Mycket snack och lite verkstad

En kamera, ett objektiv, ett skitväder

Ibland känner jag mig som en jäkla klantskalle till fotograf som inte lyckas med någonting hur mycket jag än försöker. Men så kommer små ögonblick då allt stämmer. Faktiskt oftast under sämsta möjliga omständigheter och jag tror att det beror på att det är just då jag vågar släppa kraven på mig själv. Därigenom blir allt ironiskt nog mycket bättre.
Det kanske verkar rätt självklart, men hur rationell jag än må vara som person så får vettet aldrig riktigt grepp om mig när jag ska skapa något. På sätt och vis är jag glad över det, trots att det kan vara väldigt frustrerande.

Hela veckan har jag försökt, försökt och försökt igen. Jag har trots den vanliga håglösheten efter jobbet varje kväll släpat mig ut ändå. För skam den som ger sig! När det handlar om något som jag VET att jag kan, så ger jag inte upp i första taget.

Ikväll upprepade jag tvångsproceduren och nu gick det bättre! Kanske för att det började regna i samma stund som jag besteg min velociped.

Sony NEX-5N med Leica 28/2 Summicron ASPH @ f/5,6

Jag är ingen anhängare av regn direkt. Men ibland behövs det och jag tror att alla pollenallergiker där ute drog en lättnadens suck när nu himlen bestämde sig för att sätta alla luftburna partiklar på plats. Själv mös jag lite faktiskt. Fåglarna kvittrade obekymrat på och att doften av våt asfalt får mig att gå igång avslöjar att jag kanske inte är den anti-stadsbo som jag ibland vill tro. Allt har sina goda sidor.

En bra sak med regn om man är en sån som jag, är att man får vara ifred. Man kan knata runt sitt motiv, fundera och planera kompositionen utan att det är massa folk som undrar vad man håller på med och ställer sig och glor på en. Sånt kan få mig att åka hem och sura fast felet egentligen bara är mitt eget.

f/2

Det bokstavligen sura med regn är att kameran blir blöt. Och att man gärna får fallande vattendroppar med i bild som kan förstöra om de är för många. Men att man själv blir blöt är inget jag bryr mig om alls faktiskt.

En del motiv tjänar ganska mycket på fuktigt väder. Färgerna blir klarare med lite väta på ytorna och det ”platta” ljuset som många verkar avsky ser jag som en stor fördel. Därför bemödade jag mig att ta en bild på ett motiv som jag velat fotografera varje gång jag passerat, utan att ha funnit motivationen förrän nu.

f/2,8 med polfilter

Färgkombinationen mellan putsen och gardinerna tillsammans med symmetrin kom så till slut till sin rätt. Helst hade jag sluppit speglingen i glaset, men inte ens polfilter rår på den när man pekar objektivet rakt emot en glasruta.

Jag anammade Bengt Björkboms metod med att ha kameran under jackan. Det tycks funka bra så länge man inte cyklar så att man blir svettig, för då mår nog inte kameran så bra där under. Emellertid bör man slippa problem med kondens på sökarokularet och objektivlinsen när kameran är varmare än omgivningen, så vid svalt väder är det säkert utmärkt. Måste undersökas ytterligare!

Jag har varit inne på att sälja Summicronen, men varje gång jag använder den ångrar jag mig.

f/2

Jag har haft några objektiv som varit lite extra magiska. Det här är ett av dem.  Färg, kontrast, skärpa och oskärpa är så bra att man kan trilla av stolen, till och med på en liten APS-C-sensor. Det finns egentligen inget mer att önska utom möjligen artefakter och aberrationer som kan tillföra nån slags ”karaktär”.

Det har tredimensionalitetsillusionen som de bästa Zeissobjektiven ger, fast med MYCKET mer färg, och det presterar nästan lika bra på alla avstånd.

f/4

Jag stack ut vid åtta och kom hem nio. Ni vet ju att jag gillar film, men att kunna publicera sina bilder bara nån timme senare är en fröjd. Jag gillar inte att sitta och gallra och låta bilderna ”mogna”, för då skulle jag antagligen refusera mig själv för mycket. Nej, pang på ska det vara! Ju färskare bilder desto bättre.

-------------------

Ikväll hjälpte skitvädret mig att ta bättre bilder än under resten av veckan, mest för att jag trivdes bättre och fokuserade mindre på fotandet. Tydligen måste det finnas ett slags motstånd i omgivningen som får mig att släppa kraven för att allt ska lira. Att då också ha en kamera och ett objektiv som man kan lita på är ganska viktigt. Det är aldrig utrustningen som är flaskhalsen när jag fotograferar och det motiverar mig att arbeta hårdare.

Imorrn har jag sjukt mycket att göra på jobbet, men kanske har jag tid att hämta upp mitt Leica 40/2 som jag har haft utlånat till en god vän. Som vanligt är man ju sugen på att prova något ”nytt”! ;-)

Dela: