Mycket snack och lite verkstad

En kort resa till ett avlägset mål

Planering är inte min starka sida måste jag erkänna. Inte för att jag inte klarar av det utan snarare för att det är så förbannat tråkigt. Lite märkligt är det nog, för jag gillar egentligen att ha kontroll över tillvaron och det kräver onekligen viss planering. Men inrutad får tiden inte vara. Detta avspeglas i mitt fotograferande som i regel är av väldigt slumpartad natur. Sällan finns någon som helst plan om vart jag ska bege mig när jag går ut genom dörren.

Igår gjorde jag ett undantag och förfärdigade en plan för lördagen; om än en mycket vag sådan. Den gick ut på att ta det väldigt, väldigt lugnt. Inga långa cykelturer eller andra fysiska projekt. Helst skulle detta innefatta några timmars vistelse i en skog också, för det var länge sedan. Så kring lunch packade jag en lätt väska med jacka, plånbok, dator och kamera med endast ett objektiv och stack iväg.

Färden gick till Judarnskogen mellan Nockeby och Åkeshov i Bromma. Närbeläget och bra med gångavstånd till kvällens residens i föräldrarnas boning.

Sony NEX-5N med Leica 35/2,5 Summarit-M @ f/2,8

Det är inte mer än 3-4 kilometer hit från mig, så avståndet är som rubriken förtäljer, kort. Målet däremot; tystnad, lugn, ro och natur känns alltid lika avlägset och därför mycket påtagligt när det väl vankas.

Skogen var ju målet men jag kan aldrig låta bli att snoka upp spår av det förflutna. Vagnshjulet här ovan finns vid ett litet torp som säkert ursprungligen är äldre än Åkeshovs slott precis om knuten. Nu verkar det vara i kommunens ägo med fula beslag över fönstren och nymurad skorsten, men hela stället är nedlusat med gamla doningar från förr.

f/4,8

Redan nu var alla vardagsbekymmer som bortblåsta och medförde ett av de där sällsynta tillfällena då inre frid infann sig. Är det förresten någon som kan lista ut vad de tre störarna är för något? De är ungefär 4 meter långa och likadana i båda ändar.

Efter en halvtimmes utforskning med tillhörande kontinuerlig myggbekämpning var det dags att gå in i skogen istället. Det var ju dit jag skulle!

f/4

Det lilla Summarit-objektivet som jag egentligen tänkt strunta i att använda på NEX:en visade sig betydligt bättre än vad jag trott efter mina initala tester. Faktum är att det delar mycket av karaktärsdragen jag gillade mest med Zeiss 50/1,4 Planar, fast med lägre ljusstyrka. Det är ”snällt” på ett trevligt sätt, utan att för den sakens skull vara det minsta oskarpt. Möjligen lite mjukt vid full bländaröppning, men inget som stör eftersom den lokala kontrasten fortfarande då är mycket hög.

På 3-5 meters avstånd kan man märkligt nog fortfarande få en fin separation från bakgrunden, så jag gissar att det likt Zeissen är optimerat med avseende på sfärisk aberration för långa avstånd.

f/2,5

Stenmuren är ännu ett historiskt tecken som inte lär försvinna de närmaste tusen åren om ingen river den. Det är svårt att inte förundras över det arbete som måste ligga bakom en dylik anordning som uppförts utan andra hjälpmedel än möjligen häst och vagn eller släde. Människans strävsamhet är nog större ju sämre omständigheterna är, för idag gör ju ingen nånting som är ”jobbigt” i onödan.

Här och var ligger fina flyttblock från istiden. Som om de vore ditlagda som oslipade juveler av en vänlig jätte.

f/2,5

Jag kom på mig själv med att gå omkring och småle. Doften av den sedan tidigare daggfuktiga skogen som sakta värms av solens strålar, silandes mellan trädkronorna är bättre än det mesta jag kan komma på.

Målet var med råge uppnått och tre timmar hade flugit fram och liksom rivit ut hela sidan för lördagen ur kalendern, vikt ihop den till ett pappersplan och kastat bort i det fria intet.

---------------

Nu ljuder Frank Sinatra i högtalarna och mobiltelefonen agerar modem till datorn. Jag har till och med tittat på lite fotboll på teve! Danmark var väldigt bra vad jag kunde se.

Jag är så nöjd med dagen att jag bjuder på ett självporträtt. Jag har bara en minimal badrumsspegel hemma hos mig själv, så man får passa på när större doningar erbjuds.

f/2,5

Nu blir det en kort kvällspromenad, utan kamera för en gångs skull. Ha det fint där ute och glöm aldrig att naturen helar själen.

Dela: