Naturens tårar
Förändringarnas vindar.
Förändringar.
Har varit så svårt att få inspiration.
Till allt.
Har varit en del stormar, några som vände upp och ner på allt,
Några som förändrade allt,
Några som inte gjorde någon skillnad alls.
DET är vår ute,
något jag riktigt längtat efter.
Men fortfarande ingen inspiration.
Någonting förändrades helt,
det började kännas konstigt.
Men det kändes att det var något mer än mina egna känslor.
Någonting vaknade.
När jag fick svart på vitt kändes det rätt dumt.
Att jag inte hade fattat.
Vi väntar smått.
Och det är två hjärtan som pickar därinne.
Jag saknar fotandet.
Jag hoppas jag finner orken och inspirationen igen.
Om inte nöjer jag mig med att studera era bilder så länge.
//J
Dela:
Vinter- en tid med Kyla och värmande skratt.
-"UT! UT MED ER!
Ta bråken utomhus, kasta snö på varann, lek av er irritationen!!!"
Sex sura barn klär på sig alla ytterkläder, det bråkas, kivas, tjafsas.
De småknuffas, någon skriker, flera skriker.
Det ropas på mamma och pappa i skvaller pressen,
alla hatar varann.
Sex buttriga barn går i släptåg med mamma och pappa.
Två sura föräldrar som lessnat på vintern.
Anländer till pulkabacken.
Problem. Det blir ett tredje världskrig för att det är bara 4 pulkor.
SAMMARBETA!!! vrålar mamma och pappa.
Barnen tycker de vuxna är PINSAMMA.
Va, hur kan de göra bort oss inför alla ute, dumma föräldrar-
sex barn avskyr mamma och pappa.
Och sammarbetar.
EN kan åka först.
TVÅ kan åka i en pulka.
TVÅ kan åka i en annan pulka.
TVÅ kan åka annorlunda.
TRE kan åka tillsammans.
FYRA kan åka i två pulkor.
FEM kan åka i tre pulkor.
SEX kan åka i fyra pulkor!!
När solen håller på försvinna, när det bara finns rosiga kinder, skratt och utmattning-
plockar mamma och pappa ihop pulkor och leder alla sex leende barn hem igen.
//J
Dela:
En bild säger mer...
-" Jag lovar...den talar till en."
-" Visst..en talande sten?... Vem f.n tror han att han är!"
-" Känns som jag tappat något..."
//J
Dela:
NU bär det iväg.
Det har hänt så mycket under detta år.
Ibland har det varit motgångar på motgångar.
Där man verkligen undrar över hur en del människor verkar
må bra av att utsätta andra.
Ibland har det varit medvind, så pass bra
att man trott allt ordnat sig tillslut.
Jag har mött människor här på FS som jag häpnat över.
Deras styrkor, deras förmågor, deras genomgoa engagemang.
Jag har mött människor som blivit vänner jag håller av.
Jag har fått så mycke feedback på mina bilder-
bilder jag aldrig trodde var något att..ja hänga i julgranen. =)
Nu närmar vi oss slutet på 2011 och början på 2012.
Vi ska äntligen åka härifrån Kalmar för att fira jul och nyår
hos våra familjer. Något vi kämpat för att få ihop till.
Barnen är så pirriga, hoppiga, nervösa och förväntansfulla.
Packningen vi har består av SÅ MYCKE väskor.
Har förberett 6 timmars resa för ungarna som tidsfördriv-
jag lär ju behöva sova några dagar sen. =)
Ville tacka er för ett händelserikt år här på FS.
Önskar Er en God fortsättning och hoppas på lika mycke fotorikedom
som detta året varit för mig.
Mvh Johanna Ohlsson
Dela:
Det är som om jag inte tillhör mig.
Det finns en tyngd som överväldigar mig.
En känsla av att hamna under.
Som att hamna under en rasad byggnad.
Finns inga varningstecken, inget som kan förbereda mig inför.
Det är aldrig samma sätt att ta sig ur,
det är aldrig lika med någonting.
Och varenda gång känns det som jag inte hittar tillbaka igen.
Det är som att känna sig ensam- bland vänner och familj.
Det är som om jag inte tillhör mig.
Jag vet hur jag ska hjälpa dig, jag har dina svar,
jag kan vägleda och styrka dig.
Men jag kan inte hjälpa mig själv.
Jag vet vad som kommer hända dig i förväg,
jag vet vilka hinder du måste ta dig genom
för att nå målet.
Men det är så frustrerande när jag inte hittar min väg.
//J
Dela:
