Mycket snack och lite verkstad

Hellre två dagar i skogen än tjugo i staden

Midsommar närmar sig med stormsteg och de flesta har vid det här laget antagligen klart för sig vad som då skall företagas. Så även jag, som far med goda vänner till ett torp i Södermanland för stillsamt samkväm och fotografering. Något som kanske kan börja kallas tradition då det blir tredje eller möjligen fjärde året i rad. Jag minns inte riktigt.

Många långa arbetsveckor har gått sedan jag sist var i det jag vill tro är mitt rätta element; på landsbygden, så trots den annalkande högtiden fick jag i torsdags för mig att åka till Bollnäs över helgen. För normalt funtade människor låter det som en skitsak, men allt sådant rubbar mina cirklar. Men iväg kom jag och tog tåget 17:23 direkt efter jobbet igår, fredags.

------------------

Det tar alltid någon timme att finna sig tillrätta. Just idag var det en fotbollsmatch som även ointresserade nästan ”måste” se, och så gjorde även jag. Men efter den – som jag faktiskt tyckte var riktigt intressant – gick jag ner till vattnet.

Här på bryggan kan jag stå i evigheter och bara glo. Trots att Bollnäs inte ligger mer än 28 mil norr om Stockholm är det märkbart ljusare om natten. Eller så är det bara så att man ser det tydligare när man är bortom stadens ljus. Mest påtagligt är nog ändå tystnaden. Att slippa det eviga vägbruset är för min oroliga själ en fantastisk lättnad.

Med mig har jag en kamera och ett objektiv; den lilla Sony NEX-5N och Leica 28/2. Befriande enkelt och mycket lätt, men ändå ganska mångsidigt och med bästa möjliga bildkvalitet i förhållande till storleken.

Efter en mycket god natts sömn har jag nu drivit runt lite mest, inne och en del ute trots regn. Farsan chansade och fortsatte måla fönster trots mindre positiva väderutsikter.

Slåtterängen är nära full prakt innan den slås om någon vecka, för att behålla artrikedomen som annars försvinner när de högväxta gräsen tar överhanden. I ett gammaldags jordbrukslandskap skedde detta av sig självt genom djurens ständiga bete som gynnade de lägre växterna. Kanske är det fånigt att försöka bevara något som inte hör tiden till, men vackert är det onekligen.

Jag hittade ett malätet, nätt och jämt användbart paraply och gick sen en liten promenad. Grusväg bort, landsväg hem.

Från 14-tiden och ända till middag har det regnat i ett. Men sitta inne är inte min grej, så jag försökte mig på lite närbilder i trädgårn med hjälp av den trevliga Hawks-adaptern som fungerar som en inbyggd mellanring.

Objektivet som är menat att ha en närgräns på 0,7 meter beter sig förvånansvärt bra vid nedåt 0,2 meter, bara man bländar ner till ungefär f/4 som här ovan. Vid full öppning finns inget att hämta om man inte medvetet är ute efter nån slags suggestiv effekt.

En sista tur ner till vattnet innan middag blev det och regnet lättade något medan de mörka skyarna hastade förbi för att blöta ner någon annan ort.

Där till vänster ligger Tjuvberget som vid vattenbrynet hyser en nästan ogenomtränglig urskog. På sommaren är det fint att ro med båt tätt intill stranden där och bara lyssna på träden som knarrar mot varandra. Går man iland så möts man av utströdda flyttblock om ungefär tre till tio meters storlek, mjuka golv av tjock mossa och stundom lodräta klippväggar upp mot den kargare toppen av berget.

Nu närmar sig klockan 23 och för ovanlighetens skull känner jag en stark längtan efter att bara gå och lägga mig. Hemmavid brukar jag istället piggna till vid den här tiden och därmed sabba hela efterföljande dag.

Kanske blir det fler bilder från obygden imorgon. Vi ses då!

Dela: