"Helen"

Hur kan jag göra fel ?????

Sitter och fundera hur jag kan göra fel..för att jag inte klagar ??

Idag ringde en vän, vi pratade om lite allt möjligt och sen frågade hon mig hur de är med min värk och om den blev värre efter allt äventyr jag fick vara med om då jag var i Gränna. "Joddå de e la bra" svarade jag. Hon blev smått tokig av mitt svar, på att jag  inte gnäller ofta och klagar över min muskelvärk. " Men vad hjälper de och gnälla o klaga, blir jag bättre av de " undrade jag ?

Hon menade på hur ska någon förstå och inse hur de är med mig om jag inte klagar och gnäller om de, utan försöker alltid se det från en possitiv sida ang värken. Hon menade på att jag gör fel som inte gnäller mer.... Det är fler som påpekat detta, men själv förstår jag inte hur de kan vara fel av mig.

Musklera pumpar på utan att vila en sekund, det värker i musklerna varje sekund, varje minut, varje vecka, 365 dagar per år....Men jag gnäller inte ofta, jag klagar inte ofta utan biter ihop och gör allt de där som jag skulle må bättre av att kanske låta bli...men vem ska göra de då ?..Livet måste ju fungera !

Jag har inte valt att få min värk, men klagar inte, tycker inte synd om mig själv pga värken...För vad hjälper det ?? Jag tror tvärtom ! Gnäller man, tjatar om de för att tycka synd om sig själv eller att andra ska tycka synd om en så blir de värre å de gäller nog inte bara ang värk utan i väldigt mycke.  Då känner man nog efter på ett annat sätt skulle jag tro.

Idag har jag haft jävligt ont och har 30 timmars arbete framför mig, men när jag kommer till jobbets entredörr så lämnar jag mitt liv utanför. De gamla ska inte känna av att jag har värk utan jag är där för deras skull och inte tvärtom. Dom ska få sin vård, ett glatt humör och ett leende från mig för att dom ska känna sig trygga och sova gott.

Hm....Nu har jag faktiskt klagat och gnällt en stund men inte känner jag någon förändring. Nä se possitivt på de istället, tror man tjänar på de i längden. Att tycka synd om sig själv...är bara egoistiskt för de finns dom som har de mycke värre. Och de finns ju faktiskt saker som gör att jag mår bättre, de tar inte bort värken men kan för tillfället må bättre iallafall...Mmm finns en hel del faktiskt ;o)....Så hur kan jag göra fel som inte klagar och gnäller, är de så fel ??????

Den här lilla lilla sköra Gullvivan hittade jag i mitt land idag...på tok för tidigt och de syns nästan...så sköra och bleka blomblad. Men våren är på G, vi går åt rätt håll Ye Ye. Kraaaaam Helen

Dela:

Stämmer sånt som står i väderboken tro ??

Gjorde allt man ska eller bör göra direkt på morgonen, sen tog jag en liten tur..som blev liten. Sen har jag suttit och scannat bilder...men scannern ville inte "prata" med datan. Så skulle jag med en vanlig scanner skicka iväg lite papper...ja då ville den heller inte prata med datan..grrr vad sånt är irriterande.

Så en paus med lite tvätt, mat osv..å nu sitter jag här igen. Min bild jag la upp igår och frågade om nån visste vart de var någonstans har jag  fått svar på. Fick ett mail från en fd Fotosida-användare. Platsen ligger på Bornholm.

Turen idag blev väl inte riktigt som jag hade tänkt mig men lite kort vid vägkanten intill en skog blev de. 

Fotograf redan 1975..då bara 8 år gammal. 

Läste i en väderbok då Jenny var hos sjukgymnasten om Kokälla som är en grävd grop vid ladugården där korna drack när de togs in för mjölkning. Var den full i tidig början av vintern blev de en sträng, kall vinter med mycke snö. Men var den inte full så blev de en mild vinter med lite snö....hm den var väl tom då vintern började här för vi har knappt sett till en snöflinga och inte speciellt kallt heller. Visserligen finns chansen till de än....kan undra om sånt här stämmer ??

En droppe fotad i en lite fel vinkel får avsluta dagen med orden: " De syns aldrig utanpå hur de känns inuti" Kram på er alla å var rädda om er :o)

Dela:

Fotofunderar vid dia-scannern..kanske ni vet ??

Har suttit och scannat typ 300 diabilder och samtidigt funderat på väldans mycke ..men bla en sak har med foto att göra och har sen inte riktigt släppt den biten.

En vän pratade om sina foto och sitt sparande i RAW-format. De gör ju jag också men även i Jpeg för annars kan man ju inte titta på bilderna sa jag. Joooo fick jag till svar, går alldeles utmärkt, får dom lika stora som om jag haft dom i Jpeg format. Men de får inte jag...Varför är de olika ?????

Jag får upp en mini bild om jag klickar på RAW-formatets bild, är de fel på mina program eller är de bara olika...Nån som vet kanske ???

De här fotot hittade jag bland diabilderna...Visst ser de läckert ut ??? Fotot är taget 1974....Funderar på var de kan vara någonstans i Danmark och om de möjligtvis finns kvar. Vore kanonhäftigt att åka dit isåfall...kanske nån känner igen stället ??  Alla som jobbar imorgon..ta de lugnt verkar bli halt inatt.

Dela:

Är man egoist om man känner stolthet över sig själv ??

Ibland saknar jag saker i livet som andra tar för givet, men vi lever alla på olika sätt och just nu är de bara att acceptera att allt är som de är, att leva annorlunda än vad andra gör tar på energin och glädjen. Men mina fototurer gör mig enormt gott och jag finner energi att fortsätta en stund till.

Andra saker som gör att jag fått en kick i mitt fotande är att inte en enda gång då jag var i Gränna kände jag mig rädd, osäker, hade inte ens tänkt på den där sommardagen innan jag kände överfallslarmet i fickan. De kändes otroligt bra och för stunden blev jag nog två meter lång av stolthet över mig själv, att jag kanske kanske kan med tiden komma över den biten...hm..får man känna stolthet över sig själv utan de låter för egoistiskt eller så ???

En annan sak är att jag  snart är långledig och då ska jag  åka ut och fota med min underbara vän Anita. Vi jobbar natt båda två så de är inte lätt att få ihop nån dag då vi är lediga tillsammans men nu hoppas jag vi ska lyckas och jag längtar så jättemycke Anita !!!!! . De två sista bilderna är likadana fast den sista blev svartvit.       

Dela:

Bara under en natt hände de, äntligen skulle jag få fota....

Nattens ljus lyser på hotellet, njöt av allt de jag upplevt under dagen och faktiskt även av stormen i detta läget. De storma så de knappt gick att stå stilla men ett någolunda bra foto skulle jag väl få till iallafall.

När jag låg på hotellet och vaknade på morgonen kändes de som jag sovit i dagar..som allt var en dröm ! Stormen utanför hade lugnat sig en aning men man såg att något hänt under nattens timmar. Hur kan de formas istappar, iskonst över en natt då de stormar något fruktansvärt ? Vattendropparna borde ju blåsa iväg och inte hinna frysa till is. Tappar som bildas under en natt..helt otroligt !

De blåste fortfarande rejält ute men planerade om lite för idag ville jag ju fota is när den väl visade sig ute i vår sköna natur. Jag satt å njöt med mitt kaffe en stund och tänkte på allt de otroliga jag hade varit med om dagen innan..sen var de dags att fota is is is !!!! (denna bild fick bli svartvit för solen lyste så starkt från ena sidan så man såg knappt vågen då de var färg)

Där ute i bäcken satt dom..dom små pärlorna, hur skulle jag kunna fota dom ? Om jag bara tar något steg ut i bäcken så skulle jag nog lyckas, för samtidigt ville jag fota bäckens skönhet men få den lite rakare...så ett litet steg ut skulle väl gå ?...PLOPPS !!! Ops...De var ena djupt ;o)....Å KALLT !! Hade stövlar på mig men vattnet forsade in i stöveln så vaddå...ja då kunde jag ju lika gärna stå kvar och fota både bäcken och ta ytterligare ett steg ut för att få dessa pärlor på bild. Hm..hör ju liksom till mina fototurer att bli blöt om fötterna ;o)

Ett enda foto till  sen får jag gå till bilen och byta om...En del brukar skratta åt mig då jag ska åka iväg på fototurer..packar med kläder som om jag skulle vara borta i en vecka, men jag har lärt mig av alla våta fötter att de är bra att ha många extrakläder med sig...men jag har kul och de är väl huvudsaken så vad gör de med lite våta fötter, ben...okey då rumpan var också våt ;o)

Omklädd till torra kläder var de dags att känna på stormen igen. Har lekt otroligt mycke med kameran och testat olika slutartider osv osv. Jag och min vän Nikon har de mysigt ihop...å denna gången fick en ny följa med och de var Mr Gevalia snabbkaffe som smakade enormt gott dessa stormiga och kyliga dagar.

Nu är vardagen här igen och jag hoppas att alla ni som ska ut i trafiken tar de lugnt..alla kommer fram, alla får plats om vi tar hänsyn till varandra där ute och framför allt tänker på varandra och inte bara på oss själva.  Blev omkörd på vägen hem av en galning där man inte ens får köra om, jag körde i 110 men han blåste förbi och försvann snabbt...På sätt o vis kom jag ikapp den bilen och körde om den för den hade hamnat i diket..så varför ha så bråttom, de straffar ofta en själv. Så ta det lugnt i trafiken och jobba lugnt imorgon/ Helen

Dela: