Mycket snack och lite verkstad
När ljuset tryter måste kompositionerna förenklas
Jag är i full färd med att göra mig av med hela min Nikonutrustning för tillfället. D700:an, som är rena mörkerkikaren, får till sist lämna hemmet tillsammans med mina älskade Zeissobjektiv. Jag står helt enkelt inte ut med att ha en så klumpig kamera, trots att bildkvaliteten är allt jag någonsin önskat mig och drömt om.
Istället har jag en ålderstigen Leica M8 med en tokbrusig sensor som tvingar mig att tänka annorlunda. Jag får strunta i de allra dunklaste gränderna, hörnorna och oupplysta vrårna. Men i gengäld kan jag ha den hängande om halsen i timmar utan besvär och när det är dags att fotografera är upplevelsen intensivare.
Summicron 28/2 @ f/2 – ISO 1250 och 1/15 sekund
Som jag nämnt förut så tycker jag att den precisa fokuseringen är minst lika mycket värt som en lågbrusig sensor. För vad är det för vits med lågt brus om fokus hamnar åt helsike? Visst, man kan skaffa AF-objektiv. Men det tar bort lite för mycket av interaktionen mellan mig, kameran och motivet.
Det är trots allt så att varje subtil del av fotograferingen påverkar en. I alla fall mig. Jag har hellre en tekniskt dålig kamera som känns bra än tvärtom.
Summicron 28/2 @ f/2 – ISO 1250 och 1/15 sekund
Många hävdar att utrustningen inte spelar någon roll. Men det får stå för dem. För mig har utrustningen en oerhörd betydelse. Den måste kännas rätt. Inte störa. Finnas till hands, det vill säga vara framme hela tiden. Då kan jag liksom koppla bort den och bara se.
Summicron 28/2 @ f/2 – ISO 1250 och 1/8 sekund
När jag fått Nikongrunkorna sålda så kommer jag att köpa en M9. Det var nog inte så svårt att gissa att det skulle bli så till slut, men det är först nu det har blivit aktuellt på riktigt. Den enda anledningen att inte vara nöjd med M8:an är att jag trots allt måste välja bort en hel del vintermörka motiv för att sensorn inte klarar av dem.
Det här sista stycket rimmar inte så bra med rubriken, men man kan anamma tänket vilket utrustning man än har. Jag kom bara att tänka på det när jag varit ute och plåtat på kvällarna i veckan. Jag har successivt börjat välja bort tekniskt svåra motiv och istället sökt mig till enkla former och sånt där det inte gör så mycket om bilden blir lite brusig. Det har varit lärorikt men resultaten är än så länge rätt så klena.
Försäljningen går mycket trögt trots att jag satt rätt låga priser, så uppgraderingen kommer att dröja. Under tiden kan jag brottas vidare med att söka det enkla. Det som borde vara självklart men som man gärna går förbi utan att se.
Dela:
Arkiv
- Maj 2013
- April 2013
- Mars 2013
- Februari 2013
- Januari 2013
- December 2012
- November 2012
- Oktober 2012
- September 2012
- Augusti 2012
- Juli 2012
- Juni 2012
- Maj 2012
- April 2012
- Mars 2012
- Februari 2012
- Januari 2012
- December 2011
- November 2011
- Oktober 2011
- September 2011
- Augusti 2011
- Juli 2011
- Juni 2011
- Maj 2011
- April 2011
- Mars 2011
- Februari 2011
- Januari 2011
- December 2010
- November 2010
- Oktober 2010
- September 2010
- Augusti 2010
- Juli 2010
- Juni 2010
- Maj 2010
- April 2010
- Mars 2010
- Februari 2010
- Januari 2010
- December 2009
- November 2009
- Oktober 2009
- September 2009
- Augusti 2009
- Juli 2009
- Juni 2009
/Jonas
Hur som helst måste jag få Nikonprylarna sålda först för att ha råd. Jag blev nekad lån av Handelsbanken Finans när jag försökte igår. Man får inte låna mer än 10% av årsinkomsten, och några 500.000 om året tjänar jag då rakt inte. Rätt sjuka krav egentligen. Hur gör folk som köper hus?
Vore det sommar hade jag antagligen nöjt mig med M8:an, för jag behöver varken högre upplösning eller kortare skärpedjup.
//Ewa
En liten fråga. Jag har läst lite på nätet om M8:an, och förstått att man kan behöva IR filter på objektiven för att sensorn saknar detta filter, eller hur det nu var.
Har du lust att förklara lite? Kör du med sådana filter?
Jag använder inget UV/IR-filter, men ibland kan det bli problematiskt utan. Svarta tyger blir lila eller bruna och i artificiellt ljus kan man få extremt knepiga färgstick. Haken är dock att ett UV/IR-filter istället gör att man får cyanstick utåt hörnen. Detta går dock att kompensera för; antingen genom att använda kodning av objektiven som kameran läser av, eller genom programmet Cornerfix som är gratis. Det sistnämnda använder jag även utan filter, då M8:an ger ett visst cyanstick utåt hörnen ändå.
Hur mycket färgstick man får beror på objektivets bildvinkel samt hur nära bakre linsen sitter från sensorn. I praktiken går det i alla fall att lösa alla dessa problem med lite trixande. Fotar man människor så är ett UV/IR-filter att rekommendera, men annars kan man klara sig utan det.
För övrigt så tycker jag visst att man kan motivera en snordyr kamera som M9, man lever trotts allt bara en gång. Det finns ju folk som har armbandsur som som kostar samma.
För att inte nämna bilar båtar hus sommarstugor osv. Till och med en sådan ordinär sak som en Thailandsresa (Med familj då kanske).
Dessutom kommer säkert kameran ha kvar en stor del av värdet om du skulle komma på andra tankar i framtiden.
Vad gäller framtidsutsikter så räknar jag alltid med att kunna förlora det jag köper och inte få ett öre tillbaka. Håller min ekonomi inte för den risken, så är prylen för dyr. En ganska bra regel faktiskt.
När det gäller Leica så är i och för sig M9 en trevlig kamera att jobba med men dess huvudsakliga förtjänst tycker jag ligger i att den möjliggör utnyttjande av Leicas objektiv till dess fulla potential. Kamerahuset kommer att minska i värde men inte objektiven. Dessa kan man se mer som investeringar och ofta få mer för vid en ev framtida försäljning. Även om huset kommer att rasa en del i värde så blir kostnaden för varje dags trevlig fotografering ändå ganska marginell.