Mycket snack och lite verkstad
Filmen är död, länge leve filmen!
Jaha, så gick det med försäljningen. Inte alls! Jag tänkte alltså, i nån slags vanmäktigt vansinnestillstånd, sälja min Leica M6 och Zeiss C-Biogon 35/2,8 innan helgen. Men eftersom köparen inte dök upp på utsatt tid (inget ont om det just för tillfället!) så bestämde jag mig för att plåta en rulle för att känna lite på klenoden innan måndagen, då den antagligen skulle bli såld. Det gjorde jag rätt i!
Det är kanske helt vansinnigt att ha en så dyr kamera när man fotar så lite med film som jag gör. Men alla ni andra kan ju sälja era golfklubbor, bilar, båtar, motorcyklar, husvagnar, sommarstugor, snöslungor, gräsklippare, saftkokare, bakmaskiner och kanoter innan ni också tycker det! ;-) För några sådana attiraljer äger inte jag, en enkel man som jag är. Istället lägger jag ner min själ och i stort sett hela min plånbok på fotografering. Det är mycket viktigare. För mig.
Nå, i lördags (var det väl?) plockade jag fram en rulle Tmax 100 ur frysen, där mitt lilla förråd finns. Den var av 24-bilderssort eftersom jag aktivt valde det över 36-bildersrullar när jag beställde framkallningsgrunkor och film från Photax i somras. Och det är inte så dumt! Man slösar lite mer kemi, men å andra sidan lyckades jag plåta upp hela rullen på en dag. Jämför gärna det med alla galningar som kommer hem med hundratals - eller kanske tusentals - bilder per dag!
Det byråkratiska Stockholm
Kameran är så trevlig att hantera att det inte är klokt. Ingen automatik, inga "finesser", ingenting. Bara vred för slutartid, frammatningsarm och avtryck i stort sett. Fokus och bländarvärde kontrolleras från objektivet.
Sällskap vid norra Kungsbron
Fotografen är kapten över skutan, och precis som när man seglar en båt så infinner sig ett välbehag i att vara den som bestämmer. Dessutom kan jag tycka att film mot digitalt är lite som segelbåt mot motorbåt. Man får anpassa sig mer till omständigheterna, men det är mest trevligt. Ibland går det långsamt och ibland går det fort.
Nytt mot gammalt
Det tar en jädra tid att skanna bilderna och efterbehandla dem. Jag ägnade hela kvällen igår till att skanna rullen, då visserligen med lite inställningar av skannern på nya datorn. Men nu har jag - med betydligt större kunskap än sist - insett att Tmax 100 är en jävligt bra film. Den ger inte samma mellantoner och är inte lika lättbehandlad som Tri-X, men istället får jag riktigt bra skärpa.
Objektivet tyckte jag förut var "onödigt skarpt", men jag har ändrat mig. Det ger ingen distorsion alls (-0,6% om jag minns rätt), vilket är mycket trevligt när man fotar saker med räta linjer.
På väg mot Centralstation
Den här bilden exponerade jag precis som den förra. Alltså helt fel här, eftersom jag pekade kameran ner i skuggan mellan husen medan den förra innehöll mjukt solbelysta fasader. Ändå ingen katastrof att tala om. Det som hade kunnat räddas av rätt val av kopieringspapper kan också räddas av rätt behandling av det skannade negativet.
Skolan
Det är när jag fixat med bilder som den här som jag inser att jag verkligen inte skulle kunna nöja mig med en digital kompaktkamera för "vardagsbruk". M6:an är så kompakt som en kamera behöver vara i mitt tycke. Men den tonalitet och skärpa jag kan få med den, är fenomenal.
Jag justerade ju fokus på den förresten!
Spökslottet
Och nu sitter den som en smäck! :-) Det är ganska lätt, men tar mycket tid. Länken till förklaringen jag använde, ligger i min gamla dator. Men om någon är intresserad så är det bara att hojta! Funkar ännu lättare om du har en M8 eller M9.
Tillägg från andra datorn: http://www.l-camera-forum.com/leica-forum/1227772-post104.html
Jag har halva filmen kvar att bildbehandla. Men det tar vi imorrn! Och så har jag nu laddat kameran med Tri-X och satt ljusmätaren till ISO 1600. Jag tänkte försöka ta lite riktigt skitigt, murriga och korniga bilder i veckan, eftersom vädret inbjuder till detta.
Film är nog död i de flestas ögon. Men vi är en och annan som vägrar att inse det. På återseende!
Dela:
Arkiv
- Maj 2013
- April 2013
- Mars 2013
- Februari 2013
- Januari 2013
- December 2012
- November 2012
- Oktober 2012
- September 2012
- Augusti 2012
- Juli 2012
- Juni 2012
- Maj 2012
- April 2012
- Mars 2012
- Februari 2012
- Januari 2012
- December 2011
- November 2011
- Oktober 2011
- September 2011
- Augusti 2011
- Juli 2011
- Juni 2011
- Maj 2011
- April 2011
- Mars 2011
- Februari 2011
- Januari 2011
- December 2010
- November 2010
- Oktober 2010
- September 2010
- Augusti 2010
- Juli 2010
- Juni 2010
- Maj 2010
- April 2010
- Mars 2010
- Februari 2010
- Januari 2010
- December 2009
- November 2009
- Oktober 2009
- September 2009
- Augusti 2009
- Juli 2009
- Juni 2009
Kul att leican blev kvar hos dig ändå. Jag satt och drömde lite om Bessa R4A och CV 35/1.4 för någon vecka sedan, det är en förvånadsvärt "billig" kombination från bhphoto t.ex... Men jag vet med mig att jag inte skulle orka med framkallande av film, så jag lägger det där på hyllan tills vidare.
Det som kostar är skanningen. Att framkalla en film då och då är inte värre än ett par hamburgare eller så.
Jag sålde min Leica M6 för några år sedan, och jag har ångrat mig! En Leica M med en 35:a är en suverän kamera för stadsfotografering och för porträtt i miljö.
Även om Du fotograferar digitalt numera, så kan Du ju lufta Leican emellanåt.
Bara att få ladda film igen är en bra känsla.
hälsar
Wolfgang
Väl skrivet och fotograferat!
Denna gången gjorde du säkert rätt i att ångra dig.
Bättre vare Kapten än Passagerare i fotosituationer.
MVH Ronny Persson Helsingborg.
M6 passade inte mitt humör så den blev fövandlad till en del av en Nikkor 70-200/2,8 VRII :).
Och en aficionado kan vila sig från sin Leica då och då, helt klart,
och fota litet batteridrivet ett tag, de e inget fel me det,
men han säljer aldrig sin Leica, den får bara vila ett tag...
För den som säljer sin M Leica, han ångrar sig, även om han inte vill erkänna det, men varje gång nå'gon visar en M Leica, eller talar om e'n så'n,
då känns det där stinget i hjärtat, eller det är som en värk i ett gammal sår...
För den känslan, eller att komma ihåg den känslan hur det kändes att fota med en M leica, den kommer alltid att finns kvar...
För den som har sin M Leica kvar, så är det här inget problem.. ;)
B)
Men en sån här mojäng med en sökare som är som en bioduk, är inget man hittar för en spottstyver!
Jag förstår inte riktigt, varför Du inte kan komponera exakt i sökaren.
Skärpedjupet kan Du inte se i sökaren, det är rätt,
men det brukar finnas en skala ovanpå objektivet.
Jag vet naturligtvis inte, om den finns på Ditt Zeiss-C Biogon, men jag skulle tro det.
Skalan brukar finnas på den fasta ringen närmast kamerahuset. Där finns bländartalen
till vänster och till höger om ett streck i mitten. Har Du ställt in bl 8 till exempel,
läs av avståndet vid bl 8 till vänster och till höger om strecket. Där får Du skärpedjupet.
Men detta vet Du kanske redan
hälsar
Wolfgang
När det gäller osäker komposition så tittar man ju bredvid objektivet, så om man vill att vissa linjer ska sammanfalla till exempel, så är man rökt eftersom sökaren inte ser samma sak som objektivet gör. Skillnaden är liten, men kan vara betydande.
Av denna anledning föredrar jag en spegelreflexkamera, rent tekniskt sett. Men den har å andra sidan många andra nackdelar. Så man får väl ha en av varje:-))
När jag körde en rulle genom den senast så ordnade jag "scanningen" genom att fotografera negativen mot ett improviserat ljusbord med ett gammalt 55mm 1:2 macro monterat på min 20D :)
Jag har lurat en del på gamla billiga rangefinders med fasta objektiv faktiskt, men när jag väl börjar kolla blir jag så jäkla kräsen ;). Först och främst så vill jag ha ljusmätning och redan där faller många gamla godingar, om inte för att de helt enkelt saknar en sådan så för att det är omöjligt att hitta passande batterier.
Men visst, jag blir också kräsen när jag väl börjar leta efter något där jag tror mig kunna stå ut med en billig variant. Jag var just ute och plåtade några rutor med M6:an i mörkret, och dess sökare är verkligen en välsignelse. Tämligen aplätt att fokusera jämfört med en spegelreflexkamera:-) Fast det är svårt att ljusmäta i mörker när man inte har någon som helst referens. Höfta lite.
Det där med framkallning gruvade jag mig också för, men nu ser jag oftast fram emot det. Skanningen däremot, suger verkligen. Främst på grund av programvaran och den usla filmhållaren. Om en diaduplikator var okej hade jag lätt hellre valt en sådan. Men jag tror inte att bitdjupet i kameran räcker för att kunna lägga på så brutala kurvor som behövs för ordentlig kontrast.
Ditt album verkar dött för tillfället, så jag får kika senare.
Att göra pappersbilder skulle jag faktiskt gärna, men då behöver jag ett mörkrum. Mitt badrum är för litet för det, tyvärr. Men förr eller senare ska jag nog den vägen vandra;-)
tinyurl.com/2vhqeq5
2000kr är lite mycket, även om det är billigt för en CL med 40/2, men om jag kommer igång med det analoga ordentligt först skulle det kanske gå att motivera något sådant sen :).
Kul att höra att sökaren på M6 är såpass bra, jag har aldrig provat någon mätsökarkamera med bra sökare och trodde inte att de hade en chans mot en bra SLR.
Min aversion till framkallning beror på dumsnålhet och lathet, det tar emot att köpa film och kemikalier och känns irriterande att inte riktigt veta hur länge kemikalierna håller samt att de är krångliga att göra sig av med när de är uttjänta.
Men digitaliseringen är helt klart ett minst lika stort problem. Jag förstår att avfotografering inte är optimalt, men det var det bästa gratisalternativet :). Det är konstigt att man inte kan göra en riktigt bra scanner relativt billigt om man bara har ett 2-3cm långt scanhuvud, en startknapp och dumpande av rådata i dng-format på usb vore enkelt och bra.
En genväg till att göra papperskopior är att gå med i någon form av fotoförening. De gånger jag använt mörkrum (främst 2000-2002) så utnyttjade jag studentnationerna i Uppsala, men det finns säkert föreningar för vanligt folk i sthlm :).