Sanningar och myter om fullformat

Så sakteliga börjar "fullformat", småbildsformat eller 24x36 mm, åter igen etablera sig som den norm det en gång var. Under den analoga filmtiden (som förvisso fortfarande lever parallellt med den digitala tekniken) var detta standarden. Prisvärd, portabel och ändå med mycket god bildkvalitet.
Tittar vi längre tillbaka så var filmformaten mycket större, men de blev egentligen inte särskilt mycket mindre än just 24x36 mm i de applikationer som gemene fotograf kom i kontakt med.

Idag har vi en digital nytradition där APS-C länge härskat på marknaden av rent kostnadsmässiga skäl. Även dessa sensorer, som är ungefär hälften så stora sett till ytan jämfört med film, är kapabla att ge en bildkvalitet som mäter sig med småbildsformatet på film. Men nu är det ju inte film som gäller längre, så varför jämföra med detta? Nej, vi bör istället se framåt och ta formaten för vad de är i absoluta mått istället för relativa.

På allehanda fotoforum runtom i världen odlas en myt om att ett visst bländarvärde skulle ha någon med bildkvaliteten att göra, oavsett format. Detta är så fel det någonsin kan bli. För att förstå hur detta fungerar måste man kunna elementär fysik, optik och matematik. Kunskaper som de flesta tyvärr verkar sakna.

När nya kompaktkameror lanseras så kan man ofta läsa att "den har ju ett objektiv med f/2!", som om det vore ett bevis på ljusstyrka. Så är inte fallet. En kompaktkamera har i regel en sensor som är stor som en lillfingernagel, och därmed är brännvidden också väldigt kort för en viss bildvinkel. Och eftersom "f" står för brännvidden så innebär "f/2" fortfarande en väldigt liten ljusinsläppande öppning i objektivet.

Det intressanta gällande ISO-tal, bländaröppning och bildkvalitet vid lågt ljus, är och kommer alltid att förbli: hur många fotoner kan sensorn fånga in totalt sett? Inte per ytenhet. Detta gäller förstås också mellan APS-C och småbildsformatet.

Så, vid f/2 på APS-C fångar sensorn in ungefär hälften så många fotoner som en FF-sensor gör (om båda har likvärdig fotoelektrisk verkningsgrad, eller vad man ska kalla det för). Därmed motsvarar ISO 200 på APS-C-sensorn ISO 100 på FF-sensorn.

Men fördelarna med ett större sensorformat stannar inte där! Därtill används ofta FF-objektiv på APS-C-kameror, eftersom de ljusstarkaste objektiven brukar vara avsedda för det större formatet. Att använda dem på ett mindre format innebär att man klipper ut en ruta i mitten av bildcirkeln och förstorar denna. Alltså förstoras också alla optiska fel. Objektivets upplösning per bildhöjd blir sämre eftersom det ju är konstant per ytenhet.

Den enkla och självklara slutsatsen är att bäst bildkvalitet fås med största möjliga sensor tillsammans med välkorrigerade objektiv avsedda för just det formatet. Det finns endast några få vinster med att använda objektiv som ger större bildcirkel än sensorn, och det mest märkbara är att hörnskärpan ökar i förhållande till mittskärpan. Därmed inte sagt att den blir högre än om objektivet suttit på ett större sensorformat!

--------------------------------------

 Jag har alls inget emot APS-C-kameror. Men jag är tämligen trött på alla felaktiga argument som används för att försvara dessa. Det enda vettiga argumentet är egentligen kostnad, då en stor sensor är dyrare än en liten. Det kommer vi aldrig ifrån. Det vi kan ställa oss frågande inför är varför APS-C-kameror är så förbannat stora (det gäller förresten även FF-kameror). Varför ska man köpa en Olympus E-3 som har en fjärdedel så stor sensor som en Canon EOS 5D MkII, om inte för kostnadens skull? "Men Olympus har ju ljusstarkare zoomar", kanske du säger. Pyttsan, säger jag. Deras 14-35/2 kostar 25 lakan och motsvarar ett 28-70/4 på 5D. Något sådant har inte Canon, men väl ett 24-105/4 med bildstabilisering som kostar 12.500:-.

Sammantaget blir Canon 5D II med 24-105 IS billigare än Olympus E-3 och 14-35. Att någon väljer det senare alternativet måste bero på märkeslojalitet eller bara okunskap. Att man sen kan sätta ett skitbilligt 50/1,8 på 5D:n med spektakulära resultat gör inte saken bättre för Olympusfolket.

Missförstå mig rätt. Jag gillar Olympus som märke, men de är ute och cyklar så jävla mycket när de försöker sälja jättekameror med pyttesensorer. Likaså är deras anhängare ute och cyklar när de försöker påskina att de ljusstarka zoomarna skulle väga upp för sensorformatet.

-------------------------------------

 Nåväl, vi är ganska få som har lust eller råd att lägga multum på kameror. Men om vi ska göra det, så bör vi göra det på ett någorlunda rationellt sätt om bildkvalitet är vad vi är intresserade av. Jag avslutar kvällens skitsnack med en bild från i eftermiddags med Nikon D700 och Nikkor 50/1,2 AI vid ISO 6400 och f/2. Kombinationen kostar i dagsläget ungefär 25-30.000:-, vilket ju är betydligt mer än vad de flesta vågar drömma om att lägga på en kamera.
Bilden är uppräknad i ACR helt utan luminansbrusreducering. Det behövs nämligen inte.

Hörde jag "vi vill se 100% crop!"? Kommer här. Återigen; ingen luminansbrusreducering alls.

Som grädde på moset så är bilden restituerad, så upplösningen har besudlats genom återinterpolering vid upprätningen.

Trevlig helg!

2010-01-29 22:39   Fredrikpersson
Det här var intressant. Jag har ända sedan jag köpte en Canon 5d (1) undrat varför inte utvecklingen tydligare och snabbare gått mot fullsensorkameror. Jag kan inte kvantifiera eller belägga det rationellt (Makten har förmodligen gjort det ovan) men bilder från fullformatskameror har något mer harmoniskt över sig i kvaliteten jämfört med bilder från mindre sensorer. Det som just nu förvånar mig mest är hur man kan köpa en Canon 7D för väldigt mycket pengar när några tusenlappar (relativt lite på de prisnivåer vi talar om)till ger en 5Dmk2. Kanske är det gamla hederliga marknadskrafter (=oligopolet Nikon Canon) som tror att totalmarknaden blir större om man har två sensorformat istf att göra fullsensorkameror för 5-10kSEK. /F
Svar från Makten   2010-01-29 22:53 Det är inget snack om att 7D är en ruskigt bra kamera, även jämfört med dem som har FF-sensor. Men så har vi ju det där med objektiven. Med FF kan du blända ner ett steg och få dyngbra skärpa samtidigt som bruset kan hållas lågt och skärpedjupet förhållandevis kort. Även en "gammal och brusig" 5D MkI ger en helt annan bildkvalitet än en APS-C-kamera. Detta är egentligen inte konstigt alls, men det glöms gärna bort;-)
2010-01-29 22:49   CreativeMind
Martin, ditt resonomang håller inte. Bländarvärdet är alltid detsamma oavsett bränvidd, dvs f2 är f2 på 180mm glugg och en 6mm "Digikompakt-glugg". På samma sätt är ISO en industristandard. Sedan kan den faktiska käsligheten skilja mellam olika sensorer, men ISO värdet är alltid det samma. Ett exempel, när du använder olika objektiv på en storformtskamera - med digitalt bakstycke eller film - så stämer alltid uppmätt värde oavsett om det sitter ett småbilds objektiv eller ett storformatsobjektiv på kamera. Dvs f2 är alltid f2 - oavsett det ljuskänsliga mediets storlek. Om det finns ett avvik mellan sensorerna i känslighet så anpassas det till ISO-standaren, dvs ISO 200 på en Ricoh GR-D är lika "Ljuskänsligt" som samma ISO på en Canon EOS 5D eller ett Hasselbladbakstycke. Finns massa litteratur i ämnet - googla! Mvh /johan e
Svar från Makten   2010-01-29 22:57 Johan, du beskriver just de missuppfattningar som jag vill ta upp. Att ljusstyrkan är "X" sett till bländarvärde och ISO-tal är helt ointressant om man inte också tar sensorstorleken i beaktande. Både ISO och bländarvärde handlar om exponering per ytenhet. Ökar du ytan så vinner du bildkvalitet, och då kan man utefter ett linjärt samband jämföra med andra ISO- och bländarvärden på ett annat sensorformat. Tänk dig att du har en GR-D-sensor som är 10 gånger större. Vid samma ISO-tal får du plötsligt 10 gånger mindre brus per bildyta. Samma sak gäller med bländarvärdet, vilket ju påverkar bland annat skärpedjupet.
2010-01-29 23:10   Fredrikpersson
Martin, är det du talar om inte samma kvalitetsförlust som när man beskär bilden? Visserligen har du inte två likadana bilder i den obeskurna och den beskurna bilden men den beskurna bilden "innehåller" färre fotoner. F
Svar från Makten   2010-01-29 23:17 Jo, det är precis samma skillnad. Att beskära bilden till halva ytan ger samma kvalitetsförlust brusmässigt som att höja ISO ett steg.
2010-01-29 23:11   Joel.S
Kan jag få ett tekniskt invecklat svar på en fråga jag undrat ett tag? Om jag plåtar i studion med en APC-S sensor och har justerat in blixtarna till f/8 och kör med 1/125sek så är det samma bländare och tid både på DX och FX. Borde det inte vara skillnad? FX samlar ju avsevärt mycket mer ljus?!
Svar från Makten   2010-01-29 23:20 Nej, det blir precis samma exponering. Däremot kommer FX-sensorns bild innehålla mer information, förutsatt att den har tillräckligt dynamiskt omfång (samma per ytenhet som den mindre sensorn). FX-sensorn samlar in mer ljus totalt eftersom den är större. Så per pixel är signal/brus-förhållandet bättre vid samma totala antal pixlar på sensorn.
2010-01-30 00:27   gatsu
Tackar för lite fakta. Siktar ju på en D700 framöver (önskedrömmar iaf) men min dator havererade precis vilket innebär att jag måste köpa en ny. Alltså ytterligare 14000:- från min D700 :'( *snyft* Hade gärna sett att Nikon släpper en FX-kamera i D90-utförande. Alltså skippa vädertätat o all extra lyx, men kläm in en FX-sensor. Men det verkar som de har andra planer på gång med EVIL eller vad det nu va: http://nikonrumors.com PS. Ruskigt bra bildkvalité D700 har på höga ISO!
Svar från Makten   2010-01-30 09:59 En FF-sensor i ett D90-hus vore riktigt smutt! Då hade jag nog faktiskt bytt ner mig, trots ekonomisk förlust. D700:ans storlek och vikt är nämligen de enda nackdelar jag kan hitta med den kameran, och vädertätning kan jag nog vara utan. Däremot måste den eventuella kameran ge ljusmätning med manuella objektiv, vilket ju inte D90 gör. Allt detta kommer nog förr eller senare, men jag gissar på senare:-/
2010-01-30 02:07   jelu1661
Du är i sanning fullformatets apostel! :) Jag har inga invändningar alls... och som vanligt blir jag extra sugen på fullformat när jag läser dina texter. Men det är fortfarande för dyrt för mig (trots att det är en begagnad 5D jag siktar på). Jag skaffade ganska nyligen en GR-D III, vilket var lite ångestfyllt då den kostade som en halv 5D, men det visade sig lyckligtvis vara ett bra val då den var enormt mycket bättre än min förra fick-kamera. Jag slog ihjäl lite tid häromdagen med att ta testa de olika isoinställningarna på samma motiv, så jag kan lika gärna dela med mig (även om det är ganska off topic) :) Alla är hyfsat neutralt konverterade från raw (ingen brusreducering eller uppskärpning, nedskalat till 25%). 3200 och 6400 underexponerade ett resp. två steg och sedan pressade motsvarande. 6400gimp är färgbrusreducerad i gimp. 6400bw har något högre kontrast än övriga samt ekvivalent förstärkning av alla färgkanaler (de andra ligger ungefär Rx2, Gx1, Bx4). http://www.update.uu.se/~jeppe/bilder/grd3/isotest/
Svar från Makten   2010-01-30 10:02 Det ser ju rysligt bra ut! Undrar hur fasen det får plats så mycket information på den lilla sensorn. Minst ett steg mindre brus än vad M8 ger vid 1600 och uppåt. Fast då har jag å andra sidan inte ens försökt brusreducera några bilder på väldigt länge;-) Kanske borde börja med det, men jag orkar inte hålla på med externa brusreducerings program och göra massa profiler och skit.
2010-01-30 11:02   kiwawa
Synd att "bildkvalitet" blivit synonymt med matematiska uträkningar. Jag förstår att fysikalisk o matematematiskt intresserade människor vill förklara sin bild med ekvationer men den "konstnärliga kvaliteten" (som väl är det viktiga i en bild?) kan ej mätas med siffror. Det finns musik som räknats ut med matematik o på ett "korrekt" sätt, är det då musikkvalitet(kvalitetsmusik?).
Svar från Makten   2010-01-30 11:21 Jag antar att detta ska ses som kritik mot det jag skrivit, men det enda jag menar är att en större sensor ger möjlighet till bättre bildkvalitet. Om man sen tycker att det är värt pengarna är upp till var och en att avgöra. Jag tycker det;-) Alla de matematiskt härledbara missförstånd som florerar på nätet hjälper ingen. Nästan alltid handlar det om att försvara sin egen utrustning för att man inte vågar erkänna för sig själv att det faktiskt är en ekonomisk fråga. På Fred Mirandas forum finns en hel drös med människor som på fullaste allvar tror att APS-C är likvärdigt med FF. De grundlurar sig själva (och andra) bara för att de inte vill erkänna att det finns bättre utrustning än den de äger själva. Tillägg: Eftersom jag själv är musiker så ser jag parallellen till "matematisk" musik. Visst är det så att musik inte blir bättre av att den är perfekt. Men ljudkvaliteten kan man inte skoja bort genom att påstå att enkel utrustning låter lika bra som mer sofistikerad dito. Om man sen föredrar ett luddigt ljud så är det knappast "bra ljudkvalitet" man är ute efter.
2010-01-30 12:53   kiwawa
Jo, jag förstår vad du menar. En billig Gibson-kopia låter inte som en Gibson. Men begreppet ljudkvalitet har jag inte hört att det talas om i musikerkretsar.( kan bero på att jag rör mig i kretsar där sånt inte är så viktigt) Jag hör bara gôtt ljud o kasst ljud. Kan en distad ljudsignal vara av god kvalitet? Kan en "distad"(förändrad) pixel vara av god kvalitet?Däremot finns begreppet i hifi-kretsar. Ett system med god ljudkvalitet skall låta så nära inspelningssignalen som möjligt. Problemet är att nära nog ingen vet hur det lät vid inspelningstillfället således blir måttet på ljudkvalitet subjektivt. Min poäng är att bildkvalitet också är subjektivt och inte mätbar. Möjligtvis är pixelkvaliteten det.
Svar från Makten   2010-01-30 13:38 Jag håller med; det är en jäkla skillnad mellan ljud som kommer direkt från instrument och att reproducera det i en stereoanläggning. Däremot tycker jag att den inspelade signalen gärna får bli "färgad" eftersom helt linjärt ljud låter väldigt platt och trist (tänk studiomonitorer). Det är inget man brukar vilja ha hemma i vardagsrummet. Bildkvalitet är subjektivt, men det finns många objektivt mätbara parametrar i begreppet. Själv tycker jag att lite brus faktiskt kan tillföra något positivt:-)
2010-01-30 13:18   CreativeMind
Martin - du rör till begreppen. Med ditt resonomang så skulle ju de digitala mellanformatsbakstyckena alltid vara bättre än sk småbilds-FF. De är de - i upplösning - men inte i känslighet, de är ofta oanvändbara över 400-ISO. Det hela handlar ju om sensorteknik. Det kan mycket väl komma ett teknikgenombrott som gör "småsensorerna" bättre. Att sedan låta frågan handla om ekonomi är inte helt rättvist. Jag tycker nog att min Leica M8:a är bättre än vissa sk FF - på allt utom möjligtvis höga ISO ;-) Det finns mycket att säga om optik och upplösning kontra sensorstrorlek, om du inte redan har sett Erwin Puts hemsida: http://www.imx.nl/photo/ så är den ett tips för mera läsning! Ditt resonomang fungere endast om du ställer FF mot APS-C inom samma märke - självklart är Canon EOS 1Ds mkIII bättre än EOS 1000 :-))) Sedan tror jag att tex Olympus och Panasonic-fotograferna ser till andra saker än det subjektiva bruset vid vissa ISO-tal... Men såklart - det står dig fritt att "räkna ut" att alla som inte använder FF-kameror är antingen "idioter" eller "fattiglappar" ;-) Mvh /johan e
Svar från Makten   2010-01-30 13:41 De digitala MF-bakstyckena är naturligtvis bättre om de använder samma teknik. Kolla gärna Jespers länk i hans svar här ovan. Om samma sensorvåffla skulle användas till en FF-kamera så skulle man kunna få en helt enastående bildkvalitet. Men nu gör man inte det, av olika anledningar (kostnad). Mitt resonemang handlar om sensorstorleken i sig, inte om olika tekniker som tillverkarna använder. Det är faktiskt mycket vanligt att folk inte begriper att en större sensor fångar in mer ljus vid samma bländarvärde som en mindre, och att ISO-talet därför måste "översättas" när man jämför olika sensorer.
2010-02-02 21:12   David Bicho
Du beskriver det hela bra, så därför undrar jag om du kan förklara det jag fortfarande inte hajjar. En ytenhet i form av stor sensor fångar mera ljus under en och samma tid som en liten sensor. Japp. Men om jag tejpar över min sensor så den blir hälften så stor så kommer den halva bilden som faktiskt exponeras alltså bli hälften så ljus enligt dig? Eller menar du att medelvärdet för hela bilden - den svarta delen samt den exponerade delen blir hälften så ljus? I det senare fallet håller jag med. Men i jämförelsen med APS-C så är det ju irrelevant. Har det inte enbart med de enskilda fotocellernas förmåga att fånga upp fotoner? En stor fotocell fångar in mer än en liten. Fast många små fotoceller fångar gemensamt in lika mycket som några få större, under förutsättning att det inte är massa mellanrum mellan fotocellerna... Eller hur ska det tänkas för att få ihop det till att en liten sensor exponerar en bild mörkare än en stor... Hjälp!
Svar från Makten   2010-02-02 21:24 Exponering betyder ljusmängd per ytenhet, infångat över en viss tid. Minskar du tiden så minskar den totala informationen i form av infångat ljus. Det är fortfarande samma exponering. Det som händer om du minskar en befintlig sensor till halva storleken är att du tappar hälften av pixlarna. Alltså har du hälften så mycket information att bygga din bild av, och signal/brus-förhållandet minskar till hälften (minskad upplösning är ekvivalent med ökat brus per bildhöjd). Om du istället tar en mindre sensor med samma antal pixlar så förlorar du information per pixel eftersom varje pixel fångar in mindre ljus. Det bidrar också till ökat brus; relativt sett i precis samma mängd. Men det kommer att se lite annorlunda ut än med få och stora pixlar. Det som måste ske i kameran för att de mindre pixlarna ska återges som lika ljusa som de stora, är att signalförstärkningen per pixel måste vara högre. Det är därför man kan skruva upp ISO-talet mer på en stor sensor utan att det blir brusigt. Precis samma sak gäller film. Ett större negativ innebär att kornet vid ett visst ISO-tal blir mindre i förhållande till den färdiga bildens storlek, trots att kornet i filmen ju är precis lika stort per ytenhet på negativet.
2010-02-02 21:39   David Bicho
Ah. Poletten ramlade ner. Diskussionen om större/mindre sensor förutsätter alltså att fotocellerna blir mindre på en mindre sensor för att resonemanget skall stämma? Att mindre fotoceller fångar upp mindre ljus mängd ljus under samma tid är självklart, men att man förutsätter att fotocellerna skall vara mindre på en mindre sensor tycker jag verkar vara det som är den springande punkten i missförstånden jag läst.
Svar från Makten   2010-02-03 07:26 Egentligen spelar det ingen roll. Antingen blir bruset högre per pixel (om pixlarna är lika många men mindre) eller så blir upplösningen lägre (om pixlarna är lika stora men färre). Sett som ett signal/brus-förhållande är det samma sak. Antingen ökar du bruset i förhållande till signalen eller minskar signalen i förhållande till bruset.
2010-02-04 22:10   Staffan Johansson
Men snälla Martin! Vad är det du vill säga egentligen? Du rör ihop en massa fakta, tyckanden och egna personliga preferenser. Ljusstyrka hos ett objetiv är busenkelt och glasklart (ursäkta vits) definierat. Det är ju relationen (KVOTEN) mellan brännvidden och bländaröppningens diameter. Alla objektiv med en viss ljusstyrka t.ex 2, ger exakt samma ljusstyrka till en viss bildpunkt i mitten av motivet, helt oberoende av brännvidden. Mot kanten av motivet avtar ljusstyrkan pga vignettering förstås. Sen finns ingenting mystiskt eller magiskt med sensorer av typ APS C eller 24x36 mm eller 4x5 cm etc. Det avgörande är förstås hur stor ljuskänsligheten är i varje pixel. Och då blir det i praktiken ofta så att en stor sensor kan tillåtas ha stora pixlar med åtföljande hög ljuskänslighet, samtidigt som den kan ha tillräcklig många pixlar, så att upplösning blir tillräckligt bra. En helt annan sak är de teknologier som i praktiken används för små eller stora sensorer. Där kan man se en tendens till CCD för pyttesmå och mycket stora sensorer medan CMOS härskar där emellan, som vid 24x36 mm.
Svar från Makten   2010-02-05 07:30 Jag rör inte ihop något alls. Du har däremot tydligen inte förstått ett skvatt av vad jag skrivit. Om ljusstyrkan är f/2 så samlar en större sensor in mer ljus. Pixelstorlek är något helt annat. Både små och stora pixlar kan ha olika ljusinsamlande egenskaper per ytenhet. Det är fortfarande ytan hos sensorn som är det intressanta. Någon magi har jag inte nämnt, vad jag vet.
2010-02-23 16:30   AS365
Har jag förstått det rätt så skulle alltså signal/brus-förhållandet hos en utskuren halvpart av en 24MP FF motsvara en hela bilden från en 12MP APS-C, vid samma f-tal och ISO. Om man däremot jämför den icke beskurna FF-bilden med APS-C enl ovan, så har signal/brus fördubblats motsv en halvering av ISO. Stämmer det eller har jag fått det om bakfoten? Nästa fråga gäller vad det är utöver detta signal/brus som är så speciellt med FF. Dvs, vad är det som gör upplevelsen av att handha en FF så annorlunda? Man blir ju nyfiken när man läser vittnesmål som tex detta av Matt Grayson, ephotozine: "There's something very satisfying about holding a full frame digital camera. It's as though the manufacturers have added a chemical to the body which, each time you hold it, penetrates the skin and transmits a signal to the brain which gives you the warm feeling that you're holding something special. I know that this is not the case, but during this test the more pictures I took the more excited I became." Kan nån förklara vad det beror på? Hälsningar Lennart Bernfort
Svar från Makten   2010-02-23 17:51 Ja, det kan man säga, förutsatt att båda sensorerna är likvärdiga per yta. En större yta innebär ju mer signal att bygga bilden av, genom att den innehåller fler pixlar. Det andra är naturligtvis bara trams:-) Den stora skillnaden är att det finns så många bra och ljusstarka objektiv till FF som inte kostar skjortan. Faktumet att de inte ens behöver vara så ljusstarka gör skillnaden ännu större mot APS-C.
2010-02-23 18:13   AS365
Jag har hört betr Sony Alpha 850, att den höga upplösningen inte kommer till sin rätt om man inte har hög kvalité på optiken. Resonemanget om att APS-C förstorar upp en "utklippt" ruta av bildcirkeln, och därmed också förstorar de brister som ev finns i optiken, talar ju i motsatt riktning. Eller stämmer det hög upplösning ställer höga krav på objektivet? Så det med upplevelsen igen: Läser ibland att en bild från FF upplevs mer harmonisk osv. Vad kommer det sig av, om det nu stämmer? Vad är det som gör fotograferandet roligare förutom att man har större frihet att laborera med bländartal och därmed skärpedjup? Finns det någon ytterligare inneboende egenskap?
Svar från Makten   2010-02-23 19:07 Samma upplösning per yta kräver mer av optiken på APS-C än på FF, eftersom en mindre yta utgör hela bilden. Så det finns ingen nackdel med att utöka sensorytan med samma upplösning per ytenhet. Däremot är det klart att högre upplösning kräver bättre objektiv om man nödvändigtvis i alla lägen ska utnyttja sensorns prestanda. Men det behöver man ju inte göra. Objektivet beter sig inte sämre för att man ökar antalet pixlar per yta, men det beter sig sämre på en mindre yta än på en större. Att bilder med FF ger bättre resultat beror på många små faktorer. För det första utnyttjar man objektivens fulla bildcirkel, vilket enligt ovanstående resonemang ger högre upplösning och lokal kontrast per bildhöjd (om man inte använder APS-C-objektiv på APS-C-kameran förstås). För det andra kan man blända ner objektiven mer för att fortfarande bibehålla ett skärpedjup som man får med större bländaröppning på APS-C. Man får därmed kort skärpedjup i bilder med avsevärt högre skärpa. Det handlar inte om några magiska egenskaper. Ju större film- eller sensorformatet är, desto bättre bildkvalitet kan man få. Det finns ju mycket större format än FF, som ger ännu trevligare kvalitet:-)