Ändå min favorit

En hederlig barrskogsidyll i soluppgången. Hirvensalo, Åbo 21.10.2016. Foto: Håkan Eklund. Nr 295/366.

Ok, visst är det fint med lundmark, med sin växtkraft och sina ädla lövträd. Men min favortiskogstyp är ändå momarkens barrskog, med mossa och bärris under fötterna. I lunden är det ju lera direkt under förmultnade löv ...

Frisk momarksskog (stenig sådan) är den skog jag växt upp med och som jag fortsättningsvis har tillgång till på nära håll.

Här är jag några hundra meter från hemtrappan. Mötte flera grupper med dagisbarn och barnskötare på väg till skogen; en härlig miljö också för småttingar - en urban lyxmiljö.

I vår näromgivning har vi flera olika privata dagisar som dagtid bidrar till ett positiv "ljudlandskap" när de är ute och leker. Det är tjo och tjim för hela slanten, av unga som ännu är omedvetna om all värdens ondska.

2016-10-21 10:41   Svedje

Dina bilder får mig att se på barrskogen på ett helt annat sätt. Jag kanske också borde börja leta motiv där inne i skumrasket. Där finns säkert mer att upptäcka än jag hittills anat?

2016-10-21 11:38   gorred

Skogen kan vara både skrämmande och stämningsfull, men också lockande och full med möjligheter. Håller med dig i skogstypspreferensen - det är också "min" skog. Ljuset från soluppgången mjukar upp och är inbjudande. En härlig bild.
//GöranR

2016-10-21 16:24   Margareta Cortés

Härligt att ungarna får njuta och härja i skogen. Skogen var min lekplats som liten, den bästa man kan få.