Mycket snack och lite verkstad
Film har många fördelar
Sist visade jag några bilder från det mycket speciella objektivet Voigtländer 35/1,2 Nokton. En av många sköna gluggar som kräver en spegellös kamera, och om man inte har lust att lägga en förmögenhet på en Leica M9 så får man snällt använda dem med hederlig film om man ska utnyttja den fulla bildcirkeln. Det kanske känns jobbigt om man är van vid det digitala arbetsflödet, men själv tycker jag mest att det är trevligt.
Noktonbilderna tog jag sent i söndags när jag inte kunde sitta still hemma. Emellertid var jag och Anders ute en sväng tidigare på dan.
28/2 Summicron @ f/8
Nere vid Missionsvägen har någon (kommunen?) rensat upp ordentligt och bakom alla gamla snår fanns tydligen en vacker däld.
Jag har inspirerats en hel del av Nils Bergqvist som är en jäkel på att få ut det bästa ur film i allmänhet, och jag har därför försökt gå ifrån stuket med högsta möjliga mellantonkontrast till ett mer tonalt heltäckande resultat. Kolla in Nils blogg här: http://gelatin-silver.blogspot.se/
Och nu till något väldigt intressant, nämligen filmens reella omfång. Jag tog en bild på en gammal Renault. Och insåg sen att jag inte ändrat slutartiden från en annan bild som jag tog i total skugga, så jag tog en till. Men blev det egentligen någon skillnad?
28/2 Summicron @ f/2 – 1/60 sekund
Summicron 28/2 @ f/2 – 1/1000 sekund
Jag har behandlat filerna så att de ska vara så lika som möjligt, men betänk nu att det är FYRA stegs skillnad i exponering mellan dem!
Min slutsats är att Kodak Tmax 100 gärna kan överexponeras, men inte underexponeras. Tmax 400 däremot, underexponerar jag gärna ett helt steg vilket med bara en aning längre framkallning ger mäkta bra knök.
Tmax 100 är en modern film med litet korn och inte ens när man framkallar i Rodinal blir den grynig.
Summicron 28/2 @ f/8
Det kanske är lite fånigt att redan nu uttala sig om vad jag gillar för objektiv på M4:an, men jag provar ändå. Den absoluta favoriten är Zeiss 50/2 Planar ZM som levererar tokskärpa hur man än bär sig åt.
Zeiss 50/2 Planar ZM @ f/11
Mitt på rullen har jag tydligen fått nån slags ljusläckage. På EN enda ruta dessutom! Anders fina hukningsteknik kan vi ju dock se ändå.
Som sagt har jag aldrig riktigt gillat 50 mm, men nu har jag nog ändrat mig.
Zeiss 50/2 Planar ZM @ f/11
För mig är det ganska tajt. En rejäl beskärning av mitt aktiva synfält.
Zeiss 50/2 Planar ZM @ f/8
35 mm är närmare vad jag ser med ögat. Kanske är det just därför jag tröttnat lite på det och sökt mig vidare.
Om 50 är snävt så är 15 motsatsen och idag lyckades jag förvärva en extern sökare till mitt lilla Voigtländer 15/4,5.
Zeiss 50/2 Planar ZM @ f/2
15 mm är helt sjukt vidvinkligt, men ganska kul! Skärpedjupet är såpass stort att man knappt behöver fokusera alls om man inte tänker ta riktigt närgångna bilder.
--------------------
Jag har ingen som helst lust att fota med digitalkameran. Den här svarta, finmekaniskt perfekta pjäsen ska jag först krama så mycket inspiration det bara går ur. Till en bråkdel av kostnaden för en digial Leica kan jag ta del av systemets trevlighet, vilket är minst lika viktigt som bildkvaliteten.
Arkiv
- Maj 2013
- April 2013
- Mars 2013
- Februari 2013
- Januari 2013
- December 2012
- November 2012
- Oktober 2012
- September 2012
- Augusti 2012
- Juli 2012
- Juni 2012
- Maj 2012
- April 2012
- Mars 2012
- Februari 2012
- Januari 2012
- December 2011
- November 2011
- Oktober 2011
- September 2011
- Augusti 2011
- Juli 2011
- Juni 2011
- Maj 2011
- April 2011
- Mars 2011
- Februari 2011
- Januari 2011
- December 2010
- November 2010
- Oktober 2010
- September 2010
- Augusti 2010
- Juli 2010
- Juni 2010
- Maj 2010
- April 2010
- Mars 2010
- Februari 2010
- Januari 2010
- December 2009
- November 2009
- Oktober 2009
- September 2009
- Augusti 2009
- Juli 2009
- Juni 2009












Jag plåtar nog 80% med 50:an på Leican, det är en lite större utmaning, men när det sitter så gör det. :)
I och för sig är 28:an också en utmaning på sitt sätt men åt andra hållet. 35:an är nog egentligen den enklaste brännvidden att plåta med i småbildsformatet lite konsums blåvita över den. ;)
-affe
28 tycker jag är ganska enkelt däremot. Det funkar att tänka som med en 35:a och sen ta ett steg närmare. Vi får se om jag får något vettigt ur 15 mm däremot.
Jaja, får bli en billig Sigma 30/2,8 (som å andra sidan alla verkar överens om är sjukt bra för sitt pris) och en Sony 50/1,8 ...
Du måste köpa en skanner som är bra på småbildsfilm för övrigt :)
För övrigt är det mycket möjligt att just 35/1,4 funkar bra. Det man ska kika efter är nog oskarpa hörn även vid nedbländning. Fokusförskjutning behöver man ju inte bry sig om på en NEX.
Om några timmar får jag hem en Sony 50/1,8 som sägs vara bra (och lika plastig som kitzoomen). Den ska bli kul att testa, men jag misstänker att den är mest lämpad för porträtt och andra motiv där mittskärpa är viktigast.
T-Max 100 har jag kört en del i småbild och det är en ypperlig film om man är ute efter fint korn. Har kört den mest i D76 1+1. Den har dessutom en mera rak (rik) tonskala som säkerligen framträder utmärkt i Rodinal. Har annars en favorit i Efke KB 100 framkalld i Adolux ADX, trots att det är mera jox med den filmen då emulsionen är ömtåligare. Kör den efter 160 ISO med gott resultat. Fomapan 100 verkar också vara en film med rika valörer. Ska prova den lite mera.
Jag ska prova att exponera efter ISO 50 och sen dessutom framkalla lite längre. Allt hänger på om skannern klarar av mer svärtning av negativen. Det vore dessutom smutt att kunna använda f/1,2 vid lite ljusare förhållanden:-)
En bra negativ färgfilm sägs ju vara spetsen av dynamiskt omfång.
Ridåerna kan släppa förbi i över-eller underkant om man inte skuggar när man byter.
/Johan
http://www.mudride.com/blogg
*utfyllnad*
Rörelser förnimmer man långt ut åt sidorna, i ett synfält som närmast beskrivs av ett kort fisheyeobjektiv, sen kommer former, kanske i kanterna av vad ditt 15mm ger på småbild, färger kommer in senare, kanske i ett synfält som en vanlig vidvinkel, kring 28mm? Riktigt aktivt detaljstuderande är dock riktigt riktigt snävt om man börjar fundera på det, bara någon enstaka grad.
Hjärnan lurar oss enormt mycket, använder vår kunskap om saker vi ser, tidigare synintryck (både årsgamla och sådana som bara är sekunder gamla), för att ge oss en bild som är betydligt klarare än vad vi egentligen får ut ur våra ögon om man på något sätt skulle lyckas plocka en enda stillbild ur dem innan hjärnans efterbehandling kopplats på.
Det här var du säkert redan medveten om, men det är enormt intressant :) Jag har märkt att vissa har väldigt svårt att ta till sig det här. En herre jag diskuterat kort skärpedjup med t.ex. Han hävdade bestämt att det såg onaturligt ut eftersom hans ögon hade oändligt skärpedjup. Jag försökte förmå honom att titta på något objekt relativt nära med ett öga och koncentrera sig på bakgrunden utan att skifta fokus till den... men det var hopplöst.
Har du förresten tänkt på att ögat har oerhört ful bokeh? VM i nörderi! :-))
Det skulle vara kul om någon byggde en kamera som så långt som möjligt kopierade ögats optiska konstruktion. Kanske med en välvd sensor till och med. Undrar om puristerna (bilderna-ska-se-ut-som-i-verkligheten-folket) skulle älska eller hata den :D
Bakåtsträvare där! ;)
Intressant vad man trivs med för brännvidder. Längre tele än 200mm är inte min grej heller......
Hälsar /Claes
Trevligt med 15 mm.
Jag kör utan sökare med en Leica MD-2.
[http://www.flickr.com/photos/ronnypersson/5848610926/in/set-72157626810495891
Fungerar bra, bildvinkeln är ju rejäl, 110 grader.
Ha det bra.
Hälsningar Ronny Persson Helsingborg
Jag ser att du har ett filter på och det skulle jag nog avråda från. På riktigt vidvinkliga objektiv blir filtrets tjocklek en påtaglig del av den optiska konstruktionen och kan säkert ställa till med krökt skärpeplan. Själv kör jag med ett "tomt" filter; alltså bara själva ringen utan glas, för att kunna använda polfilter med min NEX och för att slippa trubbel när man sätter dit linslocket.
Jag frågar sällan efter något annat än brännvidderna 28-35-50. Har provat min pappas Voigtländer 12mm och 15 mm. Jag var överraskad hur bra kantskärpan var, men det är få motiv som passar för så extrem vidvinkel. Funderar dock på en 21mm/4.
28-35-50 är ju en synnerligen mångsidig och trevlig kombination, men jag tycker att det är jäkligt kul att man kan få ett minimalt objektiv med 15 mm brännvidd som dessutom funkar ypperligt som lite mindre extrem vidvinkel på NEX-5N. Personligen är jag inte så förtjust i mer vidvinkel än motsvarande 28 mm på småbild, men när det är såpass extremt som 15 så blir det kul bara på grund av det. Det kommer ett litet inlägg med bilder från denna glugg senare ikväll:-)