Mycket snack och lite verkstad

Film, en annorlunda och trevlig fotograferingsupplevelse

Det var med viss frustration jag konstaterade att jag inte skulle kunna använda min nytillbytta Leica M6 över midsommarhelgen. Det finns ju nämligen inte film att köpa i vanliga affärer längre. Och det är väl ganska självklart när det av de flesta betraktas som helt otidsenligt, vilket det ju helt riktigt är. Så jag fick istället läsa manualen och bekanta mig med kameran rent mekaniskt, medan jag i övrigt använde den digitala klumpedunsen.

Men så idag fick jag i alla fall ändan ur vagnen. Film inhandlades, kameran laddades och iväg bar det. Det var inte utan viss tveksamhet, först. Är jag helt galen som ens orkar hålla på med det här, när jag har så mycket annan trevlig och fungerande utrustning? Antagligen. Men efter att lite nervöst ha laddat kameran (blev det ens rätt?), dragit fram två tomma rutor och sen fotograferat mitt första motiv "på riktigt", så infann sig en mycket märklig känsla.

Där inne i den hemlighetsfullt vackra och perfekt utformade kameran låg nu en bräcklig liten bit av tiden, fångad under ett kort ögonblick på en remsa preparerad med silversalt-emulsion. Inget om dess kvalitet kan avslöjas förrän rullen är förbrukad och filmen framkallad. Något som direkt gör en helt omedvetet till en annan fotograf.

Jag tog 6 bilder på en timme, och här springer vi alltså direkt på den oundvikliga och enorma nackdelen; jag kan inte visa några bilder. Tar jag 10 eller 20 om dagen så dröjer det ändå rätt länge innan de är färdiga för publicering. Därför är jag helt inställd på att framkalla och skanna själv, om än kanske inte de första rullarna. Fast det vore å andra sidan kanske lika gott att ta tjuren vid hornen direkt?

I alla fall är jag lite uppspelt över det här, trots att det är det enklaste i världen för dem som "alltid" fotat med film. Och det blir ju inte sämre av att ha en otroligt trevlig kamera, som bara släpper ifrån sig ett tyst "tjoff" när man trycker på knappen.

------------------------------------------------

Ett blogginlägg utan bilder går dock inte för sig, så här kommer en med D700 och Zeiss 100/2 Makro-Planar som jag tog alldeles nyss.

Och så några bonusbilder från midsommarhelgen som jag inte visade igår!

ZF 50/1,4 @ f/5,6:

ZF 50/1,4 @ f/1,4:

Nu fortsätter semestern! Jag tänker ägna mig åt att göra...öh, ingenting! :-)

Dela:

Midsommar med Ernst Leitz, Carl Zeiss och polarna

Med anledning av den svenska midsommaren for jag och två vänner ner i Sörmland till ett litet torp för att ta det lugnt, fotografera och dricka öl. Även om vi inte firade i traditionell mening så hade vi det väldigt trevligt.

Dagen innan avfärd bytte jag min Leica M8 mot en M6 plus en större summa pengar, som raskt samma eftermiddag användes för att inhandla ett Zeiss 100/2 Makro-Planar. Ibland går det undan! Och därav rubriken. Ernst Leitz fick representeras av M6:an, som stuvades ner, och Carl Zeiss hade nu inte mindre än trenne undersåtar i min väska (fyra med Biogonen på M6:an!).

Tyvärr hittade jag ingen film till M6:an, så den låg mest och var snygg. 

För att slippa alla hetsiga jag-vill-gärna-dö-i-trafiken-idioter tog vi vägen över Mörkö, efter en liten lätt felkörning i djupaste Botkyrka. På Mörkö är det finfint med öppna fält, strandängar och små bergkullar.

Framme! Men gräset skulle klippas. Medan en klippte kunde vi övriga två dricka pilsner.

Och då en avstått pilsner så kunde vi ju också köra på en liten upptäcksfärd innan middan.

Väl tillbaka inleddes grillning och vidare öldrickning.

Nästa dag bar det av mot Stendörrens naturreservat. Vi valde fel stig att gå, på skuggsidan med en helvetisk massa mygg.

Snabbt, bort från myggen!

På solsidan var det desto trevligare!

Svår hunger infann sig och vi återvände till Trosa. Efter att ha återställt flottreserverna kraschstannade vi vid Tureholms slott, som har rejäl patina, för att vara ett slott.

Själva slottet fick jag ingen bra bild av. Jag tog nån slags panorama som jag inte orkat fippla med än dock.

Tillägg lite senare: Jo, nu har jag sytt ihop ett panorama:-) Fem bilder tagna på höjden med Makro-Planarn. Tyvärr framgår inte den helt absurda upplösningen som den fullstora bilden har, med 7000 pixlars bredd.

Sen var det ju lika bra att grilla lite igen!

Och så till sist sen på kvällen, den obligatoriska kvällsturen runt knuten med full utrustning och medhavd öl!

Sådär, det var allt! Otroligt svårt att gallra ut några bilder som ska representera hela helgen, så det blev lite fler än vanligt;-)

------------------------------------------------------

 Bilddata: 

#1: Zeiss 100/2 @ f/5,6
#2: Zeiss 100/2 @ f/5
#3: Nikkor 24/2,8 AI @ f/2,8
#4: Zeiss 50/1,4 @ f/2,8
#5: Nikkor 24/2,8 AI @ f/2,8
#6: Zeiss 50/1,4 @ f/2,8
#7: Zeiss 100/2 @ f/2,8
#8: Zeiss 100/2 @ f/7,1
#9: Zeiss 100/2 @ f/4
#9.2: Panorama: Zeiss 100/2 @ f/8, av fem bilder

#10: Zeiss 35/2 @ f/4
#11: Zeiss 50/1,4 @ f/2,5

Dela:

Götapetter, vilken glugg!

Jag är inte rädd rängre. Blir det fel nu så är det mitt fel. Och det kommer det säkert att bli till en början. Men vad gör väl det?

Nu är frågan om det går att få tag i några rullar fulfilm på midsommarafton. Jag hoppas det!

--------------------------------

Men nu var det ju egentligen inte det som inlägget skulle handla om. Utan om Zeiss 100/2 Makro-Planar, som jag "råkade" köpa idag. Det tog ungefär en timmes kalkylerande och funderande igår för att det skulle bli bestämt. Så jag ringde Kameradoktorn, som verkade vara den enda handlare som hade den "i lager". Vi vet ju hur godtyckligt detta brukar vara, och även i detta fall så var det inte sant. Men jag lyckades lätt övertala herrn i andra sidan av telefonledningen om att jag skulle få köpa skylt-exet, som ändå bara stått glasmonter. Och så blev det.

Massor av kronor fattigare började jag prova lite lätt. Bilden ovan på M6:an är tagen med detta vidunder. Fast det var efter att jag gått en promenad för att hämta nycklarna till midsommaruppehället. På vägen dit blev det några bilder.

Det där var första bilden jag tog, och det bådade ju gott! Särskilt då jag inte är någon närbildsnisse direkt. Men tanken är att detta ska vara mitt enda objektiv över 50 mm.

Väl vid nyckelhämtningsstället hos mina föräldrar så blev det såklart lekstuga. Och det verkar av allt att döma som om Makro-Planarn beter sig ungefär som 35/2, fast längre. Samma "3D"-stuk och höga kontrast, med mjukt bortsmältande oskärpa.

Färgerna är knallbra! Naturliga och starka, utan att bli överdrivna på något sätt. Man kan vid råkonvertering välja en väldigt "snäll" färgprofil eftersom kontrasten och stunsen finns där naturligt, ändå.

Men saaaatan vad svårt det är att fokusera rätt! Skärpeplanet är som en knivsegg, och minsta fel syns direkt. Men det är en vanesak. Det är svårt att inte dra på munnen efter att ha satt skärpan rätt, när man kikar på kamerans display.

Nämnde jag 3D?

Och inte blir det sämre vid full glugg och på lite avstånd!

Jag är inte direkt nöjd med de här bilderna. Måste ägna lite tid åt att lära mig dess karaktär och hur man lämpligast hittar rätt fokus med mattskivan. Det skiljer nämligen mellan olika objektiv. Makro-Planarn tycks lägga fokus lite bakom det jag siktar på, medan 35/2 gör tvärtom. Detta är alltså inga defekter eller fel, utan oskärpecirklarnas distribution som lurar en, eftersom mattskivans matthet inte "ser" precis allt som det kommer att se ut i den färdiga bilden.

Nå, trots det helt vansinniga priset (som du får leta reda på själv om du vill veta), så vill jag direkt säga att det är värt varenda krona för mig. De flesta kan säkert inte säga detsamma för egen del, men det skiter jag i.

Trevlig midsommar där ute! Fotografera nu ordentligt och njut av sommaren, ty rätt vad det är, så är det höst.

Dela:

Den heliga Graal är nära

Jag har haft lite annonser ute i veckan och lyckats sälja av tre objektiv och en kamera, snabbare än jag räknat med. Målet har jag nämnt förut; nämligen att ha fyra fasta Zeissobjektiv till D700:an och inget annat. Risken är att jag köper ett 100/2 Makro-Planar redan imorgon, då mina kalkyler verkar tillåta detta.

Men vad är det för kamera jag sålt? Jo, jag har faktiskt bytt M8:an mot en M6, plus en jädra massa pluringar (till mig). Det fysiska bytet sker imorgon förmiddag, men pengarna har jag redan inkasserat. Det ska bli grymt kul att prova lite film, för nu måste jag ju verkligen det! :-) För detta har jag ju ett stycke Zeiss ZM 35/2,8 C-Biogon, så jag är inte orolig. Utom då för hur det ska gå med framkallning och sånt, men det är ett senare problem.

------------------------------

Innan jag sålde objektiven hann jag ta några porträtt med 105/2,5 och 85/1,8 idag. Jag var med två arbetskamrater på lunchbesök hos den nu pappaledige projektledaren som jag jobbat mest för i mitt senaste jobb. Vi får hoppas att deltagarna inte tycker att det är för privat, men det tror jag inte;-)

Roland, allvetande eltekniskt geni som kan allt det där som vi andra inte förstår.

Projektledare och lunchbjudare Mikael, som med varlig hand och bra insikt alltid motiverat oss att jobba hårt i alla väder.

Mätingenjör Ulf, som förutom att vara en jäkligt bra vän har mycket kunskap inom alla tekniska områden, som vi ju behöver på jobbet.

Och så sist och faktiskt minst, Mikaels helt förtjusande lilla dotter som just har avnjutit en sällsynt välsmakande blåbärspaj:-)

Småbarn har jag aldrig riktigt haft några känslor inför, men jag måste medge att jag smälte lite idag. Helt fascinerande att bara iaktta hennes framfart.

---------------------------------

Sådär, nu känns det som att jag är bättre förberedd för ett vidrigt dyrt objektivinköp. Jag förtjänar det, punkt.

På fredag bär det av till Trosatrakten för enkelt midsommarfirande och fotoexkursioner. Vi blir bara tre personer, men desto lättsammare. Ölen är inhandlad och M8:an står innanför dörren i väntan på transport till dess nye ägare.

Dela:

Övning: Välj en ful plats, åk dit, fotografera!

Jag fick en konstig idé i eftermiddags. Vad händer om jag väljer ut en närbelägen plats dit jag INTE vill åka och fotografera, och sedan gör just det? Det borde ju rimligen vara jävligt jobbigt och svårt. Men intressant!

Sagt och gjort. Jag åkte till Brommaplan och gick längs Drottningholmsvägen till Abrahamsberg. För er som inte känner till området så finns där en spikrak, enformig och extremt ful och tråkig gångväg med noll och intet som är i närheten av intressant eller vackert.

För att göra det lite extra svårt för mig så tog jag bara mitt 50-millimetersobjektiv och förbjöd mig att gå utanför gångbanan.
Till höger i min riktning fanns bara sly. Går det att komponera med bara sly, och ett träd? Mja...

Nån slags estetik finns väl kanske där, i de geometriska förhållandena mellan trädet, den belysta gräsängen och skuggan i nedre mitten.

Jag blev precis som väntat (och planerat) en aning frusterad. Men så kom jag på att man ju kan vända blicken även nedåt.

Aj, usch, ack och ve! Det hårda ljuset förstörde helt motivet, som annars skulle kunna vara rätt intressant som form. Men jag försökte ju i alla fall.

Nästan framme vid Abrahamsberg ställde jag mig mitt i gångbanan och bara glodde runt mig i några minuter. Något måste det väl ändå finnas som inte är så fult att man avlider? Till sist, efter stor ansträngning, hittade jag någon slags form med en gul blomma som bildade en diagonal  motvikt till ett fönster i en ful fasad.

 
Se, det var ju inte så dumt, tänkte jag och fick lite inspiration från ingenstans.

Bara tio meter längre bort ligger en butik som verkar så trist att man inte vet vart man ska ta vägen. Hur tackla denna, rent fotografiskt? Kanske man kunde bränna ut hela jävla bakgrunden så att man slapp den?

Hemskt! Men betydligt bättre än om jag exponerat "korrekt".

----------------------------

Här tog övningen slut, eftersom jag vid Abrahamsberg var tvungen att avvika från den spikraka gångvägen. Men jag fortsatte att fotografera. Nu var ju plötsligt alla motiv mycket roligare än vanligt, efter den svåra plågan på raksträckan.

Den här bilden är "fusk" eftersom jag rätat upp den i efterhand. Men det är två gamla skyltar som bör förevigas.

Kunde man hitta något på tunnelbanestationen tro? Kanske det kanske! Varför inte en ful bänk?

Och kedjan som låser lokaltelefonen.

Jag måste säga att jag är ganska nöjd. Bilderna under själva "övningssträckan" är inget att ha, men jag var tvungen att tänka så att hjärnan kokade. Detta ska jag definitivt göra igen, och jag kan rekommendera det! Om du inte har anlag för nån form av sammanbrott, förstås.

Och du, om du ska använda en zoom; tejpa fast den först;-)

Dela: