanfattning
Som helhet tycker jag Fomabrom graderat verkar vara ett mycket kompetent papper av hög kvalitét. Likvärdigt Emaks K888 i separationen av skuggor/mellandagrar och djupsvärta. Extra trevligt är att svärtan verkar lite varmare direkt i Dektol, utan eftertoning, samt att den vita bastonen drar åt det varmare hållet (vilket kan vara en fördel för helhetsintrycket vid selentoning). Men hur Fomabrom graderat verkar vid selentoning får jag återkomma till senare.
Guldmedlem
