"Helen"

En dagbok till minne av min morfar

Orden får mig att rysa.. Orden från min dotter då hon skriver en "novell" ur egna tankar och känslor om sin morfar

En dagbok till minne av min morfar

26-04-2010
Idag fick jag höra den ofattbara sanningen. Min morfar har fått diagnosen Prostatacancer. Jag har fortfarande svårt att förstå att det är sant även om jag suttit vid köksbordet i tre timmar och försökt att förstå. Kanske hade läkarna blandat ihop proverna? Det kanske inte var min morfar som skulle fått diagnosen Prostatacancer? Det kunde inte varit sant. Det var inte sant..

9-06-2010
Shit.. Det är sant! Idag ringde mormor och berättade att han fått tid för operation den 16 Juni. Det var nu det slog mig att det verkligen är sant. Men det flesta säger att genom operation kan man bli helt frisk ifrån cancer. Och min morfar är en väldigt stark och envis person, så det är inte bara jag som är helt säker på att vi kommer att få se han komma in i hamnen med hans fiskebåt eller se han sitta vid dammen och mata fiskarna eller i landet och dra upp potatis.

20-06-2010
Idag blev morfar utskriven ifrån Borås Lasarett. Och läkarna har lovat både oss och morfar att han kommer bli helt återställd om några dagar och att han har flera år framför sig. Äntligen känns allt väldigt tryggt för första gången på väldigt länge, förut var jag nedstämd och det kändes som om jag gick och bar på en tung väska med osäkerhet. Men nu äntligen kommer han bli helt frisk och jag kan lägga ifrån mig väskan för evigt!

15-08-2010
Telefonen ringde det var mormor, hon satt i bilen på väg till Borås. Ambulansen var och hämtade morfar i Varberg men han blev fort skickad till Borås. Han fick svåra magsmärtor idag, och nu ska bli inlagd. Vad hände med alla löften läkarna sa? Hur kunde dom för två månader varit så säkra? Hur kunde allt vända? Helvette.

18-08-2010
Mormor ringer och berättar saker varje dag. Måndag, Tisdag har bestått av prover och röntgen idag hade natten varit kritisk och det hade varit läkare inne på morfars rum hela natten. Min mamma och moster ska åka upp och se hur läget är. Det verkar gå uppåt på dagen igen och det är en lättnad, Min morfar är en riktig kämpe!

20-08-2010
Det är min födelsedag om åtta dagar, och det som jag önskat mig är att min morfar ska vara här, och fira mig tillsammans med alla andra släktingar. Mormor ringde tidigt idag och berättar att varken hon eller läkarna fått någon kontakt med honom.. Jag och min familj har bestämt oss att vi ska åka upp om en timme. Det är första gången jag ska få se honom i sjukhus sängen, jag är väldigt orolig och ledsen. Jag har aldrig sett honom liggande mer än när jag och min syster gett honom frukost på sängen, med kakor, kaffe och rosa rosor som vi plockat i trädgården. Min morfar är ingen som tycker om att sitta stilla.

27-08-2010
Första födelsedagen i minne utan morfar närvarande, men är väldigt glad att mormor kom ner och alla andra! Tack.

28-08-2010
Det enda jag vill är att åka upp till morfar, se han och hålla hans hand.
”Morfar vi ska klara av detta tillsammans” var min sista status på Facebook innan jag åkte upp till Borås. Allt har blivit sämre, och han är väldigt gul vilket var en obehaglig känsla. De gångerna jag har varit uppe hos honom har jag försökt att prata med honom men denna gången fick jag inga svar, men jag visste att han hörde mig! Jag berättade att Jenny var på cup och att hon gjort mål, och att hon berättat att målet var för honom. Jag visste att han hörde varje ord, det var jobbigt att åka hem den eftermiddagen. Ögonen fylldes med tårar när vi lämnade sjukhuset.

29-08-2010
Mamma och Moster har sovit hos mormor och morfar på lasarettet idag igen, dom har varit där varje natt och dag nu det senaste.
Mormor har precis ringt och berättat att min morfar blivit mycket sämre och att vi alla borde komma upp. Jag skulle spela en viktig fotboll match och jag blev sur när alla övertala mig att inte spela, jag slängde av mig skorna och i samma sekund kom jag på att jag hellre vill träffa Min Älskade Morfar mer än att springa runt på en plan och jaga en idiotisk boll.

Jag ångrar inte en enda sekund att jag valde att åka upp till lasarettet den dagen , för när jag, pappa och min syster sitter i bilen på vägen hem och har 3 mil bilresa hem så hinner vi inte nå Gullberg innan mamma ringer och berättar att morfar har avlidit. Vi åker raka vägen och hämtar Leif och vidare till mormor och morfars hus för att hämta kläderna och det är då jag verkligen förstår att han är borta. Borta för alltid. Jag och min syster sitter i baksätet och håller varandra hårt i händerna samtidigt som vi låter tårarna forsa ner över kinderna.
När vi väl kommit fram till sjukhuset springer vi upp till korridoren och där möter vi alla, mormor, moster och mamma kommer fram och vi kramas allihop med tårar rinnande.
När vi suttit i väntrummet och pratat en stund frågar mamma om jag vill hänga med in och säga hejdå på riktigt till morfar och jag ville inte tveka, jag ville vara lika stark som han hade varit han hade väntat att släppa taget tills den dagen då alla hans släkt och vänner varit uppe och det var idag, han släppte taget när alla åkte hem. Jag ångrar inte det heller, att se honom i hans beige byxor och en randig skjorta gjorde honom till en av änglarna.
Det var sista gången jag fick se Min Morfar.

Inlagt 2012-01-23 15:57 | Läst 1343 ggr. | Permalink

(Logga in för att skriva en kommentar)

2012-01-23 16:09 aos56

Vilken känsla, jag gråter .
Jag ryser. Tänker på er.
Kram Anita

Svar från Helen Gustavsson 2012-01-23 22:14

Tack Anita !! När Sofia skrev detta och mailade mig de till jobbet och bad mig läsa det och kolla stavningen osv...rös jag och tårarna kom. Hon har skrivit de helt själv utifrån tankar och känslor men datum osv hade jag nedskrivna, men alla ord är hennes egna och jag rös i tanken att hon går och bär på så tunga saker även om vi pratar mycke om de.
Kram och hoppas vi sysn på Torsdag
kram Helen

2012-01-23 17:25 "Skåningen"

:(

R.I.P Morfar.

Svar från Helen Gustavsson 2012-01-23 22:17

Tackar från Sofia, hon trodde ingen skulle läsa detta men de trodde jag och jag hade rätt. Min dotters ord i tankar och känslor kring sin morfarär rysande tycker jag...men bra att hon skriver av sig och den är även inlämnad i en tidning, så håll tummarna för henne
Ha det gött/ Helen

"Skåningen" 2012-01-24 00:19

Detta blogginlägg borde Fotosidan visa på förstasidan !!!

Svar från Helen Gustavsson 2012-01-24 09:27

Å TACK Niklas !! Du gjorde så min dotter fick ett glädjefnitteranfall ;o)
Ha det gött/ Helen

2012-01-23 19:06 Heléne Alklid

Det är så tungt när någon gått bort, och det tar tid innan man läker ihop igen... Tänker på Er...
Kram!

Svar från Helen Gustavsson 2012-01-23 22:19

Tack Helene ! Ja även om de gått en tid så har framför allt barnen många funderingar och frågor fortfarande och de gäller att ta sig tid då dom kommer. De här sättet som Sofia gjort att skriva av sig är också bra för då får hon verkligen ut tankar och funderingar.
Kram Helen

2012-01-23 21:38 monica w

En sån fin berättelse illustrerade med lika fina bilder ... Något att trots allt i sorgen vara stolt över ...
Hälsar

Svar från Helen Gustavsson 2012-01-23 22:23

Tack Monica ! När jag frågade Sofia om jag fick lägga in den här, så sa hon att de är väl ingen som läser de ändå. Jag visade henne nu hur många som läst och vad ni skrivit och då sa hon direkt att hon vill följa bloggen imorgon också för hon trodde verkligen inte att någon skulle läsa. Men de är fint skrivet och framför allt endast hennes egna ord i tankar och känslor, bara mina datum som jag hade skrivit ner. I skolan får hon beröm av lärarna för hennes fint skrivna uppsatser osv..så denna har jag lämnat in i en novelltävling för 16 åringar..så håll tummarna
kram Helen

2012-01-25 19:18 Pluttan

Vilka underbara ord Sofia använder och så rent skrivet . Man tror knappt att hon kan tänka så men hon är en stor flicka nu med många känslor som styr och ställer i sin kropp.
Att pappa är borta är fortfarande väldigt ofatbart i mitt huvud och ibland kan jag stanna upp och få tänka och det är precis det som har hänt denna veckan så det är lite konstigt att detta kom upp i din blogg ljust nu..

Jag vill tacka Sofia för att hon skriver så fina ord om morfar och vår pappa. Jag och han hade många dåliga stunder men som vi förlät varandra innan han dog och det känns jätte bra, för innerst inne så älskade jag min far jätte mycket och känner mig väldigt ensam nu.
Men som tur är har vi ju varandra allihop som är kvar är på vår jord, vi får göra det bästa utav det mesta . Jag älskar er alla.
Kram Sofias moster

Svar från Helen Gustavsson 2012-01-26 20:34

Sofia skriver väldigt bra uppsatser i skolan och skrivit nån annan sån här också och sätter verkligen orden på rätta stället. Texten har många tagit till sig och de värmer gott och framför allt är det hennes egna ord och tankar, de hon bett om är endast datumen som jag hade skrivit upp. Att sedan just denna bloggen kom på första sidan på fotosidan är ju bara så underbart !!!
Ha det gött/ Helen

2012-01-25 22:37 azek99

Tack så mycket för att du/ni berättar så fint om något så sorgligt och jobbigt! Tankarna går till er!
Beklagar förlusten.
/Anders

Svar från Helen Gustavsson 2012-01-26 20:35

Anders ! Tack så jättemycke...helt otroligt att en blogg kan bli så...ja känsloladdad och de är så underbart att just denna bloggen kommer från min dotters tankar och känslor...helt underbart !!!
Ha det gött/ Helen

2012-01-25 23:27 Gun-Inger Arvidsson

Hälsa Sofia och tacka för att hon delger sina starka känslor om en älskad morfar. Jag vet att varje ord Sofia skrivit har hjälpt henne med det stora sorgearbete det blir efter någon man älskar mycket.

Sofia borde skicka denna novell till de tidningar som är seriösa. Det kan hjälpa många andra som bär på samma sorg.

Dina bilder är så väl valda till texten.

Kram till er
Gun-Inger som blev mycket rörd ..........

Svar från Helen Gustavsson 2012-01-26 20:38

Gun-Inger ! Jag visar Sofia bloggen varje gång någon skrivit en kommentar för dom är ju trots allt till henne, men att så många kommenterar värmer så otroligt just för att alla ord kommer från min dotters tankar och känslor. Jag kan läsa den om och om igen men trodde mer de var för jag var inblandad i händelsen...men de visar sig att den berör många fler. Tackar också för du tycker jag valt rätt bilder..bilder och minnen är de vi har kvar ;o)
Kram Helen

2012-01-26 08:42 labeli

Får samma känsla som de flesta andra som läser din dotters fina tankar om sin morfar. Har en aning om vad hon gått igenom, och ni med!
Har upplevt ungefär samma sak för två år sedan då min svärfar gick bort, också i cancer. Kan bara tänka mig vad vår dotter, då 18 år, hade för tankar. Skillnaden är att din dotter skrev av sig det, medan vår dotter bearbetade det på sitt sätt.Kan säga att vi pratade mycket under den tiden som han var sjuk.
Härligt att hon vågar och kan delge sina tankar på detta viset. Och även att ni lagt till bilder, det höjer det en hel del.
Ha det nu så bra, och var rädda om varandra.
Hälsar Bertil Lindfors, Ramlösa.

Svar från Helen Gustavsson 2012-01-26 20:55

Bertil ! Först måste jag tacka för ditt mail, du ska veta att de värmde otroligt mycke dom orden du skrev om mina foto. Ja alla väljer vi olika sätt att sörja osv. Vi har också pratat mycke, de är en viktig bit att man tar sig tid då barnen har frågor kring något sånt här och förklarar de man vet osv. Tar man sig inte den tiden tror jag att dom har svårt att gå vidare. Jag hoppas din dotter fick bearbetat sorgen på sitt egna lilla vis och att hon mår bra idag. Tack för du tycker om att jag la till bilder..var fundersam till de först men kände till slut att de bilder jag hittade passade perfekt
Ha det gött/ Helen

2012-01-26 11:27 walter-g

Helen och Sofia, tack för den fina berättelsen och jag beklagar sorgen.

Svar från Helen Gustavsson 2012-01-26 20:57

Tack Walter !! Helt otroligt att den berört sååå många..de värmer och visar min dotter så fort någon kommenterat för de är trots allt hennes berättelse
Ha det gött/ Helen

2012-01-26 18:45 Dumpe

Tusen tack för den fina berättelsen om morfar. Sofia har verkligen satt ord på sina fina tankar om sin älskade morfar.
Hälsa henne och tacka, den här berättelsen kan hjälpa många människor att komma vidare.
Stor kram till er båda
Marianne

Svar från Helen Gustavsson 2012-01-26 21:00

Marianne !! Jag blir så rörd av alla ord ni skriver så de är helt otroligt !! Visar Sofia varje gång någon kommenterat och hon som trodde att ingen ens skulle läsa den, så har över 500 tror jag de var nu läst den...fantastiskt Å de är min SOFIA som skrivit dessa ord som berör alla TACK !!!!!
Kram Helen

2012-01-26 19:50 Satto

Jättefin berättelse om en "älskad" morfars sista dagar....vackra bilder du visar till texten också:-)
Kram till er alla:-)
/// Monika

Svar från Helen Gustavsson 2012-01-26 21:05

Monika !! När Sofia hade skrivit denna berättelse så mailade hon mig den för jag var på jobbet. Sen sms:a hon och jag gick in och läste den...tårarna rann..De var min Sofia som skrivit av sig med egna ord, egna tankar, egna känslor.
Då trodde jag att bara jag blev berörd eftersom de var skrivet av min dotter och jag var med i händelsen...men ni alla visar något helt annat och jag är sååå tacksam för alla kommentarer Sofia får eftersom hon inte trodde någon ens skulle läsa den så TACK !!!
Kram Helen

2012-01-26 22:27 Elin Eriksson

Hej Sofia!
Du skriver starkt och ärligt om den sista tiden med någon man älskar och du gör oss alla berörda och får oss att tänka på de nära och kära vi själva har förlorat.
Fortsätt att skriva - det är en gåva att kunna sätta så klarsynta ord på känslor och tankar som finns i oss alla, men som de flesta inte uttrycker.
Tack för att vi fick ta del av dina tankar!

Svar från Helen Gustavsson 2012-01-26 22:40

Elin ! Sofia har läst vad du skrivit och de du skrev berörde oss båda. Hon tycker om att skriva och får även beröm i skolan för sina uppsatser så jag hoppas inte detta är de sista vi får läsa från henne utan att de kommer mer framöver. Tack Elin för dina ord !!
ha det gött/ Helen

2012-01-27 02:25 Alf Johansson

Verkligen tragiskt när sådant händer. Jag hade ju ungefär samma upplevelse med min far 2010.
Sköt om dig och de dina som fortfarande finns kvar.
-affe

Svar från Helen Gustavsson 2012-01-27 14:22

Alf ! Tack för dina fina ord. Ja de är tragiskt och tror de är jobbigare för barn och Sofia har här visat ett bra sätt att bearbeta en sån här sak. Finns många olika sätt att göra de på och man måste hitta sitt eget sätt.
tråkigt med din fars bortgång, hoppas du funnit ett bra sätt att bearbeta de på, så du kan gå vidare.
Ha det gött/ Helen

2012-01-28 18:29 tomazon

Det där var en vacker berättelse från livet.
Det är viktigt att leva NU och ta hand om varandra. Ge någon en kram nu.

mvh Tommy

Svar från Helen Gustavsson 2012-01-28 20:51

Tommy ! Ja en sann berättelse från livet....de är de verkligen och från en 16 årings tankar och känslor. Kramen gav jag faktiskt någon per sms eftersom den personen behöver den bäst just nu, men bor lååångt bort.
Ha det gött/ Helen

2012-01-29 10:38 maningo

då man läser detta så känns det precis som då min far dog för två år sedan ! han dog av cancer å höll sig kvar till alla hade tagit farväl å min mor sa att han kunde släppa taget då somnade han äntligen in ! men oasett ålder så e de aldrig lätt förlora en förälder eller en mor eller far förälder ! det var första gången i mitt liv ja kände mig fruktansvärt ensamen !

Svar från Helen Gustavsson 2012-01-30 08:10

Ingemar ! Först vill jag beklaga din saknad av din far och de är aldrig lätt att mista någon. Jag jobbar på ett äldreboende och hur gamla dom än är eller sjuka dom är så är de ett hårt slag för de nära och kära när någon går bort. Ett kärt band som bryts av på något sätt....Mamma är ju mamma och pappa är ju pappa oavsett ålder och dom ska ju liksom finnas jämt. Cancer är en tuff sjukdom...de var de Sofias Morfar dog av också..den elakaste som finns, kom och tog Sofias morfar och min pappa ifrån oss på bara fjorton dagar...De e grymt, men livet vandrar vidare på något underligt sätt, så klarar människan av de mesta. Och precis som du skriver....vad ensam man helt plötsligt blir....De är skönt att höra er andra som kommenterat denna bloggen för många har liknande händelser i bagaget...man är inte ensam men känner sig ändå helt ensam
Kram på dig/ Helen

"Helen"

En dagbok till minne av min morfar

Dela:

Helen Gustavsson

Arkiv