Makten
Mycket snack och lite verkstadEller tvärtom, ibland.
Leica M8 + 28/2 = Tillbaka till framtiden
Idag har jag äntligen fått tillfälle att fotografera "på riktigt" med min nyinförskaffade begagnade Leica M8, tillsammans med det (skulle det visa sig) helt fenomenala objektivet Voigtländer 28/2 Ultron:-) Om vi inte ska gå in alltför mycket på detaljer så är tanken bakom kombinationen att ha en ganska liten, välbyggd och framför allt trevlig kamera med ett riktigt bra och tämligen ljusstarkt objektiv, som ska kunna funka till det mesta. Utifrån mitt perspektiv uppfyller denna kombination alla kriterier, med råge! Att fotografera med M8:an är sannerligen en annorlunda upplevelse. För det första ser man inte genom objektivet. Istället har man en stor, ljus och klar mätsökare som automagiskt ger ett annat tänk än med spegelreflexkameror. Ramarna är inte exakta, men man ser också utanför dem. Det blir roligare att komponera, och att fokusera med mätsökaren är en barnlek, för den som är van vid manuell fokus med en SLR. För den som kommer från ett helautomatiserat fotograferande med autofokus är det nog däremot rätt jobbigt, tror jag. Nog om kameran; nu ska vi tala om objektivet! Leicas motsvarighet - Summicron 28/2 - kostar i runda slängar 6 gånger så mycket. Jag har ingen aning om ifall det är 6 gånger bättre, men Voigtländern är bra. Riktigt, riktigt bra. Så till bilderna! Jag övar bara än så länge, så det här handlar mest om att beskriva hur jag upplever gluggen.
Har man en Leica så måste man ju anamma lite svartvitt, eller?
Hur är det med skärpan då? Jotack, detta är ett eget ämne! M8:an har inget AA-filter, och därmed finns det resurser att hämta. Med ett skarpt objektiv, vilket Ultronen uppenbarligen är, så är detaljrikedomen fånigt stor. Här vid f/4 (om jag minns rätt).
Och så tittar vi på 100% förstoring, och kika gärna på strukturen i träräcket! :-O
Kan vem som helst använda en mätsökarkamera? Om du frågar på amerikanska forum som är dedikerade för dylika kameror, så är svaret NEJ. De vill inte att just du ska vara med i deras lilla pretentiösa och exklusiva skara av materialismens supertöntar. De kommer att säga att "det är svårt att fokusera" samt att "det är nog inte för dig". Ska man tro på detta? Nej, naturligtvis inte. Här är ett bra bevis. En av mina kompisar tog den här bilden av mig idag, och det var första gången han ens tryckte på slutarknappen på en mätsökarkamera. Jag fick instruera lite snabbt hur sökaren funkar, men sen... Vid f/2, såklart. Min gode vän Thomas Hugmark är det som tagit bilden.
Och så det obligatoriska självporträttet i en lagom speglande ruta:-D
Färg då? Jomenvisst! M8:ans sensor är fenomenal som sagt, men bilderna får mig inte alls att vilja efterbehandla lika hårt som med D700-filerna. Jag vet inte riktigt varför, men jag tror att det är för att de hoppar ut från skärmen ändå.
Tillbaka till objektivet. Som jag upplevt det, så ger vidvinklar ofta riktigt kass bokeh (oskärperendering). Så icke med 28:an! Visst kan det bli lite knepigt utåt bildkanterna, men även vid medelkorta avstånd är bokehn smutt, med en egen karaktär. Jag gillar den skarpt! Här vid full glugg.
Hmmm, har jag missat nåt? Jo! Upplösningen vid full bländaröppning, förstås. Först hela bilden, av en mycket fin gammal bensinpump i Årsta som jag fotat förut.
Och så 100%. Jag är nog inte ensam om att trilla av stolen, eller?
Det var allt för denna gång! Jag har funnit en ny liten mekanisk vän av bästa slag, och trots alla dess begränsningar (de är många), så känner jag en genuin längtan efter att gå ut och fotografera min värld imorgon också. ------------------------------- PS. Om du undrar över något specifikt gällande M8 eller objektivet så är det bara att hojta! DS.
Inlagt 2009-11-07 21:26 |
Läst 507 ggr. |
Permalink
(Logga in för att skriva en kommentar)
|
KompisarMina kompisar | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
































