Mycket snack och lite verkstad

Med cykeln som vapen mot vädret

Medan Aftonbladets rubriker löd ”Kylan lamslår Sverige" och alla Facebookuppdateringar verkade handla om hur mycket var och en hatar vädret, klädde jag mig varmt och hoppade upp på min cykel. Nog för att jag klagar en del på saker och ting, men jag blir lite trött på detta jävla gnäll och sjåpande kring just vädret. Det går ju för fan inte att ändra på, så knip flabben och gör något bra av det istället!

Med underställ, täckbyxor, raggsockor, dunjacka, dubbla handskar och pälsmössa for jag iväg. Väskan lämnade jag hemma för att slippa bli svettig om ryggen, vilket ju vore olämpligt när det är ordentligt kallt ute. Istället hängde jag kameran över axeln och stoppade de båda reservbatterierna i varsin byxficka.

Något mål hade jag som vanligt inte, men det bar sig så att jag kom till Djurgården.

M8 med 28/2 @ f/4

Det var inte läge att ta välgenomtänkta och bra bilder, så det blev till att bara dokumentera lite istället. Kameran dog efter EN bild, och det var alltså direkt dags att byta batteri. Och sen klagar en del på att en del nya kameror ”bara” klarar 300 bilder per laddning.

Nånstans i trakterna av Manilaskolan plockade jag fram ”nödtelet” (se gårdagens inlägg för mer info). En av de bästa sakerna med Leica M-systemet är de mycket små objektiven, om man inte väljer de allra ljusstarkaste, och 90:an hade jag i ena bröstfickan.

M8 med 90/4 @ f/5,6

Ingen spännande bild det här heller, men ett fint gammalt träd är det i alla fall. Kan det vara en al, tro?

Färden gick norrut då Djurgården helt enkelt inte erbjöd möjlighet att fortsätta i annan riktning, och jag stannade till strax igen vid marinan på udden; vad-den-nu-heter.

M8 med 28/2 @ f/2 – hårt beskuren

Det blir lite komiskt med all denna taggtråd, när man på vintern bara kan kliva runt den. Dessutom tror jag en av de allra dyraste båtarna låg kvar i sjön; en enorm trimaran som såg ut att vara god för minst 30 knop.

Jag var tvungen att byta batteri efter varje bild faktiskt, vilket var en smula störande. Men funkar det så funkar det.

M8 med 28/2 @ f/2

Masterna sover snällt under tak. Här hade jag gärna önskat ett kortare skärpedjup. Ett 35/1,4 på småbildsformat hade varit lagom, men ack så dyrt. Jag får trösta mig med att det är ganska sällan jag är ute efter sånt, nu för tiden.

Jag tog en sista bild innan det var dags att fortsätta.

M8 med 28/2 @ f/5,6

Det blev också den sista bilden för dagen, trots att jag cyklade rätt långt. Till Värtan, Ropsten, Stadion och sen hem genom stan. Sammanlagt 29 kilometer som avverkades på behagliga 2,5 timmar.

Mindre behagligt var klimatet i mina skor. Det gick bra ungefär halvvägs, men sen tror jag utetemperaturen sjönk nedåt -13°C och när man väl börjat frysa om fötterna så är det i regel kört. Det var bara att bita ihop och kämpa på mot hemmets värme. Jag hade ingen känsel i 3 av 5 tår på högerfoten när jag var hemma, men det gick snabbt över.

Det här är faktiskt alla bilder jag tagit idag. Förvånansvärt bra utdelning med tanke på omständigheterna måste jag säga. Fast det var egentligen själva cyklandet som det gick ut på. Det funkar riktigt bra om man bara byltar på sig ordentligt och inte cyklar så fort att man blir svettig. Dubbdäck är bra att ha också.

På återseende!

Dela:

”Nödtele” till Leican utmanar och ger omväxling

Jag brukar snacka en del om att man egentligen inte behöver mångsidig utrustning, utan att man istället ska försöka utnyttja enkla prylar för att på så vis höja kvaliteten på sitt fotograferande, och förhoppningsvis dessutom ha roligare. Med ”enkla prylar” menar jag till exempel objektiv med fast brännvidd, så det har inget med priset att göra. Min egen digitalkamera är för tillfället en ”enkel” Leica M8 och tre objektiv. Men jag använder nästan bara ett.

Huvudobjektivet är ett Summicron 28/2 som jag köpte av Affe för en helt hiskelig summa, men som jag är mycket, mycket nöjd med. Den sitter på kameran nästan hela tiden och gör allt man kan förvänta sig av den. På så vis är det trivsamt och bekvämt att fotografera med kameran trots att man bara har en brännvidd att tillgå. Sökaren är tämligen optimerad för just 28 mm även om det finns ramar för 25 mm också, men då blir det svårt att se kanterna utan att pressa plytet mot okularet. Skärpa finns i överflöd redan från f/2 så inte ens mörker brukar vålla några större problem trots mediokra sensorprestanda.

Hur som haver gick jag i eftermiddags en promenad genom stan från Medborgarplatsen till Fridhemsplan och hade som vanligt kameran hängande om halsen. Det var lite svalt, men inte mig emot. Med mig hade jag ett lite ovanligt objektiv också, som jag använde flitigt.

Leica M8 med Elmar-C 90/4 @ f/4 – 1/90 sekund

Jag är mycket förtjust i såna här små utsnitt av verkligheten. Det är lite som makrofotografering fast på en större skala. Och till det funkar inte normal- eller vidvinkelobjektiv så bra alla gånger.

Objektivet är avsett för Leica CL, men funkar på M-kameror. Jag är inte helt hundra på om det fokuserar rätt, men bilder blir det i alla fall! Det är otroligt litet och lätt och jag hade det i jackans bröstficka när det inte användes.

Leica M8 med Elmar-C 90/4 @ f/8 – 1/350 sekund

Solnedgångsbilder är något jag vanligen avskyr. Men nu gick det verkligen inte att låta bli! Hundratals eller kanske tusentals måsar satt på isen mitt på fjärden, och rätt var det var så drog de iväg, alla på en gång. Då hade jag bytt objektiv, som tur var.

Leica M8 med Summicron 28/2 @ f/4 – 1/1000 sekund

Jag ägnade en liten stund åt att klura över vad de gjorde och kom fram till att det skulle kunna vara så att de drar ut mot havsbandet när Mälaren fryser.

Som du ser ger objektiven väldigt olika bilder av ungefär samma vy. Jag tycker att telet, som motsvarar ungefär 120 mm på småbildsformatet, ger en mycket trevligare och mer koncentrerad bild. Det där med att landskap ska fotas med vidvinkel är bara trams.

Leica M8 med Elmar-C 90/4 @ f/8 – 1/125 sekund

Egentligen gillar jag inte att visa många bilder av samma sak i följd, men den här gången får det bli så. Här ser vi ett annat användningsområde för teleobjektiv, nämligen abstrakta mönster där man mer eller mindre måste klippa ner bildvinkeln för att slippa omgivande jox och för att förstora strukturerna.

När jag knallade Norr Mälarstrand fram närmade sig klockan halv fem och det var knappt en käft ute. Kanske inte så konstigt då folk verkar ha ett märkligt förhållande till kyla. Det tycks vara viktigare att se bra ut än att inte frysa, till exempel. Bättre att sitta hemma och möka än att sätta på sig mössa. Själv hade jag dunjacka samt pälsmössa och frös inte ett skvatt trots -13°C och ungefär 1,5 timmar utomhustid bakom mig.

En av båtägarna har tullat på vedförrådet på ett intressant sätt:-)

Leica M8 med Elmar-C 90/4 @ f/4 – 1/90 sekund

Det är så man bygger en valvbro! Fast jag hade nog börjat underst för att göra av med den äldsta veden först.

Telet satt på nästan hela tiden under eftermiddagen. Det var en trevlig men lite knepig upplevelse, då man bara har en liten ruta i mitten av sökaren med ramar som är synnerligen oexakta i förhållande till vad man får med på bild. Mätsökaren håller heller inte riktigt så hög precision som skulle behövas för ett så långt objektiv, men det funkar faktiskt förvånansvärt bra. Och det här är ett billigt objektiv som jag sett för nedåt femtonhundra spänn begagnat. Säkert jättetrevligt med adapter på en modern, spegellös kamera också.

Innan jag knatade upp till Fridhemsplan, handlade mat och åkte hem, satte jag åter 28:an på kameran och såg mig om efter mina vanliga, mer abstrakta motiv.

Leica M8 med Summicron 28/2 @ f/2 – 1/30 sekund

Hade det inte räckt med en lapp? Nåja, snygg bild blev det i alla fall:-)

Jag tror bestämt att jag ska ta med 90:an lite oftare. Det var grymt kul att försöka se omvärlden med ”teleblick” och jag fick mycket bättre stämningsbilder än jag hade fått med den vanliga gluggen. Å andra sidan kanske det var just omväxlingen som gjorde hela grejen. Så standardreceptet lär även i fortsättningen lyda 28 mm.

Imorrn blir det Pentax 67 tror jag. Kanske en cykeltur också, bara för att det går;-)

Dela:

Tre kilo mellanformat på promenad

Nu när ljuset börjar återvända kommer jag att börja fotografera med film och mellanformat igen. Jag har inte direkt längtat, då hela saken fallit i glömska under den sura, mörka Stockholmsvintern. Men intresset vaknade direkt när jag för några helger sedan tog med min Pentax 67II ut på promenad.

Må vara att jag avskyr klumpiga kameror, men i det här fallet får man verkligen valuta för ansträngningen. Det går liksom inte att göra en spegelreflexkamera med såpass stort format särskilt mycket mindre ändå. Själva kamerahuset väger ”bara” ett par hundra gram mer än en Canon 1Ds eller Nikon D3, trots att upptagningsformatet är ungefär 5 gånger större.

Pentax 67II med 105/2,4 @ f/11 – 1/125 sekund – Kodak Tmax 400

Jag behöver verkligen inte såpass stort format. Bilden hade blivit alldeles tillräckligt tekniskt bra med en småbildskamera och en finkornigare (lågkänsligare) film. Men då hade jag förlorat hela upplevelsen.

Pentax 67II med 105/2,4 @ f/8 – 1/125 sekund – Kodak Tmax 400

För mig styr den här kameran mitt öga och min tanke i precis den riktning som jag eftersträvar. Mot enkelhet, eftertänksamhet och kompositionsmedvetenhet. Det är som att man får någon slags större respekt för bilden. Man kan helt enkelt inte tillåta sig att gå omkring och ta bilder på vad som helst.

Jag är ingen vidvinkelvän egentligen, men det mindre utdragna formatet gör att jag trivs finfint med 55/4-objektivet, som motsvarar ungefär 28 mm på småbildsformatet. 

Pentax 67II med 55/4 @ f/4 – 1/125 sekund – Kodak Tmax 400

Man kan tro att f/4 inte är mycket att hurra för, men man kan få till en synnerligen snygg bakgrundsoskärpa även på ganska långt håll, som synes. Kvistarna till vänster är ungefär 1,5 meter höga och på ett par-tre meters håll från kameran. Tyvärr är det dock väldigt svårt att fokusera rätt när ljuset är det minsta lågt.

Å andra sidan kan man använda objektivet vid full bländaröppning utan större betänkligheter.

Pentax 67II med 55/4 @ f/4 – 1/30 sekund – Kodak Tmax 400

Bortser man från lite mjuka hörn så blir det ändå brutalt skarpt. Och då snackar vi ett objektiv från 1979 som jag köpte för 1300:-!

--------------------

Pentax 67II är en idiotisk kamera att flanera med. Inte bara är den tung; den tar en sjuhelsikes plats och drar till sig uppmärksamhet dessutom. Men systemet är stort och relativt billigt. Mig veterligen finns det ingen annan 6x7-spegelreflexkamera som har i närheten av lika vettig ergonomi för handhållen fotografering. Kameran är också modern med matrismätning samt en massa finesser såsom spegeluppfällning, självutlösar-timer och tidsautomatik. Därtill finns det ljusstarkaste normalobjektivet för 6x7-formatet i form av det otroligt trevliga 105/2,4. Mitt köpte jag i nära nyskick för 2000:-, vilket återigen visar den fina prisbilden.

Nästa helg blir det nog lite bälgkamera istället, om ljuset tillåter. Chanserna blir större för varje vecka när våren nalkas:-)

Dela:

Yrväder på Beckholmen

Söndagar har utvecklat sig till att bli min favoritdag i veckan. Förr om åren hade jag ofta lite ångest över att helgen led mot sitt slut och att arbete eller plugg skulle vidta dagen efter, vilket inte gav mig någon ro i sinnet. Men nu känner jag istället att söndagar är kravlösa dagar då man kan göra ingenting om man har lust. Eller varför inte fotografera!

I eftermiddags for jag och en kompis ut på Djurgården för en liten fotorunda utan särskilt mål. Snön började falla ymnigt, men sånt har jag ingenting emot. Snarare tvärtom, och jag tror jag kan tala även för min vän på den fronten.

M8 med 28/2 @ f/4

Jag hade aldrig lyckats lista ut att detta är en strömavtagare för spårvagn, men Björn visste bättre.

Färden bar ut på Beckholmen. Hela stället är mer eller mindre avspärrat, men på en söndag kan man strunta i det om grindarna står öppna, vilket de gjorde nu.

M8 med 28/2 @ f/2

Jag tog några bilder med mellanformataren innan detta, så här hade mörkret börjat falla och vi hade just bestigit högsta punkten på ön, innan vi begav oss tillbaka till fastlandet.

Björn har betydligt vettigare utrustning för skitväder än jag...

M8 med 28/2 @ f/2

Denna soffa är förhoppningsvis på väg till tippen. Annars är den illa ute!

M8 med 28/2 @ f/2

Vid brofästet håller man på att förstärka kajen. Stålpålarna mot den dimmiga bakgrunden och snöfallet gick förstås inte att motstå.

M8 med 28/2 @ f/2

Vi får hoppas att Beckholmen behåller sin charm efter den sanering som pågår. Det finns många genuina byggnader som skvallrar om svunna tider.

M8 med 28/2 @ f/2

Thaiköket på andra sidan bron ser ut att ha vinteruppehåll.

M8 med 28/2 @ f/2

Innan vi tog spårvagnen in mot stan igen gick vi en runda i de trevliga kvarteren precis bakom Gröna Lund. Märkligt nog tycks platsen rätt okänd för de flesta stockholmare, men jag kan verkligen rekommendera ett besök. Små krumma trälängor samsas med stenhus med ett antal århundraden på nacken.

Björn poserar i skenet av en lampa.

M8 med 28/2 @ f/2

Egentligen är det helt meningslöst att skriva ut vad jag använt för utrustning eftersom det är samma i varje bild. Men då slipper ni undra i alla fall, för man vet ju aldrig;-)

---------------------

Under den här lilla opretentiösa turen upptäckte jag hur otroligt mycket ljusare det blir ute med lite snö. Nog för att ljuset också börjar återvända, men snön gör minst lika mycket till. Det annars grågrisigt trista Stockholm insveptes i ett mjukt, tyst och vitt täcke. Jag vet att en del hatar det, men jag älskar det desto mer. Och förresten är det ju meningslöst att klaga på något man ändå inte kan ändra på. ”Take it or leave it!”

Personligen tar jag hellre en svensk vinter än flyr till varmare breddgrader. Jag vill ha kontrasten mot den annalkande våren. För snart är den här.

Dela:

Från en dyr hobby till en annan

Ett av mina nyårslöften var att börja med fler hobbies, eller fritidssysselsättningar som vi kanske borde säga på svenska. Ordet ”hobby” är annars rätt trevligt (om än svårböjt) och har nån slags oseriös klang som jag gillar. ”Fritidssysselsättning” låter som något man pysslar med när man är inlåst på anstalt eller så.

Som ni kanske märkt har jag inte bloggat på ett bra tag, närmare bestämt tre veckor. Det känns som en evighet vilket jag är tacksam över. Det betyder att tiden inte går så fort som jag ibland fruktar. Vi tittar på några bilder av vad som hänt sen sist, så ska jag redogöra lite för vad som hänt och kanske framför allt inte hänt.

Julen försvann tack och lov rätt snabbt i år, och folks ovana att lägga sina uttjänta granar precis var som helst tycks inte ha ändrats ett dyft sen sist. Är detta inte ”julens budskap” så säg? Den stackars granens värde gick från 500:- till noll på ett par dagar. Ungefär som mitt intresse för att fotografera. Det bara dog plötsligt. Men detta är faktiskt något positivt!

-----------------

Min andra stora hobby, som jag ägnat än mer tid och pengar åt i forntiden än fotografering, är musik och musikinstrument i form av elgitarrer och elbasar. Av någon anledning kom det sig att jag började spela gitarr igen på senhösten och nu efter jul fick jag ett rejält ryck. Jag verkligen längtade efter att börja spela ordentligt igen!

En konversation på Facebook kring gitarrspelandet ledde bland annat till att jag besökte min gamle vän Björn och hjälpte honom att byta mickar i en av hans gitarrer (samt att dricka upp hans öl). Vi började med en fotorunda och slutade med en trevlig kväll och ett lyckat inmätesbyte av hans (ena) Les Paul.

– Ska're verkligen låta såhär?

– Sååååaaauuurgghhhh!!! Mycket bättre!

Att joxa lite med Björns trevliga instrumentsamling gjorde mig inte ett dugg mindre sugen på att sätta ihop den gitarr jag själv just köpt i delar, två dagar tidigare! Innan dess hade jag en riktigt vissen nybörjargitarr som fått vara ”nödinstrument” sen jag övergick till att lägga alla pengar på fotoprylar, för några år sen.

Delarna inhandlade jag hos Gitarrdelar.se som har en liten butik i Blackeberg, bara femton minuters tunnelbanefärd från mitt hem. Det fick bli en klassisk Stratocaster med lite speciella egenskaper.

Som gitarrkännare står jag inte riktigt ut med kopior som inte stämmer med Fenders historia. Detta är naturligtvis skitlöjligt, men det är mer tillfredsställande om gitarren är ”rätt”, åtminstone utseendemässigt.
I den här gitarrens fall har jag lyckats knåpa ihop en mycket ovanlig men fullt förekommande kombination av delar och kulör som stämmer fint med året 1959.

Den nya gitarren är så otroligt trevlig att spela på att jag raskt började leta efter en vettig förstärkare också. Och i onsdags köpte jag en liten rörgrunka till mycket bra pris av en trevlig herre i Råcksta. Emellertid har den lite konstiga tonala egenskaper, så jag har redan bestämt mig för att modifiera den. Precis som med allt annat jag köper:-)

Såhär såg mitt köksbord ut igår kväll. Tanken är att koppla sig förbi hela ”tonstacken” som EQ-delen heter, då den har hyss för sig som jag inte gillar. Till ett sådant jobb passar det bra med finsk mellanöl!
Problemet är att dubbelsidiga PCB-kretskort med ytmonterade komponenter är väldigt svåra att rita upp scheman av, och därmed även att modifiera. Särskilt när det inte verkar vara nån annan som givit sig på det jag tänker göra. Tyvärr har jag ännu inte lyckats med förbikopplingen, men det ska gå, så är det bara.

------------------

Allt detta har gjort att jag inte haft det vanliga suget efter att fotografera. Och jag måste säga att det är otroligt skönt! Jag har inte ens haft kameran med mig till jobbet utan åkt direkt hem, slaggat en liten stund och sen satt mig att antingen spela eller greja med gitarrprylarna. Men ett par-tre små turer har jag företagit mig.
Knäpp som jag är så tar jag gärna en cykeltur på kvällskvisten även på vintern. Det är uppfriskande och kameran kan man ha hängande diagonalt över axeln.

Att fotografera mer sällan gör att varje tillfälle istället blir mer intensivt. Samtidigt som man tappar lite flow så är ögat mer vaket, kan jag känna.

Jag är tämligen säker på att jag kommer igång igen när det börjar bli lite ljusare efter arbetstid. Det är främst mörkret som bromsat mig. Men det har ju alltså givit inspiration på annat håll istället.

Alla bilder i det här inlägget är tagna med Leica M8 som jag inte har några planer på att byta. Jag tycker lustigt nog att den funkar skitbra även när det är mörkt, trots usla brusegenskaper. Hanteringsvänligheten och sökaren väger upp det, med råge.

------------------

Nu ska jag återgå till kaoset på köksbordet och försöka lista ut hur tonstacken på förstärkaren funkar. Imorrn kanske det blir lite mellanformat, eller så skiter jag i att fota. Tvånget har släppt.

Dela: