Mycket snack och lite verkstad
Det finns ingen konflikt mellan estetik och teknik
Jag är ganska utled på alla som påstår att ”kameran inte har någon betydelse” eller att ”prylgalningar tar skitbilder”. I vissa fall stämmer det säkert, men det kan knappast göras till någon slags lag – eller ens hållbar teori – som stämmer i praktiken. Det finns gott om människor som är extremt petiga med vilken utrustning de har, samtidigt som de tar fantastiska bilder. Jag skulle faktiskt vilja gå så långt som att påstå att de allra flesta kända och duktiga fotografer använder så fin utrustning som de bara har råd med, och ofta toppklassad sådan.
Nu kanske det blir lite fånigt att ta sig själv som exempel eftersom jag knappast är en jättebra fotograf. Men jag vill illustrera hur fel förståsigpåarna har. En sak är jävligt säker. Jag tar bättre bilder ju bättre utrustning jag har, förutsatt att jag begriper hur den fungerar. Och det tror jag gäller de allra flesta.
Jag tror mig kunna dela in motståndarna i två kategorier. De som HAR snordyr utrustning men som inte vill att andra ska ha det, så att de kan fortsätta känna sig lite exklusiva. Och de som inte har råd med snordyr utrustning men egentligen skulle vilja ha det och därför inte vill unna andra något bättre.
I båda fallen är nedslåendet på de tekniska aspekterna ett implicit självbedrägeri. Det blir som att påstå att man kan måla lika fina tavlor med en blyertspenna som med oljefärger. Glöm det.
---------------------
Att jag skriver om detta är för att jag började grubbla under eftermiddagens promenad. En av de första bilderna jag tog var på en tom vägg, där man tvättat bort klotter.
Leica M8 med Summicron 28/2 @ f/2 – 1/11 sekund
Jag har alltså använt en tämligen apdyr utrustning för att fotografera en tom vägg. Gör det bilden ointressant? Det får du avgöra själv.
För mig innebär utrustningsvalet huruvida jag trivs när jag är ute och fotograferar, vilket i sin tur påverkar hur fritt jag kan tänka och vilka motiv jag kan se.
– Hade jag kunnat ta bilden med min mobilkamera istället?
– Ja, tveklöst!
– Hade den blivit bra rent tekniskt?
– Nej, definitivt inte!
– Hade den blivit tillräckligt bra för att betraktaren skulle förstå innehållet?
– Givetvis!
– Bör jag bry mig mer om vad betraktaren tycker om min utrustning än vad jag själv gör?
– Inte en chans!
Jag kan direkt säga att jag aldrig hade tagit bilden med en kompaktkamera. Kanske inte heller med en riktigt fin spegelreflexkamera, för den hade nog legat nedpackad i väskan istället för att hänga om min hals. Med en systemkamera i instegsklassen hade jag utan problem erhållit den bildkvalitet jag vill åt. Men då hade jag istället vantrivts med dess plastighet och sugrörs-trånga sökare.
-----------------
Jag vet inte om jag låter som jordens narcissist, men jag är nöjd med bilden och jag tycker att fler fotografer borde våga bejaka sitt tekniska intresse. För bra teknik kommer aldrig att göra dina bilder sämre. Så köp det dyraste du anser dig ha råd med.
Och så en bild som inte hör till ämnet! Eller, gör den kanske faktiskt det?
f/2 – 1/15 sekund
Jaha, skojar han eller?? Nä, det gör jag inte. Det här är nämligen en del av ett tekniskt experiment. Jag har, som jag tidigare nämnt, insett att det inte lönar sig att höja ISO-talet i själva kameran med M8:an. Om man istället fortsätter att använda bas-ISO (i detta fall 160) när det är skitmörkt och sen lyfter exponeringen i efterhand så får man lägre brus.
Såhär fint blev det efter 4 stegs pressning i Adobe Camera Raw, vilket alltså ger ISO 2500. Detta resultat är alltså från precis samma fil som bilden ovanför.
Nu blir det lite lättare att förstå hur lite ljus sensorn får, och hur otroliga dagens kameror är, då de kan ge mycket lägre brus vid ännu ett eller två stegs lägre exponering.
Men, återigen är det intresset för det tekniska som drivit mig att undersöka gränserna för kameran. Gör det bilden sämre än om jag varit ointresserad eller okunnig? Knappast.
Jag vet inte om man kan dra några slutsatser eftersom allt handlar om tycke och smak. Men för mig är det uppenbart att ju fler aspekter av fotografi man behärskar (och tyvärr, har råd med), desto bättre bilder kan man ta. Ibland kan man eftersträva en tekniskt dålig bild, men en sån kan du förmodligen göra bättre om du är medveten om varför den blir tekniskt dålig, så att du kan styra dåligheten.
------------------
Min uppmaning är enkel: Begränsa dig inte! Lär dig så mycket det går om både estetik och teknik, och använd prylar som du gillar (om du har råd). Sen kan gnällgubbarna (det är sällan gummor) sitta och tycka att du har fel, bäst de vill. Huvudsaken är ändå att du tar de bilder du vill ta, eller hur?
Dela:
Arkiv
- Maj 2013
- April 2013
- Mars 2013
- Februari 2013
- Januari 2013
- December 2012
- November 2012
- Oktober 2012
- September 2012
- Augusti 2012
- Juli 2012
- Juni 2012
- Maj 2012
- April 2012
- Mars 2012
- Februari 2012
- Januari 2012
- December 2011
- November 2011
- Oktober 2011
- September 2011
- Augusti 2011
- Juli 2011
- Juni 2011
- Maj 2011
- April 2011
- Mars 2011
- Februari 2011
- Januari 2011
- December 2010
- November 2010
- Oktober 2010
- September 2010
- Augusti 2010
- Juli 2010
- Juni 2010
- Maj 2010
- April 2010
- Mars 2010
- Februari 2010
- Januari 2010
- December 2009
- November 2009
- Oktober 2009
- September 2009
- Augusti 2009
- Juli 2009
- Juni 2009
Så brukar ju faktiskt jag göra när risken för överexponering är minimal nu när jag tänker efter lite... med skillnaden att jag kör på maxiso.
Jag skriver mer om teknik än vad jag tänker på den faktiskt. Det är bara ett bra ämne att orera kring när man inte har något djupare att komma med:-))
Ett annat exempel är den nu prisade Martin Bogren som fick 100.000 för sina Holga-bilder i "Lowlands". Många gillar hans bilder, även jag. Och jag gillar Holga. Andra rynkar på näsan när man nämner den kameran. Men som bildverktyg för vissa blidtyper är den ovärderlig. Ingen kan sätta sig till doms över andras val, eller över vad som är bra teknik/dålig teknik.
Jag tycker generellt att det är knasigt när en nybörjare köper en svindyr DSLR med alla tillbehör och 200 blixtar för att ta bilder på sina barn.
Dock så är jag väl lite av en hycklare i och med att jag köpte en svindyr kamera det första jag gjorde.
Jag kan nog inte ta lika bra bilder med en DSLR eller en kompaktkamera, men jag är rätt övertygad om att jag kan ta, för mig själv, tillfredställande bilder med en Epson RD-1 som idag är en riktigt gammal digitalkamera.
Detta för att jag trivs med kameratypen.
Slutsats då. Typ av kamera är viktigt för mig, men bildkvalitén är sekundär. Jag tycker man ska satsa på fina grejer om man vet vad man vill och varför. Inte p.g.a någon yttre press eller p.g.a fin reklam.
Sedan beror det mycket på vad kameran klarar av. Jag är tämligen en nybörjare, som avancerar relativt långsamt. Men likväl skulle jag vilja åt 2 saker: Snabb serietagning och ljusstyrka. Hur nybörjare man än är, så kostar ljusstyrka och snabb serietagning i kombination med ISO-prestanda. Vad menar jag nu? Jo: Jag kunde visst köpa en begagnad gammal EOS 50D med snabb serie tagning, men då skulle ISO-prestandan vara sämre än min "långsamma" EOS 550D.
Som jag just nu ser det, skulle den optimala kameran för mig vara en EOS 7D av diverse orsaker, som jag inte tänker börja redogöra.
Likaså med objektiv; Jag är ingen höjdare på komposition, men jag vet ändå att jag vill ha ljustyrka och optisk kvalitet, och därför skulle jag också vilja ha svindyra objektiv, även om jag inte alls är så aktiv med mitt fotande att det skulle löna sig. Är jag en prylnörd, eller är jag en semi-aktiv hobbyfotograf med höga krav? Och i vissa tillfällen skulle jag också vilja ha 3 st blixtar on-set, även om jag sällan använder blixt över huvudtaget. Det är bara så surt de gånger man skulle behöva dem.
Som Hertsius säger: Foto är en pengasport, med ökande kvalitet desto mer pengar man pumpar in. Och som han säger: Slutresultatet begränsas sedan bara av fotografen själv.
Det är förresten ett eget, mycket intressant ämne! Alltså de ibland väldefinierade genrer som många fotografer inte förmår att bryta sig ur. Det gäller även mig.
Sen brukar det vara så att riktigt långa teleobjektiv knappt finns i enkla utföranden. Det skulle vara spegeltelen då förstås.
Den bästa kameran för mig just nu är en analog 1960-talsmätsökare för 1 500 spänn med ett par ryska gluggar som kostade några hundralappar. Den skulle du förmodligen tycka var rätt kass! :-)
Vad menar jag då med det? Jo, jag är inne på samma linje som Nils. Vad som är ”bra” är inte så lätt att definiera. Det beror på något mycket mer komplext än att det bara är skarpa gluggar och dyra kamerahus. Det måste funka för ändamålet också.
Nu kan jag heller inte låta bli att återkomma till mitt vanliga tjat om hur mycket bättre utbudet av kameror var förr. Det fanns alla sorter, storlekar och prisklasser, som ändå tog samma film och därmed på många plan kunde ge samma bildkvalitet (förutsatt vettiga objektiv). Idag är man låst till sensorutvecklingen liksom.
Egentligen är den enda anledningen att jag inte fotar med film att jag är för otålig för att plåta upp en rulle på en fotorunda. Jag vill ha bilderna klara samma kväll.
Tar med mig slutklämmen: ....att ta de bilder du vill ta..
Så sant.
Tekniken (eller snarare marknadskrafterna) har alltså lett därhän att man måste betala dyrt för att SLIPPA extra ´finesser´ på en kamera!
Sen skall ju sägas att den tekniska kvalitén med Leicaoptik slår det mesta annat, men kvalitet hos en bild är något mera. Det är i alla fall klart lättare att själv lägga in detta ´något mera´ om man slipper fippla med diverse knappar för att hindra kameran att själv fatta besluten...
Men för mig, som är nöjd med att bilden blir skarp och att grejerna fungerar, spelar detta ingen som helst roll. Jag äger förmodligen marknadens sämsta objektiv, och är helnöjd med resultatet. Jag äger också ett objektiv med testvinnande skärpa enligt de tester som finns. Min upplevelse är att skillnaden objektiven emellan är av akademisk art, båda är skarpa. Inte heller upplever jag någon skillnad i fotoupplevelsen till följd av skillnader i plastighet objektiven emellan, tvärtom uppskattar jag lätta grejor och tycker att testvinnaren är en klump att bära runt.
Jag fotograferar också med en instegskamera, kameran gör precis det den skall och bildresultatet är topp. Nu har jag inte ekonomi att köpa dyrare grejor, men även om jag hade det är det tveksamt om jag skulle köpa på mig något dyrare. Jag ondgör mig på inget vis över de som investerar stora pengar i sin utrustning, det är ju tvärtom roligt att de tycker att det är kul. Alla ser vi olika på saken (även om jag vet att jag själv nog är ett undantag).
Men en sak är vi överens om, och det är att det behövs kunskap för att kunna hantera sin utrustning kreativt. Nu skall man ju komma ihåg att denna kunskap kan se ut på väldigt många olika sätt: Från mera tekniska kunskaper om hur signalbehandlingen i kameran fungerar i detalj, till mer fotografiska kunskaper som vilken brännvidd och inställningar man bör använda för att förmedla just detta motiv på det sätt jag vill till betraktaren. För att inte tala om ett tränat estetiskt sinne. Naturligtvis är allt en helhet som hänger samman, det gäller att på bästa sätt utnyttja den utrustning man har för att uppnå det man visualiserat. Och likadant att visualisera sådant som utrustningen är lämpad för. Här är ju kunskap A och O.
Men sedan är du ju inne på ett intressant spår, alla kända fotografer fotograferar med så fin utrustning de anser sig ha råd med. Fotografi måste ju vara det område där utövarens förmåga mest av alla områden bedöms efter vilken utrustning denne har. Dyr utrustning omgärdas av ett massivt patos av duktig fotograf. Jag är helt säker på att det inte finns något samband mellan bra bilder och dyr utrustning. Däremot finns det situationer där man inte kan fotografera med enkel utrustning, utan behöver dyrbarare sådan. Vill man då ha bra bilder i dessa situationer behöver man dyrbarare utrustning.
Jag fotograferade några år med en liten helautomatisk kompaktkamera. Jag tar inga bättre bilder nu med en dslr, däremot kan jag fotografera sådana bilder jag inte kunde ta med kompakten. Men bilderna är det ingen skillnad på. Utom akademiska skillnader i teknisk bildkvalitet, enligt min subjektiva uppfattning. Och jag gillade verkligen min lilla kompakt, jag gillar verkligen mitt "crappiga" budgetobjektiv och jag gillar verkligen min testvinnande klump till kvalitetsobjektiv. Och jag gillar mest att alla ger fantastiska bilder och är fantastiskt kul att fotografera med. I alla fall tycker jag det :-)
Å andra sidan, kör jag Ferrari till pressbyrån för att köpa kvällstidningen, blir den ju inte bättre för att jag kör just Ferrari. Men resan kanske är så mkt roligare.
lma
snickesnack, det man kan öva upp är ett bildseende. De tekniska aspekterna kan man lära sig på några minuter om man vill. Att se bilder och förstå vad en bild är kan ta hur lång tid som helst, eller så kan det gå hur fort som helst om någon har talangen. Har ingenting att göra med hur dyr utrustning du har. Skulle snarare säga tvärtom då de som skryter med sin dyra utrustning sällan har något att visa upp bildmässigt, snarare tvärtom.
Jag tror många också binder eget ris åt ryggen. Att rationellt argumentera för att men behöver en 85/1,2L och inte klarar sig med en 85/1,8 blir inte trovärdigt. Det handlar mer om att man har lust och råd, eller om prestigen. Ingen påstår att de behöver en Porsche 911 Turbo eller en IWC-klocka. Och av köparna finns kanske några promille som kan utnyttja prylarna fullt ut.
Slutsatsen är att man inte ska bry sig så mycket om vad andra köper. Fast en del köper ju prylar just för att folk ska bry sig... ;)
Men det finns en sak att tänka på. Det är nyttigt att växa långsamt med sin utrustning så att man lär sig att utnyttja prylarnas kreativa potential fullt ut. Annars är det lätt att man plockar fram det ljusstarka porträtt-telet varje gång man ska ta porträtt och missar att det går att ta porträtt med 35 mm vidvinkel som ger mer intressant miljöinformation. Eller att man kan använder vidvinkel för att framhäva förgrunden och inte bara för att få med mycket i bilden osv...
En kompis till mig har en pappa som är fd fotograf på GP. Sonen fick en kamera och ett objektiv. Pappan sa "Du får mer när du kan behärska de här prylarna fullt ut".
New York-fotografen Thomas Nilsson sa till mig en gång: "Man ska vara kär i ett objektiv åt gången"
Sen kan man fråga sig om det finns ett mått på vad som är "fullt ut" när det kommer till utnyttjande av fotoutrustning. Alla sådana begrepp är helt irrelevanta när man pysslar med konstnärliga saker, tycker jag.
För som man lätt förstår: "Fullt ut" är ett relativt begrepp beroende på hur den enskilda individen ser på saken. För mig är det "fullt ut" då jag kan använda fullt manuellt läga och ha kontroll på det jag ställer in, samt att kunna använda AE-Lock (vilket jag inte alls behärskar ännu), så på så sätt kan jag inte min kamera fullt ut ännu. Likväl har jag kommit ganska långt, och lyckats producera någorlunda bra bilder, utan super avancerade inställningar.
Ett proffs kan i sin tur mena att man skall kunna varje detalj in i det sista.
En tredja (som du) menar att "fullt ut" är så mycket så att man klarar av att skapa den slutbild som man som konstnär/fotograf vill uppnå. Så på sett är faktorn relativ, men absolut inte irrelevant.
Jag tackade för övrigt aldrig för ett väldigt bra inlägg. Tack!
/Num
> kär i ett objektiv åt gången"
Haha, det där stämmer rätt bra på mig. En otrogen fan är jag också, som inte kan hålla kärleken vid liv så värst länge. :-)
Jag gillar att du utforskar gränserna i det du gör. Fortsätt med det.
Och visst är det roligare med en faktor mindre som begränsar kreativiteten.
Tycker att du förklarar väldigt tydligt och att det är lätt att applicera på detta med foto , jämförelsen med penna eller olja tycker jag är helt rätt för detta har ju inte med olika fotostilar att göra utan ren teknik och då passar det.
Blir jag en bättre fotograf om jag plåtar med en Hasselblad? Förutsättningarna är bättre och resultatet borde bli bättre i nivå med vad en Hasselbladare är bättre.
Foto är en teknikintensiv hobby/yrke där det senaste oftast blir bättre.
Under en sittning med olika tidningar tyckte ansvariga att Vem som helst kan ta en bild idag när kamerorna är så bra ... detta avser endast teknisk kvalitet inte komposition eller konstnärlighet ...
Jag gillar ditt resonemang och håller med om att man måste ju ha kunskapen annars är det inte till nån nytta.
Ha en underbar dag.
Ser ut som att jag är den första "gumman" som kommenterar och jag tänker inte gå in i den tekniska diskussionen, den är ointressant för mig. Jag köper det jag har råd med men vill då ha hyfsad kvalitet för pengarna och gillar inte slit och släng. Vad andra har att jämföra med är också ointressant. :-) För tillfället är kassan tom, men när den fylls på så ska kameran uppdateras. Om jag blir bättre på att fotografera då återstår att se. Förhoppningsvis tycker jag det är ännu roligare då!
//Ewa
Ju bättre prylar jag skaffar mig, desto bättre blir mina bilder. Sorgligt men sant. Nya prylar får mig också att fota mer.
Ibland är livet riktigt trist. ;-)
Allt tjafsande och beklagande om att "nybörjare" köper "för dyr" utrustning är helt enkelt ett utslag av Luthersk moralism och jantelagen. Det är väl för tusan jättekul om någon blir glad av att köpa en jättefin kamerautrustning och börjar ta bilder med glädje?
Säkerligen finns det en massa märkesfetichister, och prylfanatiker där ute, som inte är fullt så fantastiska fotografer som utrustningen låter antyda. Jag är möjligen en av dem själv. Jag har plåtat analogt tidigare, men utvecklats ganska långsamt. Jag köpte en Nikon D5000, med ett par kittobjektiv taill, och drömmer redan om en D7000. Men jag ser det som något att växa med.
Tjejen hade en D40 som jag lånade ett tag. Men den var för begränsande.
Många av de bilder jag tar i dag hade kunnat tas med den också - Men många blir bättre pga. bla. snabbare autofokus, mindre brus, och bättre uplösning när jag förstorar.
Givetvis vet jag att det också handlar om att lära mig se bättre, att komponera,, att lära känna ljuset,f råga mig vad jag egentligen vill berätta etc. Men Jag har inte lust att gå ruybnt och ta brusiga låguplösta bilder med en halvtaskig inbygd zoom, bara för at jag inte är superfotograf ännu !
Omvänt tror jag faktiskt heller nte at man KAN ta bra bilder, som är enbart teknikbaserade! Jag är övertygad om att man måste ha känslan och viljan att berätta med sig. Och det är sådant som jag tror kan växa med intresset, även om man från början ( som jag) hade en mest teknisk infallsvinkel.
Diskussionen känns besläktad med den här bildbehandlings-kontra-fotograf-diskussionen som dykjer upp med jämna mellanrum.
Jag tror helt enkelt inte att man KAN "fuska" sdig till bra bilder. Det är bara två delar av samma hanverk. Olika personer lägger olika vikt vid olika moment av förfarandet, men vi gör alla bilder ! Några är kanske mer tekniskt sinnade, andra går mer på känsla. Och vilket man gör kan även växla för den enskiljde personen genom olika faser i personens utveckling som bildskapare.
Personligen känner jag mig exempelvis just nu på väg i en fas som i betydligt högre grad är präglad av estetiskt tänkande, fr+ån att ha varit betydligt mer tekniskt iunriktad tidigare. Det kommer sannolikt ändra mina bilder en smula.
Det är ju sånt som gör det intressant - utveckling lixom. Och det är olika personers olika förhållanden till teknik, respektive estetik, fotande "direkt i kameran-" eller bildbehandling och manipulation som skapar olikhetena mellan oss, och som gör bildarbetet rolilgt, och säkrar att det inte finns två mäniskor som skapar exakt samma bild, utan ett överflöd av variationer och sett attt se och producera bilder på !
Jag gillar ditt ganska välkryddade inlägg !
Inte minst gillar jag din totalt otvetydiga överskrift -Klarare kan det nästan inte sägas !
Att modern utrustning av toppkvalitet ger bättre resultat än simplare saker är en självklarhet. Är det någon som tror att de folk som fortfarande jagar med pil och båge skulle ha skuggan i en tävling mot våra OS-skyttar vare sig de tävlar i klassisk stil med recurvebågar eller med dagens tekniska underverk till compoundbågar med alla sikt- och stabiliseringshjälpmedel som står att få idag. Inte ens de absolut bästa av historiens mest framgångsrika pilbågskrigare i Djingis Khans armeer skulle haft en chans de heller i stående skytte trots att de inte gjorde annat än tränade bågskytte. Men skulle det handla om skytte från hästrygg vore det säkert en helt annan femma men den grenen finns inte idag.
"Bilder på papper intresserar mig inte helt enkelt."
> i själva kameran med M8:an. Om man istället fortsätter att använda bas-ISO
> (i detta fall 160) när det är skitmörkt och sen lyfter exponeringen i efterhand
> så får man lägre brus.
Det borde bli ungefär samma, enligt den här tabllen (som är baserad på DxOs mätningar):
http://www.sensorgen.info/LeicaM9.html
En bra fotograf kan ta en mycket bättre bild med en sketen kompaktkamera, än en dålig fotograf kan ta med en hasselblad.
Varför köper man en proffskamera med en massa olika funktioner men bryr sig inte om att lära sig att använda den? Låter som slöseri, tycker jag.
Dåliga fotografer har också rättigheter :-)
Hemska tanke!
Nu i digitalåldern är ju de facto skillnaderna betydligt större, en systemkamera på auto presterar fan så mycket bättre bilder på ständigt springande småbarn än en kompakt, särskilt om ljuset är lite sämre. Allt det vet vi, men fortfarande tycker vissa det är så upprörande att föräldrarna går omkring med en systemkamera på grön ruta i parken... "De skulle klara sig bra med en kompakt för 1 000 kr"... Det är lite som om värdet av min egen utrustning och mig själv minskar för att en glad men tekniskt mindre kunnig person har samma kamera som jag.
Själv är jag oupphörligen intresserad av ny teknik och nya förutsättningar. Har precis gått över till MFT (Panna G3 och GF2) för att jag just nu är inne på smidighetsspåret. Jag blir lycklig av att ha en komplett utrustning i en midjeväska även om en stor kamera (D300) med stora objektiv hade kunnat hänga med i de flesta fall. Kommer det nya grejer, som en systemkamera i Fujifilms retrostil, kommer jag bli sugen på den.
Och jag fotar mer när jag har nya grejer som jag gillar och tycker det är roligt. Blir bilderna bättre? Oftast inte, men de blir fler.. ;-)
Visst blir det bättre av bättre grejor och de bästa bilder är de man tar och de som ser ut som de man tänkt sig att ta!
På så många olika sätt kan det bli bättre av finare utrustning.
Bättre bilder är den självklara, både i kvalitet och var/hur man kan fotografera.
En bit som man inte får glömma är att det är kul med prylar!
Det kan helt enkelt bli bättre bara av att man hade kul när man införskaffade grunkorna.
Pride of ownership är också rätt gött att kunna känna.
De som är nedlåtande mot såna uttryck av må-bra bör titta över sina motiv, definitivt.
Det är ledsamt att se att tangentbordsexpertisen ofta styr nybörjaren åt helvete i pryldjungeln. Där vänder jag mig mot prylhetsen.
Resultatet blir saluannonser av typen "Säljer min Leica med refraktorteleskop eftersom jag tappat intresset för att fota sport."
Kolla Blocket, det finns gott om både instegskameror (vilket ord!) till salu såväl som mycket häftiga men felmatchade prylar.
Det är oftare säljaren av pluttekameran uppgraderar än den som köpt helgalet och lägger av. Det är också, det är jag medveten om, två ganska skilda personligheters tillvägagångssätt.
Förstakameran får gärna vara en enklare sak. Det finns så mycket som är basic man kan lära av den utan att man blir skinnflådd i pluskan det första man blir. Så kan gärna ett intresse få spira, tycker jag.
Ta saker en i sänder och låta sig själv utvecklas.
Sen säljer man det man började med och köper något man vet att man vill ha.
Men idag har alla så fruktansvärt bråttom...
Lär man sig att ta hyggliga bilder med minimal utrustning kommer man också att verkligen förstå varför mer avancerad utrustning ser ut som den gör och då kan man också utnyttja den bättre.
Man blir också en betydligt bättre och vaknare konsument inför köp nummer två när det ofta är mycket större krav på VAD man vill ha.
Då kan man frossa lös om man vill, som en vaken och mycket mer kompetent inköpare :-)
Annars gillade jag inledningen, där du hävdar att du inte är någon lysande fotograf. Inte alla förunnat att inse sina begränsningar. Om det nu är på det viset. /Mattias
Förstår du ärligen inte vad jag menar med "bättre bilder"? För mig (och troligen de flesta andra) är det självklart. Jag avser bara mina egna bilder utifrån vad JAG tycker är "bättre", vilket jag hoppas att fler andra också vågar göra.
Det vill säga; JAG tar bilder som JAG tycker är "bättre" om JAG använder utrustning som JAG gillar. Du behöver inte alls hålla med:-)
Nej, vad en bra eller till och med bättre bild är för något är sannerligen inte allom givet. Du får ursäkta mig om jag tycker ditt resonemang är både naivt och korkat, om du sätter någotslags likhetstecken mellan teknisk fulländning och "bra bild", och än mer om du inte förstår att det finns oändligt många fler faktorer att fundera över. /Mattias
Att jag svarade spydigt var naturligtvis för att jag uppfattade ditt eget, ursprungliga svar som just spydigt, och därtill helt utan reellt innehåll. Som du förhoppningsvis förstår så diskuterar jag gärna allt det här på ett seriös nivå. Så om du försöker formulera VAD det är hos det jag skrivit som ter sig märkligt, så bemöter jag dig gärna seriöst tillbaka.
Så menade jag. /Mattias
Kom då inget annat positivt i stället? Var det bättre före alfabetet? Det resonerar jag inte om, även om jag lutar åt ett ja; det var nog på många sätt bättre.
Skulle inte tekniken påverka estetiken även inom fotografiet, också där på så sätt att något väsentligt riskerar att gå förlorad med objektivt sätt "bättre" teknik? Jo självklart! /Mattias
Teknik har gjort vår tillvaro extremt mycket bekvämare och säkrare nu jämfört med för bara ett par hundra år sen. Idag behöver vi knappast oroa oss för någonting.
/Jonas
Att påstå att man tar bättre bilder med en dålig kamera är ju som att påstå att man blir bättre bilförare i en skrothög :)
En bilds syfte har i alla tider varit att tolka verkligheten och att påverka. Allt från grottmålningar av jaktlycka, beställda hjälteporträtt av faraoner, kejsare och kungar, ensidiga krigsskildringar och politisk propaganda, till vår tids retuscherade reklamfoton.
Min filosofi när det gäller dagens bildskapande är enkel. Det är alldeles för mycket onödig teknikfixering i IT-världen! Min gamla faster Elsa ägde en enkel lådkamera med två inställningar - sol och mulet - men hon tog fantastiska semesterbilder som håller än idag, som ovärderliga tidsdokument.
Digitalkameror och datorer är endast ofullständiga verktyg i skapandeprocessen. Det är kreatörens förmåga att beskriva verkligheten, så att betraktaren får en god upplevelse (eller avsedd påverkan), som bestämmer bildkvalitén. Ingen behöver veta vem som tillverkat duken, eller storleken på penslarna för att uppleva ett konstverk av Rembrandt eller Picasso. Den som måste veta missar ofta själva upplevelsen.
Digital fotokonst är att utveckla den egna hantverkskunskapen och att välja rättverktyg, bland alla teknikfyllda alternativ, för att förverkliga sina ambitioner att berätta.
Denna skröna, som mycket väl kan vara sann, visar på svårigheten att inse vad som egentligen är bildkvalité: När det stora multinationella fotoföretaget skulle lansera den första ”titta och tryck” - kameran gjorde man en världsomfattande annonskampanj. Budskapet var enkelt. Med en spännande bild som alla själv skulle kunna knäppa med den nya lättanvända kameran och en övertygande text, lovade man att nu kunde alla enkelt bli en bättre fotograf.
Till att börja med gick allt som planerat. Men när julen närmade sig sjönk försäljningen. Fotot i den viktiga julannonsen visade en rånare maskerad till jultomte, som kom utrusande ur en bank med säcken fylld av sedlar. Alla som råkat vara på plats med den nya enkla kameran kunde själv ha tagit bilden…
Den väntade julruschen efter årets julklapp uteblev! Var låg felet?
På företagets huvudkontor satt alla i långa krismöten. Hemmablinda VD-ar, AD-ar, PR-konsulter, tekniker, välutbildade och välbetalda specialister av alla slag grubblade och funderade utan att se den enkla förklaringen tillförsäljningsraset.
Precis som i sagan om Kejsarens nya kläder blev det till slut ett barn som öppnade allas ögon. Barnet till en av de anställda, som råkade besöka företaget, konstaterade genast; Tomten är ju suddig!
Proffset som tog bilden till julannonsen hade helt missförstått sitt uppdrag och skapat en rejäl rörelseoskärpa på tomten, för att öka dramatiken i bilden! Tomten flög ut genom bankentrén, med sedlarna fladdrande ur den överfulla säcken. Där satt den! Ett mästerskott! Alla var nöjda, årets fotograf hyllades! Här skulle säljas kameror!
Men konsumenterna gjorde naturligtvis sin egen bildtolkning! Ingen vill köpa en kamera som tar suddiga kort när det väl gäller!
Bildens mening framkallas i den mänskliga hjärnan – inte i en dator!
Leif Ljungdahl
l.ljungdahl@telia.com
Mina bilder har för övrigt inget syfte att berätta något om verkligheten. 9 av 10 av dem handlar bara om ren estetik som kunnat uppstå var som helst och i vilket motiv som helst. Däremot kanske man kan säga att jag vill tala om för betraktaren att även det fulaste motiv kan framställas på ett vackert sätt, men utan att egentligen säga något om motivet. Den där klottersanerade väggen hade lika gärna kunnat finnas i Moskva eller Peking som i Stockholm. Det gör ingen som helst skillnad. Vad som dock gör skillnad är att den skulle vara tristare om bildkvaliteten var sämre.
Så, "I rest my case". Har man inget behov av att kunna ta skarpa bilder så ska man naturligtvis inte köpa en onödigt dyr kamera.
Finns ju t.ex. "bra" bilder tagna för länge sedan med en enkel lådkamera och magnesium blixt. Sen är ju begreppet "bra bild" väldigt personligt. Om du tycker att en bild är bra så är den det, för dig, det kan ju ingen annan bestämma åt dig.
Lustigt förresten att två olika personer kommenterar ett gammalt inlägg inom en timme. För det är inte så att Anders och Bengt är samma person?
Om man har riktigt sopig kamera så hjälper det inte med bildseende i världsklass.
(Martin: eftersom alla(?) som har skrivit en kommentar här får en bevakningsrapport när något nytt har skrivits så är det nog inte så konstigt om inläggen kommer i klump.)