Mycket snack och lite verkstad

Förortsanalys av södra Solna

12:05, bussen mot Spånga station rullar in efter en lätt försening. Mitt lite mulna humör lättar direkt när jag möts av chaufförens yviga, komiska mustasch och en blick som säger "jag älskar mitt jobb!". Hoppar av vid Karlsbodavägen, utan någon som helst plan.

Sprängningsarbeten för den nya dragningen av tvärbanan är uppenbarligen i full gång. Jag förstår verkligen inte varför, men tydligen har man beslutat att kurvan nedåt Bällstaån inte får vara så snäv som nuvarande vägdragning är.

Det ser ut som att detta gamla 1800-talshus kommer att få ge vika för den nya tiden. Precis som det alltid varit.

I Bällstaån muddrar man och sätter upp förstärkningar mot kajen. Lerbotten är väl kanske inte den bästa förutsättningen för en banvall nära vattnet.

Vidare en bit inåt Solna. En gång i tiden fortsatte Huvudstaleden in på Oskarsrogatan, men idag har man satt upp tillfälliga bostäder mitt på den gamla körbanan.

Hela området är präglat av en massa ändringar som är halvfärdiga eller som lagts i malpåse. Mellan Storgatan och Bredkilsbacken finns en allmänning som består av ett moras av sten och grus, där man uppenbarligen tänkt göra något. Men arbetet avbröts och sen har ingen lyft ett finger. Det är inte ens någon som bryr sig om att underhålla staketet som vätter från berghällarna ner i "hålet", som mest verkar fylla en funktion för folk som vill göra sig av med sina gamla teveapparater.

Här hade man kunnat bygga en fin park, men plätten har nog inte varit rörd på 20 år. Åt andra hållet:

Fortsätter man åt sydost kommer man till ett område med det märkliga namnet "Ingenting". I dagsläget passar det ganska bra, men här ska Skanska bygga bostäder inom kort, förklarar en stor banderoll invid Storgatan.
I Ingenting, nedanför det nya, tjusiga posthuset finns den gamla skjutbanan; inklämd mellan berget och Tomteboda bangård. Här har jag varit många gånger, och trots att man alltid ser tecken på att det brukar vara aktivitet här, så har jag aldrig sett en levande människa. Platsen är precis lagom kuslig för att jag ska trivas:-)

Kasunerna är uppbrutna, vandaliserade och tömda för länge sen. I vissa av dem ser man att folk har bott. Eller i alla fall försökt bo, i en troligen svårt tragisk tillvaro.

 Spår av skyttet finns också kvar.

Förra gången jag var här så var skytteklubbshuset uppbrutet, men inte vandaliserat invändigt. Antagligen inte småglin som varit i farten, utan folk som verkligen gjort inbrott i behov av pengar. Således inget klotter eller sånt.
Nu är låset bytt och fönstrena igenspikade, men man ser hur hårt ansatt det varit.

På en "ö" mellan motorvägsfilerna vid Pampas bor det folk. Eller, det är nog snarare ett sommarnöje. Tälten har vissnat och ingen syns till. Det finns ingen väg hit utom över motorvägen.

Parallellt med Pampaslänken och Terminalvägen, väster om Tomteboda, finns en motorvägsavfart som aldrig blev något med.  Den slutar rakt in i en bergknalle, och agerar idag gång- och cykelbana från Tomteboda mot stan.

Personligen uppfylls jag av en känsla av det forna östblocket, när jag är här. Och det är inte något dåligt per se; snarare tvärtom. Jag älskar kombinationen av betongkomplex, oviss framtid och trasig historia. Det finns ett mörker här som ska anammas...

------------------------------------------

Här tog det intressanta slut, och jag svängde in på Systemet vid Norra station för att köpa en balja vin, som jag just nu avnjuter. Jag hoppas att läsningen har varit angenäm:-)

Tillägg: Någon kanske hann se att jag skrivit en låååång förklarande inledning till detta blogginlägg. Men jag kom på att om saken behöver förklaras, så är den ointressant. Så jag tog bort förklaringen.

Alla bilder är tagna med Leica M8 och Voigtländer 28/2, samt uppräknade i ACR.

Dela: