Mycket snack och lite verkstad

Från en dyr hobby till en annan

Ett av mina nyårslöften var att börja med fler hobbies, eller fritidssysselsättningar som vi kanske borde säga på svenska. Ordet ”hobby” är annars rätt trevligt (om än svårböjt) och har nån slags oseriös klang som jag gillar. ”Fritidssysselsättning” låter som något man pysslar med när man är inlåst på anstalt eller så.

Som ni kanske märkt har jag inte bloggat på ett bra tag, närmare bestämt tre veckor. Det känns som en evighet vilket jag är tacksam över. Det betyder att tiden inte går så fort som jag ibland fruktar. Vi tittar på några bilder av vad som hänt sen sist, så ska jag redogöra lite för vad som hänt och kanske framför allt inte hänt.

Julen försvann tack och lov rätt snabbt i år, och folks ovana att lägga sina uttjänta granar precis var som helst tycks inte ha ändrats ett dyft sen sist. Är detta inte ”julens budskap” så säg? Den stackars granens värde gick från 500:- till noll på ett par dagar. Ungefär som mitt intresse för att fotografera. Det bara dog plötsligt. Men detta är faktiskt något positivt!

-----------------

Min andra stora hobby, som jag ägnat än mer tid och pengar åt i forntiden än fotografering, är musik och musikinstrument i form av elgitarrer och elbasar. Av någon anledning kom det sig att jag började spela gitarr igen på senhösten och nu efter jul fick jag ett rejält ryck. Jag verkligen längtade efter att börja spela ordentligt igen!

En konversation på Facebook kring gitarrspelandet ledde bland annat till att jag besökte min gamle vän Björn och hjälpte honom att byta mickar i en av hans gitarrer (samt att dricka upp hans öl). Vi började med en fotorunda och slutade med en trevlig kväll och ett lyckat inmätesbyte av hans (ena) Les Paul.

– Ska're verkligen låta såhär?

– Sååååaaauuurgghhhh!!! Mycket bättre!

Att joxa lite med Björns trevliga instrumentsamling gjorde mig inte ett dugg mindre sugen på att sätta ihop den gitarr jag själv just köpt i delar, två dagar tidigare! Innan dess hade jag en riktigt vissen nybörjargitarr som fått vara ”nödinstrument” sen jag övergick till att lägga alla pengar på fotoprylar, för några år sen.

Delarna inhandlade jag hos Gitarrdelar.se som har en liten butik i Blackeberg, bara femton minuters tunnelbanefärd från mitt hem. Det fick bli en klassisk Stratocaster med lite speciella egenskaper.

Som gitarrkännare står jag inte riktigt ut med kopior som inte stämmer med Fenders historia. Detta är naturligtvis skitlöjligt, men det är mer tillfredsställande om gitarren är ”rätt”, åtminstone utseendemässigt.
I den här gitarrens fall har jag lyckats knåpa ihop en mycket ovanlig men fullt förekommande kombination av delar och kulör som stämmer fint med året 1959.

Den nya gitarren är så otroligt trevlig att spela på att jag raskt började leta efter en vettig förstärkare också. Och i onsdags köpte jag en liten rörgrunka till mycket bra pris av en trevlig herre i Råcksta. Emellertid har den lite konstiga tonala egenskaper, så jag har redan bestämt mig för att modifiera den. Precis som med allt annat jag köper:-)

Såhär såg mitt köksbord ut igår kväll. Tanken är att koppla sig förbi hela ”tonstacken” som EQ-delen heter, då den har hyss för sig som jag inte gillar. Till ett sådant jobb passar det bra med finsk mellanöl!
Problemet är att dubbelsidiga PCB-kretskort med ytmonterade komponenter är väldigt svåra att rita upp scheman av, och därmed även att modifiera. Särskilt när det inte verkar vara nån annan som givit sig på det jag tänker göra. Tyvärr har jag ännu inte lyckats med förbikopplingen, men det ska gå, så är det bara.

------------------

Allt detta har gjort att jag inte haft det vanliga suget efter att fotografera. Och jag måste säga att det är otroligt skönt! Jag har inte ens haft kameran med mig till jobbet utan åkt direkt hem, slaggat en liten stund och sen satt mig att antingen spela eller greja med gitarrprylarna. Men ett par-tre små turer har jag företagit mig.
Knäpp som jag är så tar jag gärna en cykeltur på kvällskvisten även på vintern. Det är uppfriskande och kameran kan man ha hängande diagonalt över axeln.

Att fotografera mer sällan gör att varje tillfälle istället blir mer intensivt. Samtidigt som man tappar lite flow så är ögat mer vaket, kan jag känna.

Jag är tämligen säker på att jag kommer igång igen när det börjar bli lite ljusare efter arbetstid. Det är främst mörkret som bromsat mig. Men det har ju alltså givit inspiration på annat håll istället.

Alla bilder i det här inlägget är tagna med Leica M8 som jag inte har några planer på att byta. Jag tycker lustigt nog att den funkar skitbra även när det är mörkt, trots usla brusegenskaper. Hanteringsvänligheten och sökaren väger upp det, med råge.

------------------

Nu ska jag återgå till kaoset på köksbordet och försöka lista ut hur tonstacken på förstärkaren funkar. Imorrn kanske det blir lite mellanformat, eller så skiter jag i att fota. Tvånget har släppt.

Dela: