Mycket snack och lite verkstad

Promenader är bra för hjärnan och rätt efterskärpning är bra för bilderna

Jag har en drös alternativa promenadvägar som jag brukar ta efter jobbet, när jag orkar. Jag försöker orka varje dag, men det är ganska ofta svårt med motivationen eftersom jag sover illa och är trött som en gris när jag slutar. Men jag vet också att man bara blir ännu tröttare av att sätta sig på spårvagnen och sen krascha hemma.

En av vägarna är längs Årstavikens södra strand. Egentligen är det inte en bra fotoväg på sommareftermiddagar, eftersom det är ett joggingstråk såhär års. Men där finns i alla fall lummig skog, lite vatten och med lite tur även fint ljus.

Vi börjar med en enkel bild, så ska jag sen förklara vad det är vi tittar på:-)

Jo, detta är alltså Zeiss 50/1,4 Planar vid full bländaröppning. Jag har nu lustigt nog börjat använda 50 mm som knalla-runt-objektiv, vilket jag inte gillat förr. Men då det är litet och helt superbt bildkvalitetsmässigt, så har jag också börjat gilla 50 mm.
Om du redan förstorat bilden så ser du säkert hur det närmaste trädet verkligen står ut ur bilden. Mycket av detta beror på objektivets karaktär, men också på efterbehandlingen! För att få bästa möjliga intryck i webbilder måste man nämligen veta hur man skärper bilden på ett vettigt sätt. Vi tar en till så länge.

Även här vid f/1,4. Jag hänger en del på amerikanska fotoforum, och där "skryter" folk ibland med att bilderna är "SOOC", alltså "straight out of camera". Som om det skulle vara nån slags bra betyg på att objektivet (eller kameran) är bra. Det dessa människor inte förstått, är att kamerans inställningar (vid JPG-fotografering) är inställda av någon. Tillverkaren, till exempel. Så SOOC betyder inte ett jota om man inte talar om vad tillverkaren har bestämt att den interna bildbehandlingen ska bestå av. Och det gör man förstås inte.

Men nu var detta inte poängen jag ville komma till. Det jag vill säga är att det är helt idiotiskt att inte göra något åt bilden om man ändå tar den i råformat. Okej, ibland är den ju perfekt med kamerans egna uppräkningsparametrar. Men oftast inte. Det kan vara okej ändå, men vad gäller skärpan i små webbilder finns det ingenting som ger så bra resultat som att anpassa uppskärpningen till respektive bild. Det tar tid, men det lönar sig.

För de två ovanstående bilderna har jag använt oskarp mask i Photoshop (inte "smart skärpa"!) i tre omgångar. Först 300%, 0,8 pixlars radie och nivå 5 i tröskelvärde. Det sistnämna gör att oskarpa saker inte skärps! Men det försämrar också skärpningens effekt, så man använder hellre smart skärpa (eller "0" i tröskelvärde) till bilder med stort skärpedjup. Sen har jag minskat bilden med bikubisk interpolering till dubbla slutstorleken, nämligen 1600 pixlars höjd. Där gör jag om skärpningen med 150% styrka, 0,5 pixlars radie och tröskelvärde 3-5 (beroende på motiv). Den sista nedminskningen till 800 pixlar sker också bikubiskt, varefter bilderna skärpts med 100%, 0,3 pixlars radie och tröskelvärde 3. Alla dessa skärpningar är dessutom bara applicerade på L-kanalen (luminosity) i Lab-läge. Och bilderna är förresten i stort sett oskärpta i råkonverteringen innan allt detta.

Till för bara några dagar sedan använde jag en annan metod, som funkar bättre till bilder med stort skärpedjup. Som här...

Här är det istället smart skärpa som använts. Först 200%, 0,8 pixlars radie och lite "fade" i skuggorna. Hur mycket minns jag inte, men det spelar inte så stor roll. Sen är bilden minskad till dubbla slutstorleken och skärpt igen med samma radie vid 100% styrka. Till sist minskas bilden till slutstorleken och skärps med 50% och 0,3 pixlars radie. Allt i Lab-läge enligt tidigare.

Varför man vill visa sina bilder i så uselt utförande som möjligt, enligt "SOOC", kan jag inte riktigt begripa. Om ni gör det idag så kan jag bara råda er att sluta. Det är väl bättre att göra bilderna så bra som möjligt för betraktaren?

Ett polfilter är en bra investering för dagar som denna. Alla bilder är tagna med ett Hoya-blablabla-nånting. Vilket enkelt polfilter som helst brukar duga, men man får akta sig för reflexer mellan filtrets baksida och objektivets frontlins om det är hårt ljus. Antireflexbehandling är att rekommendera.

Om du inte har Photoshop så finns exempelvis gratisprogrammet Gimp, som också funkar finfint för skärpning av bilder. Men funktionerna är lite annorlunda och man får försöka lista ut vad som funkar bäst.

Dela:

Lyft blicken från stadens gator, och du skall belönas

Ah, ljuva söndag! En dag jag förr i tiden avskydde eftersom den alltid kändes som en utdragen, ångestfylld väntan på det stundande jobbet eller skolan, eller vad det nu var. Men nu har jag ett trevligt jobb och en skapligt stabil tillvaro. Och då blir söndagen en kravlös dag där jag kan hitta på precis vad jag vill. Och vad kan väl vara trevligare än att fotografera? ;-)

Iväg for jag, mot Universitetet var det tänkt. Jag skulle gå längs Brunnsvikens östra strand och bara ta det lugnt. Men vid T-centralen var det alldeles för länge till röda linjens nästa avgång, så jag gick istället. Längs Sveavägen mot Norrtull. Och som av en händelse kom jag att tänka på byggnadsstilarnas förändring genom tiderna, när jag kikade uppåt fasaderna mot de annalkande regnmolnen. Perfekt! En ny fotografisk utmaning, som jag raskt antog.

Har ni tänkt på hur mycket tid, möda och pengar man förr i tiden lade på att bara utsmycka byggnader? Små krusiduller, ornament och sådant som idag inte existerar.

Hur hade man råd egentligen? Tja, detta var ju på tiden innan "välfärden" hade börjat sätta sina spår. En del var mycket rika, medan andra hade det knapert. Men de rika gav ju uppenbarligen de mindre välbeställda jobb. Kanske att det inte var rättvist, men är det rättvist idag?

Skattesatserna hade ännu inte skjutit i höjden och man hade väl inget emot att bränna lite extra pengar på att göra byggnaderna vackra. Till och med enkla skyltar och beslag var påkostade, som här i emaljerad och buktig plåt.

Så sakteliga blev samhället mer jämställt, uniformt och på många sätt bättre. Men på många sätt också sämre. Man fick säkert mer för pengarna. Men mer innebär tyvärr ofta att kvaliteten minskar. Inte minst estetiskt.

Nu lämnar vi politiken för idag. Jag svängde västerut vid Norrtull och gick runt lite vid Norra station. Bygget av Norra länken inkräktar faktiskt inte nämnvärt på befintliga miljöer, lyckligtvis. De vackra tegellängorna på stationsområdet står där, och blir kvar.

Järnvägsspåren vittnar om svunna tider, men idag är det andra transportmedel som gäller. Kanske får vi se en renässans för järnväg snart, nu när man insett att oljan kommer att fortsätta att öka i pris. Jag betvivlar att det är miljöaspekterna som är motivet, även om man gärna påstår det.

Jag började tröttna lite och gick Rörstrandsgatan mot St:Eriksplan. Men så kom jag ihåg det där med byggnadskonsten, igen.

Undrar vad bara dessa ornament hade betingat idag. 50.000? Det räcker nog inte.

Helgen lider mot sitt slut, och jag är mycket nöjd. Jag har latat mig, fotograferat, solat och insupit atmosfärer i sommarregn. Varje dag försöker jag påminna mig om att det är nu jag lever. Inte sen, en annan dag eller så.

------------------------------------

Bilderna är tagna med Nikon D700 enligt nedan:

#1: Voigtländer 90/3,5 @ f/5,6
#2: Voigtländer 90/3,5 @ f/5,6
#3: Voigtländer 90/3,5 @ f/8
#4: Voigtländer 90/3,5 @ f/5,6
#5: Zeiss ZF 35/2 @ f/4
#6: Zeiss ZF 50/1,4 @ f/4
#7: Zeiss ZF 50/1,4 @ f/6,3

Dela:

I väntan på den perfekta rubriken

Vanligtvis dyker rubriken till inlägget upp av sig självt, direkt. Men nu sitter jag med tomt huvud och väntar, utan att något händer. Och som vi alla (skriv- och läskunniga) vet, är rubriken avgörande för hur många som kommer att läsa bloggen.

Jag vet inte ens om jag har något vettigt att skriva idag. Jag känner mig frånvarande, har ont i nacken och är trött. Men i eftermiddags var det fint! En tur i Aspudden blev det.
Normalobjektivet satt på kameran hela tiden. Det verkar ha limmat sig fast där, och i mitt tänk, helt av sig självt. Jag har förr inte gillat 50 mm något vidare, men något har hänt.

Essingeleden är ful och väsnas, men undertill kan den bilda intressanta mönster. Förstora bilden så ska du få se på "3D" som heter duga!

Lustigt, för nu när jag börjat skriva så lättar plötsligt mitt dimmiga sinne. Det är nog för att jag gillar att skriva. Alltid ogenomtänkt och improviserat. Det får bli vad det blir.

Regnskurar kom och gick, vilket inte verkade störa en äldre man som med god flit putsade fönster.

Är detta vad som brukar kallas gatufoto, förresten? Jag antar det. Fast jag skiter högaktningsfullt i det där med svartvitt.

"Fenix loppis" röner tydligen intresse! Och ljuset var mellan molnen smått fantastiskt. Svårt att fånga på bild, men ändå.

Här har vi dagens bil; en Alfa Romeo 2000 GT Veloce (om jag inte ser fel). Jag tycker att det är en av de vackraste bilar som finns, i all sin enkelhet. Designen är ren och kraftfull, men ändå ganska återhållsam.

Nu börjar jag känna mig helt frisk. Märkligt.

I Axelsberg finns ett litet industriområde som antagligen kommer att få stryka på foten för nya bostäder. Och kan detta vara Sveriges minsta mack?

Jag skulle just till att fotografera en vissen gammal trappa när jag i bakgrunden hörde: "-Hallå! Hallå! Vad du fotografera???" Detta ignorerade jag, förvissad om att det var mig som åsyftades, och tog bilden.

När jag vände mig om kom en medelålders herre emot mig, nyss urstigen från sin miljonkronors-merca. Han verkade lite upprörd och undrade tydligen varför jag fotade (antagligen hans trappa och lastkaj), samt som han sade att "-Det är inte bra!" Jag förklarade vänligt men bestämt att det visst var bra och att jag fotar precis vad jag har lust med. Efter att ha visat honom bilden på displayen och lite trotsigt (men vänligt) käftande så lyckades jag få honom att förstå att jag inte var ute efter att ruinera hans karriär, eller vad det nu var han var orolig för. Såhär i efterhand var det kanske korkat inte vara mer tillmötesgående, men är det något jag inte tål så är det när folk ska inkräkta på mina lagliga rättigheter. Vi hälsade i alla fall god helg och skildes åt.

 Det började så åter regna, och denna gång något så in i helvete. Så jag raskade mot Axelsbergs tunnelbanestation. Centrumet är riktigt trevligt byggt, men klientelet därikring är väl varierande.  ICA verkar i alla fall reko.

Jag ser det här inlägget som en liten hyllning till normalobjektivet! Många av bilderna är ett uns beskurna, men inte mer än att det motsvarar ungefär 60 mm. Och det beror ganska mycket på att sökaren bara visar 95%, så jag kan inte komponera perfekt vid fototillfället, tyvärr. I alla fall är det riktigt trevligt att så att säga "känna historiens vingslag" genom att bara använda den brännvidd som för några årtionden sedan var det som var standard. Fjärran alla superzoomar och andra fånerier. Det är roligare att begränsa sig:-)

Just det, jag har fått en sån där "bloggutmärkelse" också. Ett trevligt initiativ, men det börjar bli lite tjatigt när vart och vartannat inlägg handlar om det. Så jag nöjer mig med att tacka Anna Forsman så mycket! :-)

Se nu till att masa er ut med bara en fast brännvidd, och känn den fotografiska historian i varje klick. Det är givande, jag lovar!

-----------------------------------------------------------------

Bilddata:

#1: 1/200 sekund, f/5,6, ISO 200
#2: 1/800 sekund, f/5,6, ISO 200
#3: 1/800 sekund, f/2,8, ISO 200
#4: 1/500 sekund, f/7,1, ISO 200
#5: 1/1250 sekund, f/3,2, ISO 200
#6: 1/400 sekund, f/7,1, ISO 200
#7: 1/160 sekund, f/5,6, ISO 200
#8: 1/100 sekund, f/7,1, ISO 220 (p.g.a. auto-ISO)

Inget polfilter idag!

Dela:

En ändrad och väluttänkt optisk plan

En regnsur fredag kan vara rätt trevlig ändå, när allt kommer kring. På jobbet röntes ganska stora framsteg i ett projekt som dragits med svåra problem under minst ett år, och i övrigt hade jag sovit gott och var rätt glad. Så regnet störde mig inte.

På eftermiddagen mötte jag upp en trevlig herre som köpte mitt 28/2,8 AI-S, vilket ingår i nämnda plan. En plan som på sikt går ut på att jag ska göra mig av med alla mina Nikkor-objektiv och ersätta med Zeiss. Men, det blir ingen snabb process.
I siktet finns 25/2,8 ZF och i förlängningen även 100/2 Makro-Planar. Det förstnämnda har fått rätt usel kritik, men som vanligt kan man kasta testrapporterna i drickat och istället titta på bilderna. Och då finner man (som vanligt) att bildkvaliteten är enastående, trots lite murrig hörnskärpa och annat ovidkommande. 100:an ligger långt bort i framtiden, eftersom priset är...eh, högt.

Det är alltså tänkt att jag ska ha "endast" fyra objektiv; 25, 35, 50 & 100 mm. Man kan se det som två brännviddsfördubblingar från 25 mm och uppåt, med en liten joker i form av 35:an däremellan.

----------------------------

När jag sålt gluggen så var det väl läge att fotografera lite! Jag var faktiskt riktigt sugen, fast magen kurrade. Så det blev en kort sväng i Konradsberg med 50 mm på kameran.

Även det till synes tråkigaste motiv får en smula djup, form och liv. Antagligen mer för att jag trivs med objektivet än det faktum att det är så bra, men det ena ger ju det andra.

"The Zeiss look" är ständigt närvarande. Varje liten nyans i gatstenar, gruskorn och valkar i grunden finns där. Men man får passa sig med skärpan. Bilden är tagen vid f/8, och skärpedjupet täcker ändå inte hela motivet. Vilket i och för sig bidrar till känslan av djup.

På lite håll blir det inte direkt sämre. Om du förstorar bilden så ser du vad jag menar. Varje liten nyans i skuggorna finns där (det är svårt att inte upprepa sig!). Här vid f/7,1 för att verkligen krama musten ur motivet, utan diffraktionsinverkan.

Hmm, inte så kul bilder kanske, även om de är tekniskt bra. Fast det var kul att ta dem! Och det är viktigt:-)

----------------------------------------------

Låt oss sen backa till igår, när jag inte orkade skriva så mycket för att det var sent! Före jag stötte på ödehuset gick jag en sväng längs vattnet nere i Minneberg. Spårvägsbygget mot Solna innebär massor av fina mönster och detaljer att fotografera. Fast igår var det 35:an som var i bruk, och här vid f/8.

Och så får jag väl bjuda på en lite vidare vy av ödehuset:-) Nu känner säkert en och annan Alviksbo igen sig, men som sagt; ssssh! Vi vill ju inte ha någon vandalisering! Detta är ett linjärt panorama av tre bilder, tagna på höjden med 35:an vid f/5,6.

"Hobbymellanformat" kanske man kan kalla det. En jädra massa pixlar och en herrans upplösning blir det. Jag tycker att det syns även i detta minimala format.

En sista ledtråd får ni, vid f/5,6.

Under min intensiva men tidsmässigt ganska korta objektivodyssé har jag lärt mig väldigt mycket. Jag har gått massor av tusenlappar back, men inte så många som man kanske kan tro. På det hela taget är det säkerligen billigare än att spela hockey, köra motocross eller för den delen bara äga en relativt ordinär bil. Jag är inte så naiv att jag tror att den är slut när jag köpt det som min nuvarande plan innehåller. Det är ingen idé att försöka lura sig själv. Men frågan är om det inte är ganska trevligt att försöka.

Sökandet efter teknisk perfektion driver samtidigt på den estetiska utvecklingen, medvetandet och kunnandet. Att dessutom försöka dela erfarenheterna med andra, gör det bara ännu trevligare. Men visst är det här en ny fas. Jag har aldrig förut varit 100% nöjd med ett objektiv. Nu har jag två som uppfyller alla mina krav:-) Fast det kanske bara beror på att det i mitt tycke helt enkelt inte existerar något bättre.

Jag hoppas verkligen inte att någon ser mig som nån slags storfräsare eller skrävlare för att jag skriver om dyr utrustning. Det handlar bara om att dela erfarenheter och försöka inspirera. Förhoppningsvis finner de flesta andra sin tillfredsställelse i annat än det dyraste. Men jag vill också påminna om att det inte är fult att lägga alla sina pengar på det man gillar mest.

Trevlig helg!

Dela:

Ett ödehus precis runt knuten

Det är sent och jag orkar inte skriva så mycket idag. Men ett par bilder kan ni få, från ett trevligt hus jag hittade idag, väldigt nära mitt hem. En del känner säkert till var det ligger, och ni gör nog bäst i att inte skriva ut det. Annars kommer det bara en massa vandaler;-)

Och på beställning kommer här bilddata dessutom!

35 mm, ISO 250, 1/60 sekund, f/5,6 (korn är tillagt efteråt):

35 mm, ISO 6400, 1/40 sekund, f/2,8:

På gården stod en soptunna för 7-dagarshämtning, men av allt att döma är den bara ditställd för att det ska se ut som att någon är hemma. Med tanke på hur ytterdörren ser ut är det knappast troligt. Jag får lov att återkomma:-) Gonatt!

Dela: