Mycket snack och lite verkstad

Eller tvärtom, ibland.

Det är inte bildkvaliteten jag vill åt med mellanformatet

En mening som härrör ur en av Strindbergs romaner, faktiskt själva titeln, är "En dåres försvarstal". Jag har inte läst den själv, men begreppet kan ibland användas om mig själv och det jag skriver om i bloggen. För varför släpar jag egentligen omkring på en kamera som är groteskt stor, där bara 10 bilder fås ut av en rulle och där varje ruta kostar uppåt tio spänn? Är det för att den är så otroligt "bra"? 

Bra och bra; det beror på vilket plan man avser. Bra kamera kan gälla vad som helst. Att bildkvaliteten är bra. Att den ser bra ut. Att den känns bra. Att bilderna blir bra för att man trivs med kameran. Att sökaren är bra. Att sidförhållandet på formatet är bra. Och så vidare.

Jag har snackat lite om bildkvaliteten. Den är verkligen "bra", tycker jag. Men det är inte främst därför jag använder kameran. Det är hela konceptet som tilltalar. Den irrationella känslan; påtagligheten, kanske just i att allt är så stort. Och bra.

När man väl hittat sitt motiv så gäller det att sakta ner. Knalla lite fram och tillbaka, välja vinkel, ställa in tid och bländare utifrån hur man kommer att framkalla filmen och vilket skärpedjup man vill ha. Tänka efter en gång till. Och så ännu en gång. Ta ett liiitet steg åt sidan för att justera utsnittet. Fokusera. Och så till sist under koncentration, ta bilden.


Jaha, det där var väl inte sådär otroligt intressant eller bra? Kanske inte, men det var inte poängen. Poängen är att det kändes att fotografera. Därtill kan vi direkt se att bildkvaliteten inte är på topp. Framkallningen har genom mina förvirrade experiment besudlat bildkanterna. Men det gör inte så mycket. För jag har ju i alla fall gjort allt själv!

För första gången provade jag att blända ner ordentligt, som brukar förespråkas med stora filmformat. Bilden ovan är tagen med 75/4,5 vid f/16 på 6x7-formatet. Ändå är det långt ifrån fullt skärpedjup i bilden. 

Sen mörknade det förstås i vanlig ordning och jag återgick till större bländaröppningar.


Inte heller detta är någon speciellt bra bild. Men den säger något, till mig själv. Den påminner mig om hur jag ansträngde mig till tusen för att stå helt still. Om hur sökaren immade igen och jag svor lite och av någon anledning misstänkte att det bara skulle bli skit. Men det tycker jag inte att det blev. Ansträngningarna lönade sig!

Återigen var det 75:an som satt på kameran, här vid f/5,6. bilden hade mycket väl kunnat tas med småbildsformatet vid ungefär f/2,8. Men det är ju inte lika kul!

Och så hade ju bildformatet blivit det utdragna 3:2. Man kan beskära, men det tar bort en del av känslan. Inte nödvändigtvis för betraktaren, men för fotografen.


För, ju mer jag fotar med 6x7, som i praktiken ger ungefär 5:4 i sidförhållande, desto mer säker blir jag på att det är helt perfekt. Harmoniskt, enkelt, rakt. Medan jag nästan alltid beskär mina bilder tagna med digitalkameran, råder motsatsförhållandet med mellanformataren. 

Tredje gången gillt med 75:an, vid f/8. Den  ojämna framkallningen syns till höger. Kanske den till och med tillför lite "känsla"?
Jaja, jag vet. Det där är bara fånigt. En dåres försvarstal, var det ju. Nästa gång ska jag framkalla enligt anvisningarna. Om jag inte får någon ny konstig idé, vilket jag brukar få.

Sen blev det ännu mörkare och jag plockade fram 105:an istället. 


Inte för att det behövdes egentligen. Men det är lite lättare att se i sökaren vad man håller på med om bländaröppningen är större. Särskilt fokuseringen som blir en barnlek! Det kan man inte säga om 75/4,5, om inte avståndet är ganska kort vill säga. 

Jag tror jag tog den här bilden vid f/4. FS-medlemmen Johan Larsson har någon gång skrivit i sin blogg att han alltid har en anteckningsbok med sig. Det ska jag nog också börja med. Inte för att det behövs, men för att om man ändå tar det lugnt och metodiskt, så kan man lika gärna skriva ner ett par rader om varje bild. Jag tror det kan bli extra trevligt då.

Resten av bilderna på rullen blev väl sådär. Den experimentella framkallningen; stående i 20 minuter helt utan någon agitering (ens i början) var intressant, men lite väl knöligt resultat blev det nog. En liten ljusning finns dock, och det är att jag helt slapp bubblor i kanten av bilden, som förut orsakat lokalt hämmad framkallning och därmed mörka rundlar. Så jag drar slutsatsen att bubblorna bildas vid agiteringen. 

-------------------------

Igår dök det förresten upp ett litet trevligt paket i brevlådan! Eller rättare sagt på hallmattan, eftersom jag bor i lägenhet. Två rullar Fomapan 400, 120-film som en FS-användare och tillika gammal mailkompis skickat. Denna film har fått väldigt blandade omdömen; allt från att den ska vara "lika bra som gamla tiders Tri-X" till att den är "kornig bortom användbarhet". Så det måste vi ju prova!

Avslutningsvis vill jag igen propagera för mellanformatet. Det behöver inte vara särskilt svårt, dyrt eller jobbigt att hålla på med det, när man väl tagit steget. Det är inte så man upplever det i alla fall. Det SKA liksom vara mer mödosamt, men jobbigt har jag aldrig sett det som. Prova, om du vågar!

 

Tillägg: Kameran ifråga är förresten Pentax 67II, om någon undrar.

Inlagt 2011-02-16 20:41 | Läst 6389 ggr. | Permalink
Etiketter: 6x7, mellanformat, Pentax



(visas ej)

Hur mycket är tolv minus två?
Skriv svaret med bokstäver

Väldigt intressant läsning. Lyfter upp inlägget till förstasidan.
Svar från Makten   2011-02-16 21:35
Tack så hjärtligt Magnus, det värmer!
Svar från Makten   2011-02-16 22:42
Fast det var väldigt kortvarigt, hördu! ;-)
froderberg   2011-02-16 22:51
Märkligt. Nu ska det vara uppe igen.
75:an går inte av för hackor ser jag! (måste ändå säga att 105:an är min personliga favorit)

Fotar själv numera endast med min Pentax 67II. Har även en digital systemkamera (Pentax K20D), men att fotografera med mellanformataren är verkligen ett riktigt nöje. Jag gillar det långsamma förfarandet. Dessutom gillar jag resultatet.

Såg i ett tidigare inlägg att du funderat på glas för att få filmen plan. Jag beställde filmhållare och glas till scannern från betterscanning och är nöjd med resultatet. Det är verkligen lättare att få filmen plan (jämfört med de medföljande prylarna till Epson V700). Hade jag vetat tidigare hade jag kunnat fixa ett extra glas från utlandet...

Ser fram emot fler intressanta inlägg och fler foton!
Svar från Makten   2011-02-16 22:23
105/2,4 är helt klart favoriten av de objektiv jag har! Utöver den och 75/4,5 har jag också 90/2,8 som är lite kompaktare men ger mer distorsion och vinjettering än 105:an. Bokehn är också lite hårdare på håll.

Planheten vid skanning är inget större problem med 120-film tycker jag numera. Det är i så fall ändarna av remsorna om tre bilder som ställer till det. Jag skulle gärna mecka lite med kameran för att få större avstånd mellan bildrutorna på filmen.
Mycket trevlig läsning med tillhörande bilder i vanlig ordning!
Men din sista uppmaning om att prova, jag tror inte jag vågar och det mest på grund av husfridens skull ;) HAHA
Hon skulle bli (än mer) tokig på mig här hemma om jag körde igång med det analoga också. Jag har varit nära nån gång, men kameran jag köpte pajade innan jag hann komma igång och det var inte direkt några ledsna miner från frugan då...förstår inte det? :D
Men jag kanske tar tag i det längre fram...
Svar från Makten   2011-02-16 22:25
Pja, nån jäkla fördel ska man väl ha med att leva ensam, eller? ;-) Fast jag förstår inte riktigt. Det tar ju ingen plats alls att framkalla film! I alla fall inte om man bara tänker skanna den, vilket jag gör.
Länge leve 6x7! Det ultimata formatet...det är sant...för det står så i Mamiyas instruktionsbok till min RB67:a. :-) Det är nåt speciellt över det formatet. 6x6 har egentligen aldrig lockat mig...

Underbar artikel!

/J
Svar från Makten   2011-02-16 22:27
Precis! 6x6 verkar trevligt, men då får det allt lov att vara en lite kompaktare kamera. Sen kan man ju alltid beskära dit från 6x7! :-) Emellertid har jag hittills inte en enda gång fått för mig att göra det.
Själv känner jag exakt likadant. Kör dock med leica m6 och summarit 35mm fn men kommer småningom prova på mellanformat. Efter att bara ha kört digitalt, älskar jag känslan, inte bara i bilderna, men hela processen med film.
Svar från Makten   2011-02-16 22:34
Vi skall alla den vägen vandra. Jag körde ett tag med en Leica M6, men efter att jag kommit igång med mellanformat så känns det plötsligt meningslöst med småbildsformat på film. I alla fall om jag ska skanna skiten själv, för det är såååå jobbigt och tidskrävande. De där 36 bilderna per rulle är alldeles för mycket.

Jag har haft med mig en Leica CL med 40/2 i väskan varje dag i flera veckor, utan att ta en enda bild. Jag har så svårt att finna inspiration när jag vet att jag inte kommer att få se bilden förrän flera veckor senare.
JohanLinden   2011-02-16 23:48
I och med m6an känns det som jag hittat hem liksom. Känns bara som en befrielse att alltid ha en kamera, som dessutom inte "är i vägen", med mig, så att jag alltid kan fånga situationer etc som väcker intresse och säger nånting; och tyvärr kan man inte vara så anvarslös att man lägger en bestälnning på en m9a när man precis fått studiemedel för en ny termin från csn.... Visst har du en poäng i att det kan vara drygt att behöva vänta på bilden, men jag tycker det gör att jag blir mer alert vid fotograferingstillfället, vilket om än ganska irrationellt är positivt..

Förresten, gillar verkligen kompositionen i tredje bilden ovan.
Jag har förvisso redan frågat under ett äldre blogginlägg, men jag kan lika gärna fråga igen så får du besvara vilket som; har du koll på vilka 120-filmer du testat? Vore kul med en lista.

Bild 3 är min favorit idag, den önskar jag verkligen att det var jag som tagit :)
Svar från Makten   2011-02-16 22:40
Hmm, det är inte så många.

Ilford HP5+
Ilford FP4
Kodak Tri-X
Fuji Neopan 100
Fuji Provia 100
Du har börjat hitta det konstnärliga nöjet med fotografering!
Svar från Makten   2011-02-16 22:41
Näää, det har jag funnit för länge sen! ;-) Det här är bara en renodling av det.
Jag känner likadant med min P67:a. Vill ha mer tid att fota än vad jag har. För det är just långsamheten som passar mig (jag skulle själv ha kunnat skriva stycke 3 och 4 här ovanför). Kompositionsarbetet och det rejäla med kameran i sig. Har funderat om man borde prova storformat eftersom man ändå håller på med varje bild i en halvtimme, och det finns ju fördelar där, men samtidigt blir filmen lite dyrare och otympligare att framkalla...
(mina bilder finns på http://www.flickr.com/photos/erikbergwall/sets/72157623409575618/)
Hej Martin,
Du är bra på att både flanera och planera.
Fina resultat - As usual.
H/ Ronny Persson Helsingborg
Angående det där med anteckningbok för exponeringsdata; när jag vill hålla reda på vad jag gör i analogvärlden så tejpar jag fast ett papper på kamerans baksida, där finns gott om utrymme, så slipper jag hålla reda på en pryl till. Du borde utan problem kunna klämma in tio små rader i stil med 75/11 60 med tanke på att jag lyckas klämma in 36+ rader, på betydligt mindre yta. :)
Snyggt - bra skrivet. Man blir sugen på en kamera till. Gillar arkitekturbilden speciellt, hur får man till så bra skärpedjup med de brännvidderna och utan förställbarhet?
Svar från Makten   2011-02-17 12:10
På så långt avstånd är det inga problem. Skärpedjupet blir ungefär två hela steg kortare än med småbildsformatet, vid en viss bildvinkel och ett visst bländarvärde. Så f/8 på 75 mm motsvarar ungefär f/4 på 35 mm.
Ett bra alternativ till Fomapan. Skaffa Shanghai GP3. En fin film du kan köpa från eBay i Kina. Däremot rekommenderar jag inte Lucky. Även Fomapan kan man köpa därifrån förmånligt.
//Christer
jelu1661   2011-02-17 10:28
Nu blir jag nyfiken på vad du har för erfarenheter av lucky, jag har just nu 6 rullar på gång samtidigt, men har än så länge inte framkallat någon alls.
Christer Törnkvist   2011-02-17 10:46
Lucky är 2 mm smalare än std, vilket ger problem i skanningen. Sedan korvade den sig våldsant.
Jag sköt min senaste Fomapan 400@200. Resultatet blev betydligt bättre än när jag sköt efter det nominella värdet. :)
Kul att se att den fina prylen kommer till användning!
Jag kunde inte hålla fingrarna borta från mellanformatet och skaffade nyligen en Fuji GW690 istället...
Svar från Makten   2011-02-17 20:23
När jag köpte kameran av dig undrade jag om det var helt galet att lägga så mycket pengar, men jag är mer än nöjd:-) Otroligt bra valuta för pengarna, och det blev inte sämre av att jag hittade den där 105:an till bra pris.
pareli   2011-02-17 21:44
Kul att höra, Martin!
Har förresten hittat några grejer (bl a det klassiska trägreppet) som tillhör kameran. Får överlämna dom vid tillfälle.
Svar från Makten   2011-02-17 23:54
Oj! Ballt:-) Ingen brådska dock. Vi tar det vid tilfälle.
Trevlig läsning, tack!
/Vincent
Intressant läsning! Längtar själv tillbaka till analogt mellanformat emellanåt...
Hälsningar,
/Mikael
Jag halvhåller med. Det är den tjusning som jag själv känner när jag går runt med min Hasselbladare, men skulle jag få tag på ett digitalbakstycke försvinner allt som heter film direkt och så börjar jag mata bilder istället för att planera så inni vassen för varje kort!
Erkänner att jag känner igen mig. Även om jag övergivit mellanformat och analoga kameror så är det fortfarande processen att fotografera som är kärnan i min hobby.
Att låta varje bild få ta tid och göra klart så mycket som möjligt innan man trycker av.
Jag känner igen mig i allt du skriver förutom att jag använde småbild 24x36 formatet. Nu är jag för bekväm men forstoringsapparaten står kvar i labbet som för övrigt utnyttjas som förråd numera!
Kul att läsa! Lockande...
Inspirerande läsning det Martin skrivit,åtminstone för mej som har svårt att överge filmen.Så ni som är intresserade av mellanformat,passa på och investera nu då mellanformatskameror kan köpas för en bråkdel av vad dom tidigare kostat..
Kör själv MF som Mamaya 7II och Fuji 690 och tycker om känslan med detta
/Thomas
Hej Martin!
Trevlig läsning.
Är själv helt analog äger ingen digitalkamera.
6x7 formatet är det optimala, har en Mamiya 7II som är en underbar kamera kompakt och mätsökare och är nog den tystaste kameran som tillverkats suverän till gatufoto.
Underbara objektiv .

Hils Mikael
Jag får lov att tacka för alla trevliga kommentarer! Jag brukar vanligtvis svara på alla, var och en, men det får vara den här gången med så många läsningar som jag fått tack vare "gratisreklamen";-)

Verkligen kul att så många blir inspirerade! Det här är ändå bara lite experimentbilder som jag ser det, och jag kan bara rekommendera er att prova, som jag sagt så många gånger. Det finns så många förstå-sig-påare som verkar vilja att folk ska tro att det är svårt, men det är inte svårare än något annat som är nytt. Mellanformat är inget exklusivt eller "speciellt" nämligen.

Och vem vet, en vacker dag kanske jag provar storformat också. Mitt största aber med det är kravet på stativ.
Pentax 645 antecknar ju exponeringsdata själv i filmkanten, fick Pentax aldrig till det på någon 67-modell?
Svar från Makten   2011-02-19 08:59
Näpp, tyvärr inte. Jag antar att det ansågs onödigt då man ju inte direkt har bråttom med en sån kamera. Eller, det GÅR ju att ha bråttom, men hur många har det? ;-)
Bra..hmm. mycket bra. Allt var bra. Texten, bilderna, känslan & beskrivningen. Bra känsla. Låter som jag flummar runt, men det handlar om något helt annat. Texten var verkligen givande! tack..