Mycket snack och lite verkstad

Fina objektiv är att jämföra med fina viner

När man är såpass intresserad av foto som jag är så är det oundvikligt att ens omgivning också känner till det. Och det brukar förr eller senare leda till diverse intressanta pryldiskussioner med påföljande frågor om utrustning, som nästan alltid mynnar ut i frågor om vad prylarna egentligen kostar.
Det är aldrig jag själv som leder diskussionen ditåt, utan det blir en naturlig följd av att jag nämner märken som även ickefotografer vet tillverkar fina, uppskattade och därmed dyra prylar.

Oftast höjs ögonbrynen ordentligt om priset på ett objektiv eller en kamera nämns explicit, men lyckligtvis brukar uppfattningen mildras något om jag med bildexempel förklarar varför jag valt det jag valt. Men riktigt fram brukar jag inte nå förrän personen ifråga känner mig väl eller själv är någorlunda insatt fotograf. På detta ämne tänkte jag idag försöka göra några relevanta jämförelser med helt andra typer av dyra nördnergrävningar.

-----------------

I eftermiddags ringde Björn och lyckades få loss mig ur soffan ovanligt tidigt för en liten promenad på Södermalm. Dagen till ära tänkte jag ge ett sturigt objektiv en sista chans att visa vad det går för innan jag säljer det.

Har du en stor skärm så föreslår jag att du klickar på bilderna så att du kan se vad jag tänker snacka om.

Sony NEX-5N med Zeiss 50/1,5 Sonnar ZM @ f/2,8

”Sonnar” är Zeiss benämning på en typ av design som återfinns i en mängd objektiv med olika brännvidder och med inbördes stora skillnader. Just den här gluggens konstruktion har rötter från 30-talet, då det var det ljusstarkaste normalobjektivet för mätsökarkameror med småbildsformat som över huvud taget existerade.

Varför man valt att nytillverka det kan tyckas vara en gåta då det är riks-uselt på många plan, men det har sina poänger.

Sony NEX-5N med Zeiss 50/1,5 Sonnar ZM @ f/8

Skärpeplanet – och här måste vi anamma den matematiska definitionen av ett plan, som ju där inte behöver vara plant utan snarare är en dimension i rummet – är krökt som en halvsfär. Egentligen kanske vi borde tala om skärpeprojektion, men det skulle nog låta ännu mer obegripligt för den oinsatte.

Runtom på internet hyllas objektivet för dess snygga bagrundsoskärpa och ”karaktär”. Som om det vore det enda viktiga och intressanta. För mitt eget användande finner jag att jag måste blända ner det hysteriskt mycket för 9 av 10 bilder eftersom jag mest ägnar mig åt plana motiv med skärpa från mitt till hörn.

Men idag tänkte jag också undersöka andra sidor av gluggens personlighet.

Sony NEX-5N med Zeiss 50/1,5 Sonnar ZM @ f/1,5

Hawks-adaptern som har inbyggd fokussnäcka funkar som en kort mellanring och tillåter fokus på mycket kortare avstånd än objektivets vanliga närgräns som är begränsande 0,9 meter.

Oskärpan ser här lite ”spretig” ut med linjer som pekar från mitten ut mot hörnen, och det beror på att oskärpecirklarna är asymmetriska och öppna, som jag väljer att kalla det. Och det är nu det börjar kännas lämpligt att dra den parallell som rubriken på inlägget befäster. Vi talar nu om mycket delikata, små och för de flesta obegripliga skillnader som liknar dem man kan finna hos olika viner.

Tänker man bara bli full så kan man köpa vilket bag-in-box-vin som helst, supa och vara (eller bli) glad, men har man ett större intresse så finner man nog förr eller senare att en viss druva från ett visst distrikt tilltalar en mer än annat. Precis samma sak gäller objektiv. I det avseendet passar Sonnaren inte mig för fem öre, trots att jag kan se dess kvaliteter och förstår att det skulle kunna göra underverk för andra fotografer.

------------------

Vi knallade upp på en brant slänt vid Stadsgårdsleden och jag bytte till ett objektiv jag genomgående gillar.

Sony NEX-5N med Leica 28/2 Summicron-M ASPH @ f/4

Björn har grym koll på infrastrukturen i Stockholm och är därtill lokförare med stor insikt i järnvägsväsendet, så jag brukar alltid passa på att fråga massa saker om detta när vi är ute och plåtar. Den här gången fick jag klart för mig hur Saltsjöbanans ursprungliga sträckning hade varit vid Londonviadukten, som jag undrat över många gånger. Här ovan hade vi häckat på slänten en stund för att invänta tåget mot Slussen, egentligen utan större förhoppning om någon vettig bild, utan mest för att det var trevligt.

Summicronen är ett ”perfekt” objektiv, vilket faktiskt inte bara är positivt. Det kan upplevas som karaktärslöst och kliniskt. Men om man vet vad man gör så kan det vara helt fantastiskt, och efter en fika på Fjällgatan fick jag till en enkel bild som jag gillar och som visar på dess kvaliteter.

Sony NEX-5N med Leica 28/2 Summicron-M ASPH @ f/4

Finns det perfekta viner? I så fall är det här dess motsvarighet. Summicronen ger mycket av allt och har väldigt få brister, vilket är just det som kan upplevas som tråkigt. Men för mig som vill ha kontroll så passar det utmärkt, för det låter mig styra bildens kvalitet mycket bättre i efterbehandlingen.

Solens sken förbyttes i en jävulsk blåst när vi knallade upp på Erstaberget och vi drog oss under milda svordomar mot Medis där Björn avvek, medan jag gick hemåt genom Gamla stan och bytte till Sonnaren igen.

Sony NEX-5N med Zeiss 50/1,5 Sonnar ZM @ f/1,5

Gör man rätt, vilket är svårt, så kan det här nog vara ett av de absolut skarpaste femtiomillimetersobjektiv som finns vid så stor bländaröppning. Men bara inom ett snävt avståndsspann; ungefär 2-5 meter. På större avstånd, som här ovan, får man ett utökat skärpedjup på grund av massiv sfärisk aberration, och hela vitsen med gluggen försvinner en aning. Bakgrunden får både skärpa och oskärpa blandat, vilket ser lite lustigt ut.

Men som sagt, bländar man ner så byter det skepnad och får en klarhet som är svår att överträffa.

Sony NEX-5N med Zeiss 50/1,5 Sonnar ZM @ f/11

Sony NEX-5N med Zeiss 50/1,5 Sonnar ZM @ f/8

Det är en märklig glugg som lyckas hålla mycket hög kontrast och bra definition i de svåraste av situationer, utan flares eller annat som många mindre ljusstarka objektiv dras med.

Jag gick mot Fridhemsplan och hittade nånstans i härheten av Rådhuset mitt sista motiv innan jag packade ner kameran i väskan.

Sony NEX-5N med Zeiss 50/1,5 Sonnar ZM @ f/5,6

Hawks-adaptern är helt ovärderlig och jag kan rekommendera den varmt för alla NEX-fotografer som använder objektiv med M-fattning. Den usla närgränsen som vanligen brukar vara 0,7 meter (0,9 för Sonnaren) minskas drastiskt, och skillnaden blir större ju kortare brännvidden är.

-----------------

Kanske kan man få lite större förståelse för sina relationer till objektiv om man jämför med viner, eller varför inte fordon, kläder eller vad som helst som ickefotografer är mer bekanta med än omsorgsfullt slipade glasbitar på rad i ett metallrör. För precis som en av mina arbetskamrater föredrar skruvkompressor över radialkompressor till V8-motorer på grund av ljudet, så har jag mina specifika preferenser hos kamerautrustning som är mer eller mindre irrationella.

Vill du prova ett spännande objektiv så är Sonnaren till salu, medan jag kommer återgå till det billigare och ljussvagare 50/2 Planar ZM. Men jag varnar dig! Har du ingen koll så är det som att köpa en supersportbil för att pendla till jobbet. Det blir bara dyrt och obekvämt.

Dela: