Mycket snack och lite verkstad
En återblick till hösten 2010 (skamlös Zeiss-reklam)
Mitt fotografiska flöde – inte nödvändigtvis kallat ”bildflöde” då, utan gällande processen från promenad till färdig bild – tar slut när bilden är färdigbehandlad och eventuellt upplagd på nätet för betraktande. Jag skriver aldrig ut bilder och jag tittar sällan eller aldrig i arkiven. När bilden är klar så går jag vidare och blickar inte gärna bakåt. Jag vet inte riktigt varför, men det känns rätt bra att bara lämna det som är gjort bakom sig och gå vidare.
Idag sålde jag min Nikon D700 och satt i samband med det och fikade med köparen i ungefär en timme. Det i sig är faktiskt ganska märkligt. Jag som är lite folkskygg kan uppskatta mycket att tala med främmande människor, om det är i situationer som inbjuder till just snack, öga mot öga. Mannen ifråga var mycket trevlig och vi snuddade vid det där med att skriva ut bilder eftersom han var lite nyfiken på vad jag använde för att skanna mina mellanformat-negativ. Och det är därför jag alldeles nu började fundera på flödet. Vad är det egentligen jag uppnår när jag fotograferar om bilderna bara finns på hårddisken?
Utan att gräva ner mig djupare i detta filosofiska hål så tänkte jag visa några bilder som är tagna förra året, vid ungefär samma tid som nu. Ty samtalet fick mig, såhär i efterhand, att börja klura lite på om jag inte borde sätta större värde på det jag åstadkommit tidigare. Så jag började rota på hårddisken och blev faktiskt rätt glad över vad jag hittade.
----------------
Den 17:e oktober 2010 hade jag precis samma bildseende och tänk som nu. På sätt och vis har jag inte utvecklats ett skvatt. Men om jag fortfarande är nöjd med det jag gjorde då så kvittar det väl.
Nikon D700 och Zeiss 35/2 @ f/8
Jag får liiite ont i magen nu faktiskt. Att göra sig av med utrustning som ger EXAKT den bildkvalitet jag alltid eftersträvat, känns dumt för att uttrycka det milt. Men å andra sidan vet jag mycket väl att jag hatade kamerans och objektivens klumpighet.
Den 23:e oktober var jag tydligen ute och strövade vid Roslagstull.
Nikon D700 och Zeiss 35/2 @ f/8
Om det inte vore för det förargliga fotavtrycket till vänster (som jag själv är ansvarig för), så tycker jag att den här bilden är riktigt bra. Den beskriver hela essensen av den blandning av abstrakt och konkret som jag eftersträvar med mina bilder.
Jag minns inte riktigt hur länge jag hade haft Zeiss-35:an, men jag var väl antagligen lite nykär. Dess karaktär och kvalitet får mig fortfarande såhär i efterhand att mysa.
Den 7:e november måste ha varit en bra dag, för då tog jag några rätt bra bilder.
Nikon D700 och Zeiss 35/2 @ f/8
Och på min favoritpöl låg det tjock is! En hemlig måne och nån slags galax hittade jag tydligen.
Nikon D700 och Zeiss 35/2 @ f/8
Den 14:e var jag med familjen och kikade på Zornutställningen på Valdemarsudde. Det behöver jag inte ens leta för att minnas, för den grep mig ganska ordentligt. På vägen hem tog jag ett miljöporträtt av min bror. Vi kände oss antagligen ungefär lika svårt konstnärliga efter att ha betraktat Zorns magnifika verk. Jag tyckte att bilden var rätt fånig och dålig då, men nu känns den mycket bättre, när jag kan betrakta den i sitt sammanhang.
Nikon D700 och Zeiss 50/1,4 @ f/1,4 (och ISO 6400)
Se där! Ett annat Zeissobjektiv. Ett som både jag själv och andra anser vara rätt uselt vid full bländaröppning, men på långt håll visar det ändå hur enormt bra det är överlag.
Den 20:e ser vädret ut att ha varit helt vedervärdigt. Men jag hittade uppenbarligen något att fotografera ändå, med ett annat (troligen nyinförskaffat) objektiv.
Nikon D700 och Zeiss 100/2 @ f/3,2
Den där bilden är jag grymt nöjd över att ha tagit. Den trasiga displayen på "P-snurran" vid Karlberg vet jag att de flesta aldrig ens skulle ha funderat över att fota. Men jag fastnade för det psykedeliska mönstret och just att den var trasig. Det är på sätt och vis ett slags dokument över den moderna tekniken, även om den just för tillfället råkade visa sig från sin sämsta sida. Jag kan tänka mig att det var lite svårt att få ut sin bil ur det automatiska P-huset när det inte gick att se något på skärmen.
Den 27:e fick 50:an verkligen visa vad den är bra på. Detta var i Årsta på väg till fots mot Fotomässan i Älvsjö.
Nikon D700 och Zeiss 50/1,4 @ f/4
-----------------
Det är med visst vemod, men samtidigt stor lättnad, som jag nu säljer av dessa tre objektiv. Det var först med dem som jag kände att jag själv var den enda begränsningen i bildskapandet. Det säger naturligtvis en hel del om det überperfektionistiska förhållningssätt jag har till fotografering, både gällande det tekniska och kraven på mig själv. Jag tror att det är både bra och dåligt.
Att ha oerhört bra prylar ställer psykologiska krav på fotografen. För att våga visa sina bilder bör man ha en del på fötterna liksom. Det går inte an att ta skitbilder med objektiv för tiotusentals kronor, tycker jag själv. Om andra gör det så kvittar det. Jag dömer ingen för att ha saker vars prestanda överstiger deras förmågor. Jag vet att många läsare tycker precis just det om mig och mina bilder. Men så länge jag själv kan försvara utrustningsvalet inför mig själv, så spelar det ingen roll vad det kostar eller vad andra tycker.
-----------------
Och så till reklamen! ;-) Objektiven är till salu. Om du vill prova det bästa som över huvud taget går att finna med Nikon-bajonett så är det bara att slå till. Jag kan skicka högupplösta bilder över mail om du har lust att trilla av stolen. Priserna är ungefär 70% av nypris, vilket är billigt med tanke på att skicket är i stort sett som nytt och utbudet på begagnatmarknaden är nära noll.
ZF 35/2 – 5000:-
ZF.2 50/1,4 – 4000:-
ZF.2 100/2 – 12000:-
En liten klausul bara. Jag kan INTE rekommendera 50:an om du inte har riktigt bra koll på vad du gör. Den är lurig som attan kräver invänjning och förståelse för dess karaktär. Men när man stryker den medhårs så får den Nikons egna 50:or att blekna. Detta är inte ett objektiv som lämpar sig för bilder på din katt vid full bländaröppning;-)
Må gott! Och köp det du vill ha! Det känns mycket bättre då. För min del blir det en M9.
Arkiv
- Juni 2013
- Maj 2013
- April 2013
- Mars 2013
- Februari 2013
- Januari 2013
- December 2012
- November 2012
- Oktober 2012
- September 2012
- Augusti 2012
- Juli 2012
- Juni 2012
- Maj 2012
- April 2012
- Mars 2012
- Februari 2012
- Januari 2012
- December 2011
- November 2011
- Oktober 2011
- September 2011
- Augusti 2011
- Juli 2011
- Juni 2011
- Maj 2011
- April 2011
- Mars 2011
- Februari 2011
- Januari 2011
- December 2010
- November 2010
- Oktober 2010
- September 2010
- Augusti 2010
- Juli 2010
- Juni 2010
- Maj 2010
- April 2010
- Mars 2010
- Februari 2010
- Januari 2010
- December 2009
- November 2009
- Oktober 2009
- September 2009
- Augusti 2009
- Juli 2009
- Juni 2009











Mycket knepigt objektiv, men karaktär har det. Går liksom inte att älska det utan förbehåll. Men det gör det ju så mycket intressantare.
Min favoritanvändning för detta objektiv är att använda det vid f/2,5-4 på avstånd om ungefär 2-5 meter. Då får man en viss separation från bakgrunden och en hiskelig skärpa kombinerat med den mest sammetsmjuka bakgrund:-)
Här är ett exempel vid f/3,5: http://img.photobucket.com/albums/v621/Makten/Planar%2050/DSC_1456.jpg
Sen spelar naturligtvis sensorn en viss roll också. En M9 är avsevärt brusigare över ungefär ISO 800 än en D700, men den har istället lite fler pixlar och därtill inget AA-filter framför sensorn, samt att det är en CCD istället för CMOS.
Personligen hade jag föredragit D700-sensorn. Det som gör att jag vill ha en M9 är dess kompakta format och möjligheten att fokusera exakt i sjukt dåligt ljus.
FM2:an behåller jag. Jag vill ha en bra småbildskamera och det finns så enormt mycket bra Nikonoptik på begagnatmarknaden att just Nikon känns som ett bra val där. Den kommer nog att ligga på hyllan länge dock.
Fast egentligen önskar jag mig som du en M9.
Jag skulle absolut vilja ha en utrustning som var bättre än jag :-)
Nästa problem är att Sonnar 50/1,5 är rätt klurigt och inte sådär jättebra vid full öppning. Jag vill den här gången ha ett objektiv som är knallbra från full glugg eftersom M9 är rätt brusig, och då räcker nog inte f/2 riktigt.