Mycket snack och lite verkstad

Kamerans storlek är viktigast när man INTE använder den

I söndags företog jag mig en längre cykeltur för att fånga så mycket av solljuset som möjligt, samt för att bara fylla ut tiden med något att göra. Jag har några halvdefinierade rutter, varav den här var länge sedan jag tog och jag bestämde mig för att börja åt andra hållet mot vad jag brukar.
Följdaktligen cyklade jag via Kungsholmen till Gröndal och därifrån längs vattnet (i den mån det går) till Fittja, där färjan tar en över till Ekerö. Sen hem över Nockebybron och via föräldrarna i Bromma på middag. Turen är ungefär 4,5 mil och ganska lagom för en otränad odåga som jag. Det är faktiskt ändalykten som säger ifrån först, vilket jag finner en aning störande eftersom jag annars gärna hade cyklat längre.

Med mig hade jag kameran och endast ett objektiv, då jag cyklade utan ryggsäck. Att slippa den svettframkallande och skavande klumpen på ryggen är mycket befriande, men här kommer vi till dagens största poäng. Nämligen att kameran då istället måste vara lätt och smidig så att den kan hänga över bröstet utan att störa när man inte fotograferar.

Just vid cykling blir det för min del oftast ganska få bilder, då jag inte gärna stannar och fipplar med utrustningen i onödan. Så även denna gång och bara en endaste bild överlevde gallringen vid hemkomst.

Sony NEX-5N med Zeiss 50/2 Planar ZM

Hade jag släpat på en tung kamera så hade jag också känt mig väldigt frustrerad och dum om jag kommit hem med bara en enda vettig bild. Men när man har en smidig dito så spelar det ingen roll. Den gjorde inte cykelturen ett dugg jobbigare ändå.

Ofta när man framför sina argument för att man vill ha en lätt kamera så får man höra att man är en klenis eller liknande irrelevant trams, men vad dessa matchomän (det är bara män) inte förstår är att kameran i mitt fall faktiskt inte används under största delen av fototuren. Oavsett om jag går, cyklar eller tar mig fram på något annat vis. Allt handlar om att den inte ska ens märkas förrän den behövs, och den ska då helst ändå inte behöva packas upp ur väskan.

Nästa dag, alltså i måndags, tog jag ånyo en ungefär lika lång cykeltur fast norrut. Den gången blev det inte en endaste bild som är värd att visa faktiskt, men jag lärde mig något värdefullt ändå. Att man kan spänna fast sitt stativ på cykeln!

Sony NEX-5N med Leica 28/2 Summicron-M

Det var med en lätt flin som jag efter lite meckande listat ut hur det skulle sitta för att inte vara i vägen och rullade iväg med en betydligt mörkervänligare utrustning än vanligt. Det hade inte gått med ett fullstort stativ, så här har vi ännu ett exempel på samma resonemang; att storleken har minst lika stor betydelse vid transporten.

Att jag bestämt mig för att röra på mig ordentligt två dagar i rad är mest för att jag vet att det är det enda som kan få mig att sova skapligt, så jag fortsatte trenden även igår med en skitlång promenad direkt efter jobbet, och kom inte hem förrän vid 9-tiden.

Inte heller denna gång blev det mycket till bilder att hänga i granen, men det var helt klart värt att ha kameran med.

Sony NEX-5N med Voigtländer 15/4,5 Heliar

Detta lilla system med tre objektiv som jag brukar ha med mig varje dag väger strax över 900 gram. En viss skillnad mot min gamla D700 där bara kameran vägde mer än så, utan objektiv! Tar jag bara ett objektiv så kommer jag under halvkilot.

För att inte överge en vinnande trend så blev det långpromenad idag också. Denna gång med just ett enda objektiv; det bästa av dem alla.

Sony NEX-5N med Leica 28/2 Summicron-M

Man får alltid konstiga blickar när man fotar dylika motiv. Jag försöker skita i det, men det är ganska svårt. Det känns som att man blir idiotförklarad på något vis, men det säger nog mer om mig än betraktaren.

Sony NEX-5N med Leica 28/2 Summicron-M

Jag har inte glömt Hasselbladaren om någon tror det. Det sitter en film i framkallningsdosan, men jag var tvungen att diska undan ett smärre berg nyss för att få ordentligt med plats (och trevligare miljö), så imorgon blir det omväxling i bildbehandlingen.

Förresten har jag köpt ännu en kamera. Ingen är förvånad va? ;-) Det är en analog manick av synnerligen trevlig modell med ett väldigt speciellt objektiv. Jag ska berätta mer i nästa inlägg, förutsatt att den hunnit komma hem till mig.

Vi ses!

Dela: