Mycket snack och lite verkstad
Det är inte bildkvaliteten jag vill åt med mellanformatet
En mening som härrör ur en av Strindbergs romaner, faktiskt själva titeln, är "En dåres försvarstal". Jag har inte läst den själv, men begreppet kan ibland användas om mig själv och det jag skriver om i bloggen. För varför släpar jag egentligen omkring på en kamera som är groteskt stor, där bara 10 bilder fås ut av en rulle och där varje ruta kostar uppåt tio spänn? Är det för att den är så otroligt "bra"?
Bra och bra; det beror på vilket plan man avser. Bra kamera kan gälla vad som helst. Att bildkvaliteten är bra. Att den ser bra ut. Att den känns bra. Att bilderna blir bra för att man trivs med kameran. Att sökaren är bra. Att sidförhållandet på formatet är bra. Och så vidare.
Jag har snackat lite om bildkvaliteten. Den är verkligen "bra", tycker jag. Men det är inte främst därför jag använder kameran. Det är hela konceptet som tilltalar. Den irrationella känslan; påtagligheten, kanske just i att allt är så stort. Och bra.
När man väl hittat sitt motiv så gäller det att sakta ner. Knalla lite fram och tillbaka, välja vinkel, ställa in tid och bländare utifrån hur man kommer att framkalla filmen och vilket skärpedjup man vill ha. Tänka efter en gång till. Och så ännu en gång. Ta ett liiitet steg åt sidan för att justera utsnittet. Fokusera. Och så till sist under koncentration, ta bilden.
Jaha, det där var väl inte sådär otroligt intressant eller bra? Kanske inte, men det var inte poängen. Poängen är att det kändes att fotografera. Därtill kan vi direkt se att bildkvaliteten inte är på topp. Framkallningen har genom mina förvirrade experiment besudlat bildkanterna. Men det gör inte så mycket. För jag har ju i alla fall gjort allt själv!
För första gången provade jag att blända ner ordentligt, som brukar förespråkas med stora filmformat. Bilden ovan är tagen med 75/4,5 vid f/16 på 6x7-formatet. Ändå är det långt ifrån fullt skärpedjup i bilden.
Sen mörknade det förstås i vanlig ordning och jag återgick till större bländaröppningar.
Inte heller detta är någon speciellt bra bild. Men den säger något, till mig själv. Den påminner mig om hur jag ansträngde mig till tusen för att stå helt still. Om hur sökaren immade igen och jag svor lite och av någon anledning misstänkte att det bara skulle bli skit. Men det tycker jag inte att det blev. Ansträngningarna lönade sig!
Återigen var det 75:an som satt på kameran, här vid f/5,6. bilden hade mycket väl kunnat tas med småbildsformatet vid ungefär f/2,8. Men det är ju inte lika kul!
Och så hade ju bildformatet blivit det utdragna 3:2. Man kan beskära, men det tar bort en del av känslan. Inte nödvändigtvis för betraktaren, men för fotografen.
För, ju mer jag fotar med 6x7, som i praktiken ger ungefär 5:4 i sidförhållande, desto mer säker blir jag på att det är helt perfekt. Harmoniskt, enkelt, rakt. Medan jag nästan alltid beskär mina bilder tagna med digitalkameran, råder motsatsförhållandet med mellanformataren.
Tredje gången gillt med 75:an, vid f/8. Den ojämna framkallningen syns till höger. Kanske den till och med tillför lite "känsla"?
Jaja, jag vet. Det där är bara fånigt. En dåres försvarstal, var det ju. Nästa gång ska jag framkalla enligt anvisningarna. Om jag inte får någon ny konstig idé, vilket jag brukar få.
Sen blev det ännu mörkare och jag plockade fram 105:an istället.
Inte för att det behövdes egentligen. Men det är lite lättare att se i sökaren vad man håller på med om bländaröppningen är större. Särskilt fokuseringen som blir en barnlek! Det kan man inte säga om 75/4,5, om inte avståndet är ganska kort vill säga.
Jag tror jag tog den här bilden vid f/4. FS-medlemmen Johan Larsson har någon gång skrivit i sin blogg att han alltid har en anteckningsbok med sig. Det ska jag nog också börja med. Inte för att det behövs, men för att om man ändå tar det lugnt och metodiskt, så kan man lika gärna skriva ner ett par rader om varje bild. Jag tror det kan bli extra trevligt då.
Resten av bilderna på rullen blev väl sådär. Den experimentella framkallningen; stående i 20 minuter helt utan någon agitering (ens i början) var intressant, men lite väl knöligt resultat blev det nog. En liten ljusning finns dock, och det är att jag helt slapp bubblor i kanten av bilden, som förut orsakat lokalt hämmad framkallning och därmed mörka rundlar. Så jag drar slutsatsen att bubblorna bildas vid agiteringen.
-------------------------
Igår dök det förresten upp ett litet trevligt paket i brevlådan! Eller rättare sagt på hallmattan, eftersom jag bor i lägenhet. Två rullar Fomapan 400, 120-film som en FS-användare och tillika gammal mailkompis skickat. Denna film har fått väldigt blandade omdömen; allt från att den ska vara "lika bra som gamla tiders Tri-X" till att den är "kornig bortom användbarhet". Så det måste vi ju prova!
Avslutningsvis vill jag igen propagera för mellanformatet. Det behöver inte vara särskilt svårt, dyrt eller jobbigt att hålla på med det, när man väl tagit steget. Det är inte så man upplever det i alla fall. Det SKA liksom vara mer mödosamt, men jobbigt har jag aldrig sett det som. Prova, om du vågar!
Tillägg: Kameran ifråga är förresten Pentax 67II, om någon undrar.
Arkiv
- Maj 2012
- April 2012
- Mars 2012
- Februari 2012
- Januari 2012
- December 2011
- November 2011
- Oktober 2011
- September 2011
- Augusti 2011
- Juli 2011
- Juni 2011
- Maj 2011
- April 2011
- Mars 2011
- Februari 2011
- Januari 2011
- December 2010
- November 2010
- Oktober 2010
- September 2010
- Augusti 2010
- Juli 2010
- Juni 2010
- Maj 2010
- April 2010
- Mars 2010
- Februari 2010
- Januari 2010
- December 2009
- November 2009
- Oktober 2009
- September 2009
- Augusti 2009
- Juli 2009
- Juni 2009








Fotar själv numera endast med min Pentax 67II. Har även en digital systemkamera (Pentax K20D), men att fotografera med mellanformataren är verkligen ett riktigt nöje. Jag gillar det långsamma förfarandet. Dessutom gillar jag resultatet.
Såg i ett tidigare inlägg att du funderat på glas för att få filmen plan. Jag beställde filmhållare och glas till scannern från betterscanning och är nöjd med resultatet. Det är verkligen lättare att få filmen plan (jämfört med de medföljande prylarna till Epson V700). Hade jag vetat tidigare hade jag kunnat fixa ett extra glas från utlandet...
Ser fram emot fler intressanta inlägg och fler foton!
Planheten vid skanning är inget större problem med 120-film tycker jag numera. Det är i så fall ändarna av remsorna om tre bilder som ställer till det. Jag skulle gärna mecka lite med kameran för att få större avstånd mellan bildrutorna på filmen.
Men din sista uppmaning om att prova, jag tror inte jag vågar och det mest på grund av husfridens skull ;) HAHA
Hon skulle bli (än mer) tokig på mig här hemma om jag körde igång med det analoga också. Jag har varit nära nån gång, men kameran jag köpte pajade innan jag hann komma igång och det var inte direkt några ledsna miner från frugan då...förstår inte det? :D
Men jag kanske tar tag i det längre fram...
Underbar artikel!
/J
Jag har haft med mig en Leica CL med 40/2 i väskan varje dag i flera veckor, utan att ta en enda bild. Jag har så svårt att finna inspiration när jag vet att jag inte kommer att få se bilden förrän flera veckor senare.
Förresten, gillar verkligen kompositionen i tredje bilden ovan.
Bild 3 är min favorit idag, den önskar jag verkligen att det var jag som tagit :)
Ilford HP5+
Ilford FP4
Kodak Tri-X
Fuji Neopan 100
Fuji Provia 100
(mina bilder finns på http://www.flickr.com/photos/erikbergwall/sets/72157623409575618/)
Du är bra på att både flanera och planera.
Fina resultat - As usual.
H/ Ronny Persson Helsingborg
//Christer
Jag kunde inte hålla fingrarna borta från mellanformatet och skaffade nyligen en Fuji GW690 istället...
Har förresten hittat några grejer (bl a det klassiska trägreppet) som tillhör kameran. Får överlämna dom vid tillfälle.
/Vincent
Hälsningar,
/Mikael
Att låta varje bild få ta tid och göra klart så mycket som möjligt innan man trycker av.
/Thomas
Trevlig läsning.
Är själv helt analog äger ingen digitalkamera.
6x7 formatet är det optimala, har en Mamiya 7II som är en underbar kamera kompakt och mätsökare och är nog den tystaste kameran som tillverkats suverän till gatufoto.
Underbara objektiv .
Hils Mikael
Verkligen kul att så många blir inspirerade! Det här är ändå bara lite experimentbilder som jag ser det, och jag kan bara rekommendera er att prova, som jag sagt så många gånger. Det finns så många förstå-sig-påare som verkar vilja att folk ska tro att det är svårt, men det är inte svårare än något annat som är nytt. Mellanformat är inget exklusivt eller "speciellt" nämligen.
Och vem vet, en vacker dag kanske jag provar storformat också. Mitt största aber med det är kravet på stativ.