Mycket snack och lite verkstad

Filmexponering och framkallning vid snömotiv

Det har varit jäkligt segt med fotograferandet sedan sist. Den nyinhandlade Pentax 67:an har följt med varje dag jag varit ute, men så har jag också kommit ut så sent på eftermiddan att jag inte haft tid att slappna av under fotograferandet, vetandes att det alldeles strax skulle komma att bli för mörkt. Och stress är inte bra om man vill ta bra bilder.

Om man får tro dem som vet (eller tror sig veta), så är det inte vettigt att fotografera handhållet med denna kamera under 1/60 sekunds slutartid. Utan att veta om det stämmer så tror jag nog på det, eftersom jag använder normalobjektivet 90/2,8. Jag vet ungefär hur långa tider jag kan handhålla med bibehållen skärpa med digitalkameran och motsvarande bildvinkel, så med tanke på att Pentaxens spegel skräller som bara den lär det inte blir bättre skärpa där. Men 1/60 verkar funka lika bra som med ett 50-millimetersobjektiv på småbildsformatet.

Så, med ISO 400-film kan man fotografera handhållet till ungefär klockan 15:00 i det mörka Stockholm om man har ett objektiv med f/2,8 som största bländaröppning. Den här gången laddade jag kameran med Ilford HP5+, som är en lite mer klassisk film än den nya versionen av Kodak Tri-X som jag annars är van vid. Enligt dem som vet så liknar den istället den gamla Tri-X. Tjockare emulsion och mer silver i den, sägs det.  

Jag placerade de ljusaste delarna av snön två steg över medelgrått, alltså "zon VII" enligt Ansel Adams zonsystem där zon V är medelgrått. Ett system som inte har jättestor relevans när man använder rullfilm, men som ändå är användbart för att tänka sig in i slutresultatet om man vet ungefär hur man kommer att framkalla. 

Jag framkallade i strax över 9 minuter i D-76 1+1, vilket är avsevärt kortare än de 11 minuter som förespråkas. Detta för att kunna fiska ut mer valörer ur snön eftersom jag förut sett att normalframkallning med samma exponering ger för komprimerade toner i snön.
För just den här bilden funkade det bra, men det är för att snön är skitig. Det vi ser är nämligen dumpade snömassor från Stockholms gator. För resten av rullen var framkallningen lite för kort. Eller snarare så var exponeringen lite för låg.

Det kluriga med film är att man inte alls kan tänka som med digitalt. Exponeringskurvan är inte linjär. I botten av omfånget finns en "tå", under vilken allt blir svart. Och i toppen finns ett "knä" som komprimerar all vidare exponering utan att bränna ut något. 

För att få optimalt resultat med svartvit film ska man exponera så högt att man får teckning i de delar av skuggorna man finner intressanta. Sen framkallar man så att högdagrarna blir lagom ljusa. Tyvärr går det inte om man har en rulle med film eftersom varje motiv egentligen kräver olika förfarande (motsvarande olika ISO-tal). Men, när det är snö och mulet ute är kontrasten nästan alltid densamma, så i det här fallet har det bara varit upp till min (o)kunskap. 

Jag borde ha exponerat högre och framkallat ungefär lika länge som jag gjorde eller möjligen något längre.

Ovan ett särdeles svårhanterligt motiv. Brorsans rock är mörk till tusen samtidigt som snön på Mälaren i bakgrunden håller valörskillnader som man gärna vill ha kvar. Nu sitter jag dessutom vid en bärbar dator med allt annat än optimal skärm, så jag vet inte vad ni ser riktigt.

Framkallaren verkar inte heller den linjärt. Lågdagrarna framkallas först och är "färdiga" efter bara någon minut. Det som händer sen är vidare framkallning av mellan- och högdagrarna. Alltså höjer man bara kontrasten ju mer man framkallar, efter det att skuggorna kommit fram.  En smula högre exponering hade givit mer toner i rocken utan att snön hade behövt bli särskilt mycket ljusare.

---------------------

Nu sitter det säkert en och annan filmräv och tycker att jag har fel;-) Må så vara, men jag försöker verkligen gå till botten med det här på ett tekniskt plan. Jag nöjer mig inte med att följa andras färdiga recept. Och jag har så jävla roligt när jag håller på! Hundra gånger roligare än när jag fotar digitalt, även om resultaten knappast blir "bättre".

– Är det svårt att framkalla film?
– Nej!
– Är det svårt att få optimalt resultat?
– Ja!
– Blir det bra även när resultatet inte är optimalt?
– Ja!

;-) 

Dela: