Zeisskonnässörerna ljuger inte

Ibland gäller det att inte tänka och bara handla (i dubbel bemärkelse). Igår bestämde jag mig för att sälja en hel drös objektiv och köpa två andra; nämligen Zeiss Distagon 35/2 och Nikkor 20/3,5 AI-S. Nu sitter jag med dem här framför mig! Fråga mig inte hur det gick till, men till gick det. Och därmed är plånboken ganska tom.

Jag är en sån som kan bestämma mig snabbt som fan och inte ha några som helst tvivel, för att några dagar senare ändra mig, om jag inte gjort det jag bestämt mig för. Och när det gäller objektivköp brukar det skita sig eftersom det är halvt omöjligt att få tag i det jag vill ha, på kort tid. Så icke denna gång.
Träffade en trevlig herre och köpte hans Nikkor 20/3,5 AI-S vid lunch. Efter jobbet åkte jag till Wibergs foto på Karlavägen och slantade upp för Zeissen, som han hade hemma! Jag fulprutade 10% för att det var den "gamla" versionen utan CPU, som jag ändå inte bryr mig om;-)

Så, vad är det nu för något jag köpt? Ja, jag vet inte riktigt ännu. Utom att Nikkorn är skitliten, har låg distorsion och verkar rätt skapligt skarp redan vid f/3,5. Och att Zeissen är tung som ett as, välbyggd som en atomubåt och skarp så in i helvete redan vidöppet. Svårt att blända ner efter mörkrets inbrott, så jag har antagligen något att se fram emot imorgon;-)

Jag tror inte att jag kommer ta den svarta, tunga metallklumpen av kameran på bra länge, utom för att testa 20:an lite. Jag tog en liten promenad nyss på kvällskvisten med Zeissen, och jag förstår plötsligt vad alla "frälsta" talar om. Det här är inte vilket objektiv som helst. Jag ska vänta lite med att uttala mig för grundligt, så jag nöjer mig med att säga att det verkar vara designat rent optiskt med helt andra mål än brukligt; nämligen hög lokal kontrast och "klarhet" snarare än detaljskärpa. I alla fall vid stora bländaröppningar. Bilderna är mer som en rak höger än andra mer finkänsliga berättartekniker.

Några enkla exempel vid f/2 ikväll...

Nu återstår att snabbt som ögat sälja av massa andra objektiv, innan jag börjar tänka för mycket. Redan sen igår har jag insett att det är korkat att sälja 50/1,2. Även om jag inte använder det så är det DET bästa normalobjektivet jag provat och sett bildexempel från, så det får nog ligga och samla damm i en låda tills jag får för mig att använda det igen. De som får gå är 18-35, 28/2,8, 40/2, 50/1,8, 105/2,5 och 200/4. Jag kommer säkert att sakna 28/2,8 och 105/2,5. Men det skiter jag i.

Imorgon blir det fotopromenad efter jobbet:-) Om jag kommer upp tidigt kan jag sluta vid 15:30, så det finns gott om ljus ett tag. Det ska bli mycket intressant att se vad som händer när man bländar ner Distagonen, som ju en del tycker är "mjuk" vid full bländaröppning:-O

Jag har för mycket prylar

Jag håller på att bli tokig tror jag. Jag har en massa trevliga objektiv som är både skitbra och billiga. Men jag kan inte välja mellan dem! Det har gått så långt att jag får lätt ångest när jag ska packa kameraväskan, så något måste göras.

Planen är att sälja allt som jag inte verkligen "behöver" och försöka strunta i att det blir mindre mångsidigt. Jag vet ändå att jag tar bäst bilder med enklast möjliga utrustning ("enkel" betyder dock inte "billig"). Så från och med idag kommer jag bara att använda mitt Voigtländer 40/2 Ultron på D700:an, tills jag gjort upp en plan.

Idag har jag dessa objektiv:

Nikkor 18-35/3,5-4,5 - Alldeles tillräckligt bra med tanke på hur sällan jag är sugen på ultravidvinkel.
Nikkor 28/2,8 AI-S - Sjukt bra för närbilder, men inte så bra på långt håll. Används ytterst sällan.
Voigtländer 40/2 Ultron - Inte bäst optiskt, men trevligast! Litet, ljusstarkt och med karaktär. Ett stegs ytterligare ljusstyrka skulle inte skada.
Nikkor 50/1,2 AI - Bra och fint på alla sätt och vis, men 50 mm är "obekvämt". Alltid lite för långt.
Samyang 85/1,4 - Bra och roligt, men inget jag känner att jag tar några dunderbilder med.
Nikkor 105/2,5 AI-S - Bland det bästa man kan tänka sig! Men en brännvidd som känns jobbig hos ett fast objektiv.
Nikon 75-150/3,5 - Trots sin enkelhet är detta en favorit. Perfekt zoomomfång och låg vikt. Fantastisk bokeh!
Nikkor 200/4 AI - Skitbra men alldeles för långt.

Jaha, hur kan detta vara ett problem??? Ja, det kan man fråga sig. Det är nog jag som är problemet. Jag VILL ju använda allihop, men det går inte. Istället står jag och velar och mår dåligt av att ha för mycket att välja på. Så jag måste rensa. Hur kul och bra objektiven än är.

Jag kommer inte ens att kunna välja 3 av dem, så jag siktar snarast på att köpa ETT objektiv som ska vara perfekt. Det ska ligga nånstans kring 35-40 mm. Och där är det skralt på utbudet. Det närmaste jag kommer perfektion rent optiskt, vore Zeiss 35/2 Distagon. 75-150-zoomen kan jag bara inte sälja, så dessa två i kombination kanske vore en väg att gå. Om Zeissen ändå bara vore f/1.4...

-------------------------------------

Nog drömt och snackat! Idag gick jag en liten promenad och stötte på denna infrusna cykel. Bilden är tagen med 18-35:an vid 35 mm.

Nu ska jag gå ner och handla lite god mat. Jag har bestämt mig för att lägga mer pengar på mat. Ekologiskt, närodlat och sånt. Mitt samvete tillåter inte att jag snålar med miljövänligheten och lägger tiotusentals kronor på helt onödiga kameraprylar hela tiden.

Alla tankar och idéer om planen är välkomna! :-)

Cykling som vintermotion

Jag har insett att jag borde börja motionera lite. Jag är 30 år och har inte samma "gratiskondition" som förr, så det är läge att börja underhålla lite innan man packar ihop totalt;-)
Men hur faen motionerar man på vintern? Springa kan man ju göra, men det är så avskyvärt tråkigt, och inte blir det bättre för att det är halt. Jag brukar cykla väldigt mycket under resten av året, och efter lite funderande så beslöt jag mig för att prova att göra det även på vintern.

Sagt och gjort; i veckan inhandlade jag dubbdäck modell värre, samt bra lysen. I vanliga fall har jag SPD-pedaler (såna som man sitter fast i med skorna), men det känns direkt olämpligt på vintern, så jag monterade på ett par BMX-pedaler som jag haft för just sporadisk vintercykling förr. Men då hade jag inte dubbdäck. BMX-pedaler är stora och stabila, så man har bra kontroll över cykeln och kan flänga av foten om man är på väg att vurpa.

Jag premiärprovade hela paketet härom dagen, mitt i det värsta snöfallet. Det var skitkul! Då kom jag bara 5-6 kilometer, men jag kunde konstatera att greppet med dubbdäcken var riktigt bra. Så bra att det antagligen går utmärkt att använda SPD-pedalerna, men jag väntar nog lite med det.

Idag tog jag en betydligt längre vända. 32 kilometer, närmare bestämt. Mina ben är helt slut och knäna värker. Men jag är glad och det var helt klart värt det!
Jag hade kameran med mig som vanligt, men det är jäkligt bökigt att hålla på och riva fram den ur väskan hela tiden. Så det blev inte så många bilder.

Såhär såg rutten ut:

Det finns tydligen andra trevliga sätt att ta sig fram i snön också; här på Djurgården.

Apropå ingenting alls så tycker jag att det nya husbygget vid Centralstation är ganska groteskt. Varför är det så inne med svart?

Här fick cykeln posera på bron mellan Lilla och Stora Essingen. Jag bor där borta till vänster.

Vy från spårvagnsbron över till Alvik. Personligen tycker jag att isen ser något tveksam ut, men det hindrar uppenbarligen inte glada skidåkare.

Medan jag skriver börjar mina värkande knän mjukna en aning. Det blir nog ingen cykeltur imorgon, men säkert nästa helg. Jag måste lista ut något bra sätt att kunna ha kameran i beredskap bara. Annars får den stanna hemma. Man kanske skulle köpa sig en enkel kompaktkamera att ha i fickan? Tveksamt om jag kommer bli nöjd bara;-)

Tillägg: Alla bilder är tagna med D700 och Voigtländer 40/2 Ultron förresten. Onödigt tung pjäs att släpa runt på när man cyklar.

Sanningar och myter om fullformat - del II

Efter att ha avhandlat sensorns ljuskänslighetsfördelar samt den relativa ljusstyrkan hos objektiven, går vi nu vidare och kikar lite på vad det krävs för objektiv. För många hävdar bestämt att "FF kräver dyr optik". Skitsnack, säger jag.

Det ovanstående påståendet grundar sig i att man med en mindre sensor inte utnyttjar en lika stor del av bildcirkeln, vilket ger en mindre skärpeförlust utåt bildhörnen. Vad ivrarna av denna teori gärna glömmer är att objektivets upplösning per ytenhet är konstant, vilket gör att den minskar per bildhöjd!

Visst finns det riktigt dyra och fina objektiv för FF, men man måste inte använda sådana. Det finns drösvis med riktigt billiga gluggar som presterar hur bra som helst. Dock handlar det oftast om manuella objektiv och/eller fasta brännvidder kring normalområdet och lätt vidvinkel. Men inte ens när det gäller teleobjektiv måste man punga ut med tusentals kronor för att få bra bildkvalitet.

Mitt billigaste objektiv var faktiskt gratis. På marknaden kostar det ungefär 1500:-, och det är helt förnämligt på fullformat. Vi talar om Nikon Series-E 75-150/3,5. Det är alltså inte ens ett Nikkor, utan lanserades som budgetobjektiv. Omfånget är lite ovanligt, men om man är beredd att ge upp den där sista biten upp till 200 mm så är det värt att tänka på att det faktiskt är ljusstarkare än till exempel Canon EF 70-200/4, och därtill väger det bara 520 gram. F/3,5 låter kanske inte så mycket för världen, men faktum är att det går att få riktigt kort skärpedjup vid full glugg och >100 mm, för till exempel porträtt.
Objektivet ger hög kontrast, livfulla färger och bra skärpa från mitt till hörn vid de kortare brännvidderna. Zoomar man in så vinjetterar det skapligt, men vid f/5,6 är det snorbra även där.

På kameran ser det minst sagt lustigt ut.

Att jag skriver om just det här objektivet är för att jag använde det senast idag. Så några bilder från dagen kanske är på sin plats. Alla bilderna är tagna vid f/5,6 och är JPG ur kameran med endast smärre korrigeringar i efterbehandlingen. Jag har nyligen uppdaterat firmware i D700:an, vilket nu gör att auto-vitbalansen är fullt användbar. Underbart!

Jag är egentligen inte så förtjust i zoomar, men den här får undantag:-) Omfånget är perfekt för att skära ut små utsnitt av verkligheten. Färger och kontrast är på topp, och det smidiga formatet gör det lätt att peta ner i kameraväskan som komplement till något annat. Jag lämnar oftast 85/1,4, 105/2,5 och 200/4 hemma och tar 75-150 istället. Den är minst lika bra nedbländat och tillräckligt ljusstark under dagtid. Därtill är bokehn riktigt bra, men det kapitlet får vi ta en annan gång;-)

Kommer du över den här gluggen för runt 1500:- så är det bara att slå till. Otroligt prisvärt, trevligt och bra objektiv. Men tänk på att det inte ger någon ljusmätning med Nikons enklare kameror. Det går också bra att använda på Canonkameror med en enkel adapter för några hundralappar, och det presterar riktigt bra även på en mindre sensor. Därtill är det skitbra för närbilder med en närbildslins; jag använder en Nikon 5T med stepring 62-52 mm.

Nästa gång ska vi titta närmare på Nikkor 50/1,8 AIS "longnose". Kanske det skarpaste normalobjektivet som Nikon gjort. Som sagt; det finns sjukt bra objektiv för FF som inte kostar skjortan:-)

Tillägg: Här är lite intressant läsning om 75-150/3,5: http://www.mir.com.my/rb/photography/hardwares/classics/emfgfg20/eserieslenses/htmls/36150mm.htm#75150mm
Det finns också ett 50-135/3,5 som ska vara ännu bättre. Jag tar gärna emot tips om du vet var man kan hitta ett sådant!

Sanningar och myter om fullformat

Så sakteliga börjar "fullformat", småbildsformat eller 24x36 mm, åter igen etablera sig som den norm det en gång var. Under den analoga filmtiden (som förvisso fortfarande lever parallellt med den digitala tekniken) var detta standarden. Prisvärd, portabel och ändå med mycket god bildkvalitet.
Tittar vi längre tillbaka så var filmformaten mycket större, men de blev egentligen inte särskilt mycket mindre än just 24x36 mm i de applikationer som gemene fotograf kom i kontakt med.

Idag har vi en digital nytradition där APS-C länge härskat på marknaden av rent kostnadsmässiga skäl. Även dessa sensorer, som är ungefär hälften så stora sett till ytan jämfört med film, är kapabla att ge en bildkvalitet som mäter sig med småbildsformatet på film. Men nu är det ju inte film som gäller längre, så varför jämföra med detta? Nej, vi bör istället se framåt och ta formaten för vad de är i absoluta mått istället för relativa.

På allehanda fotoforum runtom i världen odlas en myt om att ett visst bländarvärde skulle ha någon med bildkvaliteten att göra, oavsett format. Detta är så fel det någonsin kan bli. För att förstå hur detta fungerar måste man kunna elementär fysik, optik och matematik. Kunskaper som de flesta tyvärr verkar sakna.

När nya kompaktkameror lanseras så kan man ofta läsa att "den har ju ett objektiv med f/2!", som om det vore ett bevis på ljusstyrka. Så är inte fallet. En kompaktkamera har i regel en sensor som är stor som en lillfingernagel, och därmed är brännvidden också väldigt kort för en viss bildvinkel. Och eftersom "f" står för brännvidden så innebär "f/2" fortfarande en väldigt liten ljusinsläppande öppning i objektivet.

Det intressanta gällande ISO-tal, bländaröppning och bildkvalitet vid lågt ljus, är och kommer alltid att förbli: hur många fotoner kan sensorn fånga in totalt sett? Inte per ytenhet. Detta gäller förstås också mellan APS-C och småbildsformatet.

Så, vid f/2 på APS-C fångar sensorn in ungefär hälften så många fotoner som en FF-sensor gör (om båda har likvärdig fotoelektrisk verkningsgrad, eller vad man ska kalla det för). Därmed motsvarar ISO 200 på APS-C-sensorn ISO 100 på FF-sensorn.

Men fördelarna med ett större sensorformat stannar inte där! Därtill används ofta FF-objektiv på APS-C-kameror, eftersom de ljusstarkaste objektiven brukar vara avsedda för det större formatet. Att använda dem på ett mindre format innebär att man klipper ut en ruta i mitten av bildcirkeln och förstorar denna. Alltså förstoras också alla optiska fel. Objektivets upplösning per bildhöjd blir sämre eftersom det ju är konstant per ytenhet.

Den enkla och självklara slutsatsen är att bäst bildkvalitet fås med största möjliga sensor tillsammans med välkorrigerade objektiv avsedda för just det formatet. Det finns endast några få vinster med att använda objektiv som ger större bildcirkel än sensorn, och det mest märkbara är att hörnskärpan ökar i förhållande till mittskärpan. Därmed inte sagt att den blir högre än om objektivet suttit på ett större sensorformat!

--------------------------------------

 Jag har alls inget emot APS-C-kameror. Men jag är tämligen trött på alla felaktiga argument som används för att försvara dessa. Det enda vettiga argumentet är egentligen kostnad, då en stor sensor är dyrare än en liten. Det kommer vi aldrig ifrån. Det vi kan ställa oss frågande inför är varför APS-C-kameror är så förbannat stora (det gäller förresten även FF-kameror). Varför ska man köpa en Olympus E-3 som har en fjärdedel så stor sensor som en Canon EOS 5D MkII, om inte för kostnadens skull? "Men Olympus har ju ljusstarkare zoomar", kanske du säger. Pyttsan, säger jag. Deras 14-35/2 kostar 25 lakan och motsvarar ett 28-70/4 på 5D. Något sådant har inte Canon, men väl ett 24-105/4 med bildstabilisering som kostar 12.500:-.

Sammantaget blir Canon 5D II med 24-105 IS billigare än Olympus E-3 och 14-35. Att någon väljer det senare alternativet måste bero på märkeslojalitet eller bara okunskap. Att man sen kan sätta ett skitbilligt 50/1,8 på 5D:n med spektakulära resultat gör inte saken bättre för Olympusfolket.

Missförstå mig rätt. Jag gillar Olympus som märke, men de är ute och cyklar så jävla mycket när de försöker sälja jättekameror med pyttesensorer. Likaså är deras anhängare ute och cyklar när de försöker påskina att de ljusstarka zoomarna skulle väga upp för sensorformatet.

-------------------------------------

 Nåväl, vi är ganska få som har lust eller råd att lägga multum på kameror. Men om vi ska göra det, så bör vi göra det på ett någorlunda rationellt sätt om bildkvalitet är vad vi är intresserade av. Jag avslutar kvällens skitsnack med en bild från i eftermiddags med Nikon D700 och Nikkor 50/1,2 AI vid ISO 6400 och f/2. Kombinationen kostar i dagsläget ungefär 25-30.000:-, vilket ju är betydligt mer än vad de flesta vågar drömma om att lägga på en kamera.
Bilden är uppräknad i ACR helt utan luminansbrusreducering. Det behövs nämligen inte.

Hörde jag "vi vill se 100% crop!"? Kommer här. Återigen; ingen luminansbrusreducering alls.

Som grädde på moset så är bilden restituerad, så upplösningen har besudlats genom återinterpolering vid upprätningen.

Trevlig helg!